Nanna Johansson

Majböcker som lockar

Ny månad och nya boksläpp. Jag vet inte om det gör mig glad, eller bara stressad att det kommer en massa nya böcker som jag vill läsa. Förhoppningsvis kan maj månads helger bjuda på en del lästid. Som vanligt presenterar jag inte en komplett lista över förlagens utgivning, utan en lista med böcker som jag tror kommer att passa mig.

Det som var rött, Rosie Price, [etta], maj

Dödligt arv, Rachel Rhys, [etta], maj

Fröken Liljekonvalj, Kristin Emilsson, Lind & co, maj

Just innan jag dog, S. K. Tremayne, Lind & co, maj

Någon dag, David Levithan, Gilla Böcker, 1 maj

Den magiska leksaksbutiken, Angela Carter, Modernista, 4 maj

Den nya Evas passion, Angela Carter, Modernista, 4 maj

Elkomikern, Martin Luuk, Natur & Kultur, 4 maj

Verkanseld, Louise Boije af Gennäs, Bookmark förlag, 6 maj

Den återlämnade flickan, Donatella Di Pietrantonio, Bokförlaget Polaris, 7 maj

Gun. Love, Jennifer Clement, Albert Bonniers förlag, 7 maj

Hamilton Beach, Linda Olsson, Brombergs bokförlag, 8 maj

Sommaren med Ava, Anna Lönnqvist, Louise Bäckelin förlag, 8 maj

Jag säger det ni tänker, Curtis Sittenfeld, Wahlström & Widstrand, 9 maj

Efter skandalen, Sarah Vaughan, Albert Bonniers förlag, 14 maj

Göra gott, Christie Watson, Albert Bonniers förlag, 14 maj

Jag kommer med stryk, Nanna Johansson, Galago, 14 maj

Det bästa som hänt mig, Johanna Schreiber, Bokförlaget Forum, 15 maj

Sambo på försök, Beth O’Leary, Printz Publishing, 15 maj

Sommaren hon aldrig glömde, Nicola Scott, Historiska Media, 20 maj

Jag väntar i snön, Daniel Dencik, Bokförlaget Polaris, 21 maj

Konsten att bli känd, Caitlin Moran, Albert Bonniers förlag, 21 maj

Jag kan nästan känna solen, Emma Hyltmark, Brombergs bokförlag, 22 maj

Allt jag inte kan säga, Emilie Pine, Wahlström & Widstrand, 23 maj

En sommar i Devon, Lucy Diamond, Printz Publishing, 23 maj

En nästan perfekt dag, Mareike Krügel, Albert Bonniers förlag, 24 maj

Summer of hate, Chris Kraus, Modernista, 25 maj

Konsten att leva som en katt, Stéphane Garnier, Bokförlaget Forum, 29 maj

Tjänster och gentjänster, Sophie Kinsella, Printz Publishing, 29 maj

Sammanfattning av en grafisk februari

Mitt mål i februari var att läsa grafiska romaner, då det är en genre jag glömde bort i princip helt förra året. Under de senaste veckorna har jag läst flera riktigt bra böcker, men också några titlar som inte föll mig lika mycket i smaken. Sammantaget har det ändå varit en bra läsmånad och jag har ytterligare några grafiska romaner på vänt som jag gärna läser.

Naturlig skönhet av Nanna Johansson var helt okej, men tyvärr inte lika rolig som de tidigare böckerna jag läst av henne.

Hej igen vardag av Louise Winblad skildrar livet med små barn på ett befriande sätt. Visst finns det underbara stunder som småbarnsförälder, men också en hel del riktigt jobbiga.

Drömmen om Europa av Fabian Göranson är en intressant och annorlunda reseskildring från ett Europa i förändring.

Torskarnas pride-parad av Sara Hansson var helt klart månadens roligaste. Satir som mycket handlar om att få läsaren att se det absurda i samhället genom att vända på perspektiven.

I slutet av regnbågen av Bitte Andersson är månadens finaste läsupplevelse. Berättelsen om Marja som tillfälligt flyttar in på äldreboendet Plejaderna, vars boende är HBTQ-seniorer, är riktigt gripande.

Kvinnor i kamp av Marta Breen och Jenny Jordahl läste jag egentligen i mars, men denna genomgång av 150 års kvinnokamp får ändå ta plats i månadens sammanställning.

Naturlig skönhet om vår absurda samtid

Nanna Johansson är en favorit och mina förväntningar på Naturlig skönhet var höga. Tyvärr blev jag lite besviken. När Johansson är som bäst är hon otroligt vass och rolig, men Naturlig skönhet är tyvärr väldigt ojämn.

Grundidén är riktigt bra och delarna som handlar om vår absurda syn på utseende sätter fingret på något som är riktigt sjukt i vårt samhälle. Jag älskar också serierna om kassa pojkvänner i naturen och horor och madonnor i djurvärlden. Ibland kommer jag dock på mig själv med att bläddra framåt utan att egentligen beröras alls. Det blir lite för absurt för min smak, men de rejäla skratten var också många under läsningen, vilket trots allt gjorde att jag uppskattade Naturlig skönhet.

Grafiskt i februari

Under 2018 läste jag inte en enda grafisk roman för vuxna och det tycker jag är rätt så tråkigt. Som serieskeptiker tog det lång tid innan jag upptäckte genren alls och jag tycker att det vore synd om jag tappade bort den. Under februari planerar jag därför att läsa en massa serieböcker.

Det skulle kunna bli så att jag läste några av följande titlar:

Kackerlacka av Halfdan Pisket

Drömmen om Europa av Fabian Göranson

Torskarnas Pride-parad av Sara Hansson

Husfrid av Alison Bechdel

Livets ord: Mina tio orimlig år som frälst av Thomas Arnroth

Naturlig skönhet av Nanna Johansson

Vägarna är som tvättbrädor här av Hilding Sandgren

Tjejerna på höjden av Frida Malmgren

 

Har du bra tips tar jag gärna emot dem!

20 bra författare under 40 fem år senare

Granta har med tio års mellanrum 1983, 1993, 2003 och 2013 listat 20 författare under 40 som de tror kommer att bli stora och influera den litterära världen. De fokuserar självklart på brittiska författare. För fem år sedan gjorde jag en egen lista med 20 författare under 40 som skriver på svenska. Även om det egentligen är fem år kvar till nästa lista enligt Grantas regler tycker jag att det är dags för en uppdatering. Men först en utvärdering av vad jag och Granta tyckte 2013.

Av de 20 författare Granta hade med på sin lista 2013 skulle jag säga att Naomi Alderman verkligen levt upp till förväntningarna. Hon vann Women’s Prize for Fiction för sin fjärde roman som snart kommer ut på svenska med titeln Makten. Nadifa Mohammed slog igenom med Förlorade själar och även Kamila Shamsie har nått framgångar med sin senaste bok Home fire. Vad som gör mig lite sorgsen är att Taye Delasi inte publicerat något mer efter den fantastiska debuten Ghana must go. Jag skulle så gärna vilja läsa mer av henne.

Och så min lista då, där vissa blivit äldre och andra fallit i glömska. När jag nu satt samman en ny lista med lovande svenska författare under 40 har jag valt att inte ta med de som är födda 1978 och därmed fyller 40 i år. Av dem är jag glad över att Therese Bohman verkligen slagit igenom. En favorit helt klart, som jag förväntar mig mycket av framöver. Även Jonas Hassen Khemiri är född 1978 och fyller därmed 40 i år. Han var definitivt ett bra val på listan från 2013. Jessica Schiefauer är en annan 78:a som skulle kunnat platsa även nu, men faller för ålderstrecket, medan Helena Österlund kanske snarare fallit i någon slags glömska.

Nu har jag sökt efter nya, unga författare och kommit fram till ett gäng som jag tycker förtjänar att lyftas fram. Vissa har skrivit många böcker, andra bara en, men de har alla fått mycket uppmärksamhet och därmed påverkat många läsare.

Flera av de som fanns med på listan 2013 finns med även denna gång, medan andra har försvunnit av andra skäl än just ålder. De som inte skrivit något sedan 2013 och kanske bara skrev den där enda debuten har fått lämna plats för nya förmågor.

Hur mycket jag än försökt att välja författare efter vad de objektivt uträttat, går det inte att undvika att en lista av detta slag blir subjektiv. Det blir det å andra sidan oavsett vem som gör en lista av detta slag, då ett urval alltid måste ske. Jag har däremot försökt att bredda författarnas genrer, något som sällan sker när “seriösa” tidningar gör listor, men inser att könsbalansen blivit väldigt sned.

Det här är mina 2o bra författare under 40 version 2018:

Johannes Anyuru är född 1979 och debuterade 2003 med Det är bara gudarna som är nya. Med senaste boken De kommer att drunkna i sina mödrars tårar fick han sitt stora genombrott och tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok. Anyuru är definitivt här för att stanna och fanns med på min lista även 2013.

Elin Boardy född 1979 nominerades till Borås Tidnings debutantpris 2008 för sin debut Allt som återstår. Sedan dess har hon skrivit tre böcker och måste ses som etablerad på allvar. Fortfarande saknas det breda genombrottet, men jag är säker på att det kommer.

Ester Roxberg föddes 1987 och har sedan 2013 fått ett större genombrott i och med boken om sin pappa Ann-Christine från 2014. Senaste boken heter Barnvagnsblues och den har jag tänkt läsa sen den var ny.

Sami Said föddes 1979 och uppmärksammades rejält för sin debut Väldigt sällan fin. Trots flera böcker hamnade han lite i skymundan, men i höst kommer nya Människan är den vackraste staden.

Sara Bergmark Elfgren föddes 1980 och slog igenom med Engelsforstrilogin som hon skrev tillsammans med Mats Strandberg. Därefter har hon klarat sig utmärkt själv och senaste boken Norra Latin var riktigt, riktigt bra.

Nanna Johansson föddes 1986 och har med sina seriealbum gått från klarhet till klarhet. Min favorit är Hur man botar en feminist från 2014, men även Välkommen till din psykos är riktigt vass och bra. Senaste boken heter Naturlig skönhet och kom 2017.

Johanna Thydell född 1980 borde egentligen varit med på listan redan 2013, men nu har hon definitivt förtjänat sin plats. Hon debuterade 2003 med I taket lyser stjärnorna och senaste boken (M)ornitologen är absolut lysande. Thydell skriver också barnböcker, bland annat Dumma teckning som nominerades till Augustpriset 2017.

Tove Folkesson född 1981 är kanske mest känd för debuten Kalmars jägarinnor, som nominerades tillbland annat Borås Tidnings Debutantpris, Katapultpriset och Sveriges Radios Romanpris. Hon har har följt upp den med böckerna Sund och Ölandssången, som bildar en trilogi.

Christoffer Carlsson född 1986 är deckarförfattare och kriminolog. Han har hittills publicerat fem böcker för vuxna och en för unga. För sig trilogi om Leo Junker, som inleds med Den fallande detektiven har han fått flera priser och ungdomsboken Oktober är den kallaste månaden belönades med Spårhunden.

Agnes Lidbeck född 1981 debuterade med Finna sig 2017 och tilldelades Borås tidnings debutantpris. I boken undersöker hon kvinnans tre roller. Nu är Lidbeck aktuell med Förlåten, där hon fortsätter att utforska hur det är att vara kvinna idag.

Stina Stoor född 1982 slog igenom med dunder och brak 2015 med sin debut Bli som folk. Novellsamlingen nominerades till Augustpriset och Stoor tilldelades Borås tidnings debutantpris. Liten reservation för att ingen ny bok kommit sedan dess, men jag hoppas att Stoor ska övervinna sin skrivkamp.

Arkan Asaad är född 1980 och fanns med på min lista 2013, trots att han då bara skrivit Stjärnlösa nätterSedan dess har han även gett ut Blod rödare än rött och i höst kommer tredje boken Bortom solens strålar.

Athena Farroukhzad född 1983 uppmärksammades för sin debut Vitsvit, som är en otroligt stark diktsamling, nominerad till både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris. Därefter har Farroukhzad gett ut Trado tillsammans med den rumänska poeten Svetlana Cârstean, en poet hon också översatt.

Elin Bengtsson född 1987 debuterade 2013 med Mellan vinter och himmel. Med andra boken Ormbunkslandet slog hon igenom ordentligt och nominerades till Augustpriset. I höst är hon aktuell med Rosenregimen.

Isabelle Ståhl född 1988 har bara skrivit en bok, men debuten Just nu är jag här blev ett rejält genombrott. Att ta med någon på listan som bara skrivit en bok är något av en chansning, men det är svårt att gå förbi en debutant som nomineras till såväl Augustpriset och Borås tidnings debutantpris.

Jonas Brun född 1979 debuterade 2004 med Den andra tiden och slog igenom ordentligt med Skuggland, som tilldelades Sveriges Radios romanpris 2013. Boken har också blivit pjäs och satts upp på Dramaten. Brun är aktuell med Ingen jämfört med dig, som kom i våras och som jag just läst och uppskattat.

Ida Linde född 1981 debuterade 2006 med Maskinflickans testamente, som just getts ut på nytt. Genombrottet kom 2014 med romanen Norrut åker man för att dö. I våras kom Mördarens mamma, en roman om en mamma vars son begår ett brott.

Amanda Svensson född 1987 har skrivit flera uppmärksammade romaner sedan debuten 2008 med Hey Dolly. Senaste boken Allt det där jag sa till dig var sant kom 2014 och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan Svensson är tillbaka.

Elise Karlsson född 1981 debuterade med romanen Fly, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Genombrottet kom med Linjen 2015 och sedan dess har hon också gett ut Klass (2017) och är just nu aktuell med Gränsen, som är en fortsättning på Linjen.

Fredrik Backman född 1981 tillhör inte de författare som vinner de litterära priserna, men han tillhör definitivt de som berör många. Backmans En man som heter Ove är en bok “alla” har läst och den har dessutom blivit film. Senaste böckerna Björnstad och Vi mot dom utspelar sig i en fiktiv by där hockeylaget är allt.

Bubblare

Lyra Koli (fd Ekström Lindbäck) fött 1990 tillhör inte mina personliga favoriter, men att hon är en ung författare som har betydelse råder det ingen tvekan om. Hon nominerades till Augustpriset 2014 för andra boken Ett så starkt ljus. I höst kommer fjärde boken Allting växer.

Patrik Lundberg född 1983 är författare och kolumnist på Aftonbladet. Han slog igenom med den självbiografiska Gul utanpå, om sig resa tillbaka till födelselandet Sydkorea och har också skrivit fina ungdomsromanen Onanisterna. Lundberg är aktuell med boken Berättelsen om Sverige.

Lisa Bjärbo född 1980 har skrivit flera riktigt bra böcker för unga, som min favorit Djupa ro och en rad böcker för barn, bland annat med dinosaurietema. Senaste boken Inuti huvudet är jag kul är otroligt bra och väl värd en nominering till Augustpriset.

Anna Ahlund född 1987 har framtiden för sig. Hennes debut Du, bara från 2016 är en fin och välskriven bok om kärlek. Andra boken Saker ingen ser är också väldigt bra, men kanske lite försiktigare än debuten.

Elin Olofsson född 1979 hade kunnat platsa på listan om jag inte googlat, läst slarvigt och fått för mig att hon var född 1978. Nu vill jag inte plocka bort någon, men lägger till Olofsson som bubblare. Hon debuterade 2013 med Då tänker jag på Sigrid, men  väntar på sitt riktigt stora genombrott, men som är på god väg. Den av hennes böcker jag tycker bäst om är Gånglåt.

 

Det här var mina 20 författare under 40 (med fem bubblare, ja jag vet att det är lite fusk, men jag kunde inte låta bli). Saknar du några? Är det några du vill byta ut?

Photo by Giammarco Boscaro on Unsplash

 

Böcker jag ser fram emot i september

Ny månad idag och en intensiv sådan sett till boksläpp. Månaden avslutas med Bokmässan i Göteborg och både min fysiska och min virtuella TBR-hög är gigantisk. Som tur är har jag hunnit läsa ganska mycket i år tills nu, så förhoppningsvis fortsätter det så. Lite lurigt att jinxa kanske. Tänk om jag lockar fram en lässvacka.

Här är en lista på böcker som jag ser fram emot den här månaden:

Bibliotek, Ali Smith, Bokförlaget Atlas, september.

Blixt från oklar himmel, Sara Granér, Galago, september.

För oss är natten ljus, Christoffer Holst, Bokfabriken, september.

Hon som vandrar, Samar Yazbek, Ordfront förlag, september.

Naturlig skönhet, Nanna Johansson, Galago, september.

Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson, Bokfabriken, september.

Sommaren systerJerker Virdborg, Albert Bonniers förlag, 1 september.

Saker ingen ser, Anna Ahlund, Rabén & Sjögren, 2 september.

Solidärer, Anna Jörgensdotter, Albert Bonniers förlag, 5 september.

Det som en gång fanns, Amanda Prowse, Printz Publishing, 6 september.

Hjärtat är bara en muskel, Kristofer Ahlström, Forum bokförlag, 6 september.

Kartor för förälskade & andra vilsna, Johanna Lindbäck, Lilla Piratförlaget, 6 september.

Världen utan dig, Jill Santopolo, Albert Bonniers förlag, 8 september.

Den yttersta lyckans ministerium, Arundhati Roy, Brombergs, 13 september.

Mellan dem, Richard Ford, Brombergs, 13 september.

De döda små, Emma Flint, Lind & co, 14 september.

Den yttersta lyckans ministeriumArundhati Roy, Brombergs, 20 september.

Damasus Sölvesborg, Per Nilsson, Rabén & Sjögren, 23 september.

Livet börjar när du inser att du bara har ett, Raphaëlle Giordano, Brombergs, 27 september.

Krokas, Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand, 28 september.

Röster att lyssna på

8mars

Om jämställdhet ska uppnås krävs goda talespersoner. Tyvärr blir kvinnor som står upp för sina och andras rättigheter inte sällan hotade av män, som antagligen anser att de tar för mycket plats. Inte alla män, brukar det heta då, men tillräckligt många för att det ska bli problematiskt. Jag ger helt ärligt inte mycket för varken män eller kvinnor som utifrån sig själva, kanske som nyblivna pappor till döttrar, skriver om jämställdhet och samtidigt mot feminism. För mig är det idioti att inte våga använda det begrepp som på ett tydligt sätt beskriver vad som borde vara eftersträvansvärt, för att några använder begreppet som en ursäkt att hata män. Det är samma med alla -ismer, alla menar inte samma sak när de talar om liberalism eller socialism heller, inte heller konservatism för den delen.

Zara Larsson vågar kalla sig feminist och får en hel del skit för det. I sitt sommarprogram berättade hon bland annat om saker hon fått höra och den som inte blir chockad över vissa människors beteende måste ha blivit avtrubbade av den inte sällan otrevliga ton som råder i t.ex. sociala medier. Nu prisas Zara Larsson för sin kamp. Det är bra. Ibland märks det förvisso att hon är ung och har en del att lära, men Zara Larsson är ändå en toppenbra förebild.

I sitt sommarprogram läste Zara Larsson en del av en bloggtext skriven av Louise Winblad, som driver fantastiska bloggen Hej, hej, vardag (numera på amelia.se). Utan tydlig källhänvisning ska tilläggas, vilket självklart inte är okej. Texten i sig är dock viktig och när några av mina elever satte upp sin slutproduktion på Estetiska programmets teaterinrikting använde de delarna av texten, vilket gav en ruskigt stark effekt. De blandade sedan in bland annat delar av Drömfakulteten av Sara Stridsberg och korta scener från Liv Strömquist och Nanna Johansson. Mycket snyggt och myckett starkt.

Emma Watson fick chansen att tala i FN och höll då sitt redan kända tal om kampanjen HeforShe. Nu uttalar hon sig ofta i frågan och hon har många som lyssnar. När du får makt kommer också ett visst ansvar. Watson tar ansvar.

Det är till dessa unga kvinnor jag sätter mitt hopp. Visst kan vi som börjar bli tanter också göra en del, se bara på Yvonne Hirdman, som väl ändå måste räknas som tant på riktigt och fortfarande är så vass, så vass. Ett annat exempel är fantastiska Agnes Wold, nyligen utsedd till Årets kvinna. Det som händer med åldern är att ursäktandet av den egna personer försvinner mer och mer, så är det i alla fall för mig.

Det jag skulle önska är en feministisk kamp som sträcker sig bortom fokus på västvärlden, där vithetsnormen och för den delen heteronormen, inte är så stark. För visst finns det fortfarande allt för mycket att kämpa för här, men världens kvinnor är många, många fler. Det är en anledning till att bland andra Chimamanda Ngozi Adichie och Malala Yousafzai är så viktiga, liksom vår egen Gina Dirawi.

Här är hela listan med 100 kvinnor, som blivit utsedda till Årets kvinnor 2016. Tummen upp för er!

Vad gör vi med hatet?

IMG_1661

Jag botaniserade lite i min hög med recensionsexemplar aka mitt dåliga samvete och hittade då Omänniskor av Nanna Johansson och Kristoffer Svensson. Jag är inte så sugen på att läsa den längre. Kristoffer Svensson, K. Svensson, Kringlan. Sicket stolpskott.

Att ha så nära till hat som Kringlan har är inget unikt. Hat mot kvinnor och invandrare hörs mer och mer i samhället och såväl misogyni som rasism normaliserar och många verkar tycka att det är helt normalt, faktiskt okej att uttrycka hatiska åsikter som för borde vara helt otänkbara.

Jag har läst recensionen som Kringlan gick igång på fullständigt. Det var Victor Malm som recenserade Omänniskor och det är en balanserad om än ej exalterad recension. Han påpekar dock att boken är bättre än den humor författarparet brukar ägna sig åt. Inte okej, enligt Kringlan och då får man tydligen häva ur sig vad som helst. Då är det till exempel okej att tala om att köra upp diverse saker i kvinnors könsorgan, i detta fallet Åsa Linderborgs och hota med våldtäkt och mord. Recensenten själv klarar sig undan med hot om att bli sönderslagen. Smakfullt.

Så här säger Åsa Linderborg själv:

“Han är inte nykter, okej, det är en förklaring men det är inget försvar. Alla som tar sig en bläcka och spårar ur, säger inte såna saker som Kringlan. De flesta människor är anständiga oavsett promillehalt.”

Och hon har rätt, de flesta har inte så nära till åsikter som är så här hatiska. De flesta har troligen inte ens tänkt tankar som likar sådana åsikter. Det är då inte troligt att sådana åsikter formas bara genom att alkohol tillsätts. Samtidigt försvarar Linderborg den fria konsten och vikten av yttrandefrihet. Jag håller med. Frågan är om någon verkligen ska ha rätt att hota andra människor på det sätt som Kringlan gör. Jag säger nej. Tyvärr är han långt ifrån ensam. De flesta hatare gömmer sig bakom anonyma nätalias. Det betyder inte att Kringlan på något sätt är modigare eller mer rakryggad. Det innebär dock att han får stå till svars för sina ord och handlingar.

Nu har förlaget Rabén & Sjögren helt brutit med Kringlan, som också fått lämna podden Lilla Drevet och radioprogrammet Public Service. Nanna Johansson har valt att skriva färdigt på romanprojektet själv. Kanske räcker det, men ändå kan jag inte hjälpa att det kryper i mig då jag tänker på att läsa boken av denna ynkliga lilla människa. Kanske kan jag framöver skilja mer på bok och person, men just nu är det svårt. Jag absolut älskar Nanna Johansson och tycker att hon är briljant, men jag har så svårt att släppa tanken på att Kringlan omöjligen kan ha uttryckt de här åsikterna för första gången och att han polare i poddcasten Alla mina kamrater borde ha stoppat honom under sändningen. Ja, det var en live-sänding och ja, de har bett om ursäkt, men varje gång någon tillåts uttrycka hatiska tankar offentligt, utan att stoppas precis där och då, normaliseras hatet.

Så vad gör vi då med hatet? Vi påpekar gång på gång när någon går över gränsen. Vi motarbetar hatet och biter oss i tungan för att aldrig falla ner på samma låga nivå. Det är inte lätt, ibland vill jag bara skrika åt rasister och sexister att de är idioter. Totalt dumma i huvudet. Det är inte speciellt effektivt. Däremot skulle jag aldrig, aldrig, hur arg jag än var hota människor på det sättet som de gör. Det borde vara under allas värdighet.

Humoristisk tisdagsutmaning

Veckans tema på Kulturkollo är humor och tisdagsutmaningen går ut på att besvara två frågor.

Berätta om en bok, film eller något på tv som skulle vara så vansinnigt rolig enligt alla andra – men som inte fick dig att skratta det minsta.

Alltså, jag förstår verkligen inte tjusningen med Jonas Jonassons succébok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Inte fick den mig att skratta i alla fall och filmen tänker jag inte se, då Robert Gustavsson är Sveriges kanske mest överskattade komiker.

Berätta om en bok, film eller något på tv som du verkligen skrattade åt så att du höll på att gå sönder.

Nu är jag en rätt tråkig människa inser jag, då jag sällan ser “roliga” tv-serier eller filmer och ännu mer sällan läser “roliga” böcker. Jag skrattar dock så att jag håller på att dö åt Liv Strömquists och Nanna Johanssons serier. Det är helt min humor. Elakt och aktuellt.

Serieenkät enligt O

Här följer mina svar på veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo.

1. Om du var en superhjälte/superskurk, vad skulle du heta och vilken vore din superkraft?

Jag skulle vara hjälten Super O självklart och jag skulle kunna läsa böcker, utan att öppna dem. Superdupersnabbt.

2. Vem skulle teckna serien om ditt liv, och hur?

Jag skulle vilja att Sofia Olsson tecknade serien om mitt liv, så att jag får vara så där härligt normaludda. En ganska så vanlig serie om en ganska så vanlig, men ovanligt snurrig lärarinna. Kan det sälja tro? Det hade också varit kul att se hur jag blev om Hanna Gustavsson tecknade mig. Eller inte, då bilderna inte alltid är så smickrande, om än coola.

3. Föredrar du att läsa tecknade serier eller att se dem på film/tv?

Just tecknade serier går helt bort i rörlig form. Jag kan stå ut med animerade filmer, men tecknat gillar jag inte alls. I alla fall har jag inte hittat någon hittills. Klassiska serietidningar, speciellt de med superhjältar, går också helt bort.

4. Vilken är din favorit bland tecknade serier och grafiska romaner?

Jag bjöd på en tio-i-topp-lista som finns här. Välkommen till din psykos av Nanna Johansson och Mats kamp av Mats Jonsson är också riktigt bra.

%d bloggare gillar detta: