Åke Edwardson

Böcker jag ser fram emot i september

I september säger det pang och TBR-högen växer exponentiellt. Dessutom är det en ansenlig mängd i denna hög som borde läsas innan det är dags för Bokmässan i slutet av månaden. Några böcker kanske jag sparar och köper på plats. Signerade böcker räknas ju inte.

Här är de böcker jag ser fram emot i september.

Förväntan, Anna Hope, ETTA, september

P.S. Från Paris, Marc Levy, Sekwa, september

Rosy & John, Pierre Lemaitre, Sekwa, september

Den sista vakten på Ellis Island, Gaëlle Josse, Elisabeth Grate Bokförlag, 2 september

Nio främlingar, Liane Moriarty, Albert Bonniers förlag, 3 september

Roxy, Alice Dadgostar, Albert Bonniers förlag, 3 september

Sönderslagen, Emma Johansson, Vox by Opal, 3 september

Våra tungor smakar våld, Saga Becker, Leopard förlag, 3 september

Bli kvar, Maja Hjertzell, Gilla Böcker, 4 september

Lilla fröken Grenadin, Vilda Rosenblad, Piratförlaget, 4 september

Vuxna människor, Caroline Hulse, Printz Publishing, 4 september

Resten av allt är vårt, Emma Hamberg, Piratförlaget, 5 september

Allt du gav mig var minnen, Adam Silvera, Lavender Lit, 6 september

Behandlingen, Yvonne Hirdman, Ordfront förlag, 6 september

Drömmarna, Karen Thompson Walker, Norstedts, 9 september

Bungalow, Åke Edwardson, Albert Bonniers förlag, 10 september

Ingen plats för mig, Katia Wagner, Natur & Kultur, 10 september

Kistbyggarna, Morgan Larsson, Piratförlaget, 10 september

Berättelsen från innerstaden, Shaun Tan, Lilla Piratförlaget, 11 september

Hästpojkarna, Johan Ehn, Gilla Böcker, 11 september

Var kommer du ifrån, egentligen?, TNKVRT, Gilla Böcker, 11 september

Min tur nu, Angie Thomas, Natur & Kultur, 14 september

Bete sig, Linda Jones, Vox by Opal, 15 september

Björnkvinnan, Karolina Ramqvist, Norstedts, 16 september

En dag, Jennifer, Risto Pakarinen, HarperCollins Nordic, 17 september

Hennes ord, Tove Folkesson, Albert Bonniers förlag, 17 september

Och eken står där än, Sofia Lundberg, Bokförlaget Forum, 18 september

Den som haver barnen kär, Viktoria Höglund, Southside Stories, 19 september

Sent på dagen, Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand, 19 september

Välj mig, Christina Lindström, B Wahlströms, 19 september

Hjärtats bokhandel, Veronica Henry, Printz Publishing, 20 september

Mitt storslagna liv, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren, 20 september

Mr Potter, Jamaica Kincaid, Bokförlaget Tranan, 21 september

Tomma hjärtan, Juli Zeh, Weyler förlag, 21 september

Ett litet steg på vägen, Jenny Fagerlund, Norstedts, 23 september

Kodnamn Flamingo, Kate Atkinson, Norstedts, 23 september

I rörelse, Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlag, 24 september

Bomullsängeln, Susanna Alakoski, Natur & Kultur, 26 september

Snöstorm, Augustin Erba, Albert Bonniers förlag, 27 september

Det svarta trädet, Tana French, Modernista, 28 september

Dom som stod kvar, Thord Eriksson, Natur & Kultur, 28 september

Hjärtat, Malin Kivelä, Thorén & Lindskog, 29 september

Konsten att avsluta i tid

I veckan ägnar vi oss åt temat “Det tar aldrig slut” på Kulturkollo och inläggen handlar om sådant som borde ta slut, men också om sådant som tagit slut för snabbt.

Veckoutmaningen lyder så här:

I veckans utmaning vill vi att du delar med sig av minst ett kulturellt fenomen (litteratur, film, teater, serier osv.) som tråkar ut sig så till den milda grad att du inte förstår hur någon överhuvud taget kan ägna tid åt det och minst ett kulturellt fenomen som du aldrig upphör att intressera dig för.

Nu ska jag inte tjata mer om mitt hat mot den mörkare årstiden, men november får gärna ta slut innan den ens börjar, liksom januari. I februari brukar hoppet tändas lite, lite. En vinter på en vecka eller möjligen två, med mycket snö och sedan sol, är vad jag kan tolerera. Sedan vill jag ha ljus och vår och den lediga sommaren får gärna vara länge, länge. Men nu ska det istället handla om kultur.

När det gäller böcker brukar jag hålla i ganska länge även när favoritserier tappar fart och egentligen borde avslutas. Elizabeth Georges serie om Lynley och Havers är en sådan. Jag orkar verkligen inte läsa mer om dem, vilket egentligen inte har så mycket med karaktärerna att göra som det faktum att böckerna blir tjockare och tjockare (och då var de rätt mastiga från början). Senaste boken Det straff hon förtjänar beskrivs som hennes bästa på länge (vilket å andra sidan de tre böckerna dessförinnan också gjort) och ett litet, litet sug finns efter att återse ett gammalt favoritpar. Det är bara det att jag har tre olästa böcker i serien att ta tag i innan det är dags för den nyaste. Tveksamt om jag kommer att prioritera dem.

Något som stör mig är att det knappt finns några böcker som slår och sedan inte får en fortsättning. Det går verkligen inflation i bokserier och jag börjar bli lite trött på det. Trilogier kan jag förstå, men sedan kan få författare hålla intresset uppe för sina karaktärer. Värst är nästan Åke Edwardson, som tog död på sin huvudperson, eller i alla fall påstod sig göra det, men sedan beslutade att inte alls avsluta serien som tänkt utan köra på med fler böcker. Jag vägrar att läsa.

En serie vars senaste bok överraskade mig positivt är En högre rättvisa av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt, där karaktärerna utvecklas hela tiden och till och med den riktigt otrevlige Sebastian Bergman blir mer och mer komplex. Dessutom håller deckarintrigen hög klass. Det är skickligt.

När det gäller tv-serier har jag mer tålamod och tycker ofta att de avslutas alldeles för tidigt. Som fantastiska Parenthood till exempel, som gärna hade fått hålla på i flera säsonger till. Även The Good Wife, som ändå höll på i sju säsonger, hade lätt kunnat fortsätta utan att jag tröttnade. Istället kom uppföljaren The Good Fight och den är bra, men jag saknar min favorit Alicia Florrick, spelad av Julianna Margulies, som för övrigt försvann alldeles för tidigt ur favoritserien Cityakuten. En annan sjukhusserie som nu är mitt i säsong 15 är Grey’s Anatomy, vars kvalitet har varierat, men som jag ändå aldrig har övergivit.

Vissa serier spårar dock ur mer än lovligt, som Zoo, som visserligen var rätt galen från början och The 100, som faktiskt hittat tillbaka till sin ursprungliga spänning igen i säsong 5 som vi ser just nu. När det gäller Zoo är det ändå sjukt irriterande att det inte blir någon fjärde säsong, då säsong 3 avslutades med en rejäl cliffhanger. Jag håller med Lotta om att ett avslut verkligen ska vara ett vettigt sådant.

TV-program som har gjort sitt och som jag inte orkar engagera mig i längre är Idol och Så mycket bättre. Det blir tråkigt och urvattnat efter ett tag när formen blir viktigare än innehållet. Det är helt klart en konst att avsluta i tid.

Om musik och titlar

Jag läste om boken Ibland vill man bara gå in fast regnet öser ner av Malin Stehn och i huvudet började en av mina absoluta favoritlåtar att snurra. Året är 1989 och en av tidernas bästa skivor släpps. Titeln är …och stora havet och en helt okänd norrlänning står bakom den. Han heter Jakob Hellman och första låten jag hör är Vara vänner. Jag går i nian och sjunger i skolans kör. Musikläraren föreslår att vi ska sjunga Vackert väder och det är sedan dess min absoluta favoritlåt. Nu köper jag …och stora havet och lyssnar fortfarande på den ofta. Jag undrar vad jag gjort av Hellmans autograf som jag fick på Liseberg sommaren 1990?

Jag älskar titlar som består av en låtrad och funderade vidare på vilka sådana jag känner igen. Lite av grejen är ju att en måste känna till låten för att kunna koppla den till titeln. Säkerligen har jag missar massor av musiktitlar av den anledning.

Den senaste tiden har Håkan Hellström varit i ropet med titlarna Vi är inte sådana som i slutet får varandra och Ge mig arsenikÅke Edwardson gillar också musiktitlar och har skrivit såväl Låt det aldrig ta slut som Himlen är en plats på jorden om Erik Winter. De två böckerna om hans tidigare huvudperson Jonathan Wide fick titlarna Till allt som varit dött och Gå ut min själ.

Vilka är dina favoriter?

Tio e-böcker jag vill läsa

Jag läser mer och mer e-böcker och på semestern är det perfekt att slippa fylla väskan med böcker. Här är tio e-böcker som finns att köpa och låna på elib som jag gärna vill läsa.

Mannen som glömde sin fru, John O’Farrell

Monomani, Sami Said

Hus vid världens ände, Åke Edwardsson

Pojken i resväskan, Lena Kaaberböl

Åren i Paris, Paula McLain

Plats, Pija Lindenbaum

Jag tjänar inte, Jenny Åkervall

Vända blad, Julie Jézéquel

Du satt på Karlavagnen, Caroline Nylander

Saknade, Merethe Lindstrøm

 

Dags att ladda läsplattan…

 

 

Dagens EM-böcker Spanien

Jag vet inte varför jag läst så lite spanskt. Filmer har jag sett, tapas har jag ätit, cava har jag druckit liksom en och annan rioja, musik har jag lyssnat på, men böcker -nej där är det rätt tomt.

Jag har till exempel inte läst snackisböckerna av Carlos Ruiz Zafón, men Vindens skugga ligger i en av högarna och väntar på att bli läst. Just det exemplaret har både mamma och mormor läst så helt övergiven är den stackars boken inte.

Jag har inte heller läst Katedralen vid havet  av Ildefonso Falcones, som utspelar sig i Barcelona, men faktum är att den inte lockar mig det minsta. Däremot låter kärlekssagan från Andalucien Fatimas hand riktigt bra.

Inte heller har jag läst Och solen har sin gång av Ernest Hemingway, men jag har varit i Pamplona där delar av den utspelas. Även George Orwell snurrade runt i Spanien och har skrivit Hyllning till KatalonienVisserligen har jag tänkt läsa något av honom i år, men det får bli en annan titel.

En annan klassisk författare är Federico García Lorca, poeten vars namn torde vara välkänt för de flesta. Frågan är hur många som verkligen läst något av honom? Jag har det inte.

Den senaste spanske nobelpristagaren var Camilo José Sela som tilldelades priset 1989. Jag har faktiskt knappt hört talas om honom och än mindre läst någonting. Bikupan finns på svenska och låter riktigt bra.

Andrés Barba verkar vara en spännande författare. Hans roman Augusti, oktober finns på svenska. Även Mercedes Cebriáns bok Den nya taxidermin låter lockande.

Vad har jag då läst? Klassikern Don Quijote av Cervantes har jag läst ett par gånger. Erik Winter drar till sina föräldrar i Spanien ganska så ofta och böckerna om honom av Åke Edwardson har jag i alla fall läst.

Mina svar på W

W är nästan en bokstav som inte finns i svenskan. Hopplöst att komma på frågor alltså, men förhoppningsvis inte lika hopplöst att komma på svar. Antar att detta bara är en försmak av vad som komma skall de närmaste veckorna.

5 ord på W ska alltså kopplas till boktitlar.

Wallraffa

Wannabe

Whisky

Wienerkorv

Weekend

Nu är väl Cassie ingen wallraffare, snarare går hon undercover, men det är spännande att läsa om när hon infiltrerat ett hus fyllt av mordmisstänkta studenter i Okänt offer av Tana French. Om korv, inte wienerkorv, men currywurst, handlar Upptäckten av currywursten av Uwe Timm, som jag just börjat läsa. Lite kluven än så länge, men nästan övertygad. Whisky dricker Erik Winter, fin sådan och ibland drar han en weekend till Spanien och sina föräldrar. En riktig wannabe är pajasen Tomas Haraldsson i Hjort & Rosenfeldts deckarserie.

Sedan vill jag att du presenterar en karaktär med för- eller efternamn på W.

Självklart måste det bli Willy Wonka, han med chokladfabriken dit Kalle vinner en inträdesbiljett. Jag var verkligen rädd för honom som liten, men kunde ändå inte låta bli att läsa vidare. Filmen Kalle och Chokladfabriken med Johnny Depp, har jag dock inte sett, men jag följde Ernst-Hugos röst genom fabriken. Lovely!

En webblogg brukar vi ju inte säga, utan blogg. Men min utmaning till er denna vecka är att berätta om varför du bloggar, vem eller vad som inspirerade dig att börja och slutligen tipsa om en (bok)blogg som är läsvärd.

Just det här att plocka ut enskilda bloggare ur de långa listor av bokbloggar jag läser och älskar är självklart svårt. Inspirerad blev jag dock främst av Språkmakargatan och Bokhora. Triggad att bli bättre blev jag av Lyrans Noblesser som hela tiden levererat blogginlägg på hög nivå. Tillsammans med många andra självklart. Varför jag bloggar? Jag började av ren nyfikenhet och för att jag kände att mitt skrivande och läsande behövde utvecklas. Jag hittade en helt ny värld av böcker jag inte visste fanns, befolkad av de trevligaste boknördar du kan tänka dig. Min länklista är full av läsvärda bloggar, men jag vill lyfta fram en som jag tycker håller hög kvalitet, nämligen …och dagarna går, där Anna skriver om alla de böcker som jag önskar att jag hade ork att läsa.

Lucka nummer 13 Henrik Elstad

Henrik bloggar bra om böcker på Olika Sidor. Jag fascineras ofta över hur lik boksmak vi har och får väldigt många bra boktips från honom. Visst är det skönt med folk som har bra boksmak! Henrik har fått äran att vara kalenderns Lucia och berättar här om jul, böcker och juliga böcker.

Julkalendrar hör julen till, vilken är din favorit?

Trolltider är den julkalender från barndomen som jag mest kommer ihåg som en favorit. Vätten som kunde bli osynlig genom att vända på sin mössa, och andra figurer tilltalade mitt intresse för övernaturligheter redan då!

Vad är det bästa med julen?

När man kan fira julen utan allt för mycket stress med barnen och släkten så är det som mysigast. Julbordet är numera det enda personliga måstet.

Hur firar du?

På morgonen blir det lite paketöppning under granen med barnen. Naturligtvis brukar några av paketen vara fyrkantiga, hårda och platta… När alla i huset har vaknat ordentligt blir det grötlunch innan vi går över till svärföräldrarna dit också mina föräldrar ansluter för att äta julbord.

Vilka böcker om jul skulle du vilja tipsa om?

Den senaste boken jag läste som utspelade sig kring juletid var Åke Edwardsons Den sista vintern. Det var en mycket bra avslutning på deckarsviten med Erik Winter, men kanske mest spännande för den som följt honom hela vägen (?)

Vilka böcker önskar du dig själv i julklapp?

Eftersom vi har avskaffat julklappsbyte bland oss vuxna får jag köpa mina egna julklappsböcker. En bok som jag har spanat på är Fragment av Marilyn Monroe. Efter att ha läst Blonde är jag intresserad av att veta lite mer av hennes liv och egna tankar.

Vilken bok borde alla få i ett paket?

Jag är tveksam till att det finns en bok som alla har behållning av. Men varför inte dela ut Nina Björks Under det rosa täcket till hela befolkningen för att elda på medvetenheten om genusfrågor lite extra!

Vilken känd person vill du ge en bok i julklapp och vad får han eller hon?

Jag skickar Maja Hagermans Det rena landet till Jimmie Åkesson så att han ska inse hur Sverige och “svenskheten” bygger på en lång historia av in- och utvandring och hur det kan gå när man vill dela in människor i olika kategorier med olika värde…

Det här är så himla lustigt, men när jag själv besvarade frågorna var det just Jimmie Åkesson som jag gav en julklapp. Inte samma bok dock. Har han verkligen varit så snäll? Tack Henrik för svaren och för alla boktips.

Lätta debutanter

Vad heter deras debutböcker?, undrar GP och bjuder på en ganska så enkel frågeomgång. Jag fick tio av tio med ett par kvalificerade gissningar. Hur gick det för dig?

Vad krävs för att ge upp?

Bokbabbel skriver om hur svårt det är att ge upp en deckarserie trots att böckerna tappar i kvalitet. En kommentar till Helenas inlägg om Patricia Cornwell och Key Scarpetta, som länge var även min favorit. Jag gav dock upp för många böcker sedan och kommer inte orka läsa ikapp.

Självklart var jag tvungen att fundera över de deckarserier jag läser och hur bra de är egentligen.

Många gav upp Elizabeth George efter att hon tagit död på Lynleys fru Helen. Jag hoppade över just What came before he shot her, men gillade Stråk av rött väldigt mycket. Senaste Denna dödens kropp var dock en seg historia. Om jag läser nästa bok? Absolut. Lynley är min Scarpetta.

Däremot har jag gett upp Anna Jansson för flera böcker sedan och är inte sugen på fler. Inte heller Mari Jungstedt eller Liza Marklund är några höjdare. Däremot tycker jag att Camilla Läckberg funkar ganska bra. Ojämn förvisso, men senaste boken var bra och jag läser gärna nya höstboken.

Ganska vanligt är det att de två eller tre första böckerna är riktigt bra, möjligen också en fjärde. Så var det med Åka Edwarsons böcker om Erik Winter. Efter tio böcker tycker jag fortfarande att första boken, Dans med en ängel, är den klart bästa. Tätt följd av Låt det aldrig ta slut. Faktum är att de fem första böckerna håller hög klass, men sedan går det utför. Segel av sten är tjock och seg, Rum nr 10 riktigt dålig och Vänaste land inte mycket bättre. De två sista böckerna i serien, eller de som skulle vara de två sista är dock bra. Nu blir det en bok till och jag kommer säkert att läsa trots att jag är skeptisk.

Helen Tursten och Unni Lindell tillhör också de ojämna som kan vara riktigt, riktigt bra, men som också tappar fart ibland. Jag kommer dock att följa dem i alla fall ett tag till.

Jo Nesbø är också mer än lovligt ojämn. Hans första bok är dessutom helt okej, men långt ifrån den bästa. Senaste boken gjorde mig väldigt besviken och det var inte första bottennappet. Jag börjar också bli trött på Harry Hole. En chans till, men inte fler tänker jag nu.

Faktum är att jag inte är så väldigt dålig på att ge upp dåliga serier. Möjligen borde jag slutat läsa Kallentoft efter bok tre, men med facit i hand var bok fyra bättre och femman ska knyta ihop allt. Den blir säkert också läst.

Däremot finns det så många deckare att jag glömmer av att läsa vidare i serier jag faktiskt gillar. Jag har till exempel bara läst en (bra) bok av Roslund & Hellström, Tove Klackenberg, Tana French och Christa von Bernut.

Så många deckare, så lite tid. Jag vill ju läsa andra genrer också även om det är lockande att återse karaktärer jag gillar.

Winter är inte helt borta

Det var tänkt att förra boken om Erik Winter, med det talande namnet Den sista vintern, skulle ha blivit den sista i serien. Nu säger sig Åke Edwardson vara så fäst vid sin figur att han inte längre är beredd att släppa honom. Det blir dock ingen ny bok i år, inte heller nästa, men kanske 2013. Ja, varför inte. Tyckte att Erik Winter vaknade till liv i sista stund, efter att ha varit lite mer än lovligt nere i bok 8 och 9.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: