Anne Enright

Sexton böcker nomineras till Women’s Prize for Fiction

Women’s Prize for Fiction delas i år ut för 25:e gången och startades från början som en protest emot att nästan alla böcker som nominerades till de stora litterära priserna var män. Kanske var droppen att alla titlar på Man Booker Prizes korta lista 1991 var män och att ingen direkt reflekterade över det, men att bara kvinnor kan nomineras till Women’s Prize for Fiction har varit långt ifrån okontroversiellt.

Kravet för att nomineras är att du är en kvinna som skrivit en bok som kommit ut på engelska i Storbritannien under året. Bokens originalspråk behöver däremot inte vara engelska och det finns inte heller något krav på att författaren har någon specifik nationalitet.

Årets långa lista för Women’s Prize for Fiction publicerades igår och jag har gått igen de sexton titlarna:

Djinn Patrol on the Purple Line av Deepa Anappara

Djinn Patrol on the Purple Line handlar om den nioåriga Jai och är Deepa Anapparas debut. Hon är uppvuxen i Kerala i södra Indien och det är också där boken utspelar sig. Huvudpersonen Jais klasskamrat försvinner och tillsammans med sina vänner Pari och Faiz bestämmer han sig för att ge sig ut på jakt. Senare i mars ges Längs den lila linjen ut på Polaris Bokförlag.

Fleishman is in Trouble av Taffy Brodesser-Akner

Fleishman is in Trouble är journalisten Taffy Brodesser-Akners debut och den har redan fått stor uppmärksamhet. Boken handlar om nyskilde Toby Fleichman som ser fram emot ett liv där han endast har sina barn på helgerna och i övrigt kan dejta järnet. När hans ex-fru Rachel försvinner blir hans liv en aning mer komplicerat.

Queenie av Candice Carty-Williams

Candice Carty-Williams är ännu en nominerad debutant och faktiskt ännu en journalist. Queenie handlar om Queenie Jenkins, en ung kvinna som bor i London och försöker överleva det helvete som kallas Tinder. Jag har läst flera böcker det senaste om destruktiva dejtingupplevelser, men blir ändå sugen på att lära känna Queenie.

Queenie gavs ut på svenska i februari av Albert Bonniers Förlag.

Dominicana av Angie Cruz

Dominicana är Angie Cruzs tredje roman som handlar om Ana Canción som längtar bort från Dominikanska republiken. Hon gifter sig därför med den dubbelt så gamle Juan Riuz och får chansen till ett nytt liv i New York. Äktenskapet är från början ganska misslyckat, men Juans yngre bror César övertalar Ana att stanna trots allt.

Actress av Anne Enright

Anne Enright är en välkänd författare från Irland som både nominerats till och vunnit en rad litterära priset. Senaste boken Actress handlar om en känd irländsk skådespelare och historien berättas av hennes dotter Norah. Norah inser att hennes mor döljer en del hemligheter, vilket påverkar bilden av henne. Ett koncept som låter riktigt spännande. Anne Enrights bok Den gröna vägen gavs ut 2016 av Brombergs förlag. Trots att jag egentligen tyckte om den lämnade jag den halvläst. Nu blir jag sugen på att ge Enright en ny chans.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo

Girl, Woman, Other tilldelades Bookerpriset 2019 och det är knappast överraskande att den återfinns även bland de nominerade till Women’s Prize for Fiction. Boken består av berättelser om tolv människor i olika tider och på olika platser. Det de har gemensamt är att Storbritannien är deras hem och boken sägs ge en helt ny bild av landet. Så här beskrivs den: “This is Britain as you’ve never seen it. This is Britain as it has never been told.”

Nightingale Point av Luan Goldie

Luan Goldie har tidigare tilldelats The Costa Short Story Award, men Nightingale Point är hennes debutroman. Den utspelar sig i Nightingale Point, ett bostadsområde där vi får följa några karaktärer under en lördag 1996 när något avgörande händer. Jag har hittat många lovord om boken, men få beskrivningar av innehållet. Ändå lockar den och Goldies roman råkade flyga in i min Kindle.

A Thousand Ships av Natalie Haynes

Att göra om historiska romaner eller historiska händelser och låta andra än de manliga hjältarna berätta är en tydlig trend. I A Thousand Ships av Natalie Haynes är det kvinnorna som ger sin bild av det Trojanska kriget och även om det egentligen inte är en typ av bok som lockar mig kan jag förstå att den nominerats. Jag är också ganska säker på att den tar sig vidare till den korta listan.

How We Disappeared av Jing-Jing Lee

How We Disappeared av Jing-Jing Lee, född och uppvuxen i Singapore, utspelar sig i hennes hemland 1942 när de japanska trupperna anfaller och helt förstör en liten by och lämnar endast tre invånare levande. Boken utspelar sig i två olika tidsplan och vi får dels följa den sjuttonåriga Wang Di, en av de överlevande  och den tolvårige Kevin som är 2000 försöker ta reda på sanningen om vad som egentligen hände. Det här låter som en riktig Linda-bok.

The Most Fun We Ever Had by Claire Lombardo

Claire Lombardos debutbok The Most Fun We Ever Had beskrivs som Jonathan Franzéns och Anne Tylers litterära kärleksbarn. Berättelsen om de fyra systrarna Sorenson utspelar sig i två tider och beskriver en familj i förändring. Lombardo kallas för “en ny stark röst” och lovorden för hennes debut är många och översvallande.

The Mirror and the Light av Hilary Mantel

The Mirror and the Light är den tredje och avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell. Jag har inte läst någon av böckerna, men väldigt många har läst och älskat. Då ingen av de två andra böckerna vunnit Women’s Prize for Fiction är det inte otroligt att det är Mantels år i år.

Girl av Edna O’ Brien

Girl av Edna O´Brien är en ny bok av en gammal författare. O’Brien debuterade redan 1960 med boken Country Girls, som jag läste 1993 då jag studerade engelska i Brighton. Girl är berättelsen om en ung nigeriansk flicka som kidnappas av Boko Haram och gifts bort mot sin vilja. Senare lyckas hon fly tillsammans med sin dotter och frågan är om det går att leva ett normalt liv när man sett det värsta.

Hamnet av Maggie O’ Farrell

Hamnet är Maggie O’Farrells berättelse om ett par tvillingar från Stratford-Upon-Avon. Året är 1596 och deras föräldrar är inte hemma. När systern blir sjuk försöker brodern Hamnet att finna hjälp. Pojken, som är son till en dramatiker, är nu bortglömd, men hans namn gav namn åt en mycket känd pjäs. Det låter som att O’Farrells bok balanserar mellan fantasi och verklighet och eftersom hon är en stor favorit vill jag självklart läsa.

Weather av Jenny Offill

Jenny Offill har tidigare skrivit Dept. of Speculation som gavs ut på svenska med titeln Avd. för grubblerier. Nya boken Weather handlar om bibliotekarien Lizzie Benson, vars liv har handlat mycket om att vårda sin mor och sin bror. Nu mår de lite bättre och när Lizzies mentor Sylvia Liller erbjuder henne att vara en del av hennes kända podd Hell and High Water tar hennes liv en ny vändning.

The Dutch House av Ann Patchett

The Dutch House är Ann Patchetts åttonde roman och handlar om syskonen Maeve and Danny Conroy som växer upp i the Dutch House, utanför Philadelphia. Ett hus som för alltid har en speciell plats i deras hjärtan och den som de anser är anledningen till att de förlorade huset är självklart att betrakta som fiende.

Ann Patchett tilldelades Women’s Prize for Fiction 2002, då priset hette Orange Prize for Fiction efter sin huvudsponsor. Boken hon vann med heter Bel Canto och handlar om ett gisslandrama i ett okänt land.

Red at the Bone av Jacqueline Woodson

Red at the Bone är en bok skriven för unga läsare och det är därför extra roligt att den nominerats till Women’s Prize for Fiction. Boken handlar om en oplanerad tonårsgraviditet och hur den påverkar flera generationer. Jag har bara läst Brown Girl Dreaming av Jacqueline Woodson och vill gärna läsa mer. I mars kommer Närmar du dig mjukt (If you come softly) från 2010 på svenska och jag utgår ifrån att Natur & Kultur även kommer att ge ut Red at the Bone.

 

Totalt sexton nominerade titlar alltså och många av dem lockar till läsning. Missa inte heller läsutmaningen “ReadingWomen som går ut på att läsa de 25 vinnarböckerna under 2020. Vilken titel som blir den 25:e får vi veta den tredje juni i år och dessförinnan publiceras en kort lista 22:e april.

 

Boktolvan 2018

Jag startade utmaningen Boktolvan för många år sedan (första tolvan körde jag 2011), men förra året bestämde jag mig, efter några totalt misslyckade år, att strunta i den. I år gör jag ett nytt försök och min lista på författare som jag ska försöka läsa tolv av består av författare (främst kvinnor) som vunnit eller nominerats till olika litteraturpriser. Många av författarna är sådana jag tänkt läsa något av länge, medan andra är ganska nya bekantskaper. Listan kommer att fyllas på under året, men just nu ser den ut så här.

Barbara Kingsolver tilldelades Women’s Prize for Fiction 2010

Helen Dunmore vann det första Women’s Prize for Fiction 1996

Colm Tóibín har vunnit flera priset i hemlandet Irland och nominerats till Man Booker Prize

Hilary Mantel har vunnit massor för sina tegelstenar, men kanske (troligen) läser jag något annat.

Anne Enright borde jag läst, men jag har bara lyckats påbörja hennes böcker. Tilldelades Bookerpriset 2007.

Maryse Condé har nominerats till Man Booker International Prize och är en författare jag tänkt läsa något av länge.

Emily Fridlund nominerades till Man Booker Prize och hennes bok The History of wolves finns i min Kindle.

Colson Whitehead belönades med National Book Award 2016, Pulitzerpriset 2017 och nominerades till en rad andra priser för sin bok The Underground railroad.

Madeleine Thien nominerades till Women’s Prize for Fiction för sin Do not say we have nothing.

Fatima Bremmer tilldelades Augustpriset för sin Ett jävla solsken.

Salim Bachi tilldelades Prix Goncourt de premiere novel och har utsetts till den största författaren i sin generation i hemlandet Algeriet.

Kamila Shamsie har nominerats till såväl Women’s Prize for Fiction som Man Booker Prize. En författare jag länge tänkt läsa något av.

Auður Ava Ólafsdóttir har nominerats till Nordiska Rådets Litteraturpris.

Marlon James har vunnit en rad priser och i januari kommer hans En kort krönika om sju mord på svenska.

Chigozie Obioma nominerades bland annat till Man Booker Prize 2015 för sin debutroman Fiskarmännen.

Isabelle Ståhl debuterade 2017 och har nominerats till såväl Augustpriset som Borås tidnings debutantpris.

Faïza Guéne belönades 2007 med Peter Pan-priset av IBBY för sin debut Kiffe kiffe imorgon.

Rose Tremain tilldelades Orange Prize for Fiction 2008 för sin bok The Road home.

Ett samtal mellan Anne Enright och Dorotea Bromberg

79_PressImage1

Dagens andra punkt för mig på Sigtuna Litteraturfestival var ett samtal mellan Anne Enright och hennes förläggare Dorotea Bromberg i en intim litterär miljö på Sigtunastiftelsens bibliotek. Samtalet, som enligt programmet ska handla om “skrivandets villkor och vardag”, börjar lite trevande, men kommer sedan igång.

Den gröna vägen är den tredje romanen av Anne Enright som översatts till svenska. Jag håller på att läsa den, men har inte hunnit så långt som jag önskat. Jag tycker dock att den verkar minst sagt lovande. Det är en riktigt irländsk historia där katolska kyrkans skugga vilar över karaktärerna. En bok om en familj som splittras och samlas igen. En bok som kräver koncentration, vilket Dorotea Bromberg också påpekar.

Dorotea Bromberg tar avstamp i hur Enright började skriva sin första bok. Enright berättar att hon är är en mycket långsam författare, som upplever svårigheter under processen, men självklart också glädje. Det framkommer tydligt att hon verkligen är intresserad av att beskriva saker med omsorg. Hon berättar t.ex. om hur hon blev intresserad av hur mörket påverkar havet och våra ögon. Landskapet blev en del av hennes bok, liksom mörkret och kanske ännu mer skymningen. Några få rader skapar exakta bilder som stannar kvar.

Som barn- och ungdom läste hon massor, ibland flera böcker varje dag. Orden har alltid varit viktiga för henne och hon började med att skriva dålig poesi. Behovet av att skapa och att sätta sina tankar och känslor på pränt var stort. Sedan finns karaktärer att förstå, händelser att undersöka. Processen har sett olika ut beroende på hennes egen ålder. Hennes 25-åriga jag skrev annorlunda än hennes 50-åriga. Varje bok har förändrat henne. Det som alltid varit viktigt med detaljer.

Innan hon fick skrivit sin första roman ville hon vara författare, men inte nödvändigtvis skriva en roman.  Vägen till publicering var lång. Hon blev refuserad tre gånger och bestämde sedan sig för att satsa på ett nytt sätt. Hon fick ett stipendium och började studera kreativt skrivande för Angela Carter. Det dröjde tills hon fick en bra agent innan hon fick några noveller antagna. Rådet “the less you say the better” var det som fick henne att hitta sin stil som författare. Hon älskade fragment, men lärde sig att sammanfoga dem och få flyt.

Dorotea Bromberg leder samtalet in på Enrights sammanbrott, som kom då hon närmade sig 30. Trots att Enright inte riktigt vill tala om det, så är hon tydlig med att hon där gjorde ett val att leva. Samtidigt är hon tydlig med att vissa människor aldrig blir färdig med sin kamp mot de inre demonerna. Fördelen med att ha nått botten är att hon varit där. Nu påminner hon ibland sig själv om att hon lever och att det är bra. Förhållandet mellan medvetenhet om sin egen dödlighet och kreativitet och skrivande är svårt att sätta ord på, säger Enright, men något samband finns det. Något hände också när hon sedan fick barn och hon själv inte stod i centrum. Hon var också hemma mycket under en period och fick tid att skriva, men hade också en press på sig att faktiskt dra in pengar då hennes barn, som alla barn, var dyra i drift.

Mellan 2000 och 2007 var pengar en stor drivkraft, erkänner hon. När barnen var 4 och 7 nominerades hon till Man Booker Prize för sin roman Sammankomsten och hon när hon vann gick hon från att vara hyfsat erkänd, men okänd, till att bli en känd författare vars böcker översattes till många språk. Priset gav också pengar, vilket förändrade livet och författarskapet. Prispengar är på ett sätt ett bevis för att du är en bra författare, säger Enright och skrattar lite. Tidigare drömde hon om att vinna Bookerpriset och nu hade hon gjort det. Tyvärr innebar det inte, som i drömmen, att alla kritiker tystnade. Kanske finns de främst i huvudet, men de finns ändå, säger hon. Läsarna har varit en tröst för henne, för de ger den positiva intimitet som läsare får av läsningen och ger därefter. De har inget behov av att distansera sig från texten som kritiker har.

Har Enright problem med skrivandet efter Bookerpriset?, undrar Bromberg.  Enright berättar att hon behöver vara riktigt ensam när hon skriver och det var lite svårt just efter priset. Problemen satt i huvudet, men även på boksidorna. Boken efter Bookerpriset, Den glömda valsen, var inte lika ambitiös som den som gav henne Bookerpriset, men gav henne ändå en plats på Orange Prize for Fictions korta lista. I Den gröna vägen är det ambitiösa tillbaka igen.

Vem är vi när vi är ensamma? Det är en av av frågorna Enright undersöker i Den gröna vägen. Paradoxen mellan att fokusera på sig själv och med andra. Ensamheten riskerar att göra en ensammare och ledsnare, medan du blir lyckligare ju mer du gör för andra. Det är också tydligt hur hennes barn förändrat hennes liv och visst känner jag igen det. På gott och ont.

Tyvärr missar vi morgondagens möte mellan Anne Enright och Medelaine Levy, litteraturredaktör på SvD, som ska fokusera mer på det böcker Enright skrivit. Samtalet med Dorotea Bromberg var dock en bra ingång till Anne Enrights författarskap, som jag just börjat nosa på.

 

 

Foto: Joe O’Shaughnessy

Nya böcker i augusti

NarGryningenDrojer-521x800

Det kommer självklart ut en massa böcker i augusti, men här är de jag ser fram emot mest.

America, Philip Roth, 3 augusti, Albert Bonniers Förlag.

Där gryningen dröjer, Anna Lihammer, 15 augusti, Historisk media.

Flickorna på Englandsbåten, Lone Theils, 22 augusti, Norstedts.

Slutet på världen som vi känner den, Erlend Loe, 23 augusti, Alfabeta bokförlag.

Gömda kroppar, Caroline Kepnes, 24 augusti, Forum bokförlag.

Alla hjältar blir förlåtna, Chris Cleave, 31 augusti, Brombergs Bokförlag.

Den gröna vägen, Anne Enright, 31 augusti, Brombergs Bokförlag.

Skamlös musik & bleknande bläckElvis Costello, 31 augusti, Norstedts.

 

Vilka augustiböcker längtar du efter?

And the winner is …

Dessa sex titlar fanns på den korta listan till årets Baileys Women’s Prize for Fiction, som presenterades i april.

Cynthia Bond, Ruby

Anne Enright, The Green Road, (kommer på svenska under 2016)

Lisa McInerney, The Glorious Heresies

Elizabeth McKenzie, The Portable Veblen

Hannah Rothschild, The Improbability of Love

Hanya Yanagihara, A Little Life

 

Ikväll fick vi veta vem som är årets vinnare, som är dem 21:e i ordningen. Hon presenterades under en ceremoni ikväll av juryns ordförande Margaret Mountford.

Och vinnaren är Lisa McInerney för The Glorious Heresies. McInterney är från Galway, Irland och skriver om det mörka och fattiga Irland. The Glorious Heresies är hennes debutbok, men hon har tidigare publicerat noveller.

Omslaget på Lisa McInerneys bok är riktigt snyggt och jag kan tänka mig att läsa den bara för det. Låter dock möjligen lite för hårdkokt för min smak. Hannah Rothschilds bok verkar snarare för smörig.  Elizabeth McKenzies bok låter däremot riktigt charmig och en bok som passar mig. Kanske också Cynthia Bonds 50-talsskildring. Jag är annars mest sugen på att läsa Anne Enrights bok, då jag aldrig läst något av henne.  Hanya Yanagiharas bok har jag tänkt läsa länge, men den är så galet tjock. Kanske i sommar.

The-Glorious-Heresies-Lisa-McInerney-21-378x586

Baileys korta lista 2016

Det var få av de titlar jag väntade mig som nu finns med på årets korta lista för Baileys Women’s Prize for Fiction. Den långa listan såg ut så här och jag är mycket överraskad över att t.ex. Kate Atkinson och Petina Gappah inte finns med i tävlingen längre.

Följande titlar kan vinna årets pris:

Cynthia Bond, Ruby

Anne Enright, The Green Road, (kommer på svenska under 2016)

Lisa McInerney, The Glorious Heresies

Elizabeth McKenzie, The Portable Veblen

Hannah Rothschild, The Improbability of Love

Hanya Yanagihara, A Little Life

 

Juryns ordförande Margaret Mountford sa så här om de utvalda:

“Our choices reflect a really diverse mix of brilliant writing from new and established authors around the world and we hope that everyone will find much to enjoy in them.”

 

Av de sex representerade författarna är tre debutanter och endast en har nominerats förut. Gammalt och nytt helt klart. Gott så. Däremot ställer jag mig frågande till “around the world” då de är från USA (Cynthia Bond, Elizabeth McKenzie och Hanya Yanagihara), Irland (Anne Enright och Lisa McInerney) och Storbritannien (Hannah Rothschild). En ganska begränsad värld.

Den 8:e juni får vi veta vem som blir årets vinnare. Kanske blir sommaren 2016 den sommar jag läser några av pristagarna, som jag tänkt så många år.

 

En lång lista kvinnor

Igår på Internationella Kvinnodagen presenterade Baileys Women’s Prize for Fiction årets långa lista. Tjugo böcker, sju nationaliteter och en mängd genrer.

Den bestod av följande böcker:

Kate Atkinson, A God in Ruins, kommer snart på svenska och lockar definitivt.

Shirley Barrett, Rush Oh!, humoristisk debut om valar, låter skumt men lockar lite.

Cynthia Bond, RubyOprah gillar, men det låter lite väl gulligt.

Geraldine Brooks, The Secret Chord, handlar om Bibelns kung David och låter inte som min grej.

Becky Chambers, The Long Way to a Small, Angry Planet, färd till andra galaxer, nja säger jag.

Jackie Copleton, A Dictionary of Mutual Understanding, försvunnen sonson som tros ha dött i Nagasaki dyker upp igen. Kan vara något om smörigheten hålls på rätt nivå.

Rachel Elliott, Whispers Through a Megaphone, debut om två vilsna själar som möts efter att ha lämnat sina hem. Låter lite som en Linda-bok.

Anne Enright, The Green Road, kommer på svenska under 2016 och beskrivs som ett familjedrama. Har återfunnits på flera andra prislistor.

Petina Gappah, The Book of Memoryroman av författare jag absolut vill läsa något av.

Vesna Goldsworthy, Gorskyfinns på svenska med undertiteln “en kärlekshistoria” och låter ganska smörig om än inte som en klassisk pristagarbok.

Clio Gray, The Anatomist’s Dreamlåter som en skröna som inte passar mig.

Melissa Harrison, At Hawthorn Time, vag beskrivning, men det kan vara något.

Attica Locke, Pleasantvilleovanligt att en spänningsroman hamnar på listorna. Verkar bra.

Lisa McInerney, The Glorious Heresiesmord och gangsters i Cork. Kan kanske vara något.

Elizabeth McKenzie, The Portable Veblenblir alltid skeptisk när en bok beskrivs som rolig och varm, men det låter faktiskt som en charmig historia.

Sara Nović, Girl at Warhandlar om forna Jugoslavien och låter riktigt bra.

Julia Rochester, The House at the Edge of the Worldpsykologiskt drama som låter riktigt spännande.

Hannah Rothschild, The Improbability of Loveom kärlek och konst. Låter lite väl melodramatiskt, men kanske kan vara något.

Elizabeth Strout, My Name is Lucy Bartonlåter verkligen som en bok för mig, långsamt om relationer.

Hanya Yanagihara, A Little Lifeen bok jag fingrat på, men den är ju så sjukt tjock.

 

Nu ska 20 böcker bli 6 och jag tror på Kate Atkinson, Geraldine Brooks, Anne Enright, Petina Gappah, Sara Nović, Elizabeth Strout och Hanya Yanagihara (ja, jag vet att de är sju), bara baserat på vad jag läst om författarna och deras böcker. Korta listan presenteras 11 april.

Man Bookers långa lista

Det är andra gången Man Booker Prize är öppet för alla titlar skrivna på engelska och utgivna i Storbritannien. Tidigare har det varit ett krav att författaren varit från Storbritannien, något av Commonwealth-länderna, Irland eller Zimbabwe. Det märks främst genom att flera författare från USA återfinns bland de tretton titlarna på den långa listan som presenterades idag.

Bill Clegg (US) – Did You Ever Have a Family 

Anne Enright (Ireland) – The Green Road

Marlon James (Jamaica) – A Brief History of Seven Killings

Laila Lalami (US) – The Moor’s Account

Tom McCarthy (UK) – Satin Island

Chigozie Obioma (Nigeria) – The Fishermen

Andrew O’Hagan (UK) – The Illuminations

Marilynne Robinson (US) – Lila

Anuradha Roy (India) – Sleeping on Jupiter

Sunjeev Sahota (UK) – The Year of the Runaways

Anna Smaill (New Zealand) – The Chimes

Anne Tyler (US) – A Spool of Blue Thread

Hanya Yanagihara (US) – A Little Life

 

Fem titlar från USA

Tre från UK

En från vardera Irland, Jamaica, Nigeria, Indien och Nya Zeeland.

Sju av böckerna är skrivna av kvinnor och sex av män. Ska bli intressant att se om det gör någon skillnad när vinnaren senare ska utses. Flera av böckerna lockar, men jag väntar nog på den korta listan. De sex titlarna på korta listan presenteras 15 september och vinnaren 13 oktoober. Förra året vann Richard Flanagan med sin bok The Narrow road to the deep north.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: