Jens Liljestrand

Fyra vinnare av Augustpriset

Ikväll delades Augustpriset ut i fyra kategorier. För mig är kanske barn- och ungdomskategorin viktigast, då priserna till dessa författare är få och uppmärksamheten alldeles för liten. För de flesta andra är det ett pris som möjligen nämns i en bisats, men oftast inte alls. Ett pris där det i år inte fanns plats för en enda bok för ungdomar, men tre bilderböcker, en bok som vänder sig till barn mellan 6 och 9 år, en för 9-12 och en grafisk allåldersbok. Helt klart en kategori som spänner över alldeles galet mycket, vilket gör att jag varje år höjer rösten för att den ska delas in i flera kategorier, antingen en skönlitterär- och en fackboksdel, eller en för barn och en för unga. Ett pris är helt klart för lite.

I år blev det en bilderbok som vann och en bra sådan, faktiskt min favorit av de tre nominerade bilderböckerna, nämligen Gropen av Emma AdBåge. En riktigt bra bok om en plats som är fantastisk för barn och hemsk för vuxna, som är en metafor för en kreativ plats att vara på. Det var en märkbart rörd och tagen författare som tog emot priset och visst var det dags efter flera nomineringar och minst lika många fantastiska böcker. Lotta Olsson håller med om att det är ett utmärkt val.

I kategorin årets svenska fackbok vann Magnus Västerbro för sin Svälten: Hungeråren som formade Sverige om åren 1867-69 då naturkatastrofer gav missväxt vilket ledde till svält, sociala oroligheter och massemigration till Amerika. Den låter lite tung, men samtidigt intressant. Kanske kan vara något att läsa i jul när vi frossar som bäst, för att få lite perspektiv. Eller så ägnar jag istället julen år Jens Liljestrands biografi om Vilhelm Moberg Mannen i skogen, som lockar mig mest och som Jan Eklund menar är den bok som borde vunnit.

Jag tippade rätt vinnare i den skönlitterära klassen där Linnea Axelsson tog hem priset med sitt prosalyriska verk Ædnan. Även om det kanske inte är den bok bland de nominerade som jag längtar mest efter att läsa, men visst är det viktiga berättelser som Axelsson sprider och en del av vårt kulturarv som förtjänar uppmärksamhet.

Lilla Augustpriset gick i år till 20-åriga Linn Spjuth från Nora som skrivit Vem beskyddar gudarna? med motiveringen”Rasande, rytmisk, filmisk och omöjlig att värja sig mot. Det är oerhört skickligt”. Här har vi kanske en framtida författare, så lägg namnet på minnet.

Förresten var det faktiskt fem priser som delades ut ikväll. Illustratören Ilon Wikland tilldelades nämligen det nyinstiftade Svenska Förläggareföreningens Hederspris för sitt livsverk. En mycket värdig pristagare.

 

Foto: TT

Vem får Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok?

Nu har jag läst alla de böcker som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok. Här är mina tankar om böckerna.

Comedy queen av Jenny Jägerfeld är min absoluta favorit. Det är en helt briljant bok för mellanåldern om Sasha som just mist sin mamma. Trots det svarta innehållet lyckas Jägerfeld locka till skratt. En suverän kombination av värme och allvar.

Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther kan mycket väl vinna priset. Det är en fin bok om en pojke och hans farfar, men ganska lik de böcker Stark brukar skriva. Bra och riktigt fin, men kanske inte så originell eller nyskapande.

Gropen av Emma AdBåge är min favorit bland de bilderböcker som är nominerade. Det är en spännande och rolig bok om barns lekar och de vuxnas regler som förstör. En berättelse med fina och innehållsrika illustrationer som verkligen inbjuder till samtal.

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är en skildring av några förintelseöverlevares upplevelser under och efter kriget. En otroligt stark bok som ger nya perspektiv på krigets fasansfulla händelser, något som behövs mer än någonsin i vår tid. Formatet gör också att den kan nå läsare som andra böcker kanske missar.

Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg är ännu en allvarlig bok som tar upp teman som klass och barnfattigdom. Huvudpersonen följer med sin mamma som städar hemma hos Harald Henriksson och hans familj, men förstår inte att Harald är något annat än en kompis. En viktig bok förvisso, men jag har svårt att se vem jag skulle kunna läsa den med.

Regn av Anders Holmer är den av de nominerade böckerna som jag tycker minst om. Den är stilren och snygg, men också lite för slätstruken och tråkig. Nu har jag inte läst den tillsammans med barn, men jag har svårt att se hur Regn skulle skapa några intressanta samtal.

 

Det är mycket svärta och mycket allvar i alla de böcker som nominerats i år. Gropen är kanske den bok som är mest lättsam och peppig, utan att bli banal. Såväl Jenny Jägerfeld som Ulf Stark lyckas dock kombinera det svarta med en stor dos humor, vilket faktiskt gör att de får fram sitt budskap tydligare. Även i Vi kommer snart hem igen förmedlas ett hopp. Även om jag helst vill att Jägerfeld vinner blir jag glad om någon av dessa fyra titlar tar hem priset.

När det gäller de två andra kategorierna har jag läst alldeles för lite för att kunna önska vinnare. Faktiskt var det ovanligt få av de nominerade som jag ens vill läsa. Jag blir gladast om Sami Said vinner priset för Bästa svenska skönlitterära bok, men tror att Linnea Axelsson tar hem det. När det gäller fackboksklassen håller jag en extra tumme för Alexandra Pascalidou och Jens Liljestrand.

Augustgalan, den 30:e i ordningen, börjar klockan 17.00 ikväll och kan ses här.

Oväntade nomineringar till Augustpriset

Idag avslöjades de 18 nominerade till årets Augustpris, som firar 30-årsjubileum. Igår tippade jag de nominerade och det gick åt skogen. Totalt prickade jag in 4 av de 18 nominerade och mycket handlar det om att de titlar som nominerats varken tillhör de största snackisarna, eller de böcker som lockar mig. Det märks på det väldigt lilla antal av de nominerade som jag faktiskt vill läsa.

De nominerade är:

Bästa svenska skönlitterära bok

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris. Debutbok. Vill absolut läsa.

Socialdemokratiska noveller, Björn Runeborg, Modernista. Tveksam, men har å andra sidan aldrig läst något av honom, så kanske ändå.

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag. Lockar inte mig, men många kritiker.

Skalornas förråd, Ulf Eriksson, Albert Bonniers förlag. Årets lyrikrepresentant är en oväntad sådan.

En shtetl i Stockholm, Kenneth Hermele, Weyler förlag. En glad överraskning och en bok som lockar.

Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur. Roligt att Said blir nominerad.

Bästa svenska fackbok

Gubbas hage, Kerstin Ekman, Albert Bonniers förlag. Den här borde jag tänkt på.

Internet är trasigt. Silicon Valley och demokratins kris, Martin Gelin och Karin Pettersson, Natur & Kultur. Inte riktigt min kopp te, men kanske kan vara spännande.

Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg, Jens Liljestrand, Albert Bonniers förlag. En författare jag vill veta mer om.

Svälten. Hungeråren som formade Sverige, Magnus Västerbro, Albert Bonniers förlag. Låter intressant, men tung.

Mammorna, Alexandra Pascalidou, Bokförlaget Atlas. Fackboksklassens roligaste överraskning.

Lars Tunbjörk, Retrospektiv, Lars Tunbjörk, Maud Nycander, Göran Odbratt och Kathy Ryan, Bokförlaget Max Ström. Säkert intressant och en typisk pristagarnomineringsbok.

Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok

Gropen, Emma Adbåge, Rabén & Sjögren. En fantastisk författare och en bok jag gärna läser.

Vi kommer snart hem igen, Jessica Bab Bonde och Peter Bergting, Natur & Kultur. En bok jag läste igår och skriver om imorgon.

Hemma hos Harald Henriksson, Uje Brandelius och Clara Dackenberg, Lilla Piratförlaget. En bilderbok om klass och orättvisor.

Rymlingarna, Kitty Crowther och Ulf Stark, Lilla Piratförlaget. En bok som tillhör kategorin “den borde jag tänkt på”.

Regn, Anders Holmer, Natur & Kultur. En bok för de yngsta.

Comedy queen, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren. En av mina favoriter i år.

 

Jag tippade som vanligt dåligt, men var långt ifrån ensam om det. De på förhand stora favoriterna fanns, med några undantag, nämligen inte med bland de nominerade.

De jag lyckades pricka in var Ædnan av Linnea Axelsson i den skönlitterära klassen, där favoriterna Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri lyser med sin frånvaro, medan jag blev väldigt glad över Sami Saids nominering. Jag har inte läst någon av de nominerade och vill läsa två, Saids bok och Karin Smirnoffs debut. Möjligen också Kenneth Hermeles självbiografiska bok.

Ett rätt fick jag även i fackboksklassen, där Jens Liljestrands biografi över Vilhelm Moberg nominerades precis som jag trodde. Kategorins glädjande överraskning var Alexandra Pascalidous nominering. Jag har inte läst någon av de nominerade böckerna och vill läsa de två nämnda.

Och så den synnerligen spretiga barn- och ungdomsbokskategorin, där ingen bok för tonåringar eller unga vuxna finns bland de nominerade. Jag gissade rätt på två titlar och det är också de jag läst. Gladast är jag för Jenny Jägerfelds nominering och att Jessica Bab Bonde och Peter Bergtings seriebok om förintelsen finns med bland de nominerade titlarna. I övrigt läser jag gärna Emma Adbåges bok, liksom Ulf Starks sista bok som han gjort tillsammans med Kitty Crowther.

De här 18 böckerna är säkert alla värda sina nomineringar, men helt ärligt känns urvalet ovanligt ointressant. Rent subjektivt då. Jag har läst två av de nominerade och vill läsa sju till. Hälften av titlarna alltså. Det handlar inte om att jag tippat fel, utan om att jag inte lockas av de nominerade böckerna.

Vad tycker du om årets nominerade?

 

O tippar Augustpriset

Egentligen borde jag hoppa över det här inlägget, då jag är kanske sämst i världen på att tippa nominerade och vinnare till olika priser (undantaget Melodifestivalen konstigt nog, men det är knappast någon merit).

MEN jag kan inte riktigt hålla tipparfingrarna i styr och eftersom de nominerade till Augustpriset avslöjas imorgon kommer jag idag att ge mina tips i form av önskningar och gissningar.

Augustpriset delas ut i tre klasser, bästa skönlitterära bok, bästa fackbok och bästa barn- och ungdomsbok. Sex titlar nomineras i varje klass. Böckerna ska vara utgivna mellan 23 oktober 2017 och 21 oktober 2018. Som vanligt har jag läst fler skönlitterära böcker och böcker för unga, än facklitteratur och böcker för barn.

Tidigare har jag inte läst på ordentligt kring hur de nominerade, samt vinnarna utses, men så här går det till:

En jury i respektive kategori nominerar sex titlar vardera. Vilka de nominerade titlarna är tillkännages under en presskonferens i oktober. De nominerade titlarna läses därefter av en elektorsförsamling bestående av 63 elektorer – 21 i vardera kategori. Elektorerna är spridda över hela landet och består av en tredjedel bokhandlare, en tredjedel bibliotekarier och en tredjedel litteraturkritiker med flera. Omröstningen är sluten. Den titel som får flest röster i respektive kategori vinner.

Precis som i fallet med det alternativa Nobelpriset är det alltså bibliotekarier som har inflytande. Gott så. Jag hade önskat att även svensklärare hade fått säga sitt och eftersom jag har en blogg får jag det. Då jag dessutom sätter mina egna regler kan jag nominera precis hur många jag vill i varje kategori, även om målet är att jag ska hålla mig till sex titlar i varje kategori (vem försöker jag lura?). Vissa har jag läst själv, andra har jag läst om. Jag tippar med både hjärta och hjärnan, men hur mycket jag än har klurat kommer minst en nominerad titel få mig att utbrista “ja, just det” för att jag glömt någon helt självklar bok.

Skönlitteratur

Nuckan, Malin Lindroth. Ärlig och utlämnande om ensamhet.

Ingen jämfört med dig, Jonas Brun. Fint och säreget om kärlek.

Pappaklausulen, Jonas Hassen Khemiri. Har ännu inte läst, men Khemiri skriver aldrig dåligt.

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg. Detsamma gäller för Stridsberg.

Jag går och lever, Mirja Unge. En bok som fått mycket positiv uppmärksamhet.

Ædnan, Linnea Axelsson. Lockar inte mig, men många kritiker.

Händelsehorisont, Balsam Karam. En bok det snackats om, som jag gärna läser.

Mördarens mamma, Ida Linde. En bok som verkar säregen och bra.

Lugnet, Tomas Bannerhed. Har också fått mycket positiv uppmärksamhet.

Till dikten, Malte Persson. En poet jag tycker mycket om.

Sveas son, Lena Andersson. Jag är ju inget fan av Lena Andersson, men det finns det många som är.

Facklitteratur

Factfulness, Hans Rosling, Ola Rosling, Anna Rosling Rönnlund, eller Hur jag lärde mig att förstå världen, Hans Rosling, Fanny Härgestam. Jag har svårt att se hur juryn helt ska kunna gå förbi Rosling.

Mannen i skogen, Jens Liljestrand. Bra författare skriver om bra författare.

Drömmen om Europa, Fabian Göransson. Det hade varit riktigt kul om en grafisk reportagebok nominerades.

Huset med de två tornen, Maciej Zaremba. Har fått bra kritik och verkar läsvärd.

Misslyckas igen, misslyckas bättre, John Ajvide Lindqvist. Beskrivs som en annorlunda författarhandbok.

Mellan raderna, Jenny Norlander. Om att vara kvinna och journalist.

Orden som formade Sverige, Elisabeth Åsbrink. För att hon är fantastisk.

Landet utanför, Henrik Berggren. Andra världskriget brukar gå hem.

Hatade demokrati, Henrik Arnstad. Ett viktigt ämne av en gedigen författare.

Kring denna kropp, Stina Wollter. Jag önskar så att en bok kvinnokroppen om ska nåt ut. Kanske så självbiografisk att den tillhör den skönlitterära klassen.

Barn- och ungdomslitteratur

Comedy Queen, Jenny Jägerfeld. Nattsvart och konstigt nog fantastiskt roligt om Sasha vars mamma begått självmord. Skandal om den inte nomineras.

Finns det björkar i Sarajevo?, Christina Lindström. Fin berättelse om Kevin som vill höra till.

Inuti huvudet är jag kul, Lisa Bjärbo. Bra om blyga Liv i Småland.

Som sparv som örn, Per Nilsson. Välskrivet, poetiskt och ruggigt bra.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra, Johanna Nilsson. Helt fantastisk bok om King B och Queen O.

Dom som bestämmer, Lisen Adbåge. Bra författare och ständigt aktuellt tema.

Trettonde sommaren, Gabriella Sköldenberg. Låter bra och har fått positiv kritik.

Vi kommer snart hem igen, Peter Bergting, Jessica Bab Bonde. Seriebok om förintelsen.

Dagen du förstörde allt, Linnea Dahlgren. Verkar riktigt fin.

Hemma hela sommaren, Elin Johansson, Ellen Ekman. Tyckte deras förra bok var briljant.

Under mattan, Sara Lövestam, Per Gustavsson. Inspirerande kombo av författare och illustratör.

Allt ska brinna, Sofia Nordin. Har inte hunnit läsa, men Nordin är alltid briljant.

 

 

 

 

Höstens böcker del 3

Det lär bli många inlägg om höstens böcker, då såväl titlarna som förlag är många. Idag har jag kikat extra på de böcker som ges ut av Albert Bonniers förlag, Natur & Kultur, Sekwa och ETTA förlag.

Jag ser mycket fram emot att läsa Jonas Hassen Khemiris nya bok och tror att en samläsning med Sheila Hetis Moderskap kan vara riktigt intressant. Det låter också spännande med Eva Ströms fortsättning på Fröken Julie. Andra titlar jag ser fram emot lite extra är Sami Saids, Elisabeth Åsbrinks, Maggie O’Farrells, Delphine de Vigans och Claire Messuds nya.

Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell, ETTA, augusti

Vi möts på museet, Anne Youngson, ETTA, augusti

De vänsterhäntas förening, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag, 10 augusti

Folkets skönhet, Merete Pryds Helle, Albert Bonniers förlag, 17 augusti

Den skenande planeten, Maja Lundgren, Albert Bonniers förlag, 21 augusti

Mellan raderna, Jenny Nordlander, Natur & Kultur, 21 augusti

Rosenregimen, Elin Bengtsson, Natur & Kultur, 23 augusti

Broderier, Burcu Sahin, Albert Bonniers förlag, 24 augusti

Mannen i skogen, Jens Liljestrand, Albert Bonniers förlag, 24 augusti

Moderskap, Sheila Heti, Albert Bonniers förlag, 28 augusti

Orden som formade Sverige, Elisabeth Åsbrink, Natur & Kultur, 28 augusti

Geniet från Breslau, Lena Einhorn, Natur & Kultur, 30 augusti

Pappaklausulen, Jonas Hassen Khemiri, Albert Bonniers förlag, 31 augusti

Kärlekssaga, Gwendoline Riley, ETTA, september

Regnvakt, Tatiana de Rosnay, Sekwa, september

Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur, 6 september

Rakkniven, Eva Ström, Albert Bonniers förlag, 7 september

De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson, Albert Bonniers förlag, 7 september

Din vän Forsete, Christina Erikson, Albert Bonniers förlag, 11 september

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag, 14 september

Den oändliga familjen, Cilla Naumann, Albert Bonniers förlag, 18 september

Mellantid, Marina Benjamin, Natur & Kultur, 18 september

Idioten, Elif Batuman, Natur & Kultur, 20 september

Mamma är galen och pappa är full, Fredrik Sjöberg, Albert Bonniers förlag, 21 september

Ariane, Myriam Leroy, Sekwa, oktober

Det outsagda, Delphine de Vigan, Sekwa, oktober

Där fåglarna slutat sjunga, Jenny Quintana, ETTA, oktober

Smaker från Vietnam, Kim Thúy, Sekwa, oktober

Som pesten, Hanne-Vibeke Holst, Albert Bonniers förlag, 5 oktober

Den brinnande flickan, Claire Messud, Natur & Kultur, 11 oktober

Transit, Rachel Cusk, Albert Bonniers förlag, 12 oktober

Nattfjärilen, Katja Kettu, Albert Bonniers förlag, 16 oktober

Manhattan Beach, Jennifer Egan, Albert Bonniers förlag, 19 oktober

Sex och lögner, Leïla Slimani, Natur & Kultur, 23 oktober

La Cheffe, Marie NDiaye, Natur & Kultur, 25 oktober

När isarna smälter, Joël Baqué, Sekwa november

Några kulturella presenttips

Fest och kalas är temat hos Kulturkollo i veckan och utmaningen handlar om att ge kulturella presenttips. Här kommer mina!

Till studenten: Något att ta med sig på vägen in i vuxenlivet. Kanske en klassiker. En av mina favoritförfattare är Hjalmar Söderberg. Varför inte Doktor Glas, som brukar passa unga läsare.

Eller ett resesmycke från Mind the book för alla äventyr som framtiden förhoppningsvis bjuder på. Eller det här med det fina mottot “I read; I travel; I become”.

Jag skrev också en boktipslista till “mina” studenter, där du kanske kan hitta något annat passande.

Till dopet: Alla barn behöver ett bibliotek och jag köper ofta böcker som de kan använda ganska snart, då de presenter de får brukar vara böcker att läsa långt senare. En klassisk favorit är Knacka på av Anna-Clara Tidholm, som nu finns som stabil kartongbok. En present till föräldrarna kan vara Chimamanda Ngozi Adichies lilla bok Brev till en nybliven förälder. Den är tänkvärd.

Till bröllopsparet: Där får det väl bli något att göra tillsammans. Kanske biljetter till Utvandrarna på Göteborgs stadsteater.

Till konfirmationen: Min guddotter konfirmeras i sommar och om jag ska ge henne något kulturellt får det bli ett smycke eller någon annan sak, som en penguinmugg eller ett halsband. Jag tycker om det här med ett citat från Unga kvinnor.

Till midsommarfesten: Två böcker som utspelar sig (bland annat) på midsommar är Röda vita rosen av Mariette Glodeck och Adonis av Jens Liljestrand.

Om samhällsklimat och litteratur

  
Fredagens första seminarium för min del blev Diskutera samhällsklimatet i klassrummet med litteraturens hjälp! med Gunnar Ardelius, Lawen Mohtadi, Jens Liljestrand och Ann-Sofie Lindholm med moderator Åsa Lundholm. 

Igår var Gunnar Ardelius med och arrangerade en aktion för demokrati och litteraturens roll för gemenskap. En kedja av människor bildades som räckte till Ungerns monter. 

Laven Mohtadi har skrivit om Katarina Taikon och talar om hur viktigt det var att Katitzi gavs ut på nytt. Det gör att romsk kultur blir en del av vårt kulturarv, utan att det blir påtvingat och påklistrat. Där håller jag med henne, då jag skulle säga att mycket finns att lära genom skönlitteratur. 

Taikon ville påverka barn och unga genom sina böcker och på sikt påverka samhället. Hon var övertygad om att de skulle bidra till att synen på romer förändras. Just att bredda elevers världar är det jag tänker mycket på då jag tipsar mina elever om böcker och ibland väljer böcker åt dem. 

Jens Liljestrand är journalist och författare och får frågan om vad som är viktigast, journalistik eller skönlitteratur. Han ger Kambodja som exempel, där ingen läser, varken tidningar eller böcker. De har gått från analfabetism till mobiler uttrycker han det och menar att skriftspråket är en förutsättning för att få en samhällsdebatt och även bearbeta det dom hänt. 

Är det inte ett problem är att det tar tid innan berättelser blir skrivna, men som Ann-Sofie Lindholm påpekar går det att förstå t.ex. flyktingströmmen idag genom att läsa en bok som Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Hon talar om allt som ligger på ungdomars axlar om världens elände och vikten av att ge dem hopp. De behöver känna att det går att förändra. 

Nyckelordet är tillsammans när det kommer till läsning. Visst är de själva med bokstäverna, säger Ann-Sofie Lindström, men genom att tala om det vi läser får vi fler perspektiv. Det är viktigt att både tala och lyssna. 

Liljestrand spinner vidare och talar om hur litteratur är den enda konstformen som kräver aktivitet. Det är också den enda konstformen där du får ta del av andras tankar, som kan bli dina egna. Det betyder att läsning och empati hör ihop. Han menar att vi inte alls är ensamma då vi läser, då vi läser tillsammans med karaktärerna och den som skapat dem. Fördelen med film, påpekar Mohtadi, är att även den som inte har energi att läsa får berättelser ändå. 

Vad är bra litteratur? Kan det finnas litteratur som är för kontroversiell för klassrummet? Ardelius talar om hur dålig litteratur kan cementera fördomar och stereotyper. Jag tänker att det även gäller media, där den som formar sin bild av världen från Avpixlat, Fria Tider och andra rasistiska sajter. 

Skolan har ett stort ansvar för att få eleverna att läsa och Lindholm talar om att läsarna bland eleverna har blivit färre. Hon hoppas på en vändning och även jag tror och hoppas på att det är så. Då måste det satsar mycket på just läsning och även om det börjar hända saker har vi lång väg att gå. 

Ardelius talar om hur litteraturen och tillgången till det litterära samtalet är en klassfråga. Han berättar om hur man i Norge satsar massor på att få ut författare i skolor, vilket inte alls görs i Sverige. Det borde definitivt förändras, för att elever ska få möta andra som talar om litteratur än lärarna. Dessutom påpekar han att de får en speciell känsla i samtalet då författare självklart talar om sina böcker med stor entusiasm. Viktigt är också att de saker som är kontroversiella i litteraturen kan diskuteras. 

Tips på bra texter att läsa i skolan avslutar seminariet. Jag återkommer med dem och andra texter i ett separat inlägg. 

Midsommarläsning

Nu blir det inget läst för mig just idag, men jag tänkte tipsa om en bok som utspelar sig på midsommar. Då märkte jag att jag faktiskt tipsat om exakt samma bok förra året. Tycker ändå ni ska läsa Röda vita rosen av Mariette Glodeck!

Så jag funderade vidare och kom i alla fall på en bok där en sommarmiddag innehållande sill finns med. Tror inte det är just midsommar, men sommar helt klart när Bengt ska bjuda sina gamla körkompisar på middag i Adonis av Jens Liljestrand. En riktigt bra bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.

Ha en riktigt trevlig midsommar!

Fyrahundrafemtio

450_Ettan_WWW600px

Nu kan du läsa mina bokcirkeltips och självklart mycket mer i nya magasinet Fyrahundrafemtio, vars första nummer just kommit ut.

Älskar omslaget och hoppas tycka lika mycket om innehållet. Det jag sett tilltalar nörden i mig och jag hoppas att Jens Liljestrand har fel i att vi är få av den sorten. Nu är jag visserligen gymnasielärare som älskar Maggie O’Farrell och tillhör alltså den av Liljestrand definierade minimala målgruppen, men några sådana till måste det väl finnas.

Ibland blir det lite fel

green

Jag läser gärna böcker som är skrivna för unga. Kanske främst för att det finns så himla mycket bra, som lär mig lika mycket om livet som böcker för vuxna gör. Stilmässigt och språkligt finns det dessutom ofta mer kreativitet bland de böcker som vi kallar ungdomsböcker.

När John Greens bok The Fault in our stars nyss utsågs till årets bästa bok 2012 av Time Magazine, så var det just bästa bok, inte bästa ungdomsbok. Inte konstigt då det verkligen är fantastisk litteratur.

Jag är glad att Time Magzine insett att litteratur som är bra kan finnas i alla genrer, även bland de böcker som ofta avfärdas som ungdomsböcker aka sämre skrivna böcker med torftigt språk och enkel handling. Böcker som klumpas ihop och inte sällan recenseras i grupp på kultursidorna, om de ens nämns där. Eller så blir de hånade, som när Jens Liljestrand mer eller mindre sågar en bok genom att kalla den “medelgod ungdomsroman” i motsats till “seriös vuxenlitteratur”. För av någon konstig anledning är det tydligen okej att se sk ungdomsböcker som sämre litteratur än vuxenböcker. Som om skillnaden mellan bra och dålig litteratur skulle handla om vilken ålder den vänder sig till.

Jag konstaterade i ett inlägg att Jens Liljestrand inte kan ha läst ungdomsböcker på mycket länge. Idag upptäckte jag att Ebba Witt- Brattström inte heller har det. Tyvärr finns hennes krönika, som publicerades i senaste Skolvärlden, inte på nätet.

Jag tror att Ebba Witt-Brattström menar väl och till viss del tänker hon rätt. Hon påpekar hur viktigt det är att alla ungdomar möter god litteratur i skolan (och hemma också antar jag) och att de lär sig att läsa skönlitterära texter. Hon faller inte heller i fällan att föreslå att dessa unga endast ska läsa gamla dammiga klassiker, utan har faktiskt några konkreta tips på god litteratur (för vuxna) som hon tycker att lärare ska introducera för eleverna. Jag ifrågasätter inte hennes val av böcker, även om de troligen inte skulle tilltala mina elever är det helt klart god litteratur. Litteratur som jag hoppas att mina elever kommer att läsa senare.

Ebba Witt-Brattström är nämligen väldigt oroad över den litteratur som hon menar att eleverna möter i skolan idag. Frågan är om hon ens skulle kalla det litteratur. Hon talar om “likhetsdiskurs”, något jag också tycker att vi ska undvika, men sedan skriver hon följande:

Är det månne denna “likhetsdiskursen” som får många lärare att använda sig av språkligt torftiga ungdomsromaner med problemteman man föreställer sig angår alla unga oavsett bakgrund: mobbing, svåra sexdebuter och dysfunktionella familjer? Eleven ska identifiera sig, är tanken. Men inte vidga sina vyer […]

 

Jag kan också komma på böcker för ungdomar som även jag skulle kalla “språkligt torftiga” och det finns också en del väldigt stereotypa böcker som jag inte skulle använda i min undervisning. Det jag reagerar på är att Ebba Witt-Brattström inte verkar kunna se förbi dessa böcker och finna böcker för unga som är minst lika litterärt utmanande som många böcker för vuxna. Det tyder på bristande kunskaper om en stor del av den litteratur som skrivs idag.

De böcker som Witt-Brattström föreslår ska läsas är Svinalängorna av Susanna Alakoski, bra bok om en dysfunktionell familj, Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, bra bok om dysfunktionell familj, om än mer harmonisk än i Alakoskis bok och slutligen Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, okej bok om dysfunktionell familj och mobbing.

Alltså kan det inte vara just dessa teman som Witt-Brattström vill att vi undviker då vi väljer böcker åt unga. Vid fortsatt läsning får vi en ledtråd till:

Visst, här finns ord man inte behöver när man messar eller twittrar. Men för en fungerande medborgare är de livsviktiga.

 

Det handlar alltså om språket. Ungdomsböcker innehåller ett för basalt ordförråd. Jag håller med när det gäller riktigt lättlästa böcker för unga. Där saknar jag verkligen böcker som handlar om annat än mobbing, dysfuntionella familjer och svåra sexdebuter. Jag klarar mig också utan alkohol, droger eller våld.  Men att tro att detta är det enda som erbjuds unga läsare tyder minst sagt på okunnighet och en inte så liten smula arrogans.

Här funderar jag kring vad ungdomslitteratur är och tipsar om några böcker för unga som alla borde läsa, oavsett ålder. Och här finns några fler.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: