Josefine Sundström

Nya krim- och dramatrender


Nu blir det fokus på tv istället för böcker i seminariet Nya krim- och dramatrender med Josefine Tengblad, Mats Strandberg, Martin Österdahl och Tor Jonassson. Tengblad dramachef på TV4/C more berättar att hösten bjuder på fler dramaserier än någonsin, hela åtta stycken. Sport och drama är det som säljer och trots att marknaden kan verka överhettad så verkar tittarna bara vilja ha mer.

Strandberg gillar att skräck- och krimserier börjar gå in i varandra och föga förvånande är nya Twin Peaks en favorit. Trenden med att blanda verklighet och det mer övernaturliga är något annat han gillar och nämner Åsa Avdic bok Isola och poddserien De dödas röster som bra exempel. Tengblad vill hitta serier som är just mer åt skräckhållet för att inte riskera att upprepa sig. Annat som publiken vill ha, eller vad tv-bolagen tror att folk vill ha är stjärnor som dramaserier byggs kring, säger Tengblad. Dyrt är en trend, säger Österdahl och eftersom du konkurrerar internationellt krävs det att även svenska produktioner blir större och bättre. Mycket blir då på engelska även här i samarbete med stora amerikanska bolag. Eller samproduktioner med andra länder som Danmark i Bron.

Österdahl har varit programredaktör på SVT och håller just nu på att titta ikapp på serier som andra bolag producerat. Han nämner The Wire, The Handmaids Tale och The Nightmanager. Konkurrensen i hemmen är större än någonsin förut i och med alla streamingtjänster som visa stora amerikanska produktioner. Det är både dyrt och svårt att konkurrera. Jonasson är agent och säger att det finns ett stort intresse för svensk kriminallitteratur även internationellt. Att många skriver serier är bra om de ska kunna dramatiseras för tv. Däremot är det en nu möjlighet att nå en publik, då filmbranschen i Sverige är så liten, säger Strandberg. Trots att han gillade filmen Cirkeln hade de kanske tänkt tv-serie om de vetat hur stor den trenden blivit. I en tv-serie finns det mer tid att verkligen följa karaktärer och inte så mycket behöver strykas, vilket var fallet med Cirkeln och säkert väldigt många böcker som blir film. När en bok ska kokas ner till ca 2 timmar, blir det självklart mycket som inte kan tas med. Möjligheten att skapa karaktärer som blir populära är lättare i en serie än i en film, säger Österdahl och Strindberg tillägger att tv-serier ofta är mer experimentella och nyskapande.

Förut hade tv-produktioner låg status, men så ser det inte ut längre. Ett exempel är Big little lies som har en väldigt imponerande rollista. Josefine Tengblad berättar att det märks att de stora skådespelarna både flyr till internationella serier, men också att andra stora skådespelare kan lockas hit. Det finna också fler internationella samarbeten i tv-seriebanschen, en bransch som inte alls är lika konservativ och ängslig som filmbranschen. Just ängsligheten märks kanske mest i Hollywood och kanske är det därför skådespelare som Nicole Kidman nu väljer tv.

Att skriva direkt för tv borde vara en möjlighet att nå ut med sitt skrivande. Alla producenters dröm är att hitta en bra författare som skriver direkt för tv. Det är dock ganska ovanligt, då de flesta börjar med bok som sedan görs om till tv-serie. De flesta serier bygger på just böcker, säger Tengblad och därför söker de efter bra böcker. Det är dock ingen garanti att en bra bok blir en bra film eller tv-serie. Andra gör tvärtom, som Hans Rosenfeldt som skrivit för tv ganska länge, men senare också böcker. Han tröttnade på trögheten i bokbranschen och vände tillbaka för att skriva tv-serien Bron. En serie med en extremt bra “hisspitch”, vilket är viktigt för att skapa en succé, säger Martin Österdahl. Tengblad påminner dock om att första säsongen inte var någon jättesuccé, utan det var andra säsongen som slog brett. En udda karaktär som Saga Norén hade troligen inte funkat i en film, men i en tv-serie finns mer tid att utveckla en karaktär.

Lite roligt är det att Mats Strandberg avslutar med att tipsa om The Good Wife, som är en av mina favoritserier. Andra tips för panelen är Farang och Modus.

 

Split vision — att skriva för unga och vuxna

Nu är jag på plats på Crimetime Gotland och efter att ha irrat runt lite har jag landat i en stol i väntan på Katarina Wennstam och Kristina Ohlsson. De ska samtala med Josefine Sundström om att skriva både för barn och vuxna. Av Kristina Ohlsson har jag läst för båda åldrarna, men Katarina Wennstam nya ungdomsbok Flickan på hotellet har jag ännu inte läst. Jag är dock glad för att Wennstam skriver även för unga då hon alltid skriver om relevanta ämnen.

Är det enkelt att skriva både för unga och vuxna? Vad krävs för att anpassa till målgrupperna? Kristina Ohlsson hann först inte skriva för unga, då hon jobbade heltid samtidigt som hon skrev för vuxna. När hon blev författare på heltid var det åldersgruppen 9-12 som orkade henne mest. Däremot var det inte så att lätt att hon automatiskt hittade en röst för åldern, men hon påverkades av de böcker för mellanåldern som var hennes stora läsupplevelse som barn. En inspirationskälla är Maria Gripe och jag kan se lite likheter i stämning om än inte i innehåll.

Ohlsson är otroligt produktiv och har skrivit spänning, skräck och mysterieböcker för mellanåldern. Hon säger att hennes läsare uppskattar att böckerna är väldigt spännande, men också att karaktärerna har vardagliga problem och därför blir verkliga. Däremot har hon medvetet tagit bort konflikter mellan barn, så att läsarna kan få vila från det i boken. Inte heller finns det så många andra konflikter mellan barn och vuxna heller. Tekniken har hon också tagit bort så mycket det bara går, för att visa att det går att göra en massa andra saker på fritiden än att hänga vid datorn eller telefonen.

Katarina Wennstam har en bakgrund som journalist och debuterade med Flickan och skulden. Hennes samhällsengagemang lyser igenom i hennes spänningsromaner. Hon har alltid skrivit om unga människor, men för unga tidigare. Skillnaden när hon skriver är att det är lite mer lustfyllt att skriva för unga. Ämnena hon skriver om är alla tunga, men när hon skriver för unga till tillät hon sig att skruva karaktärerna mer. Alex blick på vuxenvärlden är annorlunda och det försöker Wennstam få in i boken. De vuxna får helt enkelt bli så stereotypa och pinsamma som de kan vara i en tonårings ögon.

Wennstam använder, till skillnad från Ohlsson, internet och sociala medier väldigt mycket i sina böcker. Anledningen är att hon vill skriva om de nya plattformar där brottslingar rör sig. Ohlsson frågar om hon inte är orolig för att hennes böcker ska bli inaktuella, men Wennstam är inte orolig. I Flickan på hotellet är det dessutom ett verktyg för att på ett trovärdigt sätt låta 16-åringar ligga steget före polisen. Det är dock lättare att bygga upp en stämning utan teknik, påpekar Wennstam, och funderar över om det är vanligt med tillbakablickar till en tid då denna teknik inte existerar.

När det gäller språket har Wennstam inte anpassat det så mycket säger hon, istället har hon låtit den äldre generationen förklara för de yngre som inte är hemma i rättssystemet.

Ohlsson däremot tänker mycket på sitt språk, vilket är naturligt då hennes läsare är snäppet yngre. Hon använder kortare meningar och enklare ord. Språket ska inte bli ett hinder för läsningen. Hennes mål är att även de som inte läser så mycket ska fortsätta att läsa för att det är så spännande.

Hur når vi de unga läsarna? Det är en knäckfråga för vår generation, säger Wennstam och berättar om hur svårt det är att få ungarna från telefoner. Hon betalar dem för att läsa böcker, säger hon, eller rättare sagt för en muntlig recension efter läsning. Som Ohlsson säger är det viktigt med spännande och roligare böcker som verkligen lockar dem att läsa. Som föräldrar är det viktigt med läsning, påpekar Wennstam och menar att det är helt galet att inte läsa inför sina barn. Skit i disken och läs. Och ja, det håller jag definitivt med om!

 

 

Mina svar på V

v

Dags för mina svar och några kvinnor på V. Fler än vanligt, då jag lyckades ställa fem frågor istället för fyra idag. Så kan det gå.

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på V?

Jag måste säga Barbara Voors, som varit en favorit i snart 20 år. Lite orolig är jag för att det inte ska bli fler böcker, då senaste boken Fantomsmärtor kom 2010. Visserligen brukar det vara några år mellan hennes böcker, men inte så här länge.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på V vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Veronica Maggio är helt suverän. Det enda farliga med henne är att musiken gör att jag kör väldigt, väldigt för snabbt.

Vilken fiktiv kvinna med för- eller efternamn på V tycker du om?

Jag fuskar lite och säger Virginia Woolf, som inte är en fiktiv kvinna, men som spelas så fint av Nicole Kidman i Timmarna. Jag brukar inte gilla Kidman speciellt mycket, men i den här rollen var hon grym och belönades också med en Oscar 2002.

Vilken verk på av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

Vinteräpplen av Josefine Sundström är riktigt bra. En stark och ganska så svart skildring av tre kvinnors liv. Det är mormor Susanna som tagit hand om sin stora familj själv, hennes yngsta dotter Mari som aldrig riktigt fått vara en del av familjen och så Maris oäkta dotter Tova.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på V har du ännu inte utforskat?

Jag har visserligen läst den mycket korta Hafía av Vénus Khoury-Ghata, men jag skulle verkligen vilja utforska hennes författarskap mer. Sju stenar till den otrogna hustrun verkar vara en riktigt viktig bok, men det gäller att vara känslomässigt förberedd. 

Läslista inför bokmässan

Nordiskt tema i all ära, men det går ju ärligt talat sådär med läsningen. Tänkte istället koncentrera mig på att läsa böcker som av en eller annan anledning kommer att vara aktuell under Bokmässan. Tänk då på tre saker, 1. Vad som platsar på listan bestäms helt av mig själv  2. Jag kommer inte att läsa allt  3. Listan kommer säkert att förändras fram till den 27 september

Colm Tóibín och Sebastian Barry medverkar i flera seminarier, så något av dem vill jag helt klart läsa.

Ingrid Betancourt kommer till mässan och innan dess läser jag gärna hennes bok.

Rosa Liksoms Kupé nummer 6  låter intressant. Den vill jag absolut läsa och sedan gärna lyssna på hennes seminarium på lördagen kl 11.00.

Simona Ahrnstedts första bok väntar på att bli läst. Tänkte slippa säga att jag ska läsa boken nästan gång jag träffar Simona. Detsamma gäller Varg Gyllander förresten. Speciellt med tanke på att han ska samtala med favoritförfattarna Peter James och Kristina Ohlsson på lördag kl. 12.00.

Sjón är en isländsk författare som lockar. Han har ett seminarium på lördag kl 13.00, tillsammans med irländarna Paul Murray och John Boyne.

Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz vill jag också läsa. Förhoppningsvis innan det är dags att lyssna på honom på mässan.

Boel och Oscar av Josefine Sundström låter som en underbar roman som jag absolut vill läsa. Hon ska ha ett kort seminarium på söndagen, men syns säkert vid fler tillfällen.

Jag gillar Träffs och Grebes deckare och fick just hem tredje boken om Siri Bergman. Ska läsas i tid för mässan.

Förra mässan fick jag ett signerat exemplar av Korparna och självklart ska den läsas innan nästa mässan.

Och ja, känner jag för det blir det kanske en titel eller två från den Nordiska listan också.

 

 

 

 

 

 

Mamma, mother, mutter, mamá, mère

Idag är det alla mammors dag. Jag är en av dem och snart ska jag träffa grabbarna som i natt varit hos min mamma, men i eftermiddag ska äta middag hos hennes mamma. Många mammor alltså och papporna får stå tillbaka lite just idag.

Det vimlar av mammor i litteraturens värld och här tänkte jag tipsa om en rad böcker där mammor spelar huvudrollen. Både lyckliga och fruktansvärt sorgliga böcker.

Den mamma i litteraturen som mina grabbar älskar mest är Åkes. Hon som blir en drake och glömmer bort allt i fina När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum.

Agnes mamma har samiskt ursprung. Ett ursprung som hon nästan förträngt, men som Agnes är väldigt nyfiken på. I Sms från Soppero och Hej vacker av Ann-Helén Laestadius är två riktigt bra böcker.

Den väna modern i Laura Ingalls Wilders böcker är varm, mild, mjuk och samtidigt finns en styrka och en coolhet under den lugna ytan. Kanske inte just i Det lilla huset i stora skogen, men definitivt i böckerna därefter.

I Jenny Hans Sommaren jag blev vacker finns två mammor. Två starka mammor. Bellys mamma och hennes väninna Susannah, som är mamma till Conrad och Jeremiah. En härlig bok om vänskap, kärlek och familjeliv.

I Hungerspelstrilogin är Katniss mamma en riktig hjältinna. Hon arbetar som sjukvårdare och tar många risker för att hjälpa andra.

I Vinteräpplen av Josefin Sundström kämpar mamman Tova för att skapa en bra tillvaro för sig och sina barn. Till hjälp har hon sin egna mamma som gör allt för att Tova ska skyddas. En mycket bra och stark bok.

I 19 minuter av Jodi Picoult står två mammor i centrum. En är mamma till en son som genomför en skolmassaker och den andra är ansvarig för rättegången mot honom. En riktigt bra och gripande bok. Om att som mamma försöka älska sina barn vad de än gör.

I Men from the boys av Tony Parsons vill mamman Gina åter ta en plats i sin tonårige sons liv. Hon har inte träffat honom på riktigt sedan han var tre och hon lämnade honom och hans pappa. Boken är den tredje och avslutande delen i serien om Harry Silver. Klart läsvärd.

I Godnatt, finaste av Dorothy Koomson får vi träffa Nova som har en son som hon älskar över allt annat. I åtta år har han funnits i hennes liv när han skadas svårt. En bok fylld av sorg, men också av kärlek.

Fyrabarnsmamman Cecilia är huvudperson i Katerina Janouch serie som får en fjärde del ganska snart. Första delen heter Bedragen. Den här mamman lyckas jonglera sina fyra barn riktigt bra och befinner sig dessutom alltid i händelsernas centrum.

Linnea skriver också om mammor i litteraturen. Vilka böcker tipsar du om?

Färskt i pocket

En av förra årets absolut starkaste läsupplevelser var Fortfarande Alice av Lisa Genova (Bonnier Pocket) Jag led med Alice som slutar vara sig själv efter att hon drabbats av alzheimers och kanske gör min rädsla för att själv drabbas att boken talar så till mig.

Vinteräpplen av Josefin Sundström (Bonnier Pocket) handlar om överlevnad. Tre kvinnor i olika generationer porträtteras i denna gripande och välskrivna roman.

Även Inlåsta av Emma Donoghue (Pocketförlaget) handlar om att överleva. För Jack och hans mamma är Rummet hela världen. Ofattbart att människor kan vara så grymma att de låser in en ung kvinna och utnyttjar henne.

Du kan vinna Bara ett barn av Malin Persson Giolito (Pocketförlagethär, men även om du inte vinner tycker jag att du ska införskaffa denna starka roman om ett utsatt barn som många vill hjälpa, men trots det inte får till det.

Konsten av vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten (Månpocket) är en bok som speglar vår samtid på ett bra och ganska roligt sätt. Skratten fastnar dock i halsen många gånger.

Lite ungdomslitteratur kanske? Om du inte redan läst Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo (Rabén & Sjögren) ska du definitivt göra det. Det är en mycket bra bok om vänskap och kärlek.

Eller varför inte läsa brevromanen Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors (Pocketförlaget) där en yngre Emmy och en äldre dito skriver till varandra om livet. Mycket bra.

Idel kvinnor och då är det inte ens Internationella Kvinnodagen, utan faktiskt Världsbokdagen.

Får kvotera in en man då och ännu en ungdomsbok. I Tretton skäl varför av Jay Asher (Pocketförlaget) får vi lyssna till varför Hannah valt att ta livet till sig. Clay är den som lyssnar och funderar hur han kan ha orsakat det.

Jag slänger in två deckare också då Håkan Östlundhs två första deckare om Fredrik Boman nu kommer i ny upplaga på tisdag. Släke och Dykaren heter de och ges ut av Månpocket.

Pärlor som utkom 2010

De tio bästa böckerna jag läst 2010 och de tio bästa böckerna som faktiskt utkom 2010 är två olika saker. Således kräver detta två listor. Vi börjar med årets böcker rent tidsmässigt.

  1. Ordet och färgerna av Helena Österlund.
  2. I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson.
  3. Lila hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie.
  4. Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones
  5. Bara ett barn av Malin Persson Giolito
  6. Fantomsmärtor av Barbara Voors
  7. Fortfarande Alice av Lisa Genova
  8. Kärlekens geografi av Nina Bouraoui
  9. Inlåsta av Emma Donoghue
  10. Vinteräpplen av Josefine Sundström

Utan inbördes ordning. Istället står de i den ordningen jag läste dem. Främst romaner, men också en diktsamling. Ingen deckare konstigt nog, men jag har läst bra sådana också. Ingen utkommen 2010 kvalar dock in här. Två ungdomsböcker tar plats och det skulle kunna vara ännu fler. Sonya Sones är kanske årets bästa upptäckt. Kanske får bli en lista på dem också. Många kvinnor helt klart. Det ska bli spännande och se hur fördelningen ser ut i år.

Gemensamt för dessa tio böcker är att de fyllde hela mitt liv under tiden jag läste dem. Jag tänkte på dem både under och efter läsningen och jag är säker på att de kommer att stanna kvar länge.

Vilka var dina guldkorn 2010?

Konsten att överleva

Vinteräpplen klarar att mogna i kyla, överleva utan allt för mycket omsorg. Kärlek som vinteräpplen, som mognar sent och håller länge är den kärlek som får stå för det ideala, men tyvärr finner ingen av kvinnorna i boken som heter just Vinteräpplen uppleva någon sådan.

Vi får följa tre generationer kvinnor, mormor Susanna som tagit hand om sin stora familj själv, hennes yngsta dotter Mari som aldrig riktigt fått vara en del av familjen och så Maris oäkta dotter Tova. När boken börjar är Tova vuxen och mitt i natten flyr hon och hennes barn från mannen Timo. Hennes väninna skjutsar dem mot friheten i Sverige, där de ska börja ett helt nytt liv.

Tovas historia berör, men det är hennes mamma Mari som griper mig mest. Redan som liten anses hon sämre än sina syskon. Hon får äta rester vid diskbänken, städa och passa upp familjen och då hon inte lär sig läsa får hon sluta skolan och får istället sköta hemmet.

Systrarna Toini och Linda är de enda som ger Mari någon som helst kärlek. När de försvinner till Helsingfors försvinner allt ljus i hennes liv. Egentligen är det så eländigt och så svart att det är svårt att läsa vidare, men någonstans finns ännu ett hopp. Mari är nämligen inte alls dum trots att hon stammar och inte kan läsa. Hon har drömmar, men svårt att förverkliga dem.Tyvärr är hon fast i hemmet och under en av brodern Ragnars suparfester tvingar en av hans vänner sig på henne.

När dottern Tova föds överöser hon henne med all sin kärlek och önskar henne ett lyckligt liv. Riktigt så blir det tyvärr inte. Tova växer upp med de två kvinnorna. Hon är begåvad och mamma Mari önskar att hon ska vänta med att gifta sig och istället studera och förverkliga sina drömmar. Hon lyssnar istället mer på mormor Susanna som tycker att hon ska skaffa sig en redig karl.

Tack gode gud för bokbloggare. Om jag bara gått på mina fördomar som gick ut på att den glada Josefine Sundström säkerligen skriver glättig chick-lit, hade jag missat den här pärlan. Det är på ytan en enkel historia med ett inte sällan dialektalt språk, inga stora händelser, inget direkt tempo men det som finns är en riktigt gripande historia om utsatta kvinnor och hur de försöker överleva trots allt.

Så förlåt Josefine för att jag hade fördomar om din bok. Jag är glad att jag fick nöjet att läsa din fina debut och ser fram emot att läsa många fler.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: