Anne Swärd

Böcker att se fram emot i april

Ny månad och nya böcker att drömma om att hinna läsa. Det är definitivt ett skämt hur få böcker jag hunnit läsa i mars, men inte ett att april verkar bli en höjdarmånad med många spännande boksläpp. Ocean Vuongs bok på bilden ovan är en av de titlar jag ser fram emot mest, men listan av nya böcker är lång.

Nästan i mål, Olivia Skoglund, Galago, 1 april

Änkan som vägrade dö, Shirshendu Mukhopadhyay, Piratförlaget, 1 april

Dammsuga i mörker, Jen Beagin, Wahlström & Widstrand, 2 april

En stund är vi vackra på jorden, Ocean Vuong, Natur & Kultur, 3 april

Jackie, Anne Swärd, Albert Bonniers förlag, 3 april

Paradiset ligger under mammas fötter, Gina Dirawi, Norstedts förlag, 6 april

Sista tåget till London, Meg Waite Clayton, Historiska Media, 6 april

Nästa!, Nina Lykke, Wahlström & Widstrand, 7 april

Singer, Petter Lindgren, Albert Bonniers förlag, 7 april

En enda gnista, Jodi Picoult, LB-förlag, 8 april

Olive, igen, Elizabeth Strout, Bokförlaget Forum, 8 april

Här är vi, Graham Swift, Albert Bonniers förlag, 14 april

En vuxen människas bekännelser, David Winberg, Piratförlaget, 15 april

Spela roll, Lisa Christensen, LB-förlag, 15 april

Vännen, Sigrid Nunez, Harper Collins Nordic, 15 april

Anonyma prestationister, Adam Svandell, Albert Bonniers förlag, 17 april

Ödesmark, Stina Jackson, Albert Bonniers förlag, 17 april

Jag är Istanbul, Malin Isaksson, Ordfront förlag, 18 april

Rolf, Malin Lindroth, Norstedts förlag, 20 april

Love, Kerstin Gezelius, Alexander Onofri, Bokförlaget Polaris, 21 april

Tistelhonung, Sara Paborn, Albert Bonniers förlag, 21 april

Äventyrlig evolution, Hanna Nyborg Støstad, Norra, 21 april

Nätterna på Winterfeldtplatz, Elin Boardy, Wahlström & Widstrand, 23 april

Bergtagen, Camilla Sten, Rabén & Sjögren, 24 april

Eros den bitterljuva, Anne Carson, Albert Bonniers förlag, 24 april

Sen for jag hem, Karin Smirnoff, Bokförlaget Polaris, 27 april

En stark nolla, Sara Lövestam, Gilla Böcker, 28 april

Där kräftorna sjunger, Delia Owens, Bokförlaget Forum, 29 april

Hundra skäl att leva, Richard Hoper, Bokförlaget Forum, 29 april

Solsken och parmesan, Christoffer Holst, Lovereads, 29 april

Snart är de aderton

Igår valdes författaren och filosofen Åsa Wikforss in i Svenska Akademien och i december när det formella inträdet sker för henne, Tua Forsström, Anne Swärd och Ellen Mattsson finns det 18 aktiva ledamöter på lika många stolar för första gången på 30 år.  Åsa Wikforss efterträder Sara Danius på stol nummer 7. Säga vad man vill om Anders Olsson, men han har helt klart kämpat hårt för att leda Svenska Akademien åt rätt håll. I nuläget består den av 12 män och 6 kvinnor med en medelålder på 70 år. Som Olsson påpekar i DN får man vara nöjd utifrån de förutsättningar som finns just nu.

Vem är då Åsa Wikforss?  Hon föddes 1961 i Göteborg och är filosof med bland annat en Ph.D från Colombia University och ett gästprofessur på Christ Church College i Oxford i bagaget. Hon har forskat om “språk- och medvetandefilosofi och mänsklig kommunikation” och är sedan 2008 professor i teoretisk filosofi vid Stockholms Universitet. Sommaren 2018 valdes hon också in i Kungliga Vetenskapsakademien.

Jag känner att jag definitivt borde haft mer koll på Wikforss än jag har. Hon har deltagit i såväl radio- och tv-program och sommarpratade förra sommaren. Boken Alternativ fakta Om kunskapen och dess fiender har flimrat förbi. Dags att läsa den kanske. Ämnet är utan tvekan aktuellt och relevant.

 

 

 

Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT

Vera av Anne Swärd

Jag hade länge tänkt läsa Vera av Anne Swärd och när hon för några veckor sedan blev invald i Svenska Akademien, som efterträdare till Sara Stridsberg på stol 13, fick jag äntligen tummen ur. Det är jag mycket glad över.

Vera inleds under ett bröllop, där den unga Sandrine gifter sig med läkaren Ivan Ceder. Hon är egentligen för ung för äktenskap, men hennes man har sökt och fått dispens. Under bröllopet får bruden svåra smärtor och det visar sig att hennes hårt snörda kropp döljer en mage. Dottern Vera föds under bröllopsnatten.

Att Vera inte är Ivan Ceders barn är något vi förstår tidigt, men vad som egentligen hänt vet vi inledningsvis väldigt lite om. Parallellt med berättelsen om Sandrines liv som gift och hennes relation till den mäktiga, men mycket annorlunda familjen Ceder, får vi följa henne som flicka på olika platser i Europa. Det är en gripande berättelse och inte förrän i slutet vet vi riktigt hur det hela hänger ihop.

Anne Swärd har ett helt fantastiskt språk och Vera är utan tvekan en av de absolut bästa böcker jag läst i år. Jag hoppas verkligen att stolen i Svenska Akademien inte innebär att hon slutar skriva. Det vore väldigt, väldigt synd.

Två nya ledamöter i Svenska Akademien

Igår beslutade Svenska Akademien om ytterligare två inval, båda författare. Ellen Mattson efterträder Jayne Svenungsson på stol 9, och Anne Swärd efterträder Sara Stridsberg på stol 13.

Ellen Mattsson, född 1962 i Uddevalla, är en författare som jag läst väldigt lite av. Hon tillhör kategorin  “författarejagförstårärbrameninteuppskattarriktigt” men är definitivt beredd att ge henne en ny chans. Hittills har jag bara läst halva Vinterträdet.

Mattsson debuterade 1992 med romanen Nattvandring och har skrivit totalt tio romaner, varav de flesta utspelar sig i Bohuslän.  Senaste boken Tornet och fåglarna utkom 2017 och utspelar sig på Marstrand 1719.

Anne Swärd, född 1969 och bosatt utanför Ystad, debuterade 2003 med Polarsommar, som nominerades till Augustpriset samma år. Jag har läst hennes Till sista andetaget från 2010 och tyckte mycket om den. Senaste boken Vera från 2017 har jag tänkt läsa sedan den var ny och nu är det kanske dags att göra det.

Båda författarna tillhör just nu Albert Bonniers förlags författarstall.

Anne Swärd, Ellen Mattson och även den för ett par månader sedan invalda Tua Forsström inträder formellt i Svenska Akademien vid högtidssammankomsten den 20 december 2019.

Nu återstår endast en vakant stol i Svenska Akademien och Anders Olsson meddelar att arbetet med att hitta den sista ledamoten pågår. Förhoppningsvis kan det sista invalet ske innan sommaruppehållet.

 

 

Anne Swärd (foto: Henric Tiselius) och Ellen Mattson (foto: Kristin Lidell)

Lo och livet

I Till sista andetaget av Anne Swärd får vi följa Lo genom livet. När historien början är hon en mycket liten flicka och när den slutar har hon på något sätt vuxit upp. Redan från början är hon en brådmogen liten varelse och egentligen blir hon aldrig mer vuxen än då. Den vuxna Lo är rädd för kärleken och det är en rädsla hon lärt av sin mor.

Los mamma står i centrum från början och historien mellan mor och dotter går som en röd tråd genom boken. Det är mammans syn på kärleken som till stor del styr Los fascination för densamma. Om det nu kan kallas kärlek det hon söker. Snarare är det en längtan efter bekräftelse och därefter flykt.

Lo berättar i jag-form om sitt liv, sin familj, anonyma män hon träffar som vuxen och om Lukas. Lo och Lukas träffas första gången mitt under en brand och brinner mellan dem gör det sedan länge, länge. Hon är sju år och han redan tretton. Det omaka paret växer upp tillsammans och deras förhållande liknar inget annat.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Till sista andetaget. Språket är fantastiskt och historien på sina ställen briljant, men den tar inte riktigt tag i mig. Jag tycker verkligen om Lo, men för många i myllret av personer förblir skuggestalter och jag önskar att jag fått veta mer. Följden blir visserligen att boken troligen kommer att stanna länge i mina tankar, men läsupplevelsen stannar vid bra snarare än fantastisk.

Jag kommer dock att läsa mer av Anne Swärd då hon definitivt imponerar trots allt.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-04-06. Boken gavs ut i pocket i december.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: