Eija Hetekivi Olsson

En tänkbar mässtorsdag

Att planera är halva nöjet och även om jag sällan följer en planering är det skönt att ha något att snegla på när det är skarpt läge. Förr fanns foldrar med dagens seminarium att hämta på Bokmässan, men dessa har de senaste åren ersatts av mässtidningen som inte alls är lika smidigt. Det är synd tycker jag. Appen brukar dessutom fungera riktigt dåligt, så den vågar jag inte lita på. Den som vill stalka …

En tänkbar mässtorsdag Läs mer »

Tio riktigt bra sommarprogram

I torsdags presenterades årets värdar för Sommar i P1. Det märks att det är ett valår på den totala avsaknaden av politiker, vilket i sig inte behöver vara en förlust, men lite slätstruket är allt startfältet. Idag listar jag tio riktigt bra sommarprogram som jag minns. Alla program går att lyssna på fortfarande.  Sara Danius sommarprat från 2018, där hon talar om Kulturprofilen och alla turer kring honom. Modigt, rakt och bra. Mona Sahlin bjöd 2020 …

Tio riktigt bra sommarprogram Läs mer »

Böcker att se fram emot i augusti

Augusti är den sista lite lugna månaden innan höstboksfloden är över oss på riktigt. Fortsatt en del feelgood om brukar höra sommaren till och ett flertal titlar som jag verkligen ser fram emot. Det här är inte alla böcker som släpps i augusti, men efter att ha klickat mig runt på en stor mängd förlagssidor (av varierande kvalitet, ibland är det nästan omöjligt att hitta kommande titlar och dess utgivnings- eller recensionsdatum) har jag …

Böcker att se fram emot i augusti Läs mer »

Jag stannar i Göteborg

Eftersom jag just missat en resa till Spanien är jag inte riktigt redo att ens drömma om resor just nu. Istället kommer jag idag att stanna i min hemstad Göteborg. Känn ingen sorg, det är en fin stad att vara i. När man går genom staden står det klart att det finns få städer som min. I alla fall när solen skiner och det går att glömma alla dagar med regn på tvären, en …

Jag stannar i Göteborg Läs mer »

Fler bra sommarprogram 2019

Nu har jag lyssnat på ett gäng program till, några halva som inte fångade mig och några andra som gjorde det. Här är de jag fastnade mest för: Fares Fares (22 juni) Ett personligt program om hur den numera kände skådespelaren (”han med näsan” som han presenterar sig som i inledningen) kom hit som 14-åring, kämpade med det nya språket, fann teatern och skådespeleriet. Ett välkomponerat och lagom personligt program. Caroline Farberger (1 juli) …

Fler bra sommarprogram 2019 Läs mer »

Sommarpratare 2019 enligt O

Det blir sommar på riktigt när Sommar i P1 sätter igång. Igår presenterades årets värdar och jag har som vanligt rangordnat dem efter mina egna kriterier. Det är de jag verkligen inte vill missa, de jag lyssnar på om jag har tid och möjlighet, de jag egentligen inte känner till men som jag tror jag vara bra och de jag klarar mig utan. I år fyller programmet 60 år och jag tycker att Sveriges …

Sommarpratare 2019 enligt O Läs mer »

Nationalsången är en smärtsam text

Nationalsången är Eija Hetekivi Olssons rop på hjälp för de som inte har någon egen röst. De bortglömda. De som befinner sig på samhällets botten. De som bor på de platser i Sverige dit ljuset aldrig når. Hon konstaterar precis som Jonas Hassen Khemiri att ”När ni är laglydiga är ni osynliga, när ni begår brott är ni självlysande.” Föräldern och barnet i Nationalsången tillhör de osynliga. Det är smärtsamt att läsa Nationalsången. Nyheter …

Nationalsången är en smärtsam text Läs mer »

Ibland blir det lite fel

Jag läser gärna böcker som är skrivna för unga. Kanske främst för att det finns så himla mycket bra, som lär mig lika mycket om livet som böcker för vuxna gör. Stilmässigt och språkligt finns det dessutom ofta mer kreativitet bland de böcker som vi kallar ungdomsböcker. När John Greens bok The Fault in our stars nyss utsågs till årets bästa bok 2012 av Time Magazine, så var det just bästa bok, inte bästa ungdomsbok. Inte …

Ibland blir det lite fel Läs mer »

Jag ger upp nu

Jag vet att Ingenbarnsland nominerats till Augustpriset och att den hyllats av många. Jag borde fascineras extra av att den utspelar sig i Göteborg och att jag och författaren Eija Hetekivi Olsson växte upp under ungefär samma tid. Ändå har jag kämpat mig igenom de första 150 sidorna. Nu ger jag upp. Det är inget större fel på Ingenbarnsland egentligen, mer än att jag läst den hundratals gånger förut. Dessutom i bättre versioner. Jag tycker att det …

Jag ger upp nu Läs mer »

Rulla till toppen