Månad: oktober 2017

Olikhetsutmaningen: öst och väst

Även om jag hör hemma på västkusten drar jag ibland österut och i helgen är det dags för ett besök i Stockholm och Stockholm Literature. Det är därför jag bestämt mig för att låta veckans motsatspar bli öst och väst.

Det första som dök upp i mitt huvud är Go west och då i Pet Shop Boys version. En fantastisk video och en låt som fastnar.

En av de böcker jag läser just nu är Exit west av Mohsin Hamid. Den handlar om två flyktingar i en väldigt ovanlig värld. Hamid är en av de författare jag ska lyssna till i helgen och det ser jag verkligen fram emot.

När det gäller öst är det en bok, eller egentligen en person som kommer till mig först. Boken är Dancer av Colum McCann som är en roman om dansaren Rudolf Nureyev, som föddes i öst och flydde till väst. En väg som är vanlig nu.

Svenskar flydde istället från öst till väst när de utvandrade till USA och en bok som jag länge varit nyfiken på, men inte fått tummen ur att läsa är Swede Hollow av Ola Larsmo. Det är intressant att vända på perspektiv och det verkar Larsmo verkligen göra.

Från väst till öst reste däremot bland annat engelsmännen när de bosatte sig i Shanghai, som under en period var en slags “semi-koloni” där västerlänningar hade rättigheter som kineser inte hade, gällande till exempel att köpa och äga fastigheter. En av mina största filmögonblick i den tidiga tonåren var när jag såg Solens rike av Steven Spielberg med bland andra Christian Bale och John Malkovic som utspelar sig under japanernas invasion av Shanghai under andra världskriget.

Vilken kultur vill du koppla samman med öst och väst?

 

 

Två O läser Nyckeln

Jag är lite knäpp ibland och vågar inte läsa ut serier av risk för att sakna dem för mycket när jag läst sista raden. Så är det med Nyckeln, tredje och avslutande delen i serien om Engelsfors av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Nu när Lilla O läst de två första delarna och precis börjat på Nyckeln har jag dock bestämt mig för att hänga på. Nu samläser vi alltså denna tegelsten och jag är helt säker på att Lilla O kommer att vinna.

Linda: Innan vi börjar kan vi väl diskutera karaktärerna lite. Vem är din favorit? Själv gillar jag Minoo mest, men jag tyckte om Ida också. Nu är hon död, men verkar finnas med lite ändå.

Lilla O: Varför tycker du att Ida är bra? Hon var ju mobbare förut.

Linda: Det gillade jag inte såklart, men jag gillade hur hon ändrades. Och sen precis när jag började tycka om henne så dog hon.

Lilla O: Jag tror att jag gillar Linnea bäst, men det är dåligt att hon röker. Men egentligen har jag inga favoritkaraktärer, utan favorithändelser. Varför gillar du Minoo bäst?

Linda: Jag tycker om att hon är precis som hon vill. Hon är annorlunda och modig. Vilka händelser gillar du bäst då?

Lilla O: En sak som jag tycker var spännande är blodmånens natt. Det är liksom lite mystiskt på något sätt.

Linda: Jag håller med. Det är då man fattar att det är på allvar och att de är häxor på riktigt. Jag tyckte att det var himla kul att läsa om Positiva Engelsfors i Eld. De blir verkligen mer och mer urflippade. Eller, jag gillar ju inte dem, men det är en intressant idé att skriva om dem.

Lilla O: Det jag inte gillar är att alla blir så arga hela tiden. Det är alltid någon som inte håller med och blir arg.

Linda: Men du, är inte de här böckerna lite för läskiga för dig? Det händer ju en massa hemska saker.

Lilla O: Egentligen är jag bara snart elva år, men jag tycker om att läsa böcker som är för större. Det är inte så läskigt när det är häxor, men det kanske inte är så nödvändigt att så många dör. I alla fall inte redan i första boken.

Linda: Jag håller med. Till exempel hade jag velat veta mer om Elias.

Lilla O: Jag saknar nog mer Rebecka, för henne lärde man känna en del innan hon dog.

Linda: Och nu ska vi läsa Nyckeln? Är du peppad?

Lilla O: Ja, det är jag för Eld slutade väldigt spännande.

Linda: Du kommer att läsa snabbast. Lova att du inte spoilar!

Lilla O: Jag ska försöka!

De nominerade är …

Jag gissade vilka titlar som skulle nomineras till årets Augustpris och man kan väl säga att det gick sådär. En av anledningar är att ungdomsböckerna i princip lyser med sin frånvaro bland årets nominerade. Just kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok överraskar mig på många sätt. Vi börjar med den.

Om dagen tar slut, Lisa Hyder och Per Gustavsson, Opal, (3-6 år)

Bilderbok om samtidsångest och sådant som barn kan vara rädda för.

Fågeln i mig flyger vart den vill, Sara Lundberg, Mirando Bok, (“allåldersbok” från ca 10 år)

Låter som en fin bok om konstnärinnan Berta Hansson. En saga, men med verklighetsbakgrund är denna bok som beskrivs som en “allåldersbok”. Klurig genre det där.

Anrop från inre rymden, Elin Nilsson, Alfabeta, (9-12 år)

Noveller för mellanåldern av en författare jag faktiskt gillar. Det är bara det där med noveller, men jag vill/ska läsa ändå då Nilsson brukar vara relevant.

För att väcka hon som drömmer, Johanna Nilsson, Rabén & Sjögren, (12-15 år)

Enda ungdomsboken bland de nominerade och en bok jag faktiskt inte läst. Johanna Nilsson brukar dock vara bra, även om hon inte tillhör mina största favoriter. En bok som utspelar sig i en frikyrkoförsamling låter dock både viktig och intressant.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon, Lena Ollmark och Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget, (9-12 år)

En bok som flimrat förbi, men som jag inte riktigt fastnat för. Troligen för att jag sällan läser böcker för åldersgruppen. Andra nomineringen för Per Gustavsson.

Dumma teckning!, Johanna Thydell och Emma Adbåge, Alfabeta, (3-6 år)

Här blir jag lite besviken på mig själv, för jag borde ha fattat att två lysande författare skulle göra en riktigt bra bok tillsammans. Den blir jag nyfiken på trots att jag egentligen inte har någon att läsa bilderböcker för.

Jag kan konstatera att jag som tycker att jag har koll på i alla fall ungdomsböcker inte lyckades pricka en enda nominering. Hade jag gått på de stora namnen och inte på vad jag läst skulle det kanske sett annorlunda ut. Det är många väletablerade författare som nominerats.

Däremot lyckades jag faktiskt pricka in ett par titlar i kategorin Årets svenska fackbok, men ironiskt nog inte den enda av dem jag läst.

Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer, Forum

Jag valde ut en rad andra böcker om kända och viktiga kvinnor, men inte just den här om Ester Blenda Nordström. Däremot är hon helt klart en viktig kvinna med en intressant historia, så jag blir sugen på att läsa. En nominering jag blev glad av.

Frågor jag fått om Förintelsen, Hédi Fried, Natur & Kultur

Jag har läst Frågor jag får om förintelsen och jag tyckte mycket om den. Däremot hade jag faktiskt inte en tanke på att den skulle nomineras till Augustpriset och det handlar inte om att den inte är bra, men att det är en ganska tunn liten bok om än med stort innehåll. Det är en riktigt viktig bok som borde ta plats i skolundervisningen.

Brandvakten, Sven Olov Karlsson, Natur & Kultur

Det här är säkert en både spännande och viktig bok, men för mig känns den faktiskt helt ointressant. Om många läser och hyllar så kanske, men annars hoppar jag över den.

Nära fåglar, Roine Magnusson, Mats Ottosson, Åsa Ottosson, Bonnier Fakta

Jag hade rätt i att den obligatoriska fågelboken skulle finnas bland de nominerade även i år. Däremot är det ingen bok jag kommer att läsa, trots att den ser fin ut.

Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv, Johan Svedjedal, Wahlström & Widstrand

Ännu en bok som fanns bland mina förhandstips och en bok jag verkligen vill läsa. Boye fascinerar och jag vill gärna veta mer om henne.

Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, Per Wirtén, Albert Bonniers Förlag

Jag trodde att situationen i dagens Europa i allmänhet och flyktingfrågan i synnerhet skulle finnas med som ämne, men hade inte tippat på den här boken. Beskrivningen av innehållet låter intressant, men det är nog lite tungt.

Och så kategorin Årets svenska skönlitterära bok då, där jag gissade rätt på två titlar och borde haft med en till om jag bara tänkt till lite. Även här var det nämligen giganternas år, men en debutant och faktiskt ett par författare som är helt nya för mig har också smugit sig in. Tråkigt är att Majgull Axelsson missar en nominering även i år. Det känns lite orättvist.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts

En klockren nominering. Allt annat vore en skandal.

Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts

Känd författare och andravärldskriget är en oslagbar kombination för att nomineras till Augustpriset. Tillhörde också mina förhandsgissningar.

Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag

Det här är en bok som jag helt missat och jag är glad att jag uppmärksammades på den då det låter som en väldigt intressant historia.

Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur

Ännu en nominering som gjorde mig glad. Jag har tänkt läsa Ståhls debutroman sedan den kom ut i maj, men det har hela tiden kommit något i vägen. Nu ska jag definitivt läsa.

Rosor skador, Jenny Tunedal, Wahlström & Widstrand

Årets diktsamling blev en om demens. Det låter som en bok som jag skulle kunna tycka mycket om.

I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur

Jag hade ju kunnat räkna ut med röven att Östergren skulle nomineras. Dumt av mig. Jag har sjukt mycket fördomar om författaren i fråga och har ännu inte orkat läsa ut någon bok av honom. Tror jag hoppar den här också, om inte mina vanliga litteraturtipslangare börjar hylla.

 

Ett rätt spännande gäng nominerade ändå, trots min vanliga besvikelse över att bilderböcker tar över kategorin för barn- och ungdomsböcker. Spridningen är dock bättre i år på många sätt. Även i övriga kategorier känns det som en bra blandning, trots att långt ifrån alla böcker lockar just mig till läsning. Det som är lite tråkigt i sammanhanget är däremot att så få av de nominerade böckerna kommer från mindre förlag.

Vad är era tankar om de nominerade titlarna?

Damaskus Sölvesborg

I Per Nilssons senaste bok Damaskus Sölvesborg blir två tonåringar fast i skogen efter en friluftsdag. De söker skydd och väntar på hjälp. Skådeplatsen är Sölvesborg och större delen av handlingen utspelar sig i ett vindskydd. Leo har bott i Sölvesborg hela sitt liv, medan Nour är född i Damaskus. De går på samma gymnasium, i samma klass, men har inte pratat med varandra förut.

Damaskus Sölvesborg är en fin och stillsam berättelse, men så värst mycket händer egentligen inte. Per Nilssons språk är som vanligt lysande, men jag hade önskat att handlingen bitit tag lite mer. Då menar jag inte en massa konflikter och annat drama, utan mer djuplodade resonemang, något som Nilsson brukar vara riktigt bra på.

Det är inte det är Damaskus Sölvesborg är en dålig bok, för det är den definitivt inte, men det känns som att den skulle kunna bli så mycket mer. Jag tycker om både Leo och Nour, men sörjer att jag inte riktigt fick tillfälle att lära känna dem. Samtidigt är det ganska skönt att en bok om två på ytan olika människor inte blir något mer än ett ganska så stillsamt och trevligt möte.

Nominerade till Augustpriset?

Den 23 oktober avslöjas de nominerade till Augustpriset och jag har funderat över vilka som skulle kunna tänkas vara bland dem. De jag valt ut är dels böcker jag läst och tyckt om, men också böcker som skulle kunna vara aktuella på grund av att författaren är en typisk “pristagarförfattare” eller att boken i fråga låter intressant.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru måste nomineras allt annat skulle vara mycket överraskande och faktiskt ganska skandalöst. En välskriven bok med ett aktuellt tema. Det som kan tala emot Anyuru är att han inte är ensam om att skriva om ett framtida land med problem som liknar de vi har idag.

Torbjörn Flygt har skrivit om ett fiktivt östland i Europa som helt stängt sina gränser i Flyktväg, en bok som låter intressant. Jag lockas också av Peter Fröberg Idlings kontrafaktiska Julia & Paul som utspelar sig i Sverige 2017 då landet just firar hundraårsjubiléet av Seskaröupproret som gick lite annorlunda än det gjorde i verkligheten. Av dessa två tror jag mer på Fröberg Idling, men Flygt har nominerats förr.

En av de riktigt bra böcker jag läst i år är Det var vi av Golnaz Hashamzadeh Bonde, som handlar om flykt och om hur livet kan bli efteråt. En fin historia om livet som inte blev som man hoppats och sorgen i inte riktigt höra till någonstans. Temat flykt är också stort bland årets böcker.

På Bokmässan deltog Golnaz Hashamzadeh Bonde i ett seminarium tillsammans med Elin Boardy, vars bok Tiden är inte än också handlar om flykt, men i en helt annan tid. Jag har ännu inte läst den, men tyckt om Boardys tidigare böcker. Det vore riktigt roligt om hon nominerades.

En bok jag nyss läst är Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson, som handlar om en viktig och obehaglig del av Sveriges historia. Huvudpersonens bror satt inspärrad på Vipeholms sjukhus, en anstalt för så kallade sinnessvaga som utsattes för experiment av olika slag. Inte lika fantastisk som Jag heter inte Miriam, men mycket bra. Dags för Axelsson att få den nominering hon förtjänade redan för sin förra bok.

Sedan tycker jag att det är dags för serierna att ta plats i finrummet och håller en tumme för Mats Jonsson och hans Nya Norrland.

Lyrik brukar däremot finnas med varje år, trots att det sällan blir lyrikböcker som vinner. Årets lyrik skulle kunna bli Gunnar D Hanssons Tapeshavet. En fantastisk poet.

Böcker jag (ännu) inte läst med ändå tror på är Den svavelgula himlen av Kjell Westö och Sidonie & Nathalie Från Limhamn till Lofoten av Sigrid Combüchen. Snackisar, som är skrivna av ansedda författare

Fackböcker så, en kategori som jag sällan läser så många böcker ur, men i år finns det en hel del intressanta titlar som jag är sugen på.

En annan historia Lina Thomsgård (red) har jag läst och det är en riktigt viktig och bra bok som jag hoppas nomineras. Fler böcker om starka kvinnor är Den nya dagen gryr av Johan Svedjedal om Karin Boye, Kata Dahlström Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk och den fina boken om Karin Larsson I min trädgård vill jag vara Karin av Elisabeth Svalin Gunnarsson.

Lite mer nörderi står Lars Lönndahl för i Det germanska spåret och den obligatoriska fågelboken skulle kunna bli Nära fåglar av Roine Magnusson, Åsa Ottosson och Mats Ottosson.

Två böcker som är aktuella och dessutom känns väldigt viktiga är Andrum av Victor Banke och Larmrapporten av Emma Frans. Böcker i tiden helt klart.

Och så barn- och ungdomsboksklassen. Den spretiga. Jag skulle bli väldigt glad om Down Under av Johan Ehn nominerades, då den är både välskriven och angelägen. Vackrast i år och kanske mest annorlunda är Ordbrodösen av Anna Arvidsson. Den bok som kanske berört mig mest är dock Vakuum av Mia Öström. Det är en annorlunda bok om sorg med ett helt fantastiskt språk. Årets kanske viktigaste bok för unga är Ta det som en man av Hampus Nessvold, som jag verkligen skulle vilja se bland de nominerade.

Jag har inte hunnit så långt i Under odjurspälsen av Klara Krantz, men den verkar lovande och många har hyllat den. Hennes förra bok Ge mig arsenik var riktigt fin.

Barnböcker är svårt då jag inte läser så mycket sådana längre. Här har jag fått läsa mig till vilka som skulle kunna tänkas nomineras. Och då har jag följande förslag:

Jag blev absolut förälskad i Maja Säfström på Bokmässan och hennes Fantastiska fakta om djur från förr verkar just fantastiskt. Det skulle vara roligt om den nominerades.

En bok som ser väldigt fin ut är alldeles nyutkomna Lejoparden av Björn Bergenholtz. Snygga illustrationer, känd författare och bra budskap.

Titta, Hamlet av Barbro Lindgren skulle också kunna vara en tänkbar nominering. Illustrationerna av Anna Höglund är fantastiska. Du, dikter för nyfödingar av Stina Wirsén ser också riktigt fin ut. En annan favoritillustratör och författare är Matilda Ruta som i år kommit ut med Ninna och stormskolan, som är tredje boken om Ninna.

Sedan brukar ju Eva Lindström nomineras typ varje år och i år har hon kommit ut med flera böcker, bland annat Den stora vännen med Ylva Karlsson.

Jag är svag för monstret Frank och även om jag inte läst senaste boken om honom som heter Monstret och människorna, är jag säker på att den är lika fin som de andra. Författare är Mats Strandberg och de fina illustrationerna är gjorda av Sofia Falkenhem.

Nu blir det ju bara sex nominerade i varje klass, men några rätt hoppas jag ha. Vilka tror du på?

 

 

När jag tänker på hår …

En vecka om hår kan vara något av det märkligaste vi på Kulturkollo kommit på någonsin, men lite roligt är det allt ändå. Hår är mytomspunnet. Redan i Bibeln berättas om Samson vars styrka satt i håret. Annars hör humör och hår ihop, att den som har rött hår blir extra arg vet väl alla? Pippis röda hår gör henne lite extra gränslös och Anne på Grönkulla var arg och rödhårig.

Smarthet och hår har också en koppling, då blondiner självklart är lite dummare än andra. En stereotyp som används allt för ofta. I Legally blonde är det dock precis tvärtom, trots att det inte är uppenbart från början. Vi matas med en hel del fördomar om hår och valet av frisyr visar en stor del av vår personlighet, eller i alla fall det omvärlden tolkar som vår personlighet.

Jag tänker också på den avundsjuka som vackert hår kan skapa. Hur Rasmus (som sedan ger sig ut på luffen) bittert konstaterar att de som adopterar barn vill ha flickor med långt och lockigt hår, inte pojkar med kort och rufsigt. Just det där att ha rufsigt hår fungerar kanske ändå om man är kille, men inte om man är tjej. Som min barndomsfavorit Lotta som alltid är slarvig och rufsig. Det är inte riktigt okej.

Laura, med sitt bruna hår, är avundsjuk på systern Marys vackra, blonda hår som dessutom alltid är välfriserat. Även den fattiga Gulla har vackert, blont hår. Nästan för vackert för det liv hon lever innan hennes riktiga bakgrund avslöjas. Själv har jag alltid varit avundsjuk på de med riktigt lockigt hår och jag hade mer än gärna varit rödhårig. Eller så kanske jag ska satsa på att bli blåhårig som Plupp?!

Hela veckan har jag också gått och nynnat på Hair, det är liksom oundviktigt. En av mina favoritmusikaler och titellåten är magisk.

 

Olikhetsutmaningen: stad och land

Att läsa är att resa, brukar det heta och jag håller verkligen med. Jag tycker både om att läsa böcker om platser jag känner till väl och sådana jag aldrig har besökt. I dagens olikhetsutmaning vill jag uppmärksamma kultur som utspelar sig på just olika platser, nämligen i städer och på landsbygden. Veckans ordpar är stad och land. Jag har just läst ut Krokas av Elin som utspelar sig i Krokom och håller på med Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson där huvudpersonen just nu befinner sig i Lund. Miljön har helt klart betydelse.

En bok där den lilla staden nästan är en karaktär är Björnstad av Fredrik Backman. Det lilla, fiktiva samhället långt upp i norr där alla känner alla och där vissa har mer status än andra. Det är något intensivt med beskrivningar av landsbygden, då det inte går att gömma sig i ett litet samhälle, på samma sätt som man kan i en stad.

Jag kommer också att tänka på två filmer som utspelar sig på landsbygden. Båda med några år på nacken, som det brukar vara när jag väljer filmer. Änglagård av Colin Nutley skildrar mötet mellan människorna i en by och de främmande och annorlunda stadsmänniskorna. De som är för frigjorda och för märkliga för att passa på landet. I What’s eating Gilbert Grape bor huvudpersonen och hans familj i ett litet samhälle där det sällan händer något och där nya människor sällan dyker upp. Just det öde landskapet gör filmen ännu sorgligare än den skulle ha varit om den utspelade sig i en stad.

London är verkligen närvarande i Hyresgästerna av Sarah Waters. Även om huvudpersonerna egentligen inte rör sig så mycket utanför huset är det ändå viktigt för stämningen att de befinner sig i en stad.

Sedan går det inte att skriva om stadsskildringar utan att (för tusende gången) nämna Per Anders Fogelström och hans stadserie som jag älskar mer än de flesta andra böcker. Av Göteborg har det gjorts få minnesvärda skildringar, men jag tycker om Annika Thors serie som inleds med En ö i havet och den mer moderna God natt, oktober av Valle Wigers.

Nu är det er tur att berätta om stad och land i olika kulturella verk. Svara i en kommentar eller i er blogg.

 

George Saunders vann Man Booker Prize 2017

Det blev amerikanen George Saunders som vann årets Man Booker Prize för sin bok Lincoln in the Bardo där huvudpersonen är just Abraham Lincoln, omgiven av verkliga och fiktiva personer. Fokus ska enligt förlagets presentation ligga på en fader-son-relation och kombinera historia med fantasi. Det låter onekligen som en ovanlig bok. Vad som inte är ovanligt är en litteraturprisvinnare som skriver om krig. Inte heller en vinnare som är vit man, vilket jag konstaterat många gånger, senast igår. Och redan när korta listan presenterades gissade jag på Saunders som vinnare. Däremot är det faktiskt ganska ovanligt med en amerikansk vinnare av just Man Booker Prize, som till 2014 bara gick till författare från det brittiska samväldet och Irland. Saunders är den andra amerikanska vinnaren någonsin, efter Paul Beatty som vann priset förra året.

En ovanlig, men vanlig vinnare i år alltså. Grattis till George Saunders.

X vinner Man Booker Prize 2017

Enligt Kiera O’Brian i artikeln How to win a Booker Prize är en typisk vinnare av Man Booker Prize följande:

Looking at the previous 47 winners of the award, O’Brien has found that (rather unsurprisingly) the average Booker prizewinner is an English, white, privately educated man in his late 40s, who has written a book of less than 400 pages that has a male protagonist.

Att det brukar vara en man är inte oväntat. Så brukar det se ut gällande de flesta litteraturpriser. Att mannen i fråga oftast är vit är inte heller någon överraskning. Det hjälper också att ha studerat på något stort brittiskt universitet:

The prize, she writes, has had 31 male winners, and 16 female. Ten of those have been from BAME (black, Asian and minority ethnic) backgrounds – two of them, Marlon James and Paul Beatty, in the last two years. Winners are “overwhelmingly English”, with a 26:19 ratio of private to state-educated. Nine went to Oxford, four went to Cambridge, and four didn’t go to university at all.

Åldern då? Det är inget krav på att vara nära döden, vilket ofta tycks vara fallet när Svenska Akademien väljer nobelpristagare, årets pristagare undantagen. Det räcker att närma sig femtio. Sedan ska man helst ha skrivit sisådär sex böcker tidigare:

The average age for a Booker winner is 48.9, while authors usually win with their seventh book. The average number of pages of the winning title is 378.

I år har dock Ali Smith sålt bäst och hon är ju inte man, medan oddsen pekar på George Saunders, som är man, snart 60, vit och universitetsutbildad om än i USA. Beroende på hur man räknar (endast skönlitteratur, eller alla publikationer) kan Lincoln in the Bardo möjligen räknas som hans sjunde skönlitterära verk, men det är faktiskt hans första fullängdsroman (om det nu ens finns ett sådant begrepp.

Jag hade tänkt vänta in vinnaren, men jag ger upp nu). Senare ikväll vet vi, eller imorgon för min del då det är dags att försöka hitta John Blund. Jag påminner om den korta listan så länge och håller en tumme för Ali Smith.

 

 

Jag vill inte läsa något hemskt och eländigt

En elev kom igår och frågade om hen fick välja en annan bok än Stjärnlösa nätter som vi läser tillsammans i Svenska 1, då hen redan läst den. Mitt förslag var Arkan Asaads andra bok Blod rödare än rött (som för övrigt är mycket bra), men hen utbrast spontant “jag vill inte läsa något hemskt och eländigt för jag mår så dåligt då” och bad mig om tips på någon annan bok. En utan våld, utan krig, utan psykisk ohälsa, utan mobbing, utan mammor som dör eller vänner som tar livet av sig. Jag öppnade mitt hemliga bokskåp i klassrummet och insåg att det är mycket elände i många av de böcker som finns där. Eleven fick slutligen låna ett exemplar av Jag, En av David Levithan och jag insåg att en lista över böcker som passar att läsa med ungdomar, som är bra och intressanta, men inte nattsvarta kunde komma väl till pass för mig och för andra.

Här är några tips på böcker som passar högstadie- och gymnasieelever:

Saker ingen ser av Anna Ahlund är inte sockersöt, utan innehåller viss svärta. Däremot är det ingen svart bok, utan en bok som ger livslust. Vi följer en grupp vänner på gymnasiets estetiska program, som alla brottas med sig själva som ungdomar gör, men på ett sunt sätt. (Unga vuxna)

Inte heller Down Under av Johan Ehn är helt ljus, men hoppet finns där ändå som en röd tråd. Vi får följa med Jim på en resa till Nya Zeeland som visar sig bli både en yttre och en inre resa där han under vägen blir lite mer säker på vem han är och vem han vill vara. (Unga vuxna)

Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson är en berättelse om vänskap och kärlek som förvandlas till ett triangeldrama. Trots detta är det mestadels en ljus och trevlig historia. Dessutom är den väldigt snyggt skriven.

Åsa Asptjärns trilogi om Emanuel Kent är rolig och inte utan djup. Första boken heter Konsten att ha sjukt låga förväntningar och kan funka både på högstadiet och i ettan på gymnasiet. (12-15)

Onanisterna av Patrik Lundberg handlar om Kim som just gått ut gymnasiet och läser upp sina betyg på komvux. Han är inte cool längre, utan känner sig ganska misslyckad. Dessutom börjar han känna att han skulle vilja vara annorlunda, men det är svårt att bryta med gamla vänner.  (Unga vuxna)

Johanna Lindbäck skriver bra och vardagsnära böcker om ”vanliga” tonåringar. Två av mina favoriter är Välkommen hem om Sara som kommer tillbaka hem till Luleå efter ett år i London och Tänk om det där är jag om Agnes som får ett helt nytt liv när hon flyttar till Umeå och börjar tvåan på gymnasiet. (12-15)

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E Lockhart handlar om en Frankie som går på en anrik internatskola och provoceras av de många traditionerna som inte sällan utestänger tjejer. Hon försöker infiltrera ett hemlig sällskap som endast har manliga medlemmar. (Unga vuxna)

Ordbrodösen av Anna Arvidsson är en magisk bok om Alba vars släkt besitter en kraft att styra andra med hjälp av det skrivna ordet. Denna förmåga ärvs från mor till dotter och när Alba fyller 18 ska hon göra inträdesprovet. (Unga Vuxna)

Jag är en tjuv av Jonas Karlsson är en vuxenbok, men på gymnasiet tror jag att den funkar alldeles utmärkt. Det är en helt absurd historia om hur säkerhetschefen Roland försöker stoppa ungdomar från att snatta genom att tvinga dem att stå utanför entrén till varuhuset med en skylt med texten “Jag är en tjuv” runt halsen. (vuxna)

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman är berättelsen om ett gäng ovanliga superhjältar i Kanada och hur en av dem gör att en fru inte längre kan se sin man. En rolig bok som också har ett djup och mycket att diskutera. Även hans Den krympande hustrun är bra, men lite svårare. (vuxna)

Det finns bara två David Beckham av John O´Farrell om VM i Qatar 2022 och ett mycket ovanligt engelskt fotbollslandslag med spelare som verkar misstänkt bekanta. Roligt för den som gillar fotboll och mycket kritisk mot Fifa. (vuxna)

 

Har ni kanske fler exempel på böcker utan för mycket elände, som går att använda i undervisningen?

%d bloggare gillar detta: