Man Booker Prize

Fokus på pristagare i oktober

I oktober delas en rad litterära priser ut och andra litteraturpriser avslöjar sina nominerade. Pristagare blir därför mitt fokusområde under månaden som kommer.

9 oktober delas Årets bok ut till tre pristagare, men bara en vinnare. Blir det en favorit som vinner? Får vi en ny bitter andrapristagare?

27 oktober är det dags för Man Booker Prize att delas ut.

Svenska Deckarakademin brukar avslöja sina prisvinnare i slutet av oktober och någon torsdag i oktober presenteras (förhoppningsvis) årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Dessutom borde de nominerade till Augustpriset dyka upp under månaden.

Flera prisutdelningar kommer att kunna följas digitalt och jag hoppas kunna bjuda på några liveinlägg.

Några tillbakablickar till priser som Women’s Prize for Fiction, Comedy Women in Print Prize och Crimetime Awards som delades ut i september kan också dyka upp.

 

 

 

The Booker Dozen 2020

Man Booker Prizes långa lista presenterades igår och den består som alltid av 13 titlar utgivna i UK eller Irland mellan 1 oktober 2019 och 30 september 2020. Författarens ursprung har ingen betydelse, men boken ska vara skriven på engelska. Totalt har juryn valt mellan 162 titlar.

Följande titlar återfinns på listan:

The New Wilderness av Diane Cook (Oneworld Publications)

En bok om en mors kamp för att rädda sin dotter i en värld påverkad av miljöförstårelse. Det låter som en spännande bok, men författaren är helt okänd för mig, trots att hon är långt ifrån debutant.

This Mournable Body av Tsitsi Dangarembga (Faber & Faber)

This Mournable Boy utspelar sig i Harare och vi får följa huvudpersonen Tsitsi Dangarembga som bor på ett slitet vandrarhem och hoppas på ett bättre liv. Boken har blurbats av en rad kända författare och låter som en bok som kan passa mig.

Burnt Sugar av Avni Doshi (Hamish Hamilton, Penguin Random House)

Burnt Sugar är Avni Doshis debutbok där hon undersöker förhållandet mellan mor och dotter. Huvudpersonen Tara flydde ett olyckligt äktenskap som ung, men har nu blivit gammal och börjar bli virrig och glömsk. Beskrivningen av boken säger väldigt lite, men jag är trots det lite nyfiken.

Who They Was av Gabriel Krauze (4th Estate, HarperCollins)

Who they was är brittiska Gabriel Krauzes autofiktiva debut om sitt liv som gängmedlem. Det kan vara något för mig, men beskrivningarna är ganska korta och den släpps inte förrän i september.

The Mirror & The Light av Hilary Mantel (4th Estate, HarperCollins)

Tredje delen i Mantels historiska trilogi är också nominerad till Women’s Prize for Fiction och jag blir förvånad om den inte vinner minst ett av dessa två priser. Inte för att jag läst och kan ge något expertutlåtande, utan för att alla verkar tokälska Mantels böcker. Någon gång ska jag läsa, men inte just nu.

Apeirogon av Colum McCann (Bloomsbury Publishing)

Colum McCann är en hyllad författare som jag faktiskt inte läst något av. Senaste boken Apeirogon handlar om Bassam, som är palestinier och Rami som är israel och båda påverkas av konflikten där de bor. Kanske är det dags att upptäcka McCann.

The Shadow King av Maaza Mengiste (Canongate Books)

The Shadow King står på min läslista och skulle dessutom ge mig ett nytt litteraturland att bocka av. Boken utspelar sig i Etiopien 1935 under en tid som är historiskt mycket intressant. Jag vill verkligen läsa.

Such a Fun Age av Kiley Reid (Bloomsbury Circus, Bloomsbury Publishing)

Such a fun age handlar om den unga mamman Alix vars barnvakt Emira blir tagen av säkerhetsvakter när hon är ute med familjens son. En svart ung kvinna som rör sig på stan med en vit bebis är självklart misstänkt. Det här är en bok som låter riktigt bra och spännande.

Real Life av Brandon Taylor (Originals, Daunt Books Publishing)

Real life handlar om Wallace som studerar sitt fjärde år på universitetet. Han verkar vara en person som gör att för att undvika att lyssna på eller dela med sig av sina känslor.

Redhead by The Side of The Road av Anne Tyler (Chatto & Windus, Vintage)

Det var länge sedan jag läste något av Anne Tyler, men nu kanske det är dags. Senaste boken handlar om Micah Mortimer, en annorlunda person som hamnar i en oväntat känslosam situation.

Shuggie Bain av Douglas Stuart (Picador, Pan Macmillan)

Shuggie Bain utspelar sig i början av 80-talet i Glasgow där vi får följa Agnes Bain och hennes son Shuggie. En socialrealistisk berättelse som kan vara intressant att läsa.

Love and Other Thought Experiments av Sophie Ward (Corsair, Little, Brown)

Berättelsen om Rachel och Eliza som har ett stabilt förhållande och planerar för barn. En mycket märklig händelse förändrar allt. Eliza menar att en myra krupit in i hennes öga, men Rachel vägrar tro henne. Love and other thought experiments består av tio kapitel där olika personer berättar sin syn på historien.

How Much of These Hills is Gold av C Pam Zhang (Virago, Little, Brown)

How much of these hills is gold handlar om kinesiska migranter som söker lyckan under den amerikanska guldrushen. Syskonen Lucy och Sam är tolv respektive elva år gammal och försöker orientera sig i området efter sin fars död.

Den 15 september presenteras den korta listan som brukar bestå av sex titlar. Nu tror jag egentligen inte att sex kvinnor blir nominerade, men det här är de författare vars böcker lockar mest och som jag gärna ser på den korta listan:

Tsitsi Dangarembga
Hilary Mantel
Maaza Mengiste
Kiley Reid
Sophie Ward
C Pam Zhang

Vilka titlar är du nyfiken på? Vilka tror du tar plats på den korta listan?

Dubbla Bookerprisvinnare

Igår delades Man Booker Prize ut och något oväntat presenterades dubbla vinnare. Det är första gången det händer och juryn bröt egentligen mot reglerna när de meddelade att de omöjligen kunde välja en vinnare, utan bestämde sig för två. Margaret Atwood fick priset för The Testaments Uppföljaren till The Handmaids tale som utspelar sig 15 år senare och Bernardine Evaristo för sin Girl, Woman, Other En bok om tolv karaktärer som berättar om sitt liv. De flesta är kvinnor, brittiska och svarta. Margaret Atwood blev därmed den äldsta författaren som vunnit priset, medan Bernardine Evaristo istället är den första svarta kvinnan som tilldelades Man Booker Prize.

Jag har inte läst någon av böckerna, men båda lockar. Först måste jag dock läsa Tjänarinnans berättelse, för även den är pinsamt nog oläst.

The Booker Dozen 2019

Igår avslöjades den långa listan till Man Booker Prize, även kallad The Booker Dozen. I just detta sammanhang är ett dussin lika med tretton och så många titlar är också nominerade till årets pris. Sedan 1969 har Man Booker Prize delats ut till en bok som skrivits på engelska och getts ut Storbritannien eller Irland. Författarens nationalitet spelar ingen roll, utan det är originalspråket som avgör.

Årets Booker Dozen ser ut så här:

The Testaments av Margaret Atwood (Kanada), (Vintage, Chatto & Windus)

Uppföljaren till The Handmaids tale som utspelar sig 15 år senare. Jag har ju pinsamt nog inte läst den ännu, men blir sugen nu när uppföljaren är på gång. Tv-serien är dock så hemsk att jag inte klarar av att se mer än något avsnitt ibland, så frågan är hur jag fixar att läsa Offreds berättelse.

Night Boat to Tangier av Kevin Barry (Irland), (Canongate Books)

Kevin Berry är ett namn som brukar dyka upp i prissammanhang, men jag har aldrig läst något av honom. Night boat to Tangier beskrivs som ett tragikomiskt mästerverk och handlar om två irländska gangsters som tar en båt från Spanien till Tanger.

My Sister, The Serial Killer av Oyinkan Braithwaite (Storbritannien/Nigeria), (Atlantic Books)

Så dyker den upp på ännu en lista och påminner mig om att jag måste läsa. Berättelsen om Korede som städar upp efter sin syster Ayoola verkar annorlunda och läsvärd.

Ducks, Newburyport av Lucy Ellmann (USA/Storbritannien), (Galley Beggar Press)

En tegelsten utan styckeindelningar som ska bestå av åtta väldigt långa meningar om en hemmafru i Ohio som tänker tillbaka på sitt liv. Kan vara jättebra, eller bara jättepretentiöst.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo (Storbritannien),  (Hamish Hamilton)

En bok om tolv karaktärer som berättar om sitt liv. De flesta är kvinnor, brittiska och svarta. Boken beskrivs som unik och välskriven. Den lockar till läsning.

The Wall av John Lanchester (Storbritannien), (Faber & Faber)

I en fiktiv önation har man byggt en mur runt hela kustlinjen. Muren ska skydda mot de andra, som hotas när havsytan stiger och hotar att ta över. Det här verkar vara en annorlunda och spännande bok.

The Man Who Saw Everything av Deborah Levy (Storbritannien), (Hamish Hamilton)

Deborah Levys två tidigare böcker har nått den korta listan och jag har tänkt läsa dem båda, men inte gjort det. Nu blir det kanske tredje gången gillt både för henne och mig. The Man who saw everything handlar om Sauld Adler som 1988 blir påkörd när han går över Abbey Road. Allt verkar okej, men nästa gång han går över samma gata hamnar han i det kommunistiska Östberlin.

Lost Children Archive av Valeria Luiselli (Mexiko/Italien),  (4th Estate)

Samtidigt som en familj åker från USA mot Mexiko, flyr andra från söder till norr. Det här verkar vara en både angelägen och spännande berättelse om människor utan röst.

An Orchestra of Minorities av Chigozie Obioma (Nigeria),(Little Brown)

Minoritetsorkestern finns utgiven på svenska av Ordfront förlag. Det är en berättelse om Chinonso och Ndali och en omöjlig kärlek.

Lanny av Max Porter (Storbritannien), (Faber & Faber)

Lanny ges ut av Sekwa förlag i höst och beskrivs som en blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Om jag inte läst och älskat hans förra bok hade jag varit skeptisk. Nu är jag mest förväntansfull.

Quichotte av Salman Rushdie (Storbritannien/Indien),  (Jonathan Cape)

Quichotte är berättelsen om en tv-beroende äldre man som har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Beskrivningen av boken får den att låta väldigt märklig, men Rushdie är också ofta svårläst, men briljant.

10 Minutes 38 Seconds in This Strange World av Elif Shafak (Storbritannien/Turkiet), (Viking)

Elif Shafak har stått på min läslista länge och nu kanske det blir av att läsa. Huvudpersonen Tequila Leila har just dött och berättar efter döden om sitt liv.

Frankissstein av Jeanette Winterson (Storbritannien), (Jonathan Cape)

Wintersons nya bok utspelar sig i ett Storbritannien märkt av Brexit och handlar om hur kroppar kan bli nya människor, eller i alla fall något som liknar oss. Paralleller till Mary Shelley och Frankenstein finns självklart.

Anna Burns tilldelas Man Booker Prize 2018

Igår avslöjades årets vinnare av Man Booker Prize och priset gick till den nordirländska författaren Anna Burns, för sin bok Milkman. Priset delades i år ut för femtionde gången, men det var första gången en författare från Nordirland vann.

Milkman är skriven i första person och handlar om en familj där mellansystern berättar historien om sina hemligheter och om Milkman. Boken utspelar sig i Nordirland under konflikten (kallad “the Troubles”), där vissa får mer makt än andra och där skvaller och social kontroll står i centrum.Boken utspelar sig i en namnlös stad med stora likheter med Belfast, där Burns föddes.

Så här kommenterar juryns ordförande Kwame Anthony Appiah boken på Man Booker Prizes hemsida:

“The language of Anna Burns’ Milkman is simply marvellous; beginning with the distinctive and consistently realised voice of the funny, resilient, astute, plain-spoken, first-person protagonist. From the opening page her words pull us into the daily violence of her world — threats of murder, people killed by state hit squads — while responding to the everyday realities of her life as a young woman, negotiating a way between the demands of family, friends and lovers in an unsettled time.”

The Man Booker Prize långa lista 2018

Igår presenterade The Man Booker Prize sin långa lista för 2018. Den består som vanligt av 13 titlar och i år är fyra av författarna debutanter.

Belinda Bauer,  Snap (Storbritannien) 

En oväntad författare på listan, men är det någon som ska representera spänningslitteraturen så är det Bauer. Snap handlar om fyra syskon vars mamma lämnar dem i bilen, säger att hon ska komma tillbaka, men aldrig gör det.

Anna Burns, Milkman (Storbritannien) 

Beskrivningen av boken ger lite information, men verkar handla om en familj där mellansystern berättar historien om sina hemligheter och om Milkman. Burns har tidigare nominerats till Orange Prize for Fiction.

Nick Drnaso, Sabrina (USA) 

Sabrina är en grafisk roman, vilket är ovanligt i prissammanhang. Sabrina försvinner och under de 24 timmar berättelsen pågår hinner rykten om henne och händelsen spridas runt internet.

Esi Edugyan, Washington Black (Kanada)   

Washington Black är en elvaårig slav i Barbados som får en chans att följa med sin ägare runt världen. Edugyans förra bok Half-Blood Blues fick stor uppmärksamhet, men jag har inte fått tummen ur att läsa den ännu.

Guy Gunaratne, In Our Mad And Furious City  (Storbritannien) 

En roman om vännerna Selvon, Ardan and Yusuf som spelar fotboll och pratar om tjejer. Tills en av dem börjar radikaliseras. Låter som en bok för mig.

Daisy Johnson, Everything Under  (Storbritannien)     

Daisy Johnsons debutroman handlar om Gretel som växte upp på en flodbåt och uppfann ett eget språk tillsammans med sin mamma. Nu är hon vuxen, arbetar med språk och börjar minnas sin barndom genom sin barndoms språk. Det här verkar vara en annorlunda bok helt klart.

Rachel Kushner, The Mars Room (USA) 

The Mars Room utspelar sig i ett fängelse och huvudpersonen Romy Hall är dömd till ett dubbelt livstidsstraff. Ännu en författare som jag tänkt läsa något av och debuten Telex from Cuba väntar i min Kindle.

Sophie Mackintosh, The Water Cure (Storbritannien)

En debutroman som utspelar sig i en framtid där kvinnor tvingas föda döttrar för att ha något värde. Det är berättelsen om tre kvinnor och tre kroppar som spolas upp på en strand.

Michael Ondaatje, Warlight  (Kanada) 

Michael Ondaatje tilldelades The Golden Man Booker Prize for sin bok Den engelska patienten och är också nominerad till årets pris.  Warlight utspelar sig i London 1945 och handlar om två syskon.

Richard Powers, The Overstory (USA) 

The Overstory berättar flera historier om människor som är främlingar, men ändå hör samman då de kämpar för samma sak. De vill rädda de få träd som finns kvar.

Robin Robertson, The Long Take (Storbritannien) 

The Long take är skriven på prosalyrik och det är en form jag tycker mycket om. Huvudpersonen är en krigsveteran som upplevde dagen D och lider av post-traumatisk stress.

Sally Rooney, Normal People (Irland) 

Sally Rooneys debut Samtal med vänner fick mycket uppmärksamhet och nu finns uppföljaren Normal People med på denna långa lista. Boken är en kärlekshistoria med klassperspektiv och vi får följa Conell och Marianne, som växer upp i samma by men i olika världar hamnar i samma värld på Trinity College i Dublin.

Donal Ryan,  From A Low And Quiet Sea (Irland) 

En berättelse om tre män med väldigt olika bakgrund som träffas på ett oväntat sätt. En av dem har flytt från Syrien, men befinner sig nu i ett litet irländskt samhälle.

Den korta listan presenteras 20 september och på den brukar sex titlar återfinnas. Jag hoppas på Belinda Bauer,  Guy Gunaratne, Daisy Johnson, Robin Robertson, Sally Rooney och Donal Ryan som skrivit de böcker jag helst vill läsa.

Nu är det dags för mig att gnälla lite. För ja, det finns skäl att göra det. The Man Booker Prize ska gå till en författare som skriver på engelska och eftersom britterna härjat runt rätt bra i världen innebär det att listan skulle kunna innehålla en stor geografisk spridning. I år är så inte fallet, då hela sex titlar är skrivna av författare från Storbritannien. Det spelar liksom ingen roll att de är från såväl Wales, som Skottland och Nordirland förutom England. De andra böckerna är skrivna av författare från USA (3),  Irland (2), Kanada (2) där Esi Edugyan visserligen har föräldrar från Ghana och Michael Ondaatje föddes i Colombo, Sri Lanka där även Guy Gunaratnes pappa har sina rötter. Könsmässigt ser det bättre ut med sex kvinnor och sju män.

Varför denna fixering vid representation undrar ni kanske? Det handlar inte om att jag tror att alla människor från ett land berättar samma historia, eller att män eller kvinnor skulle göra det, men det handlar ändå om att litteraturen ska bestå av olika röster. Som Chimamanda Ngozi Adichi talar om i sitt TED-talk The Danger of a single story behöver vi höra fler röster för att få en bredare kunskap. Vi skulle aldrig generalisera kring amerikaner efter att ha läst en bok av en amerikansk författare, eller få för oss att alla engelsmän är likadana för att vi läst något av en författare bosatt i London, men vi får ofta för oss att en berättelse från Indien eller Sydafrika berättar historien om en hel befolkning. Det är därför representation är viktigt, för att även länder utanför vår närmaste sfär ska kunna beskrivas med många olika röster.

Finns det då något positivt med listan? Utan tvekan att fler genrer än vanligt är representerade. Det gör att berättelserna ändå blir mer mångfasetterade. Det är bra då litteratur är så mycket mer än romaner om krig skrivna av medelålders vita män från Storbritannien och USA.

George Saunders vann Man Booker Prize 2017

Det blev amerikanen George Saunders som vann årets Man Booker Prize för sin bok Lincoln in the Bardo där huvudpersonen är just Abraham Lincoln, omgiven av verkliga och fiktiva personer. Fokus ska enligt förlagets presentation ligga på en fader-son-relation och kombinera historia med fantasi. Det låter onekligen som en ovanlig bok. Vad som inte är ovanligt är en litteraturprisvinnare som skriver om krig. Inte heller en vinnare som är vit man, vilket jag konstaterat många gånger, senast igår. Och redan när korta listan presenterades gissade jag på Saunders som vinnare. Däremot är det faktiskt ganska ovanligt med en amerikansk vinnare av just Man Booker Prize, som till 2014 bara gick till författare från det brittiska samväldet och Irland. Saunders är den andra amerikanska vinnaren någonsin, efter Paul Beatty som vann priset förra året.

En ovanlig, men vanlig vinnare i år alltså. Grattis till George Saunders.

X vinner Man Booker Prize 2017

Enligt Kiera O’Brian i artikeln How to win a Booker Prize är en typisk vinnare av Man Booker Prize följande:

Looking at the previous 47 winners of the award, O’Brien has found that (rather unsurprisingly) the average Booker prizewinner is an English, white, privately educated man in his late 40s, who has written a book of less than 400 pages that has a male protagonist.

Att det brukar vara en man är inte oväntat. Så brukar det se ut gällande de flesta litteraturpriser. Att mannen i fråga oftast är vit är inte heller någon överraskning. Det hjälper också att ha studerat på något stort brittiskt universitet:

The prize, she writes, has had 31 male winners, and 16 female. Ten of those have been from BAME (black, Asian and minority ethnic) backgrounds – two of them, Marlon James and Paul Beatty, in the last two years. Winners are “overwhelmingly English”, with a 26:19 ratio of private to state-educated. Nine went to Oxford, four went to Cambridge, and four didn’t go to university at all.

Åldern då? Det är inget krav på att vara nära döden, vilket ofta tycks vara fallet när Svenska Akademien väljer nobelpristagare, årets pristagare undantagen. Det räcker att närma sig femtio. Sedan ska man helst ha skrivit sisådär sex böcker tidigare:

The average age for a Booker winner is 48.9, while authors usually win with their seventh book. The average number of pages of the winning title is 378.

I år har dock Ali Smith sålt bäst och hon är ju inte man, medan oddsen pekar på George Saunders, som är man, snart 60, vit och universitetsutbildad om än i USA. Beroende på hur man räknar (endast skönlitteratur, eller alla publikationer) kan Lincoln in the Bardo möjligen räknas som hans sjunde skönlitterära verk, men det är faktiskt hans första fullängdsroman (om det nu ens finns ett sådant begrepp.

Jag hade tänkt vänta in vinnaren, men jag ger upp nu). Senare ikväll vet vi, eller imorgon för min del då det är dags att försöka hitta John Blund. Jag påminner om den korta listan så länge och håller en tumme för Ali Smith.

 

 

Man Booker Prize avslöjar årets korta lista

Dags att återigen undersöka vilka böcker som tagit sig från en lång lista till den betydligt kortare. Priset det handla om just den här gången är the Man Booker Prize.

På den korta listan återfinns:

4 3 2 1, Paul Auster (USA) 

Föga förvånande tar Auster plats bland de sex titlarna. Mer överraskande är det att inget svenskt förlag verkar ge ut den, i alla fall inte snart. Eller har jag missat något? Jag gillar i alla fall idén att presentera fyra versioner av samma mans liv. Rimligen borde Auster ha lyckats, i alla fall tycker just den här juryn det.

History of WolvesEmily Fridlund (USA) 

Nu måste jag verkligen få tummen ur och läsa berättelsen om den annorlunda flickan i Minnesota. Boken finns redan utgiven på svenska med titeln Vargarnas historia.

Exit WestMohsin Hamid (Pakistan-Storbritannien) 

En bok jag påbörjade, men som jag insåg krävde mer tid och energi än vad jag har just nu. Jag ska definitivt läsa den och ser fram emot att få lyssna till författaren på Stockholm Literature senare i höst.

Elmet, Fiona Mozley (Storbritannien)

Var en av de böcker som fångade mitt intresse när jag studerade den långa listan. Egentligen vet jag inte mycket om den, det handlar mer om en känsla.

Lincoln in the BardoGeorge Saunders (USA)

En historisk roman med Lincoln i centrum, men det verkar handla om en påhittad historia, eller möjligen faktion. Kan kanske vara något, men har definitivt ingen hög prioritet. Kanske om den vinner.

AutumnAli Smith (Storbritannien)

En favoritförfattare och en pristagarfavorit. Autumn är första delen i en planerat kvartett av årstidsböcker och utspelar sig i Storbritannien efter Brexit.

 

Jag är väldigt överraskad över att juryn valt nästan uteslutande böcker av författare från Storbritannien och USA. Jag var ganska säker på att Kamila Shamsie och Arundhati Roy, eller i alla fall någon av dem skulle finnas med bland de sex.

Lite överraskad är jag också över att varken Zadie Smith eller Colson Whitehead finns med, om nu dessa länders författare ska premieras.

Nu har jag inte läst böckerna ens på långa listan, så jag får väl lita på juryn.

Vem vinner då? Det vore kul med debutanten Fridlund, men jag tror på någon av gubbarna. Krig och historia brukar gå hem, så George Saunders kanske ligger nära till hands. Den bok som verkar mest aktuell och därmed också relevant är dock Mohsin Hamids.

Man Booker Prize 2017 har en lång lista

Den långa listan till årets Man Booker Prize är avslöjad och på den finns flera böcker jag vill läsa.

4 3 2 1, Paul Auster (USA) 

Att Paul Auster nomineras känns självklart. 4 3 2 1 presenterar fyra versioner av Archibald Isaac Fergusons liv. I alla fall föds han 3/3 1947, men olika val och omständigheter formar olika liv. En riktigt cool idé på pappret och förhoppningsvis även en bra bok.

Days Without End, Sebastian Barry (Irland)

Sebastian Berry är en typisk pristagarförfattare, som ofta återfinns på diverse långa och korta listor. Han senaste bok Days Without End utspelar sig i USA under mitten av 1800-talet och följer två unga män som ansluter sig till armén och deltar i flera krig. Det ovanliga är att en av dem senare gifter sig med en man. Boken har redan tilldelats Costa Book Award 2016.

History of WolvesEmily Fridlund (USA) 

History of Wolves handlar om 14-åriga Linda, som bor med sina föräldrar vid en sjö i Minnesota långt ifrån andra. Hon är utsatt och annorlunda. Vargarnas historia är utgiven på svenska av Albert Bonniers förlag och är Fridlunds debut. Den beskrivs som “en stark och poetisk roman om ensamhet och tillhörighet” och jag har hört en hel del positivt om den redan.

Exit WestMohsin Hamid (Pakistan-Storbritannien) 

Mohsin Hamid är definitivt en författare jag vill läsa mer om. Exit West handlar om Nadia och Saeed som flyr från till London. Det är nutid och jag kan tänka mig att Hamid har mycket vettigt att säga om den flyktingkatastrof som pågår. Förhoppningsvis ger hans svenska förlag Natur & Kultur ut även denna bok.

Solar Bones, Mike McCormack (Irland) 

Solar Bones utsågs till Irish Book of the Year 2016, men utanför sitt hemland är han ännu ganska okänd. Boken beskrivs som en hyllning till den moderna småstaden där vi får följa Marcus Conway, som ser tillbaka på sitt liv. Vacker och långsam låter den som, när jag läser om den.

Reservoir 13Jon McGregor (Storbritannien) 

Ännu en småstad, men en engelsk den här gången och en försvunnen flicka, vars öde påverkar många. John McGregor är en ny författare för mig, men han har skrivit flera prisade böcker sedan debuten 2002 med If Nobody Speaks of Remarkable Things, då han med sina 26 år blev den yngste författaren någonsin att ta plats på Man Booker Prizes korta lista.

Elmet, Fiona Mozley (Storbritannien)

Elmet är Fiona Mozleys debut och handlar om en familj där pappan inte alltid kan kontrollera sin ilska. Mozley utforskar bandet mellan ett barn och en far i en bok som beskrivs som vacker och poetisk. Det skulle kunna vara något för mig.

The Ministry Of Utmost Happiness, Arundhati Roy (Indien) 

Det är 20 år sedan Arundhati Roy vann Man Booker Prize för sin debut De små tingens gud. En bok jag tänkt läsa sedan den var ny, men aldrig kommit mig för att ta ner från hyllan. Nya boken ges ut på svenska av Brombergs Bokförlag med titeln Den yttersta lyckans ministerium. Frågan är vilken av böckerna jag får tummen ur att läsa först.

Lincoln in the BardoGeorge Saunders (USA)

Huvudpersonen i Lincoln in the Bardo är just Abraham Lincoln, omgiven av verkliga och fiktiva personer. Jag brukar inte gilla historiska romaner, säger jag i alla fall, men det här låter som en spännande historia om tiden precis i början av det amerikanska inbördeskriget.

Home Fire, Kamila Shamsie (Pakistan-Storbritannien)

Ännu en författare som jag tänkt läsa något av hur länge som helst. Nya boken Home Fire handlar om två familjer med två systrar i centrum. Isma vill studera i USA, andra systern Aneeka bor i London och brodern Parvaiz är försvunnen. Det låter mycket, stort och svulstigt, men också intressant och spännande.

AutumnAli Smith (Storbritannien)

Autumn är första delen i en planerat kvartett av årstidsböcker och utspelar sig i Storbritannien efter Brexit. Huvudpersonen är Daniel Gluck, en 101-årig före detta låtskrivare, som ibland får besök av sin 32-åriga granne Elisabeth. Så mycket mer kan jag inte läsa mig till, men Ali Smith brukar vara bra och dessutom uppskattad av prisjurys.

Swing TimeZadie Smith (Storbritannien)

Faktiskt har jag inte läst något av Zadie Smith sedan Vita tänder, trots att jag har flera böcker i hyllan och gillar henne skarpt. Swing Time handlar om två flickor som växer upp på fel sida London, som delar samma dröm, att bli professionella dansare. Deras vänskap handlar både om lojalitet och konkurrens. Boken börjar i nutid, går tillbaka och följer sedan flickorna när de blir kvinnor. Det låter helt klart som en mäktig och känslofylld roman.

Swing Time ges ut på svenska av Albert Bonniers förlag i oktober.

The Underground RailroadColson Whitehead (USA)

Colson Whitehead har redan belönats med Pulitzerpriset för sin roman The Underground Railroad om slaven Cora som flyr genom den underjordiska järnvägen som hjälper slavar att ta sig till norr.

Den underjordiska järnvägen ges ut av Albert Bonniers förlag i augusti.

Man Booker Prize for Fiction delades tidigare ut till en författare från det engelska samväldet och Irland, men innefattar sedan 2014 även författare från resten av den engelskspråkiga världen. Kravet är att boken som prisas ska vara skriven på engelska som originalspråk. För översatta böcker finns istället Man Booker International Prize. Förra året tilldelades Paul Beatty som första amerikan Man Booker Prize för sin The Sellout.

Sju män och sex kvinnor, en rad pristagarveteraner och tre debutanter. Fyra brittiska författare, fyra från USA, två från Irland, två med rötterna i Pakistan och en indisk författare får ändå ses som en hyfsad blandning.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: