Favorittolvan 2022

Halvårsutvärdering 2022

Halva året har gått och det är dags för en utvärdering av den läsning jag hunnit med i förhållande till de mål jag satt upp. Först kan jag konstatera att jag inte läst fullt så mycket som jag hoppas och det handlar mycket om att jag läst en hel del till mina studier, men dessa böcker har jag inte räknat med i lässtatistiken. Kanske borde jag göra det för att förbättra statistiken?! Hittills i år har jag läst 57 böcker och det kan ju låta mycket, men jag brukar läsa mycket mer. Om jag ska nå målet med 132 böcker måste jag läsa 75 böcker under nästa halvår. Det känns lite tufft, men jag skyller helt på studier och bokrelaterat jobb som gjort att jag inte nöjesläst lika mycket. Vi får se hur det går helt enkelt. Nu väntar några lediga veckor då jag hoppas hinna läsa en del.

Den typiska boken jag läser är en roman i e-boksformat skriven av en kvinnlig författare från Sverige. Det vanligaste är också att jag läst något av henne förut. Bland de bästa böckerna jag läst hittills i år finns (utan inbördes ordning):

Allt vi inte sa av Sara Osman

Grim av Sara Bergmark Elfgren

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer

I dina händer av Malin Persson Giolito

Är det barnen, baby? av Kristofer Folkhammar

I en annan klass av Emma Leijnse

Blybröllop av Sara Paborn

Vinterkriget av Philip Teir

1959 – Ingrid och Georg en kärlekssaga av Helena von Zweigbergk

Berätta tre saker av Callum Bloodworth

Alla böcker jag läst i år hittar du här.

När det gäller min geografiska utmaning så tuffar den på i stilla mak. Hittills har jag läst böcker skrivna av författare från tio länder inklusive Sverige och målet är 26. Jag tror ändå att det ska gå med tanke på sommarens läsplaner. Bland de tio finns både enkla som Storbritannien och USA, men också lite mer ovanliga som Nigeria och Amerikanska Jungfruöarna.

Jag tävlar med mina elever och kollegor i ett bokbingo och kan avslöja att jag inte vann. Först färdig var en elev som tog studenten i juni som ropade bingo via mail tidigare i veckan, men jag har tänkt ett pris till en person i varje årskurs. Det funkar eftersom vi bara har tre klasser på vårt program. Själv har jag tre rutor kvar och två av dem handlar om klassiker, så jag får botanisera bland den äldre litteraturen. En bok som blivit film finns också kvar.

Nobelutmaningen är livslång, men jag har i alla fall klarat första delmålet att läsa något av alla kvinnor som fått litteraturpriset. Nu ska jag läsa mig bakåt och borde alltså börja med årets pristagare Abdulrazak Gurnah. Då får jag ett land till också.

I Favorittolvan 2022 har jag läst fem av tolv böcker och är alltså nästan i fas. Listan fungerar mest som en minneslista, men det har varit kul att återse flera av favoriterna. Att läsa nio böcker eller mer än 7% på engelska är också ett mål och det går riktigt hyfsat. Hittills har jag läst sju engelska böcker och är halvvägs in i en, så här är ett mål som jag faktiskt kan nå utan större ansträngning. Sådana mål behövs också.

Veckans kulturfråga v.14 2022

Snart påsklov och det behövs inte minst för min läsning. Under mars skulle jag läst böcker av författare jag inte läst något av på länge och jag började bra, men kom liksom av mig. Därför fortsätter jag även i april. Temat idag är just författare du tyckt mycket om, men ändå inte läst något av på länge.

Vilken favoritförfattare har du “tappat bort”?

På den lista av författare som jag vill återupptäcka finns bland annat Nick Hornby som jag läste massor av tidigare, men inte på länge. I mars kom en ny bok på svenska som heter Precis som du. En författare som däremot inte finns med i min favorittolva, men som jag ändå vill läsa något av igen är Julie Otsuka som också är aktuell med nya boken The Swimmers.

Vinterkriget

Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag tycker så mycket om Philip Teirs sätt att skriva, men någonting gör att jag blir väldigt berörd, trots att texten egentligen är ganska distanserad. I Vinterkriget från 2013 beskriver han ett äktenskap som egentligen inte befinner sig i aktivt sönderfall, snarare i någon slags vapenvila som inte ens föregåtts av något krig mer än möjligen ett kallt sådant. På ytan är romanen nästan att likna vid feelgood, men svärtan som snart sipprar fram är nattsvart och dessutom iskall och lägger sig över allting. Vi förstår att ytan inte är något mer än just yta och äktenskapet ett sätt att dela på boendekostnaderna. Inte så att våra huvudpersoner Max och Katriina medvetet ser sig som särbos i ett gemensamt hem, men det blir snart tydligt att de är just det.

Max är den som står i fokus och han är kanske också den som krisar mest. Precis som i Jungfrustigen utlöser en smärre kris en längtan efter förändring, men där många (manliga) författare envisas med att göra sina frihetslängtande, ålderskrisande huvudpersoner såväl arroganta, självupptagna som sexfixerade, skriver Philip Teir fram människor av kött och blod. Lätta att irritera sig på förvisso, men också lätta att sympatisera med. Det handlar helt enkelt om livet och en insikt om att det en dag tar slut. Eftersom slutet kan komma när som helst är det viktigt att hinna leva lite. Och visst levde Max och Katriina en gång. De träffades, gifte sig och fick två döttrar. De var olika, men trivdes tillsammans och byggde upp ett liv. Ett liv som nu går lite på tomgång, där två som tidigare älskat varandra och kanske fortfarande gör det, lever nästan helt parallella liv.

Katriina lever upp när hon får gå på fest eller ännu hellre ordna en egen. Som en modern, finsk Mrs Dalloway fyller hon huset med blommor och längtar efter att få glömma vardagen. Max identitet har mycket definierats av hans yrkesroll. Han är sociolog vid Helsingfors universitet och har gjort en riktig klassresa. En gång var han känd efter en omtalad studie, men nu sliter han med att få ihop en ny bok. När allt verkar ha kört fast får han oväntad hjälp av en gammal student, som nu arbetar som journalist. Det låter som något som en typisk berättelse om den äldre mannen som träffar en yngre kvinna, men i Philip Teirs händer blir det något nytt. Kanske handlar det om hur han låter berättaren iaktta snarare än att döma och det skapar på samma gång distans och förståelse för karaktärernas agerande.

Även om Max och Katriina båda är intressanta att läsa om är det dottern Eva som jag tycker mest om. Hon är 29 år gammal och har något motvilligt sökt och kommit in på en konstutbildning i London. Egentligen är både hon och storasystern Helena lika styrda av föräldrarnas och samhällets förväntningar, men det tar sig uttryck på helt olika sätt. När Eva drar till London jobbar Helena som lärare och är en supermamma och superfru. Ingen av dem verkar leva livet fullt ut, utan är snarare aktörer i ett liv som de inte riktigt känner att de behärskar. Intressant är kanske det ord som bäst beskriver Philip Teirs sätt att berätta om familjen Paul, andra ord är mänskligt, ärligt och absurt. Vinterkriget är en både väldigt allvarligt och stundtals väldigt rolig historia.


Om boken

Vinterkriget av Philip Teir, Norstedts förlag, (2013), 326 sidor

Blybröllop

En av författarna i min utmaning Favorittolvan 2022 är Sara Paborn och jag återupptäckte henne genom att läsa Blybröllop från 2017 och vilket återseende det var. Berättelsen om bibliotekarien Irene som är rejält trött på sin man Horst, så trött att hon börjar planera hur hon ska göra sig av med honom. Tanken på att leva många år till med honom gör henne i det närmaste panikslagen. Det är inte så att han på något sätt skadar henne, i alla fall inte fysiskt, men han kväver henne och tar över huset med sina guldkablar och musikanläggningar. Själv har Irene fått skapa ett litet krypin i källaren och hennes älskade böcker, som förut stått i hyllor, är nu nedpackade i lådor. Det som gör att hon på riktigt fått nog är när Horst fraktat lådorna till tippen då han ansåg dem stå i vägen.

Irene är ingen våldsam människa, men hon är bitter och olycklig. De enda personer hon älskar på riktigt är barnen, men de är vuxna och har egna liv. Så länge de bodde hemma ägnade hon all energi åt dem och hemmet, en roll hon trivdes med trots att många skulle kunna se det som en kvinnofälla. Att skapa ett trivsamt hem var något som gav mening åt livet, men nu är det mer ett hus än ett hem. Kvar i huset finns bara Horst och för var dag som går avskyr hon honom mer. Så hittar hon en gammal kista i källaren som bland annat innehåller blyband med tyngder av bly, som man tidigare sydde in i gardinens fåll så att den skulle hänga snyggt. De bruna påsarna bär en varningstext och i Irene föds en idé. Hon börjar läsa om blyförgiftning och hur man tillverkar blysocker. Köket blir till ett laboratorium och Horsts te sockras på ett nytt och livsfarligt sätt.

Kanske är det märkligt att kalla en bok om en mördare underhållande, men faktum är att Blybröllop är helt underbart svart och rolig. Irene är en osannolik huvudperson, men en fantastisk sådan. Jag försvarar självklart inte hennes agerande, men kan faktiskt förstå henne. Horst är ett riktigt svin och det värsta är nästan att han inte alls förstår det själv. Han är mannen i huset och har därför en massa självklara rättigheter. Tydligt är dock att det inte riktigt varit så illa under hela äktenskapet, men frågan är om det inte mer beror på att Irene slutat acceptera hans dominans än att han blivit så mycket värre. Jag rekommenderar verkligen Blybröllop, som är en såväl smart och snygg berättelse om en minst sagt oväntad hämnd.


Om boken

Blybröllop av Sara Paborn, Brombergs, (2017), 200 sidor

Jag återser favoriter i mars

Läsningen går trögt. Jag skyller på vintern, vardagen och världen. Nu är våren på väg, men jag behöver ändå fundera över min läsning. I mars tänker jag därför fokusera lite extra på en av årets läsutmaningar som jag döpt till Favorittolvan 2022. Det finns en lista som jag inspireras av, men även andra författare som jag älskat och glömt får vara med.

De böcker jag har nära tillhands och som kan bli lästa är:

1979 av Val McDermid som är första delen i en serie. Jag tappade bort McDermid när jag tröttnade på Tony Hill, men hon har ju skrivit en massa annat också.

Andetag av Jennifer Niven har jag tänkt läsa sedan den var ny, men den kan kräva ett djupt andetag då hennes böcker brukar vara känslomässigt intensiva.

Blodsbunden av Augustin Erba har jag tänkt läsa länge och nu kanske det blir av. Jag tyckte mycket om den enda bok jag läst av Erba och hoppas på god läsning.

Dödsdansen av Linda Åkerström är första delen i en ny serie och helt annorlunda mot den bok jag läst av henne. Ska bli spännande.

En rysk gentleman av Karin Alfredsson för att det var alldeles för länge sedan jag läste något av henne. Jag ser fram emot att återse Ellen Elg.

Just like you av Nick Hornby låter lockande och jag hoppas på en Hornby i gammal god form.

Love av Roddy Doyle för att jag saknar det irländska och samtalen på puben. Låter som en fin liten bok.

Rizzio av Denise Mina låter som en riktigt spännande bok om en verklig händelse som ses som en av de grymmaste i skotsk historia.

Så här upphör världen av Philip Teir då jag verkligen vill läsa något mer av honom och dessutom behöver bredda mig lite geografiskt.

Är mor död av Vigdis Hjorth vill jag läsa för att jag absolut älskade Lärarinnans sång. Förväntningarna är dock farlig höga.

Veckans kulturfråga v.2 2022

Nytt år, nya möjligheter, nya läsupplevelser. I år har jag tagit det lugnt med läsutmaningarna, men några läsmål har jag. Ibland fullföljer jag dem, men långt ifrån alltid.

Vilka läsmål har du för 2022?

Även om antal böcker inte är viktigt har jag satt ett mål på 132 böcker. Jag mår dåligt när jag inte läser och därför hoppas jag kunna hålla ett hyfsat tempo. Ett annat mål är (som vanligt) att läsa böcker av författare från 25 länder förutom Sverige. Det har jag lyckats med de senaste åren. Då räknar jag författarens födelseland, inte var boken utspelar sig. Jag kommer att försöka hänga på Kaffe & Kulturs geografiska utmaning när det passar för att få lite inspiration.

Jag testar också en ny utmaning som jag döpt till Favorittolvan 2022 där jag ska återupptäcka gamla favoriter och/eller författare jag bra läst en bra bok av och vill läsa av.

Annars har jag inte så många mål. Troligen blir det några månadsutmaningar, i januari är det till exempel att läsa böcker jag inte hann med 2021. Sedan vill jag läsa mer på engelska än jag gjorde 2021.

Mina läsmål för 2022 finns samlade här

Favorittolvan 2022

Under många år har jag utmanat mig själv att läsa nya författare i utmaningen Boktolvan, men när jag förra året bara lyckades pricka in fyra stycken på listan, trots att jag läste böcker av 59 för mig nya författare, bestämde jag mig för att strunta i Boktolvan i år. Istället tänkte jag försöka återvända till författare jag bara läst en bok av. Jag kallar utmaningen för Favorittolvan, med fokus på att läsa mer av just författare jag gillat skarpt, men ändå bara läst en bok, men också på favoritförfattare jag inte läst något av på länge.

Målet är att läsa en bok av tolv av författarna på listan:

Karin Alfredsson
Isabel Allende
Roddy Doyle
Augustin Erba
Sebastian Faulks
John Green
Helle Helle
Vigdis Hjorth
Nick Hornby
Han Kang
Jamaica Kincaid
Doris Lessing
David Levithan
Val McDermid
Denise Mina
Haruki Murakami
Jennifer Niven
Olivier Norek
Sara Paborn
Kamila Shamsie
Anna Schulze
Donna Tartt
Philip Teir
Amor Towles
Kjell Westö
Hanya Yanagihara
Linda Åkerström

 

Alla mina läsmål för 2022 hittar du här.

Photo by Nick Fewings on Unsplash

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: