Göran Greider

Vilka titlar nomineras till Augustpriset 2021

Snart avslöjas de nominerade till årets Augustpris i tre kategorier. Kravet för att nomineras är att böckerna ska vara skrivna på svenska, samt tidigast vara utgiven 19 oktober 2020 och senast den 17 oktober 2021.

Även om jag aldrig tippar rätt har jag roat mig med att gissa vilka titlar som jag tror kommer att finnas bland de nominerade. Vissa har jag läst, andra har jag bara läst om och/eller är skrivna av författare vars böcker prenumererar på platser på litterära prisers listor.

Extra svårt var det att få ner antalet skönlitterära böcker till endast sex och jag hade lätt kunnat vräka på med ett gäng ungdomsböcker till även om jag vet att det aldrig är mer än en, max två titlar som nomineras. Dessutom inser jag att jag har alldeles för många böcker med på listan som är utgivna i höst, men i princip inga från i våras och ingen från förra hösten. Några böcker som jag tänkte ta med kom dessutom ut precis före 19 oktober 2020 och dem har jag inte tagit med. Så här blev det till slut.

Årets svenska skönlitterära bok

Barndomsbrunnen av Göran Greider, utgiven i augusti 2021 av Ordfront förlag

Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg, utgiven i september 2021 av Albert Bonniers förlag

Lejonburen av Ulrika Kärnborg, utgiven i april 2021 av Natur & Kultur

Löpa varg av Kerstin Ekman, utgiven i augusti 2021 av Albert Bonniers förlag

Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson, utgiven i september 2021 av Wahlström & Widstrand

När vi var samer av Mats Jonsson, utgiven i augusti 2021 av Galago

Årets svenska fackbok

Cykelbudet av Anders Teglund, utgiven i september 2021 av Teg Publishing

En vacker dag av Tomas Bannerhed, utgiven i april 2021 av Weyler förlag

Förintelsens barn av Margit Siberstein, utgiven i december 2020 av Albert Bonniers förlag

Sammetsdiktaturen av Anna-Lena Laurén, utgiven i februari 2021 av Norstedts förlag

Tills alla dör av Diamant Salihu, utgiven i april 2021 av Mondial

Världen väntar mig av Paul Tenngart, utgiven i september 2021 av Natur & Kultur

Årets svenska barn- och ungdomsbok

Asynja: Kungens grav av Elisabeth Östnäs (text) och Lina Neidestam (text och bild), utgiven i september 2021 av Bonnier Carlsen

Himlabrand av Moa Backe Åstot, utgiven i januari 2021 av Rabén & Sjögren

Nalle Havsöga av Malte Persson (text) och Billy Bragg (bild), utgiven i september 2021 av Mirando Bok

Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen, utgiven i januari 2021 av Rabén & Sjögren

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali, utgiven i mars 2021 av Rabén & Sjögren

Vitvivan och Gullsippan av Pija Lindenbaum, utgiven i september 2021 av Lilla Piratförlaget

 

Lyrik i oktober

Jag absolut älskar lyrik, men läser det allt för sällan. Det är därför november kommer att ha ett fokus på just dikter och jag hoppas både hinna läsa böcker jag tänkt läsa länge och möta författare jag ännu inte läst något av.

De här böckerna skulle kunna bli lästa:

Barndomsbrunnen av Göran Greider om sjukdomen, barndomen och dess påverkan.

Den vita rosen av Olga Ravn, som är en författare jag vill upptäcka.

Dikter av Mariam Naraghi är dikter om vardagen, men också berättelser om saker som kan hända.

Hennes uppgång och fall av Marie Strömberg, som är dikter om våld mot kvinnor.

Home body av Rupi Kaur är fler dikter av instagrampoeten som jag brukar uppskatta.

Innerligt av Margaret Atwood, eftersom jag aldrig läst lyrik av henne.

Sändning av Ulf Karl Olov Nilsson, mer känd som UKON. En poet jag hört, men aldrig läst något av.

Vild Iris av Louise Glück, som jag köpte när hon tilldelades Nobelpriset, men ännu inte läst.

Violet bent backwards over the grass av Lana del Rey är måsteläsning för den som liksom jag älskar hennes musik.

Övervintra av Therese Widenfjord, som jag läst mycket i, men inte från pärm till pärm och inte heller recenserat “på riktigt”.

 

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

Det Strindberg var arg på

4cd79b87fa9c05

I August Strindbergs lilla katekes för underklassen skriver författaren om överklassen och underklassen och varför den lilla majoriteten tycker sig ha rätt att förtrycka majoriteten. Genom frågor och svar ger han sig vår syn på samhället. En del har förändrats, eller rättare sagt, en del förändrades, men tyvärr har dagens samhälle många likheter med det samhälle Strindberg beskriver.

Jag gillar konceptet med att själv besvara frågor som definitivt är värda att ställa. Det är ett effektivt och tydligt sätt att få fram sitt budskap. Ibland är svaren mycket korta, ibland mer utförliga. Har månne Questionbooks inspirerats av den gamle Strindberg?

Jag bjuder på några favoriter:

Vad är Utrikes Politik?

Samarbetet mellan de olika nationaliteternas överklasser.

Vad är ekonomi?

En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.

Vad kallas frukten av underklassens arbete?

Kapital

Vad är moral?

En rättskänsla som av överklassen diciplinerats i avsikt att narra underklassen till ett stillsamt levnadssätt.

 

Karneval har gett ut en bok med dubbla framsidor. Göran Greider bidrar i en del av boken med Liten katekes för de ännu vanmäktiga och han är ännu argare än Strindberg någonsin var. Jag håller med honom i mycket, som att det är illa att samhällets klyftor ökar. Jag tror dock inte att revolution är lösningen. Kanske hade det varit mer effektivt att låta Strindbergs katekes stå för sig själv. Parallellerna till dagens samhälle gör läsaren minst lika bra utan att Greider skriver oss på näsan. Därmed inte sagt att Greider har fel.

Att läsa Strindbergs katekes skulle vara ett utmärkt gemensamt projekt i svenska, samhällskunskap och historia. Hur såg det samhälle Stridberg levde i ut? Är hans kritik befogad? Och vad har tagit åt Göran Greider, är det verkligen så illa som han påstår?

 

Nätsnurr en lördag

Det var länge sedan jag snurrade runt och inspirerades av andras tankar om kulturrelaterade ting. Dags för det nu alltså.

Jag har bara läst en bok av Jonas Hassen Khemiri och det är debuten Ett öga rött. En bra bok, men trots det har jag alltså inte fortsatt mitt läsande av författaren. Det blir så väldigt ofta att författare glöms bort, trots att jag gillat den enda bok jag läst av dem.

Nu är i alla fall Khemiri aktuell då han just prisats för sin pjäs Invasion! Priset heter Obie award och är off-Broadways finaste utmärkelse. Inte lika fint som en Tony, men nästan. Hurra för Khemiri alltså!

I förra veckan avled akademiledamoten Birgitta Trotzig, vilket betyder att hennes stol i Svenska Akademin måste fyllas. Vem det blir? Det är inte klart, men DN tror på Göran Greider.

Även Barnboksakademin har fått nya ledamöter då Katarina Kuick och Kristina Digman. De efterträder Stefan Casta och Sven Lindqvist som dock fortfarande lever och har hälsan. Tur är väl det. Svenska Barnboksakademin har som uppgift att främja barns- och ungdomars läsning.

Twitters grundare Jack Dorsey @jack, verkar bli den nya tekniknördskändisen. Jag som först var grymt skeptisk till hela det här microbloggandet är helt fast i en värld av babbliga, trevliga, kreativa och intressanta människor. Det är som en liten, perfekt värld där jämlikheten är så mycket större än i den vanliga. Jag gillar konceptet skarpt. Dessutom är sociala medier ett perfekt sätt att knyta kontakter vilket inte minst Skrivarmamman Pernilla fått erfara.

Dorsey påpekar hur mänskliga kändisar blir genom twitter:

Obama twittrade också om vad han åt till frukost under sin valkampanj. Ofta tror jag att vi glömmer hur mänskliga politiker och andra mäktiga personer är. Twitter är väldigt, väldigt bra på att påminna oss om hur lika vi är. Vi äter frukost precis som Obama. Den här typen av småsaker som vi får veta på Twitter knyter ihop oss.

 

I veckan efterlyste jag bra grafiska romaner och när jag nu surfade runt hittade jag en till som jag gärna vill läsa. Vi håller till med en viktig grej handlar om elvaåriga tjejer med allt vad det innebär och är skriven av Sara Hansson. Verkar helt underbar. Bokstävlarna har skrivit om den.

Annars måste väl veckans viktigaste i veckan vara Vixxtorias mycket vetenskapliga undersökning om hur chipspreferenser och läsning hör ihop. Eller hur det nu var. Läs själva här.

Ibland är det tur att jag inte kommer iväg på saker jag egentligen vill göra. Som igår då Veronica Maggio uppträde på Liseberg. 18000 personer ville titta på henne och parken tvingades stänga huvudingången för att förhindra allt för mycket kaos. Jag hade gärna lyssnat på Maggio, men en kö till Korsvägen klarar jag mig utan helt klart. Bra kritik fick hon dock. Såklart.

Även idag blir det händelserikt i Göteborg då ett helt gäng galningar frivilligt springer 2.1 mil. Bland dem finns min käre make som fått det hela i present från sina ovanligt givmilda syskon. Och ja, de ska också springa. På Hisingen kommer en inte lika trevlig manifestation gå av stapeln, då det ska demonstreras mot Moskén som invigs om ungefär en månad. Göteborgs första och det är inte en dag för tidigt. Igår var det dock fest i protest mot demonstrationen.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: