Katarina Kieri

Berättelser som förändrar

Jag läser förhållandevis många ungdomsböcker. Under förra året blev det färre än vanligt, men jag läste i alla fall tolv nya titlar skrivna direkt för ungdomar och ett par böcker som skulle kunna passa målgruppen. Totalt uppgick ungdomsböckerna till 23% av min totala läsning och med de vuxenböcker som passar kan jag tänka mig att det blir ungefär 25%. Förutom detta har jag läst runt 50 lättlästa böcker som passar Språkintroduktion.

Självklart inser jag att alla inte hinner eller vill läsa böcker för ungdomar, då det kan kännas lite som att jobba. Själv läser jag till exempel sällan ungdomsböcker på sommaren. Samtidigt tycker jag att det är helt nödvändigt att speciellt lärare i svenska och engelska faktiskt läser nya böcker för unga. Det är möjligt att tid för sådan läsning borde ingå som en del av vår fortbildning, men oavsett har jag svårt att se hur en lärare som inte läser ska kunna ge sina elever en relevant undervisning. Som det ser ut nu så dominerar böcker av män och väldigt många har många år på nacken. Igår skrev jag om Ondskan av Jan Guillou och vilka böcker du skulle kunna låta dina elever läsa istället för den. Det är dock inte bara den enskilda lärarens ansvar, utan även skolledares. Som tur är går det att få hjälp med ett första urval.

Projektet Berättelser som förändrar anordnas av Läsrörelsen och presenterades under Bokmässan 2016. Författaren David Lagercrantz har donerat pengar till projektet. och bidrag har även getts av PostkodLotteriets Kulturstiftelse.Totalt 100 högstadieskolor och lika många gymnasieskolor, från norr till söder kommer under 2017, med start nu i januari, att få ta del av tio utvalda titlar. En av dem är David Lagercrantz bok Jag är Zlatan Ibrahimovic. De andra nio är:

Med livet framför sej, Émile Ajar, Norstedts, (1977)

Förr eller senare exploderar jag, John Green, Bonnier Carlsen, (2013)

Mellan dig och dig, Katarina Kieri, Rabén & Sjögren, (2012)

Den utvaldeLois Lowry, Natur & Kultur, (1993)

Kulor i hjärtat, Cilla Naumann, Alfabeta bokförlag, (2009)

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen, (2015)

Så har jag det nu, Meg Rosoff, Brombergs, (2005)

Mitt extra liv — en serieroman, Johan Unenge, Bonnier Carlsen, (2009)

Boktjuven, Markus Zusak, B. Wahlströms, (2006)

Projektets huvudpedagog Ann Boglind var en av mina lärare under lärarutbildningen i Göteborg och hon är verkligen en inspirerande person som spontant känns som perfekt för uppdraget. Under många år var hon ordförande i Svensklärarföreningen och hon har skrivit läromedlet Magasinet, som var populär då jag tog examen i slutet av 90-talet. Tanken är att böckerna ska nå ungefär 35000 elever och att deras lärare ska få fortbildning om hur böckerna kan användas i undervisningen. En bra satsning och jag är nyfiken på flera av böckerna. Så väldigt nya tycker jag däremot inte att de är, även om flera givits ut i nyutgåva de senare åren. Jag kan tycka att det är lite synd att en satsning som ska få lärare att välja nya böcker, faktiskt innehåller ganska gamla sådana. Inte för att nyaste boken nödvändigtvis är bäst, men för att projektet presenteras som ett för nya böcker. Dessutom har flertalet filmatiserats, vilket säkert gör att många elever redan känner till dem. Visst finns det fördelar med att kunna jämföra bok och film, men det är ändå lite synd.

Det finns färskare böcker på den lista jag satt samman här. Till dem finns dock inte arbetsmaterial eller fortbildningskonferenser. Inte heller har jag några gratisböcker att skänka.

 

I min bokhylla I

Jag kom visst av mig. Passar på att återigen ta lite bokbilder när maken är ute och svirar (Alltså lördag kväll då, inte söndag mitt på dagen när jag till slut fick färdigt inlägget). Det är ju faktiskt lite knäppt att fotografera böcker, men det är väl så att vi boknördar är lite knäppa. Det bjuder jag på.

Dags för böcker i min hylla på I och jag snurrade runt i huset för att leta upp en av mina favoriter på I, nämligen Islossning av Barbara Voors. Däremot hittade jag följande böcker:

20120513-142450.jpg

 

I det här trädet av Katrina Kieri och Per Nilsson är en riktigt fin ungdomsbok med ett språk (eller två?) som imponerar.

Självklart kan jag inte förbigå boken jag nästan älskat sönder,Igelkottens elegans av Muriel Barbery.

Och så en gamma goding av en författare jag läst mycket av, men inte på länge. I blodbokens skugga är en av Maeve Binchys bästa böcker.

Sedan en bok som jag (konstigt nog) inte läst ännu, trots att jag älskade hennes bok Hon älskadeeller just därför kan hända. Jag hoppas att I skuggan av ett brott är lika bra.

Och så boken om mamman som gör allt och lite till,I don’t know how she does it  av Alison Pearson.

Tematrio Barn- och ungdomsböcker

Lyran har läst bra och dåliga barn- och ungdomsböcker den senaste tiden och inspireras av detta i den här veckans tematrio.

Jag har läst ganska få böcker för ungdomar i år, men nu har jag läst några de senaste veckorna. Då recensionsdatumen inte varit ännu får jag istället välja tre gamla favoriter.

1. Finding Violet Park av Jenny Valentine är en sanslös bok om en pojke och en urna med aska. En något oväntad vänskap skulle man kunna säga. Nu finns den på svenska och heter då Hitta Violet Park. Rekommenderas!

2. Visst vet många av oss pinsamt lite om vår egen ursprungsbefolkning? Ann-Helén Laestadius skriver bra ungdomsböcker som också ger kunskap om samerna. Den första heter SMS från Soppero.

3. Katarina Kieri och Per Nilsson har tillsammans skrivit den fina boken I det här trädet om Fågelflickan och Vilsenpojken som möts ibland, men oftast lever parallella liv.

Pärlor som utkom 2010

De tio bästa böckerna jag läst 2010 och de tio bästa böckerna som faktiskt utkom 2010 är två olika saker. Således kräver detta två listor. Vi börjar med årets böcker rent tidsmässigt.

  1. Ordet och färgerna av Helena Österlund.
  2. I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson.
  3. Lila hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie.
  4. Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones
  5. Bara ett barn av Malin Persson Giolito
  6. Fantomsmärtor av Barbara Voors
  7. Fortfarande Alice av Lisa Genova
  8. Kärlekens geografi av Nina Bouraoui
  9. Inlåsta av Emma Donoghue
  10. Vinteräpplen av Josefine Sundström

Utan inbördes ordning. Istället står de i den ordningen jag läste dem. Främst romaner, men också en diktsamling. Ingen deckare konstigt nog, men jag har läst bra sådana också. Ingen utkommen 2010 kvalar dock in här. Två ungdomsböcker tar plats och det skulle kunna vara ännu fler. Sonya Sones är kanske årets bästa upptäckt. Kanske får bli en lista på dem också. Många kvinnor helt klart. Det ska bli spännande och se hur fördelningen ser ut i år.

Gemensamt för dessa tio böcker är att de fyllde hela mitt liv under tiden jag läste dem. Jag tänkte på dem både under och efter läsningen och jag är säker på att de kommer att stanna kvar länge.

Vilka var dina guldkorn 2010?

Att recensera ungdomsböcker

Via Johanna hittade jag länken till en debattartikel som hon och några andra författare skrivit angående en grupprecension av fem ungdomsböcker. Fem, enligt recensenten, väldigt lika ungdomsböcker.

Kanske är det en slump, kanske är det symptomatiskt, att de alla spelar i samma desperata tonart och att flera av dem liknar varandra påtagligt.

Så vaga saker som “pojkars olyckliga kärlek och flickors kallsinnighet” eller två berättelser om två olika flickor, som på olika sätt råkat illa ut, en har skurit sig själv och den andra blivit utsatt för en gruppvåldtäkt, räknas som påtaglig likhet och författarna påpekar med riktighet att detta sätt att recensera inte skulle användas då det handlade om böcker för vuxna:

Johannes Anyuru, Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri, Anne Swärd och Jerker Virdborg har alla skrivit böcker som verkar handla om någon som är människa och är kär. Låt oss läsa ihop dem i en gemensam recension och fundera över vad de kunde ha gjort annorlunda. Låt oss tipsa dem om hur man undviker fel ämnen och ett förenklat språk. På sjuttiotalet skrev författarna om livet på LM ­Ericsson och i Vietnam. Ämnes­valen var mer äkta på den tiden, de här böckerna borde också handla om det.

Tydligen är språket detsamma också, då de flesta av författarna använder samma jargong, vilket exemplifieras med ett fåtal uttryck, samt ovanan att utesluta bestämd artikel och subjekt.

Avslutningsvis sågar Ulla Lundqvist svenska ungdomsböcker jäms med fotknölarna och rekommenderar istället läsarna att istället läsa Katherine Paterson och Sonya Hartnett. Inte konstigt då att debatten fortsatte.

att samläsa fem romaner och famla efter deras minsta gemensamma nämnare är en omöjlighet i recensioner av vuxen­romaner. Att därtill som recensent vilja vara med och bestämma vilka ämnen dessa romaner bör gestalta, handla om och debattera är
en absolut otänkbarhet – ändå råkar ungdomsromaner ut för just detta. De förs därmed in i ett moraliskt resonemang om att ungdomslitteraturen bör se ut på ett speciellt sätt, ha ett visst språk, lära ungdomen något – vara ett uppfostringsverktyg. Denna för­legade syn på ungdomslitteraturen är Lundqvists recension ett färskt exempel på.

Varför sker då ingen seriös bevakning av litteratur skriven för ungdomar? Troligen för att ungdomar inte läser kultursidorna i våra dagstidningar, inte ens på nätet. Däremot vill jag, som lärare och förälder och faktiskt även som läsare, läsa vettiga recensioner om denna genre. Eller dessa genrer kanske är mer rätt. Alla böcker för ungdomar bör inte klumpas ihop och fem böcker bör definitivt inte recenseras som en.

Ska en bok för ungdomar recenseras annorlunda än en bok för vuxna? Ja, det tycker jag. När jag skriver om ungdomsböcker (och andra böcker också för den delen) försöker jag definiera målgruppen och leva mig in i vad de vill läsa och vad som talar till dem. Jag försöker att ta fram mitt yngre jag och därmed blir mina tankar kring boken annorlunda än om jag bara skrivit utifrån mig själv. Jag tycker att det är vettigt att faktiskt fundera kring vad det är för bok man läser och därefter skriver om. Jag har inte samma utgångspunkt när jag läser en bok av en nobelpristagare som jag har när jag läser en deckare. Det är inte automatiskt så att den bästa av de två är boken av nobelpristagaren, men medvetet eller omedvetet ställer jag andra, högre krav på en sådan bok. En bra kriminalroman ska innehålla vissa saker för att bli en bra sådan, en ungdomsbok ska innehålla annat.

Jag kan hålla med Ulla Lundqvist om att ungdomar som läser böcker behöver personer att identifiera sig med, men jag håller inte med om att dagens böcker för unga läsare inte skulle innehålla detta. Allt är inte nattsvart eller glättigt, det finns en hel del däremellan också. Tyvärr har jag inte läst någon av de fem böcker Lundqvist buntade ihop. Nu kliar det däremot i fingrarna efter att köra alla inlägg från min gamla blogg om riktigt bra ungdomsböcker i repris, men jag nöjer mig med att länka till de recensioner som faktiskt redan finns här.

Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck, som definitivt inte är nattsvart.

I det här trädet av Per Nilsson och Katarina Kieri, som många borde kunna identifiera sig med.

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg, som handlar om starka tjejer och som dessutom har ett helt fantastiskt språk.

Hej, vacker av Ann-Helén Laestadius om en exotisk värld i vårt eget land, där det hackiga sms-språket utnyttjas (ännu mer i Sms från Soppero)

Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo, som blandar humor och allvar.

Läs dem!

Ett lyckat samarbete

29671216_o_1

I det här trädet är skriven av Katarina Kieri och Per Nilsson som skriver vartannat kapitel i historien om Fågelflickan och Vilsenpojken. Egentligen heter de Siri och Jakob och trots att de inte känner varandra möts de ibland. Siris pappa bor i samma hus som Jakob och Jakobs bror tränar på samma gym som Siri. Deras liv vävs ihop på ett snyggt och trovärdigt sätt.

Siri är liten och ganska ensam. En av de få kompisar hon har är Fatima och henne blir hon ovän med. Caroline som har status på skolan anstränger sig för att förpesta hennes liv. Ingen våldsam mobbing utan små, riktigt elaka nålstick. Hemma finns mamma, men den viktigaste i hennes liv är pappa som ständigt sviker genom att välja alkoholen framför henne.

Jakob bor med sin mamma och bror. Det har funnits en styvpappa och att han inte varit speciellt trevlig inser man snart.Vad som egentligen har hänt mellan styvpappan och Jakobs bror får man långsamt reda på.

All information vi får om huvudpersonerna smygs in i handlingen. De små detaljerna är avgörande för helheten och i bokens slut vet vi det vi behöver veta. Med små medel skapar Kieri och Nilsson en spännande intrig.

Kommunikation och ärlighet är viktiga teman. Att kunna lita på både sina vänner och familjemedlemmar och att alltid försöka kommunicera trots att det flera gånger påpekas att 90% av all kommunikation leder till missförstånd.

Jag pratade om boken med vår skolbibliotekarie idag. Han har rekommenderat mig att läsa den och när jag fick den från Rabén & Sjögren fick jag tillfälle. Vi konstaterade både att den verkligen handlar om allt och inget. Det finns massor att prata kring, vilket gör den till en bra bok att läsa tillsammans i en klass.

Samtidigt handlar den om väldigt lite. Det är därför det är så svårt att skriva om I det här trädet på ett sätt som gör den rättvisa. Det här är nämligen en av de bästa ungdomsböckerna jag läst på väldigt länge och då läser jag ändå en hel del ungdomsböcker. Den är otroligt välskriven, kanske lite komplicerad för en ovan läsare, men för den läsvana tonåringen är det här en läsupplevelse utöver det vanliga.

Jag är helt såld och hoppas verkligen att Kieri och Nilsson kommer att fortsätta sitt samarbete. Faktum är att jag faktiskt inte läst något av Kieri innan, så jag har en del att läsa ikapp. Per Nilsson har jag dock läst en del av. Det finns ingen garanti för att det blir bra bara för att två bra författare skriver ihop, men det här samarbetet är en riktig fullträff. Läs, läs, läs!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-04-22

Snart får vi  veta vilka böcker som är nominerade till årets Augustpris och om inte den här boken finns med blir jag både förvånad och besviken. Visserligen utkom den i januari, men helt bortglömd borde den inte vara. Författarna pratade dessutom om den på Bokmässan förra helgen.

%d bloggare gillar detta: