enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Valle Wigers

Det är något speciellt med studenten

Idag har vi firat våra estetstudenter och jag hittade en och annan gammal IM-elev i vimlet, liksom någon korridorskompis. Under tre år har våra elever gått på ett program som jag tycker är fantastiskt på så många sätt. Jag har haft nöjet att undervisa dem de två senaste åren.

Estetiska programmet är högskoleförberedande. Det betyder att eleverna kan studera vidare och har då en behörighet som är snarlik den elever som går samhällsprogrammet får. Det glöms ofta bort och argument som att man inte “blir” något efter det estetiska programmet är därför mycket märkligt. Idag blev jag ännu en gång påmind om att våra elever blir otroligt mycket under tre år.

De blir starkare. Många har haft det kämpigt i skolan förut, inte nödvändigtvis kunskapsmässigt, utan socialt. De har inte kunnat vara sig själva och när de varit det har de inte alltid accepterats. Hos oss blir de en viktig del av en helhet och de får vara precis som de är. Det finns inget krav på rosa hår för att gå på estetiska programmet, men alla har en möjlighet att sticka ut om de vill. Många har hittat en del i ett sammanhang som de aldrig haft förut. Talen idag visade det och den här barska fröken som muttrar och svär rätt mycket grät några rejäla skvättar.

Vi jobbar med hela människan. Estetiska programmet handlar om just det. Kanske är det därför våra elever är så empatiska, kreativa, unika och så godhjärtade. De kan också vara snurriga, ofokuserade och väljer ibland bort studier i vissa ämnen för att istället ägna sig åt de estetiska ämnena. Det gör mig sjukt frustrerad ibland, vilket eleverna märkt och dagens present (en sandsäck med tillhörande boxhandskar) var för mig ett bevis för att de förstår att jag bryr mig och att frustrationen handlar om att jag vill att de ska lyckas. De är nämligen inte bara trevliga och roliga, utan faktiskt väldigt smarta också. Nästan alla får med sig en gymnasieexamen och alla får med sig insikten om att de kan göra något med sitt liv. Att äntligen få landa på en trygg plats har betytt så mycket för så många. Som lärare på ett sådant program känner jag mig väldigt stolt.

Böcker är min passion. Mina elever respekterar det, då de har egna passioner i livet. De älskar sin konst och utövar den på många olika sätt. De tycker att jag är knäpp, men har stor förståelse för den där viftande figuren som försöker få dem att inse litteraturens storhet. Eftersom jag är lite känslomässigt begränsad ibland fixar jag aldrig att hålla tal, det får bli ett traditionellt blogginlägg istället med tillhörande lästips. Ett överlevnadskit för studentens väg ut i livet mot ännu mer visdom.

Vi är vår historia och Elisabeth Åsbrink skriver i sin bok 1947 om händelser som skedde då, men som påverkar oss än idag. Detsamma gör Majgull Axelsson i sin Jag heter inte Miriam som handlar om hur ett ren tillfällighet räddar någons liv, men påverkar det för alltid.

Världslitteratur har ni prövat på och jag vill rekommendera Yaa Gyasis bok Vänta hem, som handlar om kolonialismens och slavhandelns följder. Den utspelar sig  i Ghana och USA från 1700-talet fram till vår tid och är riktigt intressant. Rekommenderas varmt. En annan riktigt bra författare är Chimamanda Ngozi Adichie (sök efter hennes TED-talks) som bland annat skrivit  En halv gul sol, som handlar om Biafrakriget.

Serier räknas också. Marjane Satrapis serieromaner är mycket läsvärda. Mest kända är Persepolis, som är hennes memoarer. Jag gillar nog Kyckling och plommon bäst. Om ni vill förstå er kära fröken mer är Hey Princess av Mats Jonsson ett självklart val. Nittiotalsnostalgi på hög nivå. En som rörde sig på nästan exakt samma ställen som jag i början av 90-talet är Adam, huvudpersonen i Valle Wigers bok God natt oktober. Mer 90-tal finns i  En nästan sann historia, en roman av Mattias Edvardsson som utspelar sig på Lunds universitet.

Något galet kanske? Erlend Loe är en författare ni borde upptäcka i så fall. Han är härligt galen. Jag gillar Doppler bäst. Den handlar om en man som heter just Doppler som flyttar ut i skogen och blir vän med en älgkalv. Helt normalt.

All my friends are superheroes av Andrew Kaufman är också rolig och totalt absurd om en man vars fru blir osynlig under bröllopsresan och om alla hennes superhjältevänner med mer eller mindre meningslösa superkrafter.

Han är tillbaka av Timur Vermes är en helt absurd historia om Adolf Hitler som vaknar till liv i ett nutida Berlin. Rolig, men också samhällskritisk och intressant.

Och så en låt om att var sig själv och älska den man vill (det där om att undvika jobb kanske ni inte behöver ta på så stort allvar). Den gick utmärkt att dansa och hoppa till 1994 och jag är rätt säker på att den funkar fortfarande.

 

Olikhetsutmaningen: stad och land

Att läsa är att resa, brukar det heta och jag håller verkligen med. Jag tycker både om att läsa böcker om platser jag känner till väl och sådana jag aldrig har besökt. I dagens olikhetsutmaning vill jag uppmärksamma kultur som utspelar sig på just olika platser, nämligen i städer och på landsbygden. Veckans ordpar är stad och land. Jag har just läst ut Krokas av Elin som utspelar sig i Krokom och håller på med Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson där huvudpersonen just nu befinner sig i Lund. Miljön har helt klart betydelse.

En bok där den lilla staden nästan är en karaktär är Björnstad av Fredrik Backman. Det lilla, fiktiva samhället långt upp i norr där alla känner alla och där vissa har mer status än andra. Det är något intensivt med beskrivningar av landsbygden, då det inte går att gömma sig i ett litet samhälle, på samma sätt som man kan i en stad.

Jag kommer också att tänka på två filmer som utspelar sig på landsbygden. Båda med några år på nacken, som det brukar vara när jag väljer filmer. Änglagård av Colin Nutley skildrar mötet mellan människorna i en by och de främmande och annorlunda stadsmänniskorna. De som är för frigjorda och för märkliga för att passa på landet. I What’s eating Gilbert Grape bor huvudpersonen och hans familj i ett litet samhälle där det sällan händer något och där nya människor sällan dyker upp. Just det öde landskapet gör filmen ännu sorgligare än den skulle ha varit om den utspelade sig i en stad.

London är verkligen närvarande i Hyresgästerna av Sarah Waters. Även om huvudpersonerna egentligen inte rör sig så mycket utanför huset är det ändå viktigt för stämningen att de befinner sig i en stad.

Sedan går det inte att skriva om stadsskildringar utan att (för tusende gången) nämna Per Anders Fogelström och hans stadserie som jag älskar mer än de flesta andra böcker. Av Göteborg har det gjorts få minnesvärda skildringar, men jag tycker om Annika Thors serie som inleds med En ö i havet och den mer moderna God natt, oktober av Valle Wigers.

Nu är det er tur att berätta om stad och land i olika kulturella verk. Svara i en kommentar eller i er blogg.

 

Min generation

Jag föddes 1974 strax efter att ABBA vann Eurovision i Brighton med Waterloo. Samma år som två svenska författare, Harry Martinsson och Eyvind Johnson, tilldelades Nobelpriset i Litteratur och Gunnar Myrdahl faktiskt delade priset i Ekonomi med Friedrich August von Hayek. 1974 var också året då Ingemar Stenmark vann sin första världscupstävling och Björn Borg Franska öppna.

Jag växte upp i ett Sverige som var tryggt. Där allt stannade då Ingemar Stenmark åkte skidor och vi sjöng Idas sommarvisa på skolavslutningen. På mina gummistövlar satt en glad sol som sa nej tack till kärnkraft. Mamma hade satt dit det och pappa var rätt sur. Jag var rädd för kärnvapenkrig, läste om fattiga i Reagans USA och förstod att alla inte hade det så bra som jag. På köksbordet stod Lutherhjälpens pappersbössa och vi skänkte kläder och leksaker till de fattiga barnen i Polen. Min syster gav till och med bort sina nappar.

1986 förvandlades vår trygga värld då Olof Palme mördades. Jag minns fortfarande hur chockade alla var. På minnesstunden i skolan läste jag och en klasskompis ett brev vår klass fått från Palme. Ett brev där vi önskade att han kunde ta bort alla kärnvapen och skapa fred i världen. Vi var naiva och han vänlig.

Kulturkollos tisdagsutmaning denna vecka handlar om generationer och dess kulturella kontext. Frågorna är många, som till exempel vad som egentligen definierar en generation.

– Berätta om en bok, film, musik och/eller TV-serie som definierar din generation, d.v.s. en bok, film, musik och/eller TV-serie som påverkat din generation fundamentalt (stort ord p.g.a. dramatiken, men du kanske kan komma på något som påverkade, i alla fall lite).

Vad har påverkat mig och andra som föddes i mitten av 70-talet? Många brukar tala om att vi var generationen som skrämdes av Staffan Westerberg, men jag måste säga att Vilse i pannkakan lämnat mig tämligen oberörd, men att jag älskade Lillstrumpan och Syster.

Andra barnprogram som däremot påverkade mig var klassikern Fem myror är fler än fyra elefanter och faktiskt också Clownen Manne. Magnus, Brasse och Eva har troligen påverkat de flesta och många med mig lärde sig säkert läsa med hjälp av dem. Manne gjorde egentligen främst att jag insåg att det finns människor som använder teckenspråk och det är inget konstigt. Men om något påverkat oss fundamentalt (stort ord) är det troligen Fem myror

Jag tror också att många med mig satt bänkade framför Dallas, serien som jag missade de första säsongerna av, då mina föräldrar tyckte jag var för liten, men sedan fick se varje fredag samtidigt som vi åt middag framför tv:n (något vi ALDRIG skulle göra annars) och jag och syrran fick dela en 33 cl läskflaska. Det var på den tiden då föräldrarna styrde över vad som visades på tv, vilket gjorde att jag missade alla spännande program för att pappa skulle se nyheter halv åtta OCH nio. Det fanns två kanaler och en liten pil blinkade i ena hörnet då det började ett program på den andra kanalen, så att man slapp vandra fram till tv-apparaten och byta kanal i onödan.

När vi blev äldre var det Beverly Hills och Twin Peaks som sågs, älskades och definitivt påverkade i alla fall mig. Jag minns att jag och pappa såg Twin Peaks tillsammans och det var riktigt mysigt. Beverly Hills fick vi slåss för att se, då den tillhörde de program som krockade med nyheterna.

När jag var tio år vann Herrey’s melodifestivalen och det var stort. Fundamentalt. Samma år släppte Allphaville Forever Young och jag upptäckte Depeche Mode. 1984 var ett stort år. Tidningen Okej var viktig och i  mitten av 80-talet var det inte alls konstigt med nakna bröst på framsidan, oftas var det Samantha Foxs tuttar, men andra kunde också platsa. Det var rätt okomplicerat konstigt nog.

Runt 1990 fick vi MTV och det påverkade något vansinnigt. Nu slapp jag spela in videos på VHS och en helt ny värld öppnade sig. Jag minns fortfarande hur jag en period gick hem på lunchrasterna och väntade på att få se The Cures Pictures of you och hur jag nästan grät av glädje när jag äntligen fick göra det. Annars var New Kids on the Block och den första vågen av pojkband populära, musik jag knappast skulle lyssna på idag.

Böcker då? Jag blev påverkad av politiskt korrekta böcker som Måns och Mari från vår till vinter, där demonstrationer på första maj var en självklarhet. Nu har vår familj aldrig demonstrerat förvisso, men jag lärde mig ändå att det var en viktig dag. Mina barn har också tyckt om boken, men ingen av dem har läst den varje dag, som jag gjorde. Du kan lyssna på en fin uppläsning här.

Min generation har ingen Harry Potter, så vilka var böckerna som formade oss? Jag tänker tillbaka till min skoltid och funderar över vilka böcker “alla” läste, men kommer inte riktigt på några klockrena titlar. Viveca Lärn kom med sin serie om Mimmi, som inleds med Monstret i skåpet och den läste många, men fundamental? Knappast.

Möjligen skulle Sidney Sheldons På andra sidan midnatt och Jean M Auels serie som inleds med Grottbjörnens folk kunna platsa. Speciellt serien om Ayla, som jag rodnade mig igenom. Tror ärligt talat att jag fortfarande skulle rodna. Jag gick på vuxenböckerna rätt tidigt. Böcker för unga vuxna fanns inte på samma sätt då som nu.

Filmer från min uppväxt som jag minns och fortfarande uppskattar är till exempel Dirty Dancing, där Patrick Swayze tog mig och många andra med storm. Jag hade sett honom i Nord och Syd också, men då föredrog jag nordstataren George Hazard, spelad av James Read. John Hughes filmer måste också nämnas och mest älskade jag The Breakfast Club.

Och så senare, på en indiebiograf i Brighton, på rökläktaren, såg jag Reservoir dogs och upptäckte Quentin Tarantino. Den obehagliga tortyrscenen, där Michael Madsen skär av ett öra dansandes till Stuck in the middle with you är en klassiker, tillsammans med den i Pulp Fiction självklart. Quentin Tarantino har dessutom en biroll i en av de bästa filmer jag sett, Sleep with me, där han på en fest förklarar varför en annan av min generations klassiker, Top Gun, är en film om homosexualitet. Michael Madsen har en roll i en annan, nämligen fantastiska Thelma & Louise.

– Berätta om en bok, film, musik och/eller TV-serie som skildrar din generation på ett slående sätt, d.v.s. en bok, film, musik och/eller TV-serie som på ett trovärdigt sätt berättar historien om din generation.

Marcus Birro beskriver mitt 90-tals Göteborg i sin Att leva och dö som Joe Strummer. Jag tog studenten 1993 och de år jag gick ut som mest var det Kompaniet och Magasinet som gällde, förutom Kårens humanistpubar på torsdagar. På tisdagar var det pedagogpub, men då var det alldeles för mycket blusar och pärlhalsband för att jag skulle trivas. Jag ville ha indie, mycket Blur, Oasis och Pulp, kanske lite Broder Daniel. Brorsorna Birro stod ofta i ett hörn på Kompaniet, de udda poeterna som alla kände till, men få kände. Även i Valle Wigers God natt, oktober, hänger huvudpersonen på Kompaniet och det är riktigt kul att läsa om den värld jag upplevde, kanske lite från sidan, men samtidigt mitt i.

Egentligen är karaktärerna i This Life lite för gamla och dessutom knarkar och dricker de lite för mycket för att jag ska kunna känna igen mig, men visst handlar det ändå om min generation. Så även The secret life of us, som jag absolut älskade.

Och musiken? Håkan Hellström så klart. Vi är årsbarn och även han sågs ofta på Kompaniet och Magasinet. Självklart. Kanske var den store poeten Marcus Birro?

 

 

10 bra böcker jag läst 2013

Också jag summerar de första sex månadernas läsning genom att presentera de tolv bästa böckerna (av hittills 72) jag läst, i den ordingen jag läste dem. Omläsningar ej medräknade. (ja, ja, jag vet att det ska vara tio, men det var en omöjlig uppgift)

  1. En storm kom från paradiset, Johannes Anyuru
  2. En man som heter Ove, Fredrik Backman
  3. Och i Wienerwald står träden kvar, Elisabeth Åsbrink
  4. Jag, En, David Levithan
  5. Mississippi, Hillary Jordan
  6. Gone girl, Gillian Flynn
  7. Berättelser från yttre förorten, Shaun Tan
  8. Fågelbarn, Christin Ljungqvist
  9. God natt, oktober, Valle Wigers
  10. The Age of Miracles, Karen Thompson Walker
  11. Innan jag somnar, S J Watson
  12. Dagarna med farmor, Frédérique Deghelt

Vilka är de bästa böckerna du läst i år?

 

Tematrio – Hembygdsläsning

vykort-300x206

När vi mer eller mindre officiellt avslutade den första upplagan av Göteborg läser började vi spåna lite kring en eventuell fortsättning nästa år i samband med att nästa bok i Stockholm läser presenteras. Vi får helt enkelt se vad som händer. Då Lyran uppmanar oss att presentera tre böcker från vår hembygd tänkte jag i alla fall bjuda på tre bra böcker med anknytning till just Göteborg.

1. Annika Thors serie om de tyska systrarna Steffi och Nellie som inleds men En ö i havet är mycket bra. Speciellt tycker jag om de senare böckerna då Steffi studerar i Göteborg och besöker såväl Näckrosdammen som Sandarna.

2. Valle Wigers debuterade i våras med Godnatt, oktober som utspelar sig i Landala och självklart också i centrala Göteborg. Huvudpersonen Adam går på Hvitfeldska gymnasiet och hänger på Kompaniet och Magasinet. Ett Göteborg jag känner igen mig i.

3. Och så en bokserie som jag länge tänkt läsa. Erik S. Alexanderssons serie om Masthugget som inleds med Heja Masthugget ska vara något av Göteborgs Stad-serie. Är det någon som läst?

Hårda presenter till mor

Läser just nu

Det får bli ett inlägg i år också med boktips för den som vill köpa böcker till mamma tills på söndag. Några av tipsen är tidigare publicerade på gråbo.nu, en lokal sajt där jag kommer att skriva någon gång i månaden. Andra är nya för det här inlägget.

Handlar det om en ganska ung mamma som gillar lättsamma relationsromaner är Alltid du av Pernilla Alm det perfekta valet. Den handlar om Caroline som hittar en mobiltelefon som visar sig tillhöra en ungdomskärlek. Han tar steget in i hennes liv igen och lyckas nästla sig in totalt. Boken finns i pocket. En annan trevlig relationsroman är Välkommen ut på andra sidan av AnnaMaria Jansson som består av tre parallella berättelser om tre kvinnor.

Om mamma liksom jag är född på 70-talet och har bott i Göteborg skulle jag definitivt köpa debutanten Valle Wigers bok God natt, oktober som handlar om Adam som växer upp i Landala tillsammans med en inte så trevlig pappa och en väldigt hunsad mamma. Mycket bra och inte alls lika eländig som det låter. Vi följer Adam från Landala, till studierna på Hvitfeldska, utekvällar på Kompaniet och Magasinet och jag blir helt nostalgisk.

Gillar mamma deckare? Då vill jag tipsa om Kristina Ohlssons nya bok Davidsstjärnor, som är den absolut bästa deckare jag läst på länge. Om mamma, liksom jag, gärna läser deckarserier i ordning ska du istället satsa på första boken i böcker. Den heter Askungar och finns i pocket.

En inte alls blodig, men riktigt bra deckarserie är Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway. Här kombineras mordhistorierna med arkeologiska fynd och senaste boken är alldeles färsk och heter En orolig grav.

Är skräck mammas grej? Utan speciellt mycket blod, men krypande läskig är Feberflickan av Elisabeth Östnäs. Klassisk, mystisk skräck av bästa kvalitet. Riktigt läskig är också Innan jag somnar av S J Watson som handlar om Christine som varje morgon vaknar utan att minnas någonting.

Lite trevligare och mycket sorgligare är Josefine Sundströms bok Boel och Oscar om vänskapen mellan en ung kvinna och en mycket gammal man. En riktigt fin historia som kräver pappersnäsdukar. Boken är alldels ny i pocket.

Lika sorglig och minst lika fin är En man som heter Ove av Fredrik Backman. Ove är nybliven pensionär och villakvarterets självutnämnde polis. En riktigt irriterande granne som gör sig ovän med alla. En riktigt varm och härlig historia om hur det blir när en ny familj flyttar in på gatan.

Jag är total frankofil, trots att jag inte kan ett ord franska. Bra då att det finns översatta böcker! Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt handlar om Jocelyne som bor i den lilla staden Arres. Hon äger en sybehörsaffär, är gift med Jo och har barn som just flyttat hemifrån. En vanligt, ganska tråkigt liv. Så övertalas hon av sina väninnor att spela på lotto och det slumpar sig så att hon vinner drygt 18 miljoner euro. Tala om att livet tar en vändning.

Också översatt från franska, men av en kanadensisk författare med polska rötter är fina Fiskar ändrar riktning i kallt vatten, som handlar om den värsta isstormen i Quebec någonsin och vad som händer då människor i ett hyreshus faktiskt måste börja prata med varandra.

Jag måste också rekommendera Stål av Silvia Avallone, som handlar om vänskapen mellan två flickor i ett Italien långt ifrån det land turisterna besöker. Mycket, mycket bra. En annan mycket läsvärd italiensk bok är Själamakerskan av Michela Murgia, som visserligen inte är helt ny men en  bra present ändå.

Grafiska romaner kanske är någon för din mamma? Då tycker jag att du ska satsa på roliga All I want for christmas is planekonomi av Sara Granér, förutsatt att mamma inte röstar på moderaterna, för då tror jag inte hon uppskattar den.

Lycka till nu med bokköpen till alla mödrar. Min mamma brukar få en trave sommarläsning varje vår. Själv lär jag knappast få några böcker. Det är nämligen bara mamma som vågar köpa böcker till mig.

 

Livet är oändligt komplicerat

God_natt_oktober-201x300

1994 var jag mycket på Kompaniet i Göteborg. I baren hängde bröderna Birro, en trappa ner gjorde Broder Daniel några tidiga spelningar och på dansgolvet dansades det till Blur. Där hängde också Adam med kompisarna Olof och Erik. Eller det gjorde han självklart inte, för Adam finns bara i boken Godnatt, oktober. Men kanske var Valle Wigers där. Förhoppningsvis lite nyktrare än Adam.

Men historien om Adam börjar långt tidigare, då han är en liten pojke med en mamma som han avgudar och en pappa som är fysiskt närvarande, men inte mycket mer. En arg revolutionär som nu är en skugga av sitt forna jag. Fortfarande arg visserligen, men inte till någon större nytta för någon. I lägenheten i Landala lever den lilla familjen ett liv som  tycks ha tappat farten. Och så förändras allt.

Wigers låter oss följa Adam under livet och historien han berättar är mycket fin. Språket är sparsmakat och många gånger är formuleringarna väldigt snygga. Ibland blir det lite pretentiöst, men mest är det imponerande. Med få ord lyckas han förmedla starka känslor och en historia som berör.

Jag fastnade för några rader i boken, där Adam sitter med sin mormor och tittar i gamla fotoalbum.

¨Du kommer att se¨, säger hon. [mormor, min kommentar] ¨Livet är svårt, till och med det enklaste är oändligt komplicerat.¨

Och Adams liv visar sig bli komplicerat. Mycket komplicerat många gånger. Det är lätt att engagera sig i honom och jag pendlar mellan att vilja krama honom och ge honom en smäll på käften. Troligen är han mest i behov av kramar.

Jag hade kunnat skriva mycket mer om God natt, oktober, men jag avstår för att inte avslöja för mycket. Jag kan dock försäkra att det inte alls är nödvändigt att känna till Göteborgs gator eller att ha hängt på Kompaniet för att uppskatta boken. Lite extra roligt gör det dock läsningen. Mer om Valle Wigers kan du läsa här.

I ett pressmeddelande avslöjar X Publishing att God natt, oktober ska bli film och jag tror att det kan bli en bra sådan. Förhoppningsvis kan filmskaparna återskapa den fina stämningen i boken. Men vänta inte på filmen, utan läs boken.

Lyxig lästid

Vilken fantastisk idé det är med Bokresan! Jag har läst massor, umgåtts med trevliga människor och haft riktigt, riktigt trevligt. Och än är det inte över. Nu hägrar en stol i solen och Valle Wigers bok som jag läst drygt 100 sidor i och gillar.

Resväskan är full med böcker, så jag har definitivt att göra ett tag. Nästa år (för det blir väl ett nästa år) ska jag inte packa ner mer än bytesböcker. Eller i alla fall inte fyra böcker som jag gjorde nu. Hur tänkte jag där? Som en äkta abibliofob aka bokbloggare antar jag.

Valle Wigers på Bokresan

20130420-133406.jpg

Valle Wigers bok heter God natt, oktober och den har recensionsdatum på tisdag. Självklart hoppas han att den ska slå stort. Än så länge händer visserligen mycket trevligt och bra, men då har recensionerna inte trillat in.

För mig känns det kul att läsa en bok med göteborgsanknytning. Valle Wigers lovar dessutom att de geografiska ska stämma väl. God natt, oktober är en uppväxtskildring om Adam, som växer upp i en dysfunktionell familj. En lycklig familj är det svårare att skriva om och istället har familjeporträttet blivit lite “anti-facebook” och Valle talar om vikten av att hitta konflikter i det man skriver. Någon form av förändring måste ske med karaktärerna.

På baksidan avslöjas att en olycka har en avgörande roll för handlingen. Mycket handlar om att huvudpersonen ser tillbaka på sitt liv. “Hur självbiografisk är boken?”, frågar någon. Även Valle bodde i Landala och hans föräldrar var i Chile 1973, men föräldrarna i boken är inte hans, vilket hans pappa är noga med att påpeka för alla möjliga och omöjliga.

Målet är också att skildra den tid då Valle Wigers växte upp och vi är ganska jämnåriga. Kanske rörde vi oss i samma kvarter? Det återstår att se. Jag blir helt klart sugen på att läsa. Sedan har ju Wigers turen att vara utgiven av X Publishing och det är ett förlag jag litar på.

Valle Wigers fick frågan om hur och var i boken hans skrivprocess börjar. Under en skrivarkurs börjar han skriva några scener, som sedan hamnade i boken. Sedan började han skriva från början.

Det är inledningsvis Adam sju år som berättar och det är Valle snart 37 som berättar i jag-form, vilket ger språkliga utmaningar. Sedan växer Adam och det utdrag Valle Wigers läser för oss handlar om en demonstration i Köpenhamn. Det är stenkastning och slangbellor som inte fungerar, en buss som blir vält och polishästar som stegrar sig. Ett kortfattat och effektivt språk som spontant funkar för mig.

Kontraktet på boken skrev han för 1,5 år sedan och sedan har redigeringen fått ta ett år. Att jobba med en redaktör har varit lärorikt och gjort boken bättre säger han. Däremot menar Wigers att alla kan skriva om man har ett behov. Att skrivandet är ett hantverk. Verktygen för att foga ihop idéer har han inte funnit förrän nu. Han blev alltså inte den unge debutant han trodde att han skulle bli.

Några tips för den som skriver. “Hade jag vetat mer om hantverket tidigare hade det gått betydligt fortare”, säger Wigers och ger också rådet att berätta mycket mindre än du tänker. Underskatta inte läsaren. Använd gestaltning. Skriv aldrig att någon är arg eller ledsen, berätta det på andra sätt istället.

Två förlag ville ge ut boken och han valde dem för att de tog emot manus via e-post. Tidigare har han skickat in flera bokidéer, men de tidigare berättelserna höll kanske inte inser han nu. Hela den där processen att skriva ut och skicka manus kände han inte alls för.

Tidigare har Valle Wigers skrivit om Berlin och översatt en bok till svenska. Han jobbar på tyska ambassaden i Stockholm och är alltså en ambassadtjänsteman som har skrivit en bok. Förhoppningar finns om att boken ska ges ut på tyska, men det är inte lätt. En bok är inte intressant längre, det är författarskap som säljer.

En titt på vårens böcker del 1

Inspirerad av Metta tecknade jag en digital prenumeration på Svensk Bokhandels tidningar och kataloger. Ett litet minus för att katalogen inte kan läsas utan flash, dvs inte på paddan, men i övrigt är jag grymt nöjd med mitt beslut.

Jag börjar från början av katalogen och presenterar de böcker jag vill läsa i vår. Förhoppningsvis vill ni det också. 😉

Jag skrev c-uppsats i historia om Kerstin Hesselgren och medias syn på henne. Hon är en spännande person som får på tok för lite uppmärksamhet. Självklart vill jag därför läsa boken Kerstin Hesselgren Den gränsöverskridande politikern av Renée Frangeur. Utkommer i januari på Carlsson Bokförlag.

Jag tycker mycket om David Levithan och vill läsa nya Jag, en trots att den låter riktigt knäpp. Den ges ut av X publishing 12 januari.

Pierre Szalowskis debutroman utkom 2007, men nu kommer den på svenska. Den heter Fiskar ändrar riktning i kallt vatten och ges ut i februari på Sekwa.

Jag tyckte mycket om Ester Roxbergs debutbok och ser fram emot att läsa hennes nya Fågelhuset som kommer ut på X publishing 14 februari.

I mars kommer det nytt från Sara Olsson och det ser jag fram emot. Det bästa barnet handlar om samma par som vi träffade i fantastiska Hetero i HägerstenBoken ges ut av Galago.

Jag har svårt att släppa Unni Lindell och hennes Cato Isaksen. Jag hoppas att Djävulskyssen tillhör hennes bästa, för när Lindell är bra är hon riktigt bra. Utkommer 6 mars på Piratförlaget.

Barnen är Tove Mörkbergs debut och det låter som en spännande diktsamling. Kul med ny, svensk lyrik! Utkommer 20 mars på Brombergs.

Undret av R.J. Palacio har ett riktigt fint omslag. Boken handlar om Auggie, en mycket annorlunda pojke och beskrivs som en rolig och spännande historia. Utkommer 20 mars på Brombergs.

Och så kom du av Kathleen MacMohan låter som en riktigt trevlig liten bok. Jag behöver sådana ibland. I april kommer den ut på Bazar förlag.

Léonora Miano kommer från Kamerun och hennes bok Sorgsna själar låter riktigt bra. Den kommer ut i april på Sekwa.

Samma månad, på samma förlag utkommer en ny bok av Justine Lévy som heter Inget allvarligt. Behöver jag säga att jag längtar?

Godnatt, Oktober är Valle Wigers debut och det låter onekligen som en spännande sådan.  Boken ges ut av X publishing den 2 april.

Kristina Ohlsson kan det där med deckare och jag vill gärna följa min favorit Fredrika Bergman. Nya boken heter Davidsstjärnor och utkommer på Piratförlaget 24 april.

Fjärilseffekten av Karin Alvtegen har också ett ruskigt snyggt omslag och jag är övertygad om att jag kommer att tycka om innehållet. Jag har nämligen tyckt om alla Alvtegens böcker.  Utkommer 24 april på Brombergs.

I maj kan vi njuta av en ny bok av Delphine de Vigan. Den heter Ingenting kan hindra natten och kommer självklart ut på fina Sekwa.

Jag var en av få som inte älskade Jellicoe Road. Faktum är att jag inte ens läste ut den. Det betyder dock inte att jag inte är nyfiken på Melina Marchetta och skulle därför gärna läsa Francesca som kommer ut den 15 maj på X publishing.

 

Jag nöjer mig så här just nu och bloggar mer när jag har tid att bläddra vidare i katalogen.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: