Utgivningsår 2021

Löpa varg

Det är något konstigt med min relation till Kerstin Ekmans böcker. Jag har fått för mig att det är svåra böcker som kräver en piggare hjärna än jag har och därför drar jag mig för att läsa något av henne. Detta trots att jag tycker väldigt mycket om alla böcker jag läst av henne och inte alls upplevt dem som tunga att ta sig igenom. Tvärtom finns en lätthet både i språket och intrigen som gör det lätt att läsa. Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag har så svårt att minnas det.

När zoombokklubben Bokhörnan diskuterade Löpa varg i förra veckan hade jag äntligen fått tummen ur att (nästan) läsa den. Jag hade några sidor kvar, men jag hade läst och gillat resten och läste ut boken samma kväll. Samtalet rörde sig kring (köns)roller, naturen, åldrande och Ekmans sätt att berätta där vargen och huvudpersonen nästan blir ett. Den äldre mannen Ulf, kallad Uffe av sin fru Inga, är jägare och leder jaktlaget. Platsen han tar sig till för att få lugn är en gammal husvagn i skogen och det är där han för första gången ser vargen som han ger namnet Högben. Både Ulf och vargen börjar bli gamla och vid tiden för detta första möte borde den förstnämnda egentligen göra sig färdig för sitt 70-årsfirande.

Löpa varg är en fantastisk bok där naturen får ta stor plats. Åldrandet med allt vad det innebär undersöks också, något som i Ulfs fall innebär att de andra i jaktlaget börjar se honom som en gammal stofil. Det handlar förvisso om ålder, men kanske ännu mer om att synen på djuren och på jaktens syfte skiljer sig åt. Roger, som är den som vill ta över, är inte en man som Ulf tycker förtjänar någon respekt och eftersom det är Ulf som berättar historien är det ganska självklart att som läsare tycka detsamma. Relationerna mellan Ulf och de andra jägarna, liksom den mellan Ulf och hans fru är väldigt fint skildrade. Ännu en gång konstaterar jag att Kerstin Ekman är en fantastisk författare. Påminn mig gärna om det nästa gång jag tvekar inför att läsa något av henne.

Jag hoppas verkligen att vi får fler verk av Kerstin Ekman. Löpa varg är första romanen på tio år, då biografierna fått ta större plats i hennes författarskap. Ekman fyller 89 år i augusti, men jag hoppas att hon skriver ännu. Annars har jag en massa av hennes gamla verk att upptäcka, men det som gör Löpa varg så speciell är att den lyckas befinna sig mitt i nutiden och ändå vara tidlös.


Om boken

Löpa varg av Kerstin Ekman, Albert Bonniers förlag, (2021), 150 sidor

The Memory Thief

The Memory Thief är första delen i serien Thirteen Witches av Jodi Lynn Anderson. En fantasybok för mellanåldern som kanske kan passa i engelskundervisningen på högstadiet. Huvudpersonen Rosie bor med sin mamma, en mamma som aldrig riktigt brytt sig om henne och som verkar oförmögen att visa kärlek. Största tryggheten i Rosies liv är istället bästa vännen Gemma, kallad Germ som hon känt sedan förskolan.

En natt vaknar Rosie av att någon viskar utanför huset. Det visar sig vara ett spöke som har en hel del spännande att berätta. När Rosie föddes stals alla hennes mammas minnen av The Memory Thief, en häxa som är en av de tretton häxor som bestämmer i världen. Ett spädbarn blev stulet från sjukhuset och troligen är detta Rosies tvillingbror. Hennes mamma har däremot lyckats gömma Rosie från häxorna. Riktigt hur det gått till vet ingen och eftersom mammans minnen raderas varje natt kan hon inte berätta något.

Runt Rosies hus finns en massa spöken som hon tidigare inte kunnat se. Ett av dem, pojkspöket Ebb, är den som försöker få Rosie att inse att hon måste leta upp ett vapen för att kunna slåss mot häxan som tagit hennes mammas minnen. Det blir en spännande jakt där Rosie och Germ tillsammans med Ebb försöker hitta ett sätt att rädda Rosies familj. En klassisk fantasyberättelse med andra ord, men en välskriven och bra sådan. Just spökena och deras öden är kanske det jag gillar mest att läsa om, men även Rosies släkthistoria. Den hoppas jag att vi får veta ännu mer om i de följande böckerna. Andra delen The Sea of Love har just kommit ut.


Om boken

The Memory Thief av Jodi Lynn Anderson, 9-12 år, Aladdin, (2021)

Första delen i serien Thirteen Witches

Säkerhetsklass tre

De bästa dystopierna är de som utspelar sig en värld som ligger så nära vår egen att verkligheten blir skrämmande. Säkerhetsklass tre av Kerstin Loenberg är en sådan dystopi. Huvudpersonen Linn lever utanför samhället med sina bröder Samuel och Vidar. Deras föräldrar försvann i en mystisk olycka och nu är syskonen ensamma. De tillhör det så kallad utanförfolket och gör allt för att inte kontrolleras av de som styr samhället. Alla människor i det samhälle som beskrivs i boken har fått en chip inopererat under huden. Med chipen kan du identifiera dig, betala lokaltrafik och annat du behöver. Det är också på chipet dina inkomster registreras. Myndigheterna använder självklart samma chip för att övervaka sina invånare. De som lever utanför samhället har inga rättigheter, men eftersom de avlägsnat sina chip har de i alla fall en viss frihet. Linn har tagit bort sitt chip två gånger och när myndigheterna med tvång sätter in ett tredje chip placeras de vid pulsådern för att inte kunna avlägsnas.

Samhället innanför är bra för vissa. De som har pengar och status lever gott. Alla andra tvingas arbeta för Bemanningen och blir i det närmaste livegna. Å andra sidan finns det mat och sjukvård, vilket utanförfolket saknar. Inte lika bra sjukvård för de med lägre status såklart, för samhället gör definitivt skillnad på folk och folk. Hos utanförfolket växer ett motstånd och de gör allt för att slippa inrätta sig i leden. Så görs en razzia i området och många tillfångatas. Linn försöker fly och lyckas ta sig till ett hus där en bekant bor. Han heter Alex och lovar att hjälpa henne. Det är bara det att hans pappa Gustav tillhör Myndigheten för säkerhet och Linn tvingas in i samhället. Hon får ett nytt chip, Gustav som övervakare, en familj att bo hos och ett skitjobb. Till en början är hennes chip dessutom programmerat så att hon inte kan röra sig hur som helst. En av de stora fördelarna med arrangemanget är att Linn får sjukvård. Hon har nämligen stora problem med smärtor i magen och ibland kan hon inte fungera alls. David, en läkare som tillhör innanförfolket, men hjälper utanförfolket i hemlighet, hjälper henne att få vård.

Säkerhetsklass tre är en ovanlig dystopi där det finns ett visst hopp och dessutom människor som inte bara är goda eller onda. Det samhälle som skildras påminner (tyvärr) om vårt eget och är en påminnelse om vad som kan hända om kontrollen ökar och ojämlikheten blir större. Att leva i ett parallellsamhälle som Linn och hennes bröder gör, innebär en viss frihet att bestämma sina egna regler, men också ett hårt och fattigt liv präglat av kriminalitet. De med lägst status i innanförsamhället saknar å andra sidan såväl pengar som frihet. Status krävs för ett gott liv. Samtidigt får Linn en chans att utbilda sig och därmed få möjlighet att själv förändra sitt liv. Valet mellan att stanna eller att fly är inte alldeles enkelt.

Det här är en välskriven och spännande dystopi som väcker många tankar. Möjligen är den lite för tjock och mångordig, men å andra sidan flyter läsning bra och jag vill verkligen både veta hur det går för Linn och försöka förstå hur samhället i boken är strukturerat.


Om boken

Säkerhetsklass tre av Kerstin Loenberg, Rabén & Sjögren, (2021), Unga vuxna, 447 sidor

Andetag av Jennifer Niven

Det är sommaren innan college och Claude har planer för det som kanske blir den sista sommaren som barn. Så händer något som förändrar allt. Hennes föräldrar berättar att de ska skiljas och Claudes mamma tar med henne till en ö långt bort där hennes vän Abby har ett hus. Även om hon fyllt 17 pendlar Claude mellan att känna sig som ett mycket litet barn och samtidigt önska att hon var vuxen. En del av henne vill skrika och gråta över sina föräldrars agerande, men samtidigt vill hon frigöra sig från dem. Oftast klarar hon att leva i nuet, men ibland kommer sorgen och bitterheten över att det liv hon tidigare levt kommer att förändras för alltid.

På ön finns ingen mobiltäckning mer än i affären som långt ifrån alltid är öppen. Det gör att hon har svårt att hålla kontakten med sin bästa vän Saz. Att kontakten med pappan är minst lika svårt att upprätthålla gör henne inte lika mycket. Claude är besviken på sina föräldrar, men främst på sin pappa. Han försöker blidka henne genom att skicka paket med hennes favoritsaker, men Claude är inte beredd att förlåta honom. Det blir inte den sommar Claude hade planerat, men det blir en bra sommar trots allt. Visst är hennes mamma ledsen, men hon begraver sig i gamla dokument om människor som levt på ön och verkar hantera ensamheten hyfsat. Claude hittar nya vänner som hon umgås med och så träffar hon Jeremiah Crew, kallad Miah, och faller pladask. Planen var att träffa en kille, hänga lite, ha lite kul och bli av med oskulden. I verkligheten har hon svårt att hantera sina känslor, men hänger gör hon, kul har hon och oskulden är ett minne blott. På samma gång lär hon sig att kärlek är mycket mer än så. Det krävs mod för att våga älska och Claude känner sig minst av allt modig. Ändå väljer hon att blunda och hoppa.

Andetag är Jennifer Nivens tredje bok som översatts till svenska och den skiljer sig från hennes tidigare. Tankarna går till Sarah Dessen och de sommarböcker hon skriver, som alla brukar inledas med att något dramatiskt händer och livet förändras för den kvinnliga huvudpersonen. Inledningsvis är jag ganska besviken, men jag fortsätter att läsa kanske främst för att jag gillar Claude. Niven beskriver den första kärleken på ett ärligt och vackert sätt, vilket gör Andetag värd att läsa. Det gäller att minnas att det här är en bok för unga och egentligen inte för mig. Hade jag läst den på högstadiet eller början av gymnasiet skulle jag ha absolut älskat den, men nu känns det lite väl vanlig. Å andra sidan behövs feelgood med svärta även för unga läsare. Kanske hade jag önskat att Miah skildrats mer komplext och inte bara som en snygg och snäll kille med ett mörkt förflutet. Som läsare förstår vi att det finns mycket i hans liv som påverkat honom, men vi får veta väldigt lite. Samtidigt är det här Claudes bok och det är hennes sommarupplevelser som står i centrum. Något jag verkligen gillar med Andetag är berättelserna om Claudes döda släktingar som tidigare bodde på ön, som hennes namne Claudine. Här finns en hel del trådar att utveckla till något mycket mer. Tyvärr stannar berättelsen även här på ytan och det är något av bokens problem. Som en hyllning till den första kärleken är den däremot smått fantastisk.


Om boken

Andetag av Jennifer Niven, Gilla Böcker, (2021), Unga vuxna, 400 sidor

Originaltitel: Breathless Översättare: Ylva Stålmarck

Hotellet P3 Serie

Hotellet är en serie i sju delar där vi får följa med på en klassåterträff på ett lyxigt hotell i Norrbotten. Ingen vet vem som bjudit dem och de blir alla lite överraskade över hur få som kommit. Ingen tänker så mycket på det när de sex vännerna festar loss och minns sin skoltid. Vi får ganska tidigt veta att någonting hemskt kommer att hända dem och polisförhören med Ines, en av vännerna, ger oss långsamt en förklaring till vad som hänt. Gamla hemligheter kommer upp till ytan och det står klart att den som bjudit in till klassfest tänkt sig något helt annat än en trevlig helg på lyxhotell.

För mig som inte gillar ljudböcker är P3 Serie ett perfekt format. Korta avsnitt, en återblick i början av varje avsnitt och i fallet med Hotellet, rejäl spänning. Vi bjuds dessutom på fina skådespelarinsatser av bland andra Amanda Jansson, Johannes Kuhnke och systrarna Happy och Felice Jankell. Manuset till Hotellet är baserat på en originalhistoria av Daniel Åberg som de senaste åren haft fokus på ljuddrama. Producenter är Louise Jacobson och Emelie Rosenqvist och dramaturg Magnus Lindman.

Det finns saker jag inte gillar med Hotellet, som de ibland märkliga vändningarna och de ibland övertydliga karaktärerna, men som alternativ till ljudbok för den som inte är så bra på att koncentrera sig, funkar serien bra. Spännande och lättlyssnad.


Om serien

Hotellet, en serie i sju delar efter en idé av Daniel Åberg, P3 Serie med premiär i november 2021.

Frågar åt en vän

Lydia har varit sambo med Douglas ett tag nu och han tycker verkligen att det är dags att gifta sig. Faktum är att han redan börjat planera bröllopet och har utvecklats till en groomzilla, kanske den ende jag hört talas om. Att Lydia inte alls är lika intresserad gör honom minst sagt irriterad och det som irriterar Lydia är att Douglas envisas med att blanda in sin mamma i planeringen. Det är inte det att Lydia är helt emot att gifta sig, men just nu är det lite för mycket annat som tar hennes tid. Hennes mormor har dött och en begravning ska planeras. Modern själv verkar inte ha förstått att hennes mamma är borta. I alla fall verkar hon inte riktigt sörja. Begravningsorganisationen får istället Lydia och hennes syskon ta hand om och trådarna på WhatsApp blir i det närmaste oändliga. Under tiden ligger mormors aska i en urna och morfar rymmer ständigt från sitt boende. Lydias familj tar helt enkelt mycket av hennes tid och inte blir det varken bättre eller lättare av att Douglas har riktigt svårt för dem.

Som om det inte vore nog har Lydia lyckats anställa den minst sagt hopplöse Filip som klienthandläggare på den avdelning av anstalten Vinterbo där hon är kriminalvårdsinspektör. Han ersätter Mindy som tidigare var Lydias förlängda arm, men som nu slutat och snart ska bli mamma. Nu umgås hon mer med Douglas än med Lydia, något som kan tyckas lite märkligt. För varje dag som går visar Filip mer och mer brister och lyckas göra sig ovän med såväl kollegor som de intagna.

Frågar åt en vän är Sara Molins tredje bok och jag har läst dem alla. Titeln anspelar på det som är bokens fjärde tråd efter bröllop, familj och jobbstrul. Lydia träffar nämligen ett syskonpar i en park och de hjälper henne att ta en riktigt snygg bild istället för den selfie hon försöker ta. Det börjar med ett sms som är avsett för Douglas, men som skickas fel och hamnar hos Ninos som tog och skickade bilden på Lydia. Självklart börjar de skriva till varandra och Lydia börjar hjälpa Ninos syster med studierna i litteraturhistoria. Lite krystad intrig kanske, men jag förlåter Molin för detta, då resten av den historia som hade kunnat bli väl spretig, hålls ihop på ett riktigt bra sätt. Det är rörig, men på ett trevligt och underhållande sätt. Lydias och hennes brokiga familj är lätta att tycka om. Frågar åt en vän är en charmig bok som jag verkligen rekommenderar.


Om boken

Frågar åt en vän av Sara Molin. Norstedts förlag, (2021), 302 sidor

Hajpen av Emma Askling

Snabbläs och bra är Emma Asklings Hajpen som är första boken i serien Skolbloggen. En hel del fokus läggs på den skoltidning som huvudpersonen Lea och hennes kompis Affe planerar att skriva. En tidning som de planerar att trycka upp och distribuera anonymt på skolan, men som av bland annat miljömässiga skäl istället blir en skolblogg. Det största syftet med skrivandet ska vara att ta upp orättvisor och även kritisera saker, beteenden och personer de tycker illa om. Lea och Affe är absolut inte elaka och de vill inte sätta dit någon, men de anser att det finns saker som behöver sägas.

Lea skulle till exempel vilja skriva om vänner som sviker, som hennes bästis Ayla har gjort. Från att ha hängt med varandra varje dag har Lea blivit helt övergiven, då Ayla hittat andra att vara med. Nu hoppas Ayla till och med av den stora innebandyturneringen där deras klass ska möta andra klasser. Kravet är att minst två tjejer och två killar ska vara på planen samtidigt och eftersom målvakten inte räknas betyder Aylas svek att laget riskerar att diskas. På så sätt sviker Ayla inte bara Lea, utan också resten av klassen och det bara för att hon hellre vill sitta uppklädd och sminkad på läktaren med sina nya vänner och spana på killar.

Visst är det så att historien känns igen, både bloggidén och temat med vänner som sviker, men jag tycker ändå att Emma Aslings bok är både läsvärd och relevant. Beskrivningen av vänskap och svek är målande och berör. Det är lätt att förstå att Lea känner sig sviken. Jag tycker också om hur vänskapen mellan Lea och Affe skildras och tror att många känner igen den där vännen som alltid funnits och som man gör vissa saker med, men absolut inte andra. Det är också roligt att följa planerna med skoltidningen som blir skolblogg och hur vännerna lyckas skapa en rejäl hajp kring det hela. Hajpen är en fin bok som kanske passar allra bäst för de som går i år 3 och 4. Eftersom huvudkaraktärerna går i femman funkar den säkerligen där också, men tveksamt om den går hem hos de äldre läsarna.


Om boken

Hajpen av Emma Askling, Rabén & Sjögren, (2021), 9-12 år, 150 sidor

Första delen i serien Skolbloggen.

Kerstin, solen och kärleken

I Kerstin, solen och kärleken har en nu åttaåriga Kerstin blivit storasyster. Lillasyster Miranda är hennes livs största kärlek och det är ömsesidigt. Kerstin kallar henne solen, för att hon lyser upp som en sol direkt när hon vaknar, men också för att hon är ljuset i familjens liv. Någonting verkar dock vara fel med Miranda. Hon hör inte riktigt så bra som hon borde. Kerstin hade inte varit Kerstin om hon inte börjat älta något som mamma sa om att en smackande puss på örat låter för mycket. Att hon måste akta så att Miranda inte blir döv. Nu har det kanske blivit så och Kerstin är säker på att det är hennes fel.

I skolan är Kerstin också tyst och försiktig. När det är stökigt på lektionerna säger hon ingenting, men när killarna börjar springa in i tjejernas omklädningsrum blir hon ledsen och upprörd och försöker säga ifrån. Det är bara det att fröken inte lyssnar. Hon har fullt upp med att skrika åt alla att skärpa sig. Till Kerstin säger hon att det är viktigt att räcka upp handen och ta plats, men det är ingenting Kerstin är bekväm med. Här beskrivs ett utvecklingssamtal så på pricken att jag nästan skäms å alla lärares vägnar. Hur lätt är det inte att “bestämma” att de blyga och känsliga ska “ta mer plats” utan att egentligen tänka på barnet i fråga.

Vänskapen med Gunnar är ändå hyfsat stabil och här vågar Kerstin ta mer plats. Hon känner sig jämlik med Gunnar och bekväm i deras vänskap. Tills Gunnar bestämmer att de ska göra en egen Guiness rekordbok och kalla den Gunnars rekordbok. Då är det som att Kerstin inte räknas. Så ofta känner hon att hon inte räknas, men hon blir extra ledsen när det är Gunnar som osynliggör henne. Bland tjejerna i skolan är hon nästa osynlig. Förutom när de retar henne för att hon fortfarande har en ryggsäck som skolväska. Alla andra har små rosa väskor som definitivt inte rymmer några extrakläder. Mycket opraktiskt tycker Kerstins mamma och tvingar på henne ryggsäcken.

Böckerna om Kerstin är riktiga favoriter. Jag tycker om hur det introverta och känsliga barnet får ta plats i litteraturen. I den här den femte boken börjar Kerstin ta lite plats, men på sina egna villkor. Hon märker också att det är bra att berätta om det som oroar henne, som pussen på Mirandas öra. Budskapet är att lita på sina föräldrar, att stå upp för sig själv, men att också vara sig själv även om det är att vara tyst och blyg. Jag hoppas att Helena Hedlund fortsätter att skriva om Kerstin, för nu närmar sig en viktig tid i hennes liv, när övergången från att vara ett barn till någon slags tweenie gör att identiteten får sig en törn. Det är redan på gång, men behöver helt klart adresseras ur det barnperspektiv som Helena Hedlund är så fantastisk på att skildra.


Om boken

Kerstin, solen och kärleken av Helena Hedlund (text) och Katarina Strömgård (bild), Natur & Kultur, (2021), 6-9 år, 174 sidor.

Det här är femte delen i serien om Kerstin som inleds med Det fina med Kerstin, Natur & Kultur, (2018)

Apples never fall

Jag gillar Liane Moriarty och senaste boken Apples never fall, som finns på svenska med titeln Äpplet faller inte, tillhör hennes bättre. Vi får lära känna familjen Delaney som består av föräldrarna Joy och Stan samt deras fyra vuxna barn. Tidsperspektivet är komplext och vi får följa dem i nutid när Joy är försvunnen, ett år tidigare då en ung kvinna flyttar in hos Joy och Stan och så får vi tillbakablickar till ett tidigare liv då tennis var det hela familjen levde för. Kanske började det med just tennis och den tennisskola som Joy och Stan drev. De hade en riktigt framgångsrik adept Harry Haddad vars pappa hittade en annan tränare precis när sonen höll på att slå igenom, Eller så började det med Savannah. Den unga kvinnan som knackade på en kväll ungefär ett år innan Joy försvann. Hon som sade sig blivit misshandlad av sin sambo och som var fantastiskt duktig på att baka och att laga mat. Som passade upp Joy och Stan så att Joy själv slapp. Joy som hatade att laga mat och nu njöt av att någon annan som gjorde det. Eller så började det långt tidigare när Joy gav upp sin egen tenniskarriär för att träna andra tillsammans med sin man i deras framgångsrika tennisskola. En skola där alla deras barn gick och vars försäljning nu gjort att Joy och Stan hade en massa pengar, men ganska lite att fylla sin tid med.

Mysteriet är en del. Det faktum att Joy är försvunnen och att hennes man Stan är misstänkt för att ha skadat henne eller ännu värre, tagit hennes liv. De fyra barnen säger så lite de bara kan i polisförhören, men det står snart klart att dottern Brooke är den som skyddar sin far mest. Kanske är familjelivet det mest intressanta ändå, både vid tiden för Joys försvinnande och året innan när Savannah tar plats som den perfekta dottern hos föräldrarna som redan har två döttrar och två söner. Vad gör det med ett barns liv att hen ser sig som ersatt? Att vara vuxen betyder inte att konkurrensen om föräldrarnas kärlek har försvunnit, det står klart.

Apples never fall hade kunnat vara rörig, men Liane Moriarty är för skicklig för att missa de små detaljerna. Hon skapar ett pussel där familjen Delaneys sex medlemmar och deras partners läggs ihop och dras isär. Och så finns Savannah där som en svårbeskriven figur, både fantastisk och totalt omöjlig på samma gång. Det framkommer att hon ljuger om en rad saker, men ändå vill framför allt Joy rädda henne. Kanske för att livet blir bättre med Savannah i huset, eller för att Joy slipper göra allt hon hatar, som att laga mat. Jag relaterar verkligen till Joys totala aversion mot att laga mat. Så försvinner Joy och lämnar sin mobil under sängen efter att ha skickat ett totalt obegripligt meddelande till sina fyra barn. Självklart blir hennes man misstänkt. Är det inte alltid maken som är den skyldige?

Underhållande, välskriven och som gjord för att bli Moriartys nästa tv-seriemanus. Kanske är det min enda invändning mot Apples never fall, att den känns skriven för tv. En bok är en bok och ska så vara. Nu läser jag glatt vidare och varje vändning är intressant, men det blir ibland irriterande filmiskt. Men bra, det är bra. Lättsmält och bra. Precis vad jag behövde.


Om boken

Apples never fall av Liane Moriarty, Penguin books, (2021), 464 sidor

Översatt till svenska av Anna Strandberg

Äpplet faller inte, Albert Bonniers förlag, (2022)

Min läsning i januari och februari

Målet i januari var att läsa några av de många böcker som gavs ut 2021 som jag inte hann med. Jag fortsatte med det även i februari och även om jag läst mycket färre böcker än jag brukar, hann jag med några bra som gavs ut förra året.

Frågan är om någon av dessa titlar hade tagit sin in på min topplista för 2021, om jag hunnit läsa dem då. Det skulle förvisso betyda att någon annan bok sparkas ut från listan och det tänker jag inte göra, men Sara Osmans debut hade troligen tagit sig in på vuxenlistan och Sara Bergmark Elfgren på listan för barn- och ungdomsböcker. Den absolut bästa boken jag läst hittills i år är Frändéns och De Geers brevväxling som självklart hade varit given på listan.

Photo by Florencia Viadana on Unsplash

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: