Olivia Bergdahl

Min bästa läsning 2019

Dags att börja sammanfatta läsåret 2019 och i år har jag försökt att koka ner de böcker jag läst till en hyfsat hanterbar lista bestående av 15 böcker, vilket är ungefär 10%. Alla böcker är inte utkomna 2019, men jag läste dem under året. Jag listar dem utan inbördes ordning.

Klubben (2019) av Matilda Gustavsson är en fantastisk bok om en rejäl skandal.

Normala människor (2019) av Sally Rooney är en roman om att växa upp och inte finna sig själv.

Nora eller Brinn Oslo brinn  (2018) av Johanna Frid blandar humor och allvar på en härligt sätt. Språket är dessutom fantastiskt.

Järtecken (2019) av Christoffer Carlsson är en spänningsroman med klass.

Vår älskade (2019) av Kamila Shamsie är en gripande bok om tre syskon.

Regnmannen (2019) av Jonas Karlsson är en charmig bok om Ingemar och en kran.

An American Marriage (2019) av Tayari Jones visar hur rasism påverkar rättssystemet.

Pachinko (2018) av Min Jin Lee är en fantastisk släktberättelse från Korea och Japan.

Skäl att fortsätta leva (2015) av Matt Haig. Viktigt och ärligt om ångest och depression.

Herravälde(2019) av Elin Olofsson är en fin skildring av en kvinna som försöker klara sig själv.

Skuggjägaren (2019) av Camilla Grebe är en riktigt bra spänningsroman.

Barnet: en sonettkrans (2019) av Olivia Bergdahl är en fantastisk diktsamling.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström skildrar gripande kvinnoöden.

Asymmetri (2019) av Lisa Halliday är en fantastisk bok i tre delar.

Kring denna kropp (2018) av Stina Wollter är så bra, så modig och så viktig.

Barnet: en sonettkrans

Olivia Bergdahl växte upp i Göteborg och dikterna i Barnet: en sonettkrans befinner sig mitt i staden, mitt i Göta Älv som leder ut till havet och mitt i spårvagnsnätet. Jag älskar hur Göteborg finns i varje strof. Hur Backabranden flimrar förbi, liksom kravallerna i samband med EU-toppmötet 2001. Hur staden blir en del av barnet, som blir en del av den.

Jag läste dikterna en mulen och grå novemberdag och det var verkligen passande. Möjligen borde jag åkt ner till mina gamla kvarter i Majorna och vandra ner till Klippan och Älvsborgsbron. Det är där orden befinner sig och den världen som får stå som fond för det svåra i att växa upp och bli den man vill vara. När barnets drömmar krossas av de som står runt. De vuxna som vet bättre, men inte förstår att krossade drömmar inte hjälper någon.

så byggde jag världen ur det lilla jag vet
att havet föder vågor vind och dimma
det viktigaste är att lära sig simma
när stadens alla gator döps till pubertet

Olivia Bergdahls ord går rakt in i mig. Jag imponeras av hur hon konstruerat sina sonetter. Hur varje dikts slutrad blir början på en ny och hur teman återkommer. Jag njuter av att få följa flickan som blir kvinna och förundras över hur mycket som kan sägas med så få ord. Viktigast av allt är kanske den slutsats flickan och författaren drar “en människa är en människa och det är allt”. När mästarsonetten tar vid bestående av inledningsraderna i de fjorton tidigare dikterna är det som att allt faller på plats och blir så berörd att jag måste läsa alla dikter en gång till.

Barnet: en sonettkrans är nominerad till Augustpriset i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.  Då jag inte läst alla nominerade kan jag inte göra någon objektiv bedömning, men den rent subjektiva säger mig att Bergdahl utan tvekan är en väldigt värdig vinnare.

Mina kulturella helgplaner

Jag är en planerande bloggare och många av de inlägg som dyker upp här har jag funderat en hel del på. Andra är totalt spontana ska tilläggas, men jag lämnar inte jättemycket åt slumpen. För att ha något att skriva om måste jag självklart konsumera kultur och för att hinna med allt jag vill borde dygnet ha minst 48 timmar. I helgen skulle jag till exempel behöva läsa sisådär tio böcker och se i alla fall tre tv-serier. En film eller två hade varit ett trevligt komplement, men där inser jag mina begränsningar. En stor anledning till de lite väl massiva planerna är att jag har många intensiva helger framför mig när jag inte kommer att hinna med så mycket läsning eller tv-tittande. Nästa helg bjuder visserligen på tågresor, men också häng med mina kulturkollovänner och då vill jag självklart hellre hänga med dem än något annat.

Så, hur ser mina kulturella helgplaner ut?

Jag har en hög (kombinerad fysisk och digital) med böcker som nominerats till Augustpriset som jag vill läsa. Bland dem märks Dyksommar av Sara Stridsberg, illustrerad av Sara Lundberg och Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld. De nominerade till Årets bästa skönlitterära bok lockar inte jättemycket, med undantaget av Barnet av Olivia Bergdahl som jag också hoppas hinna läsa. Testamente av Nina Wähä har jag påbörjat, men läsningen går otroligt trögt. Jag skulle ändå vilja läsa ut den innan vinnarna avslöjas nästa måndag.

Jag vill också läsa några fler av de nominerade till Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa svenska och översatta kriminalromaner. Den olästa bok som lockar mest är Efter skandalen av Sarah Vaughan. När det gäller böcker från Modernista, som har gett ut flera av de nominerade,  har jag tyvärr helt tappat bort, då de inte återfinns hos någon av de e-bokstjänster som finns och det är där jag hittar merparten av de böcker jag läser. Annars lockar Förlåt oss våra synder av Jo Spain ganska mycket.

Det är ju också Nobelnovember och jag har fått hem både Löparna av Olga Tokarczuk och Berättelse om ett liv av Peter Handke. Trots min skepsis mot vissa åsikter Handke hyser är jag nyfiken på att läsa något av båda dessa pristagare. Sedan finns ju alla “vanliga” böcker som erbjuds till höger och vänster och läslistan är galet lång. Just nu läser jag t.ex En halv värld bort av Mike Gayle och den är riktigt trevlig.

Och så tv-serier. Många har tipsat om Filip och Mona med William Spetz och Anna Granath som finns på SVT play och den vill jag gärna se. Sedan vill yngste sonen att jag ser Atypical och efter en trög start är jag nu sju avsnitt in på första säsongen och tredje säsongen släpptes just på Netflix. Jag håller också på med tredje säsongen av Thirteen reasons why och trots att jag tycker att den går lite på tomgång är jag inte redo att ge upp den.

Hur ser dina kulturella planer för helgen ut?

Augustnominerade 2019

Idag avslöjades så de nominerade till årets Augustpris i tre kategorier och som vanligt tippade jag inte jättebra. Några rätt blev det i alla fall, några besvikelser och några glada överraskningar.

 

Årets svenska skönlitterära bok:

 

Barnet: En sonettkrans av Olivia Bergdahl, Ordfront förlag. En av årets roliga överraskningar och en bok som är på väg hem till mig i detta nu. Stort grattis till Olivia!

Väderfenomen av Anna Fock, Natur & Kultur. En av de böcker jag funderade på, men inte tog med bland de böcker jag tippade. Fock fick både Katapultpriset och Borås Tidnings Debutantpris 2014 och är en pristagarförfattare som jag har kvar att upptäcka.

Odenplan av Daniel Gustafsson, Nirstedt Litteratur. Årets doldis från det lilla förlaget och dessutom en debutant.

Osebol av Marit Kapla, Teg Publishing. Ännu en bok som doftar lyrik, men jag hade placerat denna intervjubok bland fackböckerna.

W av Steve Sem-Sandberg, Albert Bonnier Förlag. När Sem-Sandberg skriver blir det en nominering, det borde jag ha insett. Ingen bok som lockar dock.

Testamente av Nina Wähä, Norstedts. En bok jag läser just nu, i alla fall i små portioner. Jag tycker om den, men den är tung.

Lite överraskande att stora namn som Monika Fagerholm och Athena Farrokhzad saknas, men förutom någon överraskning egentligen väntade val. Jag gissade rätt på två, men en av dem i fel kategori.

 

Årets svenska fackbok:

 

Strindbergs lilla röda av Alexandra Borg & Nina Ulmaja, Atlantis Bokförlag. En rolig och oväntad nominering. Även om Röda rummet definitivt inte tillhör mina klassikerfavoriter och formgivning egentligen inte intresserar mig är jag sugen på att läsa.

Nobel av Ingrid Carlberg, Norstedts förlag. Jag vade fel bland alla de biografier om gubbar som getts ut i år. Nobel är säkert intressant, men biografier är det sällan.

Världens yttersta platser – judiska spår av Peter Handberg, Bokförlaget Faethon. En otippad nominerad som ändå känns väldigt logisk.

Bin och människor av Lotte Möller, Norstedts förlag. Ännu en logisk nominering som jag funderade på, men valde bort. Ett aktuellt och viktigt tema.

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm, Albert Bonniers förlag. En av de biografier som faktiskt lockar och en av de böcker jag trodde skulle nomineras.

Ålevangeliet av Patrik Svensson, Albert Bonniers förlag. Ännu en väntad nominering och en bok som verkar så osannolik att jag nästan måste läsa.

 

Årets svenska barn- och ungdomsbok:

 

Sen kom vintern av Per Gustavsson, 3+, Lilla Piratförlaget. En författare jag tippat skulle nomineras, men för en annan bok.

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, 9-12 år, Rabén & Sjögren. Jägerfeld är helt enkelt för bra för att gå förbi, trots en mängd nomineringar och en vinst. Hatten av för Jenny!

Vänta på vind av Oskar Kroon, 9-12 år, Brombergs. En bilderbok för mellanåldern som kanske kan vara något.

Tiger, tiger, tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren, 3-6 år, Rabén & Sjögren. Årets versbok. Hade tippat andra titlar i den kategorin, men den här är säkert fin.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson, 6-9 år, Rabén & Sjögren. En bok om ett svårt och viktigt ämne.

Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg, 4+, Mirando Bokförlag. En av de böcker jag trodde skulle nomineras och också vill läsa.

I år kan vi stryka ungdomsböcker i kategorin och helt enkelt kalla den Årets bästa svenska barnbok. Ännu ett år då juryn misslyckas med att täcka alla de delar som denna gigantiska kategori ska innefatta, men att inte ha med någon bok alls som är skriven för läsare över 12 år är en smärre katastrof. Inte ovanligt och inte heller oväntat, men faktiskt lite pinsamt. Inget ont om de nominerade titlarna, men någonting måste göras åt den här kategorin.

 

Vad tycker du om de nominerade titlarna? Vilka nomineringar gjorde dig extra glad? Vilka tycker du är märkliga? Är det några böcker du saknar?

 

Foto: Anders Wiklund/TT

Hildegard och Ingegerd

Föreställningen Hildegard och Ingegerd är skriven av Olivia Bergdahl och handlar om två stora, historiska kvinnor som vi borde veta väldigt mycket mer om. Det var tusen år sedan de levde och i sin samtid gjorde de avtryck. Sedan dess har de väntat på att få ta plats i historien. Nu är de inbjudna av Kvinnohistoriska Gruppen att hålla varsin föreläsning på temat medeltida exempel på starka, kvinnliga förebilder  men det har blivit något fel och de dyker upp samtidigt. Vad ska de göra nu när de äntligen har fått en möjlighet att tala om sig själva i helt andra ordalag än historieskrivningen gjort och så visar det sig att den lilla tid behöver delas. De bestämmer sig för att trots allt berätta sina historier och det är historier som i alla fall jag inte vet i princip något om. Då har jag ändå läst tre terminer historia på universitetet och undervisat i ämnet under många år. Visst är det sorgligt att vår historia är så överfylld av män och att så lite plats lämnats åt de kvinnor som faktiskt gjorde skillnad. Det handlar inte om att hitta på kvinnoöden för att skapa en politisk korrekt historieskrivning, utan om att faktiskt lyfta den kvinnor som vi borde känna till, men aldrig fått lära oss något om. Kanske inte så konstigt när historieböckerna för bara några år sedan (och tyvärr även idag) innehåller fler namngivna nazister än kvinnor.

Så vilka är då pjäsens Hildegard och Ingegerd?

Hildegard, spelad av Annika Nordin, är Hildegard av Bingen som föddes 1098 och dog 1179 i Bingen, som var namnet på det kloster hon grundade. Hon lämnades som barn bort till ett kloster och i pjäsen framhålls hur traumatiskt detta var för henne. Att hon var familjens tionde barn gör att parallellen till tionde, den skatt bönder betalade till kyrkan blir tydlig. Var tionde korg äpplen, var tionde säck mjöl och dessutom det tionde barnet. Hildegard publicerade en rad texter om bland annat religion och filosofi, men också medicin.

Ingegerd, spelad av Tinna Ingelstam, är Ingegerd Olofsdotter, dotter till Olof Skötkonung, bortlovad till den norske prinsen, men därefter istället bortgift med storfursten Jaroslav Vladimirovitj av Novgorod. Tillsammans fick de tio barn, som blev en del av en rad kungahus i Europa. Bland annat var dottern Anna gift med Henrik I av Frankrike och Anastasia med Andreas I av Ungern. I slutet av livet blev Ingegerd nunna med klosternamnet Anna och inom den ryskortodoxa kyrkan är hon känd som Heliga Anna av Novgorod.

Pjäsen Hildegard och Ingegerd blandar på en mycket bra sätt humor och allvar och det är lärorikt utan att på något sätt vara tråkigt. Ramen med föreläsningen som de två kvinnorna enas att de ska dela på, som sedan blir någon slags improviserad tv-show, är lika enkel som briljant. Att låta de två karaktärerna spela på sina olikheter, men också finna gemensamma drag är riktigt fint. Som historielärare är jag dels glad över att viktiga, historiska kvinnor lyfts, men också lite avundsjuk på den underhållande formen som jag sällan lyckas få in i klassrummet. Jag kommer mycket troligt inte att iscensätta något slag under nästa historielektion, men eftersom måndagens föreläsning kommer att handla om Medeltiden får Hildegard och Ingegerd självklart vara med.

 

Olivia Bergdahl inspirerar

Tidig morgon. Trötta elever. En förvirrad lärare som varit hemma med sjuka ungar i två dagar. En poet.

Som en del av skrivartävlingen Jag skriver i dina ord gästas vi av Olivia Bergdahl. Också hon lite trött och förvirrad, men också mycket inspirerande. Det går snabbt, det är intensivt och sa jag inspirerande? Även den tröttaste eleven skrev något, de flesta mycket.

Precis som Olivia Bergdahl säger handlar skrivande i skolan mycket om att det ska vara korrekt och det är sällan man får lov att skriva det man vill och det man tycker om. Det är också ovanligt att eleverna får lyssna på någon annan än sin gamla vanliga lärare.

Skrivtips:

Innehållet ska vara ärligt, vilket inte betyder att allt behöver vara sant, men det ska vara det man vill skriva. Hittepå är helt okej, faktiskt bra. Det är okej att sno, t.ex. en rad eller mer ur en text, precis det som skrivartävlingen Jag skriver i dina ord går ut på.

För att få ner något på papper (eller dator) får eleverna testa flödesskrivning, eller störtskrivning som en poetkollega brukar kalla det. Många deppiga ord blev det från eleverna och någon homonym. Det leder till ett samtal om ord som kan användas på samma sätt och om ordvitsar. Vilket leder in samtalet på rim, enstaviga och flerstaviga sådana. Rim är något hon älskar och det märks då hon dra iväg massor och landar i alliterationer eller uddrim med en helt otrolig dikt med alliterationer. Eleverna fick själva samla ord på samma bokstav och samma ljud i egna dikter i grupp. Mycket fnitter, en del skrivet och till och med uppläst. Någon använde anaforer, vilket också ger en snygg effekt. Knep för att framstå som genomtänkt och smart är t.ex. att knyta ihop inledning och avslutning kanske genom att samma mening återkommer.

I tävlingen Jag skriver i egna ord ska en dikt eller en låttext inspirera till en annan skönlitterär text och sista texten är en som Olivia Bergdahl skrivit utifrån Love on top av Beyoncé. Vissa ord återkommer och det är något jag hoppas att eleverna tar till sig. Roligt är det självklart om många av mina elever deltar i tävlingen med en egen text, men viktigast just nu är att det faktiskt får känna att det är kul att skriva. Det är för lite kul skrivande i skolan. Det är synd.

Läs gärna Olivia Bergdahls poesiskola på Kulturkollo och intervjun med Pål Börjesson som ansvarar för tävlingen Jag skriver i dina ord.

 

Mina svar på O

Skärmklipp 2015-11-26 16.07.45

Här kommer mina svar på veckans frågor som handlar om bokstaven O.

Vilken litterär kvinna med för- eller efternamn på O är betydelsefull för dig?

Betydelsefull är ett starkt ord inser jag, men jag tycker verkligen om Maggie O’Farrells böcker. Jag har några kvar att läsa och är glad att ETTA ger ut hennes böcker, så att hon får en ny chans i Sverige.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på O vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Jag kan inte säga att jag vet massor om henne, men jag gillar verkligen Olivia Newton-John. Främst tänker jag på henne i rollen som Sandy i Grease, en film som har sina brister, men som ännu håller.

Vilket kulturellt verk på O som gjorts av en kvinna och/eller handlar om en kvinna tycker du mycket om? Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum.

Om inte nu så när av Annika Thor handlar om flera personer, men jag skulle säga att Ilse och Ingrid är de som står i centrum. En mycket bra bok!

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på O har du ännu inte utforskat?

Lite koll har jag allt på Olivia Bergdahl som estradpoet, men jag har ännu inte fått tummen ur att läsa hennes bok Efter ekot. Det ska jag göra.

Läslista inför Bokmässan

Jag inser ju själv att de 16 dagar som är kvar till mässan inte räcker långt och med tanke på mitt riktigt låga lästempo kommer jag att hinna läsa väldigt få böcker. Jag kommer dock att prioritera de böcker i min läshög av författare som dyker upp i Göteborg. Det kan bli de här, eller något helt annat.

Jonas Hassen Khemiri är aktuell med nya boken Allt jag inte minns och den ligger överst i bokhögen.

Jag vill också läsa Vad gör man inte av Maja Hjertzell, som ska ha ett seminarium tillsammans med Martin Jern, med titeln Country Noir. Skulle gärna vilja läsa Svensk synd av Jern, som väntat för länge i hyllan.

En bok jag är nyfiken är Linda Olssons deckardebut. Tillsammans med Thomas Sainsbury har hon skrivit Ingenting är glömt under pseudonymen Adam Sarafis.

Då jag är i Spanien ofta, men sällan eller faktiskt aldrig, läser spanska böcker är jag också nyfiken på Även detta går över av Milena Busquets. Hon kallas 2000-talets François Sagan, så då kanske jag borde läsa något av henne också.

Olivia Bergdahls debut Efter ekot har jag nästan glömt bort och den vill jag verkligen läsa. Bergdahl deltar bland annat i seminariet Skulden, skammen och hämnden tillsammans med Doris Dahlin, Maria Sveland, Sonja Schwarzenberger.

Guadalupe Nettels bok Kroppen jag föddes i har hyllats av många och jag är sugen på att läsa. Hon medverkar bland annat i seminariet Mexiko, våldet och litteraturen.

Jag älskade Xiaolu Guos Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande och nu vill jag läsa hennes senaste bok Jag är Kina. Hon deltar bland annat i ett seminarium om exilförfattare.

Det är bara att tuta och köra …

 

En bok jag ser fram emot

2adc44228185abc45b9af4a6ab87abb4

Jag har bläddrat igenom katalogen om vårens böcker och vikt ett rejält gäng hundöron. Någon gång ganska snart, tänker jag göra listor på alla böcker jag ser fram emot att läsa i vår. En av dem är utan tvekan Olivia Bergdahls Efter ekot, som ges ut av Ordfront Förlag i februari. Jag har sett Bergdahl i sin roll som estradpoet, både då hon framför dikter själv och tillsammans med sin poesiorkester. Hon är verkligen grymt bra. Har därför höga förväntningar på hennes skönlitterära debut.

Allsångspoesi

image

Lyssnar på Olivia Bergdahl och hennes poesiorkester. Hon är bra hon. Av mina elever finns i alla fall två här. Jag skiter i vilket och njuter av poesin.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: