Helen Pankhurst

Från suffragetter till #metoo från Bokmässan 2019

Under årets digitala mässa kommer jag att flytta bokmässeinlägg från Kulturkollo hit. Det här är ett seminarium från förra året som inte blev riktigt så bra som jag hoppats, men ändå gav en del.


Tema Jämställdhet var på förhand det tema som lockade mig mest på årets Bokmässa och därför är det också naturligt att jag skriver om ett av de seminarier som ingår i temat. Medverkande på seminariet Från suffragetterna till #metoo var Helén Pankhurst, Ida Östensson, Anne Atombo, modererat av en tyvärr lite övertänd Alexandra Pascalidou.

Helen Pankhurst har ett arv att leva upp till. Namnet förpliktigar, men reaktionen från andra kunde vara så är positiv som negativ. Hon tar med oss till 1 oktober 1913 när Sylvia Pankhurst höll tal här i Göteborg. Hon vill också lyfta frågan om hur vi hade valt att kämpa för kvinnors rättigheter då. Vilken ledare hade vi valt, vilka metoder och vilken politisk inriktning? Pankhurst vill ha färre regler för vem som kan kalla sig feminist och att den minsta gemensamma nämnaren måste vara att vi är kvinnor. Kan hon ställa sig bakom sina släktingar användning av våld, undrar Pascalidou? Det var inte det första de gjorde, påpekar Pankhurst och det var faktiskt ingen som dödades av en suffragett och det handlar faktiskt om synen på vad som är tillåtet för kvinnor och även om våld var en liten del av kampen är det vad många fokuserar på.

Anne Atombo är feministisk aktivist och kämpar för mänskliga rättigheter i Kenya. Även om #metoo inte var så stort i just hennes hemland, inspirerade den även om deras kamp såg annorlunda ut. Kampanjen ”my dress, my choice” var stor och handlade om kvinnors rätt att se ut som de ville. Utmaningarna globalt påverkar deras liv, men när suffragetterna kämpade för rösträtt, var många länder i Afrika fortfarande kolonier. När de fick demokratiska rättigheter var det ingen könsskillnad på pappret, även om ojämlikhet självklart finns. Hon berättar t.ex. om hur skatt på mensskydd tagits bort, men ändå är något som å har råd med. Kampen är ibland lik, men skiljer sig också åt. Ofta försöker de inkludera männen i debatten för att kunna få förändring på riktigt.

Är Sverige ett feministiskt paradis? På många sätt, men vi är inte färdiga, säger Ida Östensson, som grundade stiftelsen Make equal och var med och grundade FATTA. Hennes frustration är påtaglig och hon funderar mycket på vilken roll som männen ska ges i jämställdhetskampen. Pankhurst påpekar att få män ens är intresserade av att delta och pekar på de få män som finns i publiken idag. Det är bra att män lyssnar och visad intresse, men de måste inte alltid vara en del av debatten. Samtidigt måste vi sluta se de män som faktiskt deltar som annat än feminister.

Precis som gällande suffragetterna blir fokuset kring #metoo ganska märkligt. Det mesta handlade om stora grupper som faktiskt vågade berätta om orättvisor och övergrepp, men ändå anklagas #metoo för att ha gått för långt för att några män namngetts och anklagats offentligt, något som media egentligen borde ta ansvar för.

Tyvärr får de internationella gästerna lite för lite plats under seminariet, då såväl Pankhurst som Atombo hade kunnat ge andra, nya perspektiv till den debatt som i Sverige har fastnat lite. Jag håller med Pankhurst att det handlar om att förändra normer och att det måste ske brett. Vi kan alla ifrågasätta sexism i vardagen och förhoppningsvis påverka så att det blir strukturella förändringar. De behövs också globala förändringar och en bred kamp för förändring. Dialog är väldigt viktigt, inte minst som inspiration för de som befinner sig längre ifrån jämställdhet än de flesta i Sverige.


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 28/9-2019

Lördagsplaner på Bokmässan

Lördag är en megakrockdag deluxe på årets Bokmässa. Vissa tider är det en handfull seminarier jag vill gå på samtidigt och det är självklart helt omöjligt.

Dagen inleds tidigt med en frukost för årets Bookfluencers (vet inte om jag riktigt gillar ordet) där jag har fått en möjlighet att vara med. Det blir trevligt!

10.00 Anders Hansen – I huvudet på en skärmmänniska

11.00 Från suffragetterna till metoo med bland andra Helen Pankhurst.

12.00 är det alldeles för mycket jag vill se, men landar nog ändå i att det är seminariet USA, Trump och kvinnorna som jag kommer att gå på, men Italienska familjeband lockar också väldigt mycket.

13.00 är det dags för megakrock igen och här väljer jag troligen att se Gemma Hartley, men jag skulle också vilja gå på Humor vid avgrundens namn med bland andra Jonas Karlsson och Erlend Loe, Skrivandets drivkrafter med Maggie O’Farrell och Max Porter, När gammalt möter nytt med bland andra Auður Ava Ólafsdóttir och Elin Olofsson och Det hårda livet i London med bland andra Caitlin Moran. Alternativa tider för Gemma Harley 11.30 på söndagen, kanske väljer jag det och ser O’Farrell och Porter istället?! Ett svettigt val!

14.00 finns också flera seminarier att välja mellan och jag väger mellan Vad kan männen göra?, Siri Hustvedt – En resa i det förflutna och Psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen.

15.00 vill jag se både Han Kang och Caitlin Moran. Jag hoppas ha hunnit se någon av dem tidigare under mässan för att göra valet enklare just den här tiden. Om inte vinner Moran, för trots att jag sett henne förut är hon omöjlig att tröttna på.

16.00 väljer jag Karismans kraft.

 

Mat kommer att bli en svår utmaning att få i sig den här mässan helt klart. Det lutar åt fasta. Kan soppa, smoothies och bubbel vara en väg att gå?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: