Sonya Sones

The Hunchback of Neiman Marcus

bk_hunchback

Jag har läst flera av Sonya Sones ungdomsböcker och jag har tyckt mycket om dem. Några har jag till och med älskat. Så fick jag då äntligen tummen ur att läsa hennes vuxenroman The Hunchback of Neiman Marcus. Som vanligt är det prosalyrik det handlar om, en form jag tycker väldigt mycket om. Du får det bästa av diktens koncentration och dessutom mängden som krävs i en roman.

Undertiteln lyder A novel about Marriage, Motherhood and Mayhem och ja, det är en roman om det lilla och det stora. Inledningsvis mycket om äktenskapet och Hollys rädsla för att hennes man har tröttnat på henne, eller att han ska göra det när dottern flyttar hemifrån. Deras lilla flicka har blivit stor och ska flytta. Det, i kombination med att 50-årsdagen obarmhärtigt närmar sig och en bok som vägrar bli skriven, gör att lvet är ganska så tungt.

Sones skriver på sin hemsida att hon egentligen inte hade planerat att skriva en vuxenbok. Hon hade en deadline på en bok för ungdomar, men det blir liksom ingenting. Vuxenboken pockade på, trots att hon försökte skjuta den ifrån sig:

I fought this wicked urge for awhile, but eventually I gave in and let myself write my first book for adults. It began as a sort of memoir in poems, but I soon realized that the tale I wanted to tell wasn’t just my own story, but every woman’s story.

 

Jag tycker mycket om The Hunchback of Neiman Marcus. Både formen och innehållet. Det är en mänsklig och ärlig historia om att befinna sig mitt i livet, men ändå vara rädd att det ska ta slut. Jag rekommenderar den varmt till alla med eller utan 50-årskris.

 

Någon slags sommarlista

Egentligen vet jag ju att jag aldrig följer läslistor, men trots det tänkte jag samla de böcker jag vill läsa i sommar just precis här. Det är alltid bra att ha en lista att kika på om inspirationen tryter.

Något gammalt, något nytt, något lättsamt, något tyngre och säkert något blått. Det lånade blir mer spontant under sommaren tänker jag.

 

1974, David Peace

A Year of Marvellous Ways, Sarah Winman

Allt det där jag sa till dig var sant, Amanda Svensson

Americanah, Chimamanda Ngozi Adichie

Animal farm, George Orwell

Cirkeltecknaren, Fred Vargas

Den blinde mannens trädgård, Nadeem Aslam

Doktor Nasser har ingen bil, Tina Thunander

Du, Caroline Kepnes

Everything I never told you, Celeste Ng

Förlorade själar, Nadifa Mohamed

Glöm inte att låsa, Elizabeth Haynes

Hood, Emma Donoghue

Hush baby, Johanna Holmström

Hyresgästerna, Sarah Waters

Händelser vid vatten, Kerstin Ekman

Här är jag nu, Karen Campbell

I tystnaden begravd, Tove Alsterdal

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

Lyckligt lottad, Amy Bloom

Marina Bellazza, Silvia Avallone

Om du vågar, Megan Abbott

Paradisbaden, Akli Tadjer

Saint Anything, Sarah Dessen

Stenarna skola ropa, Ruth Rendell

Smokey Nelsons sista dagar, Catherine Mavrikakis

The Colour Purple, Alice Walker

The Ghost Fields, Elly Griffiths

The Hunchback of Neiman Marcus, Sonya Sones

The Secret life of bees, Sue Monk Kidd

The Third wife, Lisa Jewell

Vaggvisor för små kriminella, Heather O´Neill

 

Ja, jag är tidsoptimist! Är det någon riktig pärla du tycker att jag borde läsa, som inte finns med på listan?

Lyrik + prosa = perfekt kombo

to-be-perfectly-honest-by-sonya-sones

Jag tycker så mycket om Sonya Sones böcker där lyrik och prosa blandas. Där humor och allvar får plats. Enstaka dikter är fina, men helheten blir fantastisk. Kanske är To be perfectly honest inte hennes bästa, men jag hade riktigt kul när jag läste den. Sones får mig att pendla mellan hopp och förtvivlan och hon gör det på ett riktigt snyggt sätt.

Huvudpersonen Colette har lite svårt att hålla sig till sanningen. Hon ljuger mycket och ofta, vilket gör att det är svårt att veta var man har henne. Flera gånger luras jag av hennes lögner och blir både imponerad och lite sur när jag inser att jag återigen dragits med i hennes historier.

Den historia som kanske låter mest som en lögn visar sig dock vara sann. Colettes mamma är en känd filmstjärna, en av de största och att växa upp i skuggan av henne är allt annat än lätt. Inte konstigt att Colette vill dölja vem hennes mamma är, då risken är stor att många vill umgås med henne får att komma nära filmstjärnan.

Sommaren blir inte som Colette har tänkt sig. Istället för att dra iväg till med kompisar, får hon följa med mamma och lillebror på filminspelning. Lite bättre blir det när drömkillen dyker upp. Kärlekssagan vi får ta del av är lik få andra. Känslosam är en underdrift och det är härligt och hemskt att läsa om den.

Det fascinerande med Sones böcker är hur hon med få ord kan måla så tydliga bilder. Varje dikt har betydelse för helheten, men kan också läsas fristående. Det är riktigt skickligt.

Har du inte upptäckt Sonya Sones ännu är det definitivt dags. Själv vill jag läsa The Hunchback of Neiman Marcus, som är hennes första bok för vuxna.

Tematrio -Skolan

tematrio

Lyran avslöjar att hon kommer att arbeta i skolmiljö i höst. Själv har jag inte varit på skolan på en dryg vecka och jag börjar sakna det. Gårdagens besked att jag kanske inte får vara kvar på min arbetsplats i höst var tråkigt, men det kanske finns någon annan bra skola i kommunen som har plats för mig. En tematrio med tre skolrelaterade böcker passar hur som helst bra idag, för skolan vill jag inte lämna.

1. I Den hemliga historien av Donna Tartt hamnar Richard Papen på ett alldeles för dyrt och fint universitet för sin plånbok och träffar där en mycket annorlunda grupp vänner med den hyperintelligente Henry Winter i spetsen. En riktigt bra bok som det surras om med jämna mellanrum i bokbloggarvärlden.

2. Det känns verkligen som att Tana French inspirerats av Den hemliga historien då hon skrev Okänt offer. Även här står en grupp universitetsstuderande i centrum och in i gruppen skickas Cassie Maddox för att jobba undercover. Visserligen utspelar sig den här boken snarare utanför skolan än i den, men den får ändå vara med.

3. Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones handlar om Robin och Sophie som träffas och blir kära under ett sommarlov. Inget konstigt med det kan tyckas, men Robin är skolans tönt och Sophie har länge svårt att våga stå för sin kärlek. En fantastiskt vacker lyrikroman i skolmiljö.

Om vikten av omväxling

Böcker ur olika genrer fyller olika behov hos mig. Jag skulle inte fixa att bara läsa böcker ur en genre utan behöver mångfalden. Jag är en person som sällan stannar i nuet, utan försöker hitta nya vägar och nya utmaningar. Trots att det självklart finns olikheter inom en genre är det inte nog för mig. Därmed inte sagt att jag inte fascinerar av dem som hittar allt de behöver på samma ställe. Jag önskar ibland att jag kunde vara lite mindre splittrad. Om inte annat skulle alla nya böcker jag ville läsa troligen bli färre och just nu känns det som något jag behöver. Ett rimligt uppdrag är inte att läsa nytt i alla de genrer jag tycker om.

I veckans bokbloggsejrka frågar Annika om vad det är som gör att vi läser böcker ur de genrer vi föredrar. Mest tycker jag om samtidsromaner. Det är viktigt att de är välskrivna och de får gärna handla om människor som inte har det så lätt. Dessa läser jag för att förstå min samtid, för att fångas av olika människoöden och kanske lite för att inse att jag har det ganska så bra. De får gärna utspela sig i Sverige, för igenkänningens skull.

Ibland vill jag lära mig något när jag läser. Långt ifrån alltid, men ibland. Då läser jag gärna romaner om människor som lever på platser jag inte besökt, eller i tider jag inte upplevt. Historiska romaner är inte riktigt min kopp te, men att läsa böcker som handlar om en historisk period som ligger ganska nära i tiden tycker jag om. Som exempel kan jag ge En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie som lärde mig en hel del om Biafra och Jonas Gardells nya Torka aldrig tårar utan handskar som gav mig insikt i hur det kunde vara att leva som homosexuell i 80-talets Stockholm. Jag tycker om när det historiska inte är det primära, utan när fokus ligger på människorna.

Ibland vill jag inte annat än att bli road. Då läser jag gärna deckare eller chick-lit. Välskrivet ska det vara och det finns definitivt guldkorn i båda dessa genrer. Det bästa med deckare är att det finns bra serier där jag kan följa mina favoritkaraktärer i flera böcker. Det ger extra avslappning att inte behöva lära känna ett nytt persongalleri, utan bara gå helt in i historien. Både deckare och chick-lit erbjuder dessutom en tydlig mall som också kan vara skönt ibland.

Vill jag läsa något kreativt både sett till form och språk är ungdomsböcker fantastiska. Dessutom brukar personbeskrivningarna inom denna genren vara riktigt, riktigt bra. Inte sällan är författare som skriver för ungdomar både ärliga och modiga. De har en publik som inte har tålamod med något segt och oinspirerat utan vill ha driv. Apropå debatten om Jens Liljestrands nedvärderande uttalande om ungdomsböcker, skulle jag definitivt hävda att han inte läst ungdomsböcker på många år. Jag skulle (tyvärr) säga att det finns enormt mycket fler bra böcker för ungdomar nu än när jag och herr Liljestrand var unga. Jag skulle till exempel råda honom att läsa såväl Stephen ChobskyJohn Green och Sonya Sones, som Ester Roxberg, Christin Ljungqvist och Lisa Bjärbo. Mycket begåvade författare som råkar skriva för ungdomar. och det finns väldigt, väldigt många fler.

Ibland behöver jag bara fokusera på språket och stämningen. Då orkar jag inte läsa stora textmassor, men vill ändå ha kvalitet. Det är då jag försvinner in i lyrikens underbara värld. Allt för läge sedan nu. Att bara duttläsa som jag gör nu, finns det visserligen en poäng med, men det ger inte det lugn en riktigt bra diktsamling kan ge.

Vad läser du? Och varför?

Tematrio – Engelskspråkigt

I veckans tematrio vill Lyran ha tips på bra engelskspråkiga böcker och här kommer mina läsförslag:

1. En mycket udda och mycket bra bok är All my friends are superheroes av Andrew Kaufman. En bok som inte liknar någon annan.

2. Lite socialrealism från Irland kanske? Då rekommenderar jag The woman who walked into doors av Roddy Doyle. En riktigt bra skildring av kvinnomisshandel och beroende. Svart, men också rolig och skriven på underbar irländsk dialekt.

3. Slutligen tänkte jag utmana dig ordentligt. Det blir engelsk ungdomsbok, eller egentligen två och dessutom i prosalyrikform. Två av mina absoluta favoriter som absolut ska läsas på engelska, nämligen What my mother doesn’t know och What my girlfriend doesn’t know  av Sonya Sones. Helt fantastiska böcker om Sophie och Murphy som blir förälskade trots att de på ytan är helt olika.

 

Mina svar på P

 

Det är P som gäller den här veckan och då jag är segare än vanligt hann jag inte fixa inlägget i morse utan först nu.  Till och med en bloggmaskin hakar upp sig ibland.

1. Först fem ord på P som ska kopplas ihop med 1-5 boktitlar. Associera hur fritt som helst.

petig

påföljd

pyssling

parallell

panelhöna

 

Min dröm när jag var liten var att det skulle finnas någon sorts pyssling i huset som jag kunde leka med. Mest tyckte jag om lånarna som Mary Norton skrev om. Jag var dock inte så petig, vilken liten figur som helst hade funkat.  Gärna någon som kunde följa med till skolan som Peter och Petra.

Om en påföljd handlar Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski om en syster vars bror sitter i fängelse. De två syskonen lever parallella liv, men när det möts funkar det minst sagt sådär.

Inte bara panelhöna, utan totalt osynlig är Murphy i Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones.

2. Och så en bokkaraktär med för- eller efternamn på P.

I 19 minuter av Jodi Picoult skjuter Peter ner en massa skolkamrater och ses som ett monster. Hur ska omgivningen och hans familj hantera det? Mycket bra bok.

3. Sist, men inte minst vill jag att du berättar om en bok som beskriver ett paradis, en plats du eller personerna i historien verkligen älskar.

Paradiset ja, dit skulle jag gärna åka och då menar jag inte det bibliska just. För mig är paradiset ett varmt land, gärna med en strand inom räckhåll. Någon sådan bok kommer jag dock inte på, men däremot handlar Den glömda trädgården på ett sätt om ett bortglömt paradis. Den får det alltså bli.

 

 

Svara i en kommentar eller i din blogg. Lämna gärna en kommentar och/eller länka hit så att vi hittar ditt inlägg.

 

 

Lycka till!

Bästa ungdomsboken då och nu

Therese skriver om två riktigt bra ungdomsböcker som är nya och därmed inga jag läste när jag tillhörde målgruppen.

Eva funderar kring ungdomsböcker och mest då huruvida de böcker hon gillar nu skulle funkat även då hon var yngre. Då kände hon ofta att hon inte kunde relatera till de ungdomsböcker hon läste, medan hon gör det med de nyare som författare som är jämnåriga med henne har skrivit.

Jag menar, jag minns det som att de ungdomsböcker jag läste alltid kändes lite fel. Visserligen kom en hel del av dem ur mammas gamla bokhylla, men jag minns inte att det fanns särskilt många bra nya ungdomsböcker som jag verkligen kunde relatera till under de här åren (sena 90-talet).

Minns jag fel, hade jag dåliga boktipsare eller är det ett ofrånkomligt dilemma? Inte förrän ens egna jämnåriga skriver om ungdomsåren kan man verkligen relatera? Eller är det så att man måste ha en viss distans för att se hur det faktiskt var?

Jag älskar, liksom Eva, Johanna Lindbäcks böcker och när jag läste Tänk om det där är jag kände jag igen allt. Jag tror att jag hade känt detsamma om jag var 15 när jag läste den. Frågan är alltså om böcker som denna fanns då, eller om det finns en naturlig eftersläpning bland ungdomsböcker. Det går kanske inte att skriva till någon annan än dem i ens egna generation?

Jag minns dock att jag gillade Cynthia Voigts böcker om syskonen Tillerman. Jag var inte så lik Dicey, men jag imponerades av henne och tyckte dessutom om henne. Just böcker om ganska vanliga, lite osäkra tjejer kan jag inte komma ihåg när jag läste. Istället lästa jag mycket om ungdomar som for illa. Om svarta i USA under tidigt 1900-tal, om fattiga svenska ungdomar under samma tid. För mig var läsning ett sätt att resa, men just identifikation med karaktärer som liknade mig, som jag kunde spegla mig i, hittade jag inte. Jag vet inte om jag skulle ha velat läsa om dem heller. Kanske är det som Eva skriver att det hade varit för nära då.

Nu slukar jag ungdomsböcker om mer eller mindre vanliga ungdomar. Många av dem funkar utmärkt för mina elever, vilket talar emot att det är omöjligt att skriva ungdomsböcker för andra generationer.

Jag är rädd att jag inte sitter med facit. Jag tycker dock att frågan om huruvida genren har förändrats, eller “bara” vi, är intressant och värd att fundera över. Kanske är identifikation inte det viktigaste, utan en ärlig beskrivning av hur det är att leva just det liv som beskrivs i boken. Det är en ny värld ibland och en väldigt bekant vid andra tillfällen. Precis som litteratur för vuxna.

Viktigt är också att våga läsa böcker om ungdomar trots att man är vuxen. Man missar helt klart en massa bra litteratur annars. Läs Gayle Forman, Sarah Dessen, Sonya Sones, Ann-Helén Laestadius, Bali Rai, Per Nilsson och Jenny Han. Läs, läs, läs.

En favoritgenre

Jag är väldigt förtjust i prosalyrik och blev därför himla glad när jag hittade den här sidan som (bland annat) listar verse novels.

Jag hittade flera som lockade:

The Song Shoots out of my mouth av Jamie Adoff och Martin French

Shark girl av Kelly Bingham

Because I am Furniture av Thalia Chaltas

Love That Dog av Sharon Creech

This is what I did av Ann Dee Ellis

Diamond Willow av Helen Frost

A girl named Mister av Nikki Grimes

Crank Series av Ellen Hopkins

Talking in the dark av Billy Merrell

God went to Beauty School av Cynthia Rylant

The Day Before av Lisa Schroeder

Almost Forever av Maria Testa

 

Några lyrikromaner jag själv läst och kan rekommendera är:

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg

Vad mina vänner inte vet, Vad min flickvän inte vet och One of those hideous books where the mother dies av Sonya Sones

En gång av Margaret Wild

 

Har du lät några av böckerna på listan? Har du fler tips?

Några lysande ungdomsböcker

Jag betar av Lyrans bästalista steg för steg och idag har turen kommit till ungdomsböckerna. Den bästa, eller snarare de bästa, för att bara välja en är självklart helt omöjligt. Det finns ungdomsböcker som jag läste och älskade som ung. Böcker som jag läste om och om igen tills jag nästan kunde dem utantill. Sedan finns det böcker skrivna för unga som jag älskat som vuxen. Jag tycker att alla vuxna skulle läsa en ungdomsbok lite då och då. Risken är annars att vi missar en hel rad pärlor.

Som ung absolut älskade jag Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. En fantastisk bok om Will som kommer till den bistre Mister Tom som krigsbarn under andra världskriget. Få böcker har berört mig så mycket och jag läser om den ibland fortfarande.

Nyare, men minst lika fina är Sonya Sones prosalyrikböcker What my mother doesn’t know och What my girlfriend doesn’t know. I böckerna berättar först Sophie och därefter Robin om hur de blir tillsammans mot alla odds och vad som händer sedan.

Vilken är din favorit bland ungdomsböcker?

 

%d bloggare gillar detta: