Merethe Lindstrøm

Böcker att se fram emot i oktober

Ny månad och en ny intensiv boksläppsmånad, precis som det brukar vara på hösten. Jag hoppas på mycket lästid och ser bland annat fram emot att få stifta bekantskap med några av dessa böcker:

Ariane, Myriam Leroy, Sekwa, oktober

Den som ser, Joe Heap, Harper Collins Nordic, oktober

Det outsagda, Delphine de Vigan, Sekwa, oktober

Där fåglarna slutat sjunga, Jenny Quintana, ETTA, oktober

Jag ska egentligen inte prata om det här, Sara Beischer, Lind & co, oktober

Kumukanda, Kayo Chingonyi, Rámus, oktober

Smaker från Vietnam, Kim Thúy, Sekwa, oktober

Sympatisören, Viet Than Nguyen, Bokförlaget Tranan, oktober

Jag kommer att hålla ut alla mina händer fingrar sa jag och föll medan jag sa det, Marie Norin, Norstedts förlag, 1 oktober

Nattbäraren, Sabaa Tahir, B. Wahlströms, 1 oktober

Onåbara, Aleksander Motturi, Norstedts förlag, 1 oktober

Fågelfångarens son, Richard Hobert, Bokfabriken 2 oktober

Brännmärkta, Carolina Neurath, Piratförlaget, 3 oktober

Pachinko, Min Jin Lee, Polaris, 3 oktober

Tankar mellan sött och salt, Marta Söderberg, Gilla Böcker, 3 oktober

Höst, Ali Smith, Bokförlaget Atlas, 4 oktober

Kära fanatiker, Amos Oz, Wahlström & Widstrand, 4 oktober

Brutna ben och brustna hjärtan, Maria Ernestam, Louise Bäckelin, 5 oktober

Som pesten, Hanne-Vibeke Holst, Albert Bonniers förlag, 5 oktober

En sekund är jag evig, Maria Gustavsdotter, Historiska Media, 8 oktober

Nu och för alltidLara Jean, Jenny Han, Lavender Lit, 8 oktober

Den rätta tiden för en kula i hjärtat, Un-Su Kim, Southside Stories, 9 oktober

Doften av ett hem, Bonnie-Sue Hitchcock, Gilla Böcker, 10 oktober

En del av mitt hjärta, Agnès Martin-Lugand, Forum bokförlag, 10 oktober

Ensam kvar, Rhiannon Navin, Bookmark, 10 oktober

Jag släpper dig aldrig, Petra Holst, Forum bokförlag, 10 oktober

De hemlösa katterna i Homs, Eva Nour, Wahlström & Widstrand, 11 oktober

Den brinnande flickan, Claire Messud, Natur & Kultur, 11 oktober

Familjen i huset bredvid, Sally Hepworth, Printz Publishing, 11 oktober

Transit, Rachel Cusk, Albert Bonniers förlag, 12 oktober

Hantverkaren, Sharon Bolton, Modernista, 13 oktober

Nattfjärilen, Katja Kettu, Albert Bonniers förlag, 16 oktober

Landet utanför, Henrik Berggren, Norstedts förlag, 17 oktober

En vinter i Paris, Jenny Oliver, Printz Publishing, 18 oktober

Festens charmigaste tjej, My Palm, Galago, 18 oktober

Snöfall över Strandcaféet, Lucy Diamond, Printz Publishing, 18 oktober

Socker, salt och nya chanser, Claire Sandy, Printz Publishing, 18 oktober

Manhattan Beach, Jennifer Egan, Albert Bonniers förlag, 19 oktober

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris, 20 oktober

Suicide club, Rachel Heng, Modernista, 20 oktober

Hemligheten i Cornwall, Liz Fenwick, 22 oktober

Sex och lögner, Leïla Slimani, Natur & Kultur, 23 oktober

Du måste komma ensam, Souad Mekhennet, Norstedts förlag, 24 oktober

Evelyn Hugos sju äkta män, Taylor Jenkins Reid, Louise Bäckelin förlag, 24 oktober

La Cheffe, Marie NDiaye, Natur & Kultur, 25 oktober

Nord, Merethe Lindström, Weyler Förlag, 27 oktober

En kvinnas övertygelse, Meg Wolitzer, Bookmark, 30 oktober

En främling i mitt hus, Shari Lapena, Louise Bäckelin förlag, 31 oktober

Höstens böcker del 6

Dags för ännu ett inlägg om höstens böcker och nu börjar jag nå slutet (tror jag). Idag har jag kikat närmare på höstutgivningen från Lind & co, Weyler förlag, Leopard förlag, Bokförlaget Tranan, Bokfabriken, Rámus och Thorén och Lindskog och valt ut mina kommande favoriter. Mest ser jag kanske fram emot nya böcker av Karin Alfredsson och Jón Kalman Stefánsson, men är också nyfiken på Johan Nilssons skönlitterära debut och debutanten Khaled Alesmael. Sedan måste jag verkligen läsa Sara Beischers Jag ska egentligen inte jobba här, när den nu får en fortsättning.

Saknad, förmodad död, Susie Steiner, Lind & co, augusti

Selamlik, Khaled Alesmael, Leopard förlag, augusti

Mateo blev arbetslös, Gonçalo M. Tavares, Bokförlaget Tranan, 4 augusti

Huset med de två tornen, Maciej Zaremba, Weyler Förlag, 25 augusti

Vajlett och Rut, Karin Alfredsson, Bokfabriken, 28 augusti

Drömmen om okapin, Mariana Leky, Thorén & Lindskog, september

Göteborgs schamaner, Johan Nilsson, Thorén & Lindskog, september

Standardmodellen, Helena Granström, Weyler Förlag, 1 september

Homo sapienne, Niviaq Korneliussen, Leopard Förlag, 5 september

Lugnet, Tomas Bannerhed, Weyler Förlag, 8 september

Ásta, Jón Kalman Stefánsson, Weyler Förlag, 15 september

Jag ska egentligen inte prata om det här, Sara Beischer, Lind & co, oktober

Kumukanda, Kayo Chingonyi, Rámus, oktober

Sympatisören, Viet Than Nguyen, Bokförlaget Tranan, oktober

Fågelfångarens son, Richard Hobert, Bokfabriken 2 oktober

Nord, Merethe Lindström, Weyler Förlag, 27 oktober

Roman utan namn, Duong Thu Huong, Bokförlaget Tranan, november

Svikaren,Duong Thu Huong, Rámus, november

 

Hela listan med höstböcker jag ser fram emot hittar du här.

 

Några norska favoriter

Idag är det Norges nationaldag, vilket brukar betyda en orgie i folkdräkter och flaggviftande. Jag bidrar till firandet genom att lista fem norska författarfavoriter.

Erlend Loe är en stor favorit. Senast idag tipsade jag en elev om hans böcker. Visst är det så att den gode Loe är lite ojämn, men när han är bra är han väldans bra. Bland mina favoriter finns Naiv. Super., Fakta om Finland, Doppler och Fvonk. Du kan läsa mer om böckerna på Alfabetas hemsida.

Jag har tröttnat lite på Jo Nesbø, det har jag, men han har länge varit en favorit i deckargenren med sina böcker om Harry Hole. Bäst är helt klart Snömannen. Läs mer om serien här.

En annan deckarfavorit som jag nästan tappat bort är Unni Lindell. Jag har inte läst någon vuxenbok av henne sedan 2011 då jag läste Sockerdöden, men med grabbarna O läste jag hennes böcker om spöket Mystiska Milla, med illustrationer av Fredrik Skavlan.

Merethe Lindstrøm skriver vackert och finstämt. Än så länge har jag bara läst hennes Dagar i tystnadens historia, men jag skulle gärna läsa fler.

Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap är en av de mest obehagliga böcker jag läst. På ett bra sätt. Rekommenderas!

Författare jag inte läst – uppföljning

För ungefär tre år sedan skrev jag sju inlägg, inspirerade av Jessica, om författare jag inte läst, men troligen skulle gilla. Av en slump hamnade jag på ett av inläggen och blev sugen på att skriva fler, men först vill jag utvärdera förra omgången.

Först ut var Kerstin Ekman och faktum är att jag läst och gillat såväl Grand Final i Skojarbranschen som Mordets praktik. Däremot har jag fortfarande inte läst Händelser vid vatten, men jag ska …

Kristian Lundberg har jag också läst en bok av, det blev Yarden och jag gillade den skarpt. Jag började också lyssna på Det här är inte mitt land, men Lundbergs röst var lite för sövande, så jag tror att jag ska läsa den istället.

Tom Perrotta var inte en författare till hårdkokta deckare, vilket jag trodde, men efter att ha läst The Abstinence Teacher är jag inte helt övertygad om hans förträfflighet. Kan tänka mig att ge honom en chans till dock. Bokbabbel, du som brukar hylla, vilken bok ska jag läsa?

Carl-Johan Vallgren har jag läst två böcker av, Havsmannen och Skuggpojken, som han skrivit under pseudonymen Lucifer. Den första var riktigt bra, men någon deckarförfattare är Vallgren inte om du frågar mig.

Jag fattar verkligen inte varför jag inte bara tar och läser något av Monica Ali. Hur svårt kan det vara liksom?

Stina Aronsson har jag fortfarande inte läst något av, men tror fortfarande att det kan vara en författare för mig.

Merethe Lindstrøm har jag läst en bok av och jag tyckte verkligen om den. Vet inte riktigt varför det inte blivit fler.

 

Av sju författare har jag alltså läst böcker av fem och gillat fyra. Det är ett ganska bra resultat ändå. Nu ska jag fila vidare på inlägg 8 och dess efterföljare. Möjligen kompletterar jag med en serie om författare jag inte läst och aldrig kommer att läsa något av, eller författare jag läst något av, men aldrig kommer närma mig igen.

Tio e-böcker jag vill läsa

Jag läser mer och mer e-böcker och på semestern är det perfekt att slippa fylla väskan med böcker. Här är tio e-böcker som finns att köpa och låna på elib som jag gärna vill läsa.

Mannen som glömde sin fru, John O’Farrell

Monomani, Sami Said

Hus vid världens ände, Åke Edwardsson

Pojken i resväskan, Lena Kaaberböl

Åren i Paris, Paula McLain

Plats, Pija Lindenbaum

Jag tjänar inte, Jenny Åkervall

Vända blad, Julie Jézéquel

Du satt på Karlavagnen, Caroline Nylander

Saknade, Merethe Lindstrøm

 

Dags att ladda läsplattan…

 

 

En titt på vårens böcker del 2

Jag inleder inlägg två om vårens böcker med en bok från ett favoritförlag. Redan den 12 januari kommer Cordelia Edvardsons bok med den fina titeln För att livet ska bli något mera uthärdigt bor man tro på under ut på Weyler förlag.

Välkommen ut på andra sidan av AnnaMaria Jansson beskrivs som en feministisk vardagsroman och det skriker verkligen Linda-bok om den. Ges ut av Norstedt och har recensionsdag den 21 januari.

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson verkar också vara en roman i min smak. Den ges ut av Wahlström & Widstrand den 24 januari.

Jag har redan fått ett korrektur mailat av Torka aldrig tårar utan handskar: 2 Sjukdomen av Jonas Gardell. Någon gång i jul när jag har tid att njuta ska jag läsa den. Det ser jag fram emot. Boken ges ut av Norstedt 28 januari.

Jag biter i apelsiner av Annakarin Thorburn ges ut av Gilla Böcker i februari. Jag har hittat två omslag på boken och väntar med spänning på vilket som är det riktiga.

Jag har tjatat nästan lite pinsamt mycket om Christin Ljungqvists debutbok och jag hoppas att jag får anledning att tjata lika mycket om uppföljaren Fågelbarn som ges ut av Gilla Böcker i mars. Förväntningarna är galet höga, men känn ingen press Christin. 😉

En av vårens viktigaste böcker torde vara Hatet- en bok om antifeminism av Maria Sveland. Jag beundrar hennes mod. Boken ges ut av Leopard förlag i mars.

Pija Lindenbaums romandebut Plats vill jag definitivt inte missa. Utkommer i mars på Norstedts.

Ännu en debutant är Simon Felix Adler som i Göra rätt skriver om EU-kravallerna i Göteborg 2001. Den ges ut av Kabusa Böcker 14 mars.

Saknade av Merethe Lindstrøm är definitivt en bok att se fram emot. Den ges ut av Weyler förlag 16 mars.

I april är det dags för Katarina Sandberg att debutera med romanen med en titel som doftar Håkan Hellström, Vi är inte sådana som i slutet får varandraMen en sådan titel kan en bok inte vara annat än läsvärd. Förlaget som ger ut boken är Gilla Böcker.

Asfaltsänglar av Johanna Holmström kommer också ut i april och låter som en både mörk och läsvärd bok. Den ges ut av Norstedts.

Jag har ännu inte läst något av Kristian Lundberg, men nu är det kanske dags då nya boken En hemstad ges ut av Wahlström & Widstrand den 25 april.

 

Dags för en paus igen. Jag återkommer snart med ett tredje inlägg.

En katastrofmånad

September var en kass läsmånad även förra året. Då läste jag nio böcker. I år blev det bara åtta. Och ja, jag vet att det rent objektivt inte alls är speciellt lite, men för mig är det riktigt kasst. Inte bara sett till antalet, utan kanske främst sett till känslan av en total lässvacka. 
  1. Skuggsida, Belinda Bauer
  2. Han bara slog och slog, Éléonore Mercier
  3. När två blev tre, Daniel Åberg, Johanna Ögren
  4. Dit drömmar färdas för att dö, Mattias Edvardsson
  5. Att föda ett barn, Kristina Sandberg
  6. Personer du kanske känner, Jay Asher & Carolyn Mackler
  7. Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm
  8. Diktsamling, Lina Ekdahl

 

Några riktiga toppar blev det i alla fall. Bäst var Att föda ett barn av Kristina Sandberg, med Merethe Lindstrøm som god tvåa. Bubblar gör Lina Ekdahl. Bästa idén står Éléonore Mercier för. Topplistan är uppdaterad.

Vad gör en hemmafru?

Att föda ett barn av Kristina Sandberg är en känslomässigt jobbig bok att läsa. Precis som i Merethe Lindstrøms bok Dagar i tystnadens historia händer det ganska lite på ytan, men mycket inom personerna. Vad som pågår inne i andra än huvudpersonen Maj, vet vi inte mycket om, men jag är glad att vi får veta så mycket om henne.

Det är sent 30-tal i Örnsköldsvik. Maj är en ung flicka, som väldigt snabbt blir kvinna. Hon är förälskad i Erik, men han vill inte riktigt binda sig. Eller så är det bara Maj han inte vill ha. Hur som helst så lämnar hon honom, eller är det kanske han som lämnar henne, eller lämnar de helt enkelt varandra? De är båda unga och har hela livet framför sig. Maj klarar sig utan Erik.

Istället träffar hon den mycket äldre Tomas och hamnar i säng med honom. Det är inte första gången för Maj och hon vet vad hon gör. Vad hon inte vet då är att denna enda natt ska förändra hennes liv totalt. Maj blir nämligen gravid och några månader senare gifter hon sig med Tomas, en man som hon inte älskar. Han är äldre, förmögen och har varit gift förut. Han är dessutom mammas lilla gullgosse och bor i samma hus som henne om än i en annan lägenhet. Mamman visar med all önskvärd tydlighet att hon tycker sig ha rätt till sin sons tid och att hon inte alls är nöjd med sin nya svärdotter.

Maj vill verkligen få Tomas familj att acceptera henne och det gör hon genom att städa, laga mat och diska. Hon vill bli den perfekta hemmafrun och på så sätt bli accepterad. Magen växer, hon känner sig osmidig, ful och är totalt besatt av att inte anses smutsig eller ofräsch. Strävan efter perfektion är det som driver henne.

Gäddan, den där jäkla gäddan som Maj vill bjuda Tomas familj på, blir en symbol för hur hemsk hennes svärmor är. Eller i alla fall hur hemsk Maj uppfattar henne. Genom att påpeka att gäddan inte går att äta, sänker hon sin nyblivna svärdotter totalt. Det blir ett bevis på att hon inte duger, för Maj är väldigt bra på att älta de här till synes små sakerna och göra dem totalt gigantiska i sitt inre. Samtidigt är det svårt att inte sympatisera med henne. Hennes liv är knappast det liv hon drömt om.

Kristina Sandberg har ett ruskigt bra språk, vilket hon visade redan i förra boken Ta itu, som var mitt första möte med henne. Det är väldigt tätt och Majs inre monologer håller ett vansinnigt tempo och får oss att känna hennes frustration. Miljön är intressant, persongalleriet ger en bra fond runt Maj och drivet i språket gör att det är omöjligt att sluta läsa. Det jag inte förstår är varför jag väntat så länge med att läsa Att föda ett barn, men fördelen är att del två i den planerade trilogin Sörja för de sina, redan finns ute.

Saker vi inte säger

Merethe Lindstrøm fick Nordiska Rådets Litteraturpris för romanen Dagar i tystnadens historiaNu har den kommit på svenska och jag har läst den. Det är svårt att med ord beskriva vad det är som gör den speciell. Jag vet bara att den påverkar mig. Att orden kryper in under min hud och att tystnaden gör mig rädd.

Boken handlar om tystnaden, i alla dess former. Mellan en man och en kvinna, en man och hans hustru, mellan föräldrar och barn. En tystnad som tar över allt. En tystnad där man tänker på det som inte får sägas. Hela tiden tänker man på det. Det som inte får sägas tar över hela livet och gör tystnaden än mer kompakt.

Den stora hemligheten, den med stort H, handlar om mannens ursprung. Något som hänt honom, som han inte vill tala om. Barnen, som är vuxna nu, vet ingenting. De vet bara att deras far är gammal, att han slutat prata och att han inte klarar sig själv. De vet att han och modern avskedat städerskan Marija, som nästan blivit en familjemedlem. Helt utan synlig anledning har de låtit henne gå. Inte ens hon vet varför, men mannen och kvinnan vet. Det handlar om hemligheten. Den med stort H. Det onämnbara. Det som påverkar allt, men aldrig får nämnas.

Även kvinnan har en hemlighet. En stor sådan. Har vi inte alla det? Kanske är det inte så farligt om vi har det, så länge vi inte låter dem ta över vårt liv? Mannen och kvinnan i boken är slavar under hemligheterna och slavar under tystnaden. De har slutat leva av rädslan för att avslöja något som inte får nämnas. Tystnaden får dem att krympa, förtvina och nästan försvinna.

Dagar i tystnadens historia är en tunn roman där lite händer på ytan. Under ytan däremot där kokar det. Om nu stillhet och tystnad kan koka. Jag imponeras av hur Merethe Lindstrøm kan skapa rörelse och frustration med så få ord och med så få känslor. Jag tycker om hennes sätt att skriva. Varje ord är betydelsefullt, men det förstår jag inte alltid förrän senare. Det är vackert, men också synnerligen obehagligt. Tystnaden kväver inte bara huvudpersonerna, utan också mig. Ibland stänger jag boken för att andas, innan jag fortsätter min läsning. Livet är inte alltid vackert ens på ytan.

 

Tematrio – Norden på Bokmässan

Jag säger som Lyran, jag har läst för lite nordiskt inför Bokmässan. Jag hänger ändå på i veckans tematrio där uppgiften lyder:

Berätta om tre favoriter från Norden – författare eller böcker!

1. Jag läste just Dagar i tystnadens historia av Merethe Lindstrøm och har fått en ny favorit. Hon finns dessutom på plats i Göteborg.

2. En favorit som jag tappat bort lite är isländske Jón Kalman Stefánsson. Läste första delen i hans trilogi, men har inte kommit vidare. Inte för att det inte för bra, utan för att jag letar efter det perfekta tillfället. Lika bra som Sommarljus var den visserligen inte. Kanske därför jag skjuter upp läsningen.

3. Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Fantastisk. En lika bra poet är Inger Christensen, vars Alfabet är otroligt häftig.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: