Avlivningskliniken Tusenskönan

Martina Montelius är en av de roligaste och vassaste jag vet. Hennes böcker får mig alltid att gapskratta, medan jag tänker “men usch så hemskt”. Avlivningskliniken Tusenskönan är inget undantag. Huvudpersonen June är 48 år och en typisk högerdebattör som tagit sig lite väl långt ut på högerkanten och sedan skruvad några varv till av Montelius. Hon avskyr vänsterpolitik så mycket att hon hellre tar livet av sig än att betala skatt. Det är också en av många anledningar till att hon skriver in sig på Avlivningskliniken Tusenskönan, en klinik som erbjuder en lyxig tillvaro fram till ögonblicken då ens liv tas och allt avslutas. Som premiumkund får hon för 225 000 kronor personliga tofflor med sina initialer, tillgång till spa-avdelningen, helpension med obegränsade mängder alkohol och självklart samtalsterapi och religiös rådgivning. Det senare är ingenting June ger mycket för. Hon vill bara leva gott innan hon lämnar jordelivet för gott, exakt när och hur hon önskat.

Avlivningskliniker är extremt populära i det Sverige Montelius beskriver och självklart finns även statliga sådana där liv tas på löpande band. Sådana är ingenting för June. Hon vill självklart ha ett privat alternativ och som rik förtjänar hon lyx. När hon äntligen ska lämna ett Sverige fyllt av transaktivister, bidragsberoende och inte minst alla fula människor. June hatar fula människor. Att hon är rik och vacker, medan andra är fattiga och fula handlar om att hon helt enkelt gjort bättre val och hon tänker inte be om ursäkt för att hon nu får dö “snabbare och med större bekvämlighet än de bidragsberoende och slösaktiga”. Även om alla svenskar efter suicidreformen betalar in en dödspeng varje månad är det i realiteten så att den som vill dö med klass måste punga ut med egna pengar.

Avlivningskliniken Tusenskönan drivs av Brage Weindel och hans två ex-fruar Marianne och Françoise, tre minst sagt udda figurer. Brage är något av en kändis och har både framträtt på tv och genomfört ett, enligt June, fantastiskt sommarprogram. Han är överläkare och dessutom grundare av kliniken. På kliniken finns när June anländer flera andra patienter och den mest kända är Alida, en framgångsrik influencer som för tillfället är den som ansvarar för klinikens Instagramkonto. Hon postar bilder med hashtags som #finallyhappy #deathwish men också #brageweindelsdeathbrigade. Bland Alidas vänner finns många andra Tusenskönan-fans och debatten kring att kliniken tillåter fullt friska, unga människor att avsluta sina liv är livlig bland självmordsmotståndarna, men det finns också självmordspositiva aktivister som istället hyllar valfriheten. På kliniken blir Alida vän med Uffe, en misslyckad man som efter en olycka är övertygad om att hans familj har det bättre utan honom. Han har bott länge på Avlivningskliniken Tusenskönan och fungerar nästan som en anställd. När hans avlivningsdatum är satt förblir okänt. Uffe och hunden Ida blir viktiga för Alida på hennes väg mot den så efterlängtade döden.

Avlivningskliniken Tusenskönan är helt klart mer tung än rolig, men jag uppskattar hur Montelius drar politikernas privatiseringsiver till sin spets och visar hur absurt det kan bli om alla verkligen ska få välja i alla avgörande situationer i livet. June må vara en överdriven karaktär, men helt ärligt finns det många högertroll på nätet som låter ungefär som hon. Montelius bidrar egentligen inte med någon hopp, utan konstaterar att vi får det samhälle vi förtjänar och att ojämlikheten riskerar att förfölja oss in i döden.

 

 

Mannen som läste högt på 6.27-tåget

Igår träffades Bokbubblarna och pratade om Mannen som läste högt på 6.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent, en bok vars titel nästan är längre än innehållet. Nej, inte riktigt självklart, men vi konstaterade i alla fall att titeln var för lång och boken faktiskt lite för kort. Det var flera karaktärer som inte fick lov att utvecklas nästan alls, vilket gjorde boken lite ytlig. Det onödigt röriga omslaget gillade vi inte heller, men det väldigt franska föll de flesta av bubblarna i smaken, även om det kändes lite väl mycket som ett försök att skriva en bok som liknar Amélie från Montmartre.

Mannen som läste högt på 6.27-tåget handlar om 36-årige Guylain Vignolles som delar lägenhet med guldfisken Rouget de Lisle. Han jobbar på en papperskross där böcker mals ner till pappersmassa. Ett tråkigt och ibland ganska farligt jobb. Ibland räddar han några boksidor från att krossas och på tåget på väg till jobbet läser han högt från dem. Lösryckt kan tyckas, men det visar sig att han har fans. Två äldre damer som bor på ett äldreboende bjuder in honom att läsa högt hos dem och det faktum att han tackar ja är kanske min favoritdel av boken. Mötet med de gamla är riktigt fint.

En dag hittar Guylain ett USB-minne på tåget och han tar hem det och finner att det innehåller dagboksanteckningar gjorda av en kvinna som arbetar på en offentlig toalett. Nu börjar han läsa hennes texter högt på tåget och blir mer och mer nyfiken på vem hon är. Han startar sökandet efter kvinnan som han hoppas ska bli en del av hans liv.

Mannen som läste högt på 6.27-tåget  är en ganska charmig bok och som sagt väldigt fransk med sitt kluriga språk och sina udda karaktärer. Det var ganska trevlig läsning, men jag tillhör de som tyckte att boken kändes väl kort. Att skriva kort och fullständigt kräver stor skicklighet och tyvärr har Jean-Paul Didierlaurent inte riktigt lyckats knyta ihop allt. Istället känns berättelsen lite ofärdig och det är synd, då det är en rätt trevlig historia om en trevlig man.

 

 

10 bra tv-serier jag såg 2019

Läsningen är sammanfattad och nu är det dags för tv-serierna, för sådana blir det en del också. Det här är de bästa tv-serierna jag sett 2019, men alla är inte nya för året.

Years and Years är en riktigt obehaglig dystopi som utspelar sig bara några år framåt i tiden.

La Casa de Papel vi klämde tre säsonger om rånarna som är smartare än de flesta.

Filip och Mona var charmig och fin.

Four weddings and a funeral en serie väldigt löst baserad på filmen med samma namn.

Safe en snygg serie med många vändningar.

Älska mig av och med fantastiska Josephine Bornebusch.

The Big Bang Theory familjen O har sett alla 12 säsongerna i år. Så himla bra.

Störst av allt var självklart inte lika bra som boken, men ändå en bra tv-serie.

Vänner ser vi just nu hela familjen och nästan allt håller fortfarande.

You har just fått en andra säsong och den är minst lika bra som den första. Jag har sett både säsong 1 och säsong 2 i år.

 

 

Photo by Pablo García Saldaña on Unsplash

10 bra ungdomsböcker jag läste 2019

I år har jag läst ovanligt många ungdomsböcker och flera riktiga guldkorn, vilket gjorde det extra svårt att vaska fram en lista med endast tio böcker. Det här är mina favoriter från året som gått utan inbördes ordning. Utgivningsår på svenska inom parentes.

Alla suger och det är ingens fel (2018) av Ebba Hyltmark, Brombergs förlag

Mitt första möte med denna unga författare, som var 17 år då debuten kom ut. Berättelsen om Li som drömmer om att gå på MIT är charmig och annorlunda. En bok som jag tror skulle passa bra att läsa i år nio eftersom den handlar mycket om att välja gymnasiet och att våga göra ett val utifrån sig själv och inte för att anpassa sig till andra.

Beröringen (2019) av Gustav Tegby, Rabén & Sjögren

Elin är 16 år och har bott isolerad med sin pappa så länge hon kan minnas. Detta  för att hon enligt fadern lider av en förbannelse som gör att de hon rör vid och sedan kommer mer än några hundra meter ifrån tycks dö. Det här är en spännande och ganska obehaglig berättelse som får en att fundera på vem man kan lita på.

Bli kvar (2019) av Maja Hjertzell, Gilla Böcker

En mycket välskriven kortroman om Lucas och Sophie som utspelar sig under en enda dag. Hon ska lämna deras lilla hemort för att studera i Göteborg. Han har bestämt sig för att stanna kvar. Många funderingar kring vad som egentligen är rätt och vad som är det mest självständiga beslutet.

Välj mig (2019) av Christina Lindström, B Wahlströms

En mycket annorlunda berättelse om Silje som försöker leva vidare efter sin pappas död. Det som skaver mest är att mycket tyder på att han själv valt att avsluta sitt liv och det är något som alla runt Silje tycks viska om. Bästa kompisen Mia glider iväg och istället börjar Silje umgås med Alvin som är medlem i en lokal frikyrkan. Kärlek, sorg, vänskap och religiösa grubblerier i en härlig blandning.

Hej då, vi ses väl? (2019) av Linda Åkerström, Rabén & Sjögren

En av de absolut bästa böcker för unga läsare som jag läst i år. Nora har just tagit studenten från vård- och omsorgsprogrammet, ett program hon egentligen inte ville gå, men sökte för att andra gjorde det och för att få en “riktig” utbildning. Helst hade hon velat gå Estetiska programmet, men det var otänkbart. Nu har hon fått sommarjobb inom hemtjänsten och träffar där en konstnär som inspirerar henne att våga följa sitt hjärta.

Så jävla kallt (2019) av Lova Lakso, Rabén & Sjögren

En sanslös berättelse om Karla som drar söderut med sin sjuka hund innanför jackan och sin pojkvän och en kompis som sällskap. En fantastisk språkkreativ bok som förtjänar många läsare. Karla är en fantastisk huvudperson att följa och lämnar ingen oberörd.

En ocean av kärlek (2019) av Tahereh Mafi, B Wahströms

Berättelsen om Shirin utspelar sig 2002, ett år efter attacken mot World Trade Center och att leva som muslim i USA är långt ifrån enkelt. Som nyinflyttad är det dessutom extra svårt att passa in. En ocean av kärlek handlar om att sticka ut och att försöka passa in, utan att för den delen anpassa bort sig själv. Det är också en kärlekshistoria som verkligen berör.

Sommarplåga (2019) av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren

En härlig bok om skejtaren Alma som bor i Majorna med sin pappa och som vanligt åker ut till sommarstugan när det är lov. Där finns kompisen Mira som hon är hemligt förälskad i. Vi får följa Alma under en sommar när mycket förändras och det är en fin skildring av hur det kan vara när man går från att vara barn till att bli mer vuxen. En bok som jag tror hade passat perfekt att läsa i år 6-7.

Är det nu allt börjar? (2019) av Siri Spont, Rabén & Sjögren

En riktigt bra och väldigt obehaglig skildring av en språkresa med allt vad en sådan kan innebära. Tilda vill så gärna höra till och det gör hon definitivt inte hemma i sin lilla tråkiga ort. När hon åker på språkresa med kompisen Emmy, som hon aldrig träffat, men chattar med varje dag, hoppas hon att livet ska vända. Så blir det inte riktigt. En välskriven bok om det svåra i att vara tonåring.

Moxie (2019) av Jennifer Mathieu, Gilla Böcker

En härligt feministisk bok om hur tjejer (och några killar) gör uppror mot sexismen som accepteras på deras skola i småstaden East Rockport, där skolans fotbollslag är allt och spelarna tillåts göra lite som de vill. Ledaren är Vivien, men det är det ingen som vet. Hon startar nämligen sin fanzine Moxie i hemlighet och uppmanar andra att protestera. Det är en bok full av pepp och jäklar anamma som till och med gör den här 45-åringen inspirerad.

 

Fler bra ungdomsböcker från i år och några år tidigare hittar du på min just uppdaterade sammanställning av bra böcker att läsa med ungdomar. Inte helt nya, men också bra ungdomsböcker hittar du här.

 

 

Boktolvan 2020

För länge sedan startade jag läsutmaningen Boktolvan, som kort och gott går ut på att läsa en bok av 12 författare som jag länge tänkt läsa något av. De senaste åren har jag inte lyckats speciellt bra och förra året struntade jag i utmaningen helt, men 2020 gör jag ett nytt försök. Flera av författarna är sådana jag tänkt läsa något av länge och som dessutom är aktuella i vår. Det gör att chanserna mycket troligt ökar att jag faktiskt får tummen ur att läsa något av dem. Att listan är lång gör det ännu lättare …

12 av de här 24 författarna ska jag läsa något av 2020:

Henrik Bromander

Maria Maunsbach

Augustin Erba

Rose Tremain

Svetlana Aleksijevitj

Deborah Levy

Celeste Ng

Viet Thanh Nguyen

Rachel Cusk

Yangsze Choo

Ocean Vuong

Karin Slaughter

Riad Sattouf

Jokha Al Harthi

Samanta Schweblin

Alain Mabanckou

Philip Teir

Lisa Gardner

Sjón

Ann Cleeves

Sara Paborn

Helle Helle

Nuruddin Farah

Elizabeth Strout

Läsutvärdering 2019 och några utmaningar för 2020

2019 läste jag 146 böcker och därmed uppnådde jag målet att läsa 135 böcker. År 2020 är målet att läsa 144 böcker, vilket motsvarar 12 böcker i månaden. Det kan vara väl optimistiskt, men jag kör på. Går det så går det.

Som vanligt har jag också målet att läsa böcker av författare från 26 länder och när 2020 är över vill jag att i alla fall femton av länderna ska representeras av fler än en bok. Gärna fler länder utanför västvärlden än 2019 och gärna några för mig nya länder.

Jag fortsätter också med min utmaning att läsa något av alla Nobelpristagare. 2019 bekantade jag mig med Elfriede Jelinek, Bjørnstjerne Bjørnson, Halldór Kiljan Laxness, Frans Emil Sillanpää, Elias Canetti och Naguib Mafouz.

Planen 2020 är att börja med kvinnorna jag har kvar som är:

Grazia Deledda

Svetlana Aleksijevitj

Olga Tokarczuk

Av de två senare har jag påbörjat böcker, så det borde gå hyfsat smidigt. Av Deledda blir det nog en kortare text.

Nästa mål blir att läsa något av alla pristagare från 10-talet och där har jag följande kvar (förutom de två redan nämnda):

Peter Handke

Mo Yan

Mario Vargas Llosa

Läser jag något från dessa sex författare har jag i alla fall sex olika länder representerade. En bra början.

 

I övrigt har jag inte tänkt mig så många utmaningar. Jag läser på helt enkelt och försöker att läsa så brett som möjligt både gällande genrer och geografi.

 

 

Många e-böcker blev det …

Att e-böcker är mitt favoritformat är tydligt och hela 71% av de böcker jag läste 2019 var just e-böcker. Det är dock en liten minskning från förra året och därmed ett trendbrott. De inbundna böckerna har också blivit färre och det märks att jag läst fler pappersböcker främst gällande danska band och pocket/häftade böcker. Förklaringen till det är troligen att vi var hemma mycket under förra våren och sommaren, vilket betyder uteläsning och då funkar pappersböcker fint. Om jag reser är det dock läsplatta som gäller.

Här finns en jämförelse med tidigare år:

I år har jag också fört statistik över hur jag fått tag på böckerna som jag läst. Jag har delat in det i fyra kategorier där hyrt betyder att jag läst eller lyssnat på boken via t.ex. Storytel och Nextory och fått inkluderar både presenter och recensionsexemplar.

Ungefär hälften av de böcker jag läser kommer från de ljud- och e-bokssajter jag använder och en fjärdedel är recensionsexemplar eller böcker jag får av andra. Jag köper förhållandevis få böcker (även om jag helt klart köper fler än jag läser) och läser få lånade böcker (även om jag helt klart lånar fler än jag läser). Det tråkiga med de tjänster för e-böcker som finns är att det är fokus på nya, svenska böcker, vilket påverkar min läsning. Mer om det i senare inlägg.

En geografisk sammanställning av 2019

Mitt mål de senaste åren har varit att läsa texter från 26 länder, alltså 25 länder förutom Sverige. Jag har nått målet, typ, då jag läst texter av författare från precis 26 länder, men det är bara böcker som kommer med i min sammanställning, inte noveller eller dikter.

Bland de övriga länderna finns Algeriet, Antigua och Barbuda, Belgien, Danmark, Finland, Israel, Italien, Japan, Pakistan, Syrien och Turkiet.

Fler svenska böcker än vanligt och färre länder som representeras av fler än en bok. Ett utvecklingsområde helt klart. Förhoppningsvis är min hjärna lite mer alert nästa år så att jag fixar att läsa på engelska, då jag har ett antal böcker från mer ovanliga litteraturländer som väntar på mig på min Kindle.

Så här såg det ut 2018:

När det kommer till världsdelar har jag verkligen inte läst speciellt brett i år. Ingen bok från Sydamerika och en ynka från Afrika. Inte alls bra. När Bokmässan har Sydafrika som temaland finns i alla fall ett skäl att försöka läsa mer därifrån. Jag har också en ny bok från fantastiska Petina Gappah på vänt. Lite bra ändå att jag läst mer från Asien än förra året.

Så här såg det ut 2018. Ingen jätteförsämring, mer en förändring, men klart är att det är svårt att hinna båda läsa snackisar och brett geografiskt då dessa två parametrar tyvärr inte sammanfaller speciellt ofta.

 

Långt mer än varannan damernas

Jag vet egentligen inte hur intressant det är med författares kön, men eftersom litteraturvärlden historiskt och på många sätt fortfarande varit en manlig sfär ser jag ändå med glädje att i alla fall vissa domäner börjar bli mer jämlika. Sedan jag började föra statistik har jag läst betydligt fler böcker skrivna av kvinnor än av män. Förra året var så mycket som 81% böcker skrivna av kvinnor.

2019 såg fördelningen ut så här:

 

Vilka genrer jag läste 2019

Genrer är också något jag för statistik över mest för att jag tycker att det är intressant att se hur min läsning förändras över tid. 2019 utmanade jag mig själv att läsa mer grafiskt och jag hade även en månad då jag fokuserade på ungdomsböcker, vilket också märks på statistiken. Mindre spänning än vanligt och faktiskt också färre romaner.

Jämfört med 2018

Så här ser en längre trend ut:

En rimlig utmaning inför 2020 är att försöka läsa mer lyrik och kanske också återupptäcka dramatiken. Det är egentligen två genrer jag tycker mycket om, men läser allt för sällan. Troligen för att det är rätt krävande.

 

%d bloggare gillar detta: