Tag Archives: Meg Rosoff

Älgbarnet – en underbar bok

Mitt första lyckade möte med Meg Rosoff blev den lättlästa boken Älgbarnet. Sällan har jag skrattat så mycket åt en bok, men samtidigt fått så mycket att fundera över. Boken handlar om Jess, som är 17 år och nybliven mamma. Hennes son, en tio kilo tung älgkalv, har förlösts med kejsarsnitt. Överläkaren menar att det inte är helt ovanligt att det sker förändringar under den sena delen av graviditeten och barnet som föds istället visar sig vara en djurunge. Självklart är det en chock för både henne, pojkvännen och deras familjer, men älgbarnet är det de fått och det är liksom bara att gilla läget.

Boken innehåller hur många absurda situationer som helst, som när Jess besöker en föräldragrupp med andra djurungeföräldrar. Där umgås sonen med en annan älgunge med gul volangklänning och en struts som heter Viktor. Vissa problem uppstår då han, som ofta kallas Älgis, blir brunstig och vill dra av den gula klänningen.

Över huvud taget är det ganska svårt för älgbarnet att anpassa sig i umgänget med andra barn. Jess och pojkvännen Nick vill så gärna att sonen ska få gå i skolan, men det är inte helt lätt. Hur ska han till exempel kunna rita och skriva med sina hovar?

Det går självklart att se älgbarnet som en symbol för ett barn som är annorlunda på annat sätt, men det går också att läsa boken som en rolig skröna. Det är just det dubbelbottnade som gör Älgbarnet så himla intressant. Det här är verkligen en riktig pärla!

Läs också:

Att bära på en bok

Efter att ha lyssnat på Anne-Marie Körling i Lund har även jag börjat bära omkring på böcker. Inte en hel hög, som läsambassadören, men i alla fall en bok. Förra veckan var det Älgbarnet av Meg Rosoff som var med mig i korridorer och klassrum. Jag fick en del nyfikna frågor och om jag inte fick det så berättade jag lite om boken ändå. Någon slags ”attackboktips” så att säga och någon gång lika spontan högläsning.

Någon elev kopplade boken till ”den där boken om han som blir typ en insekt eller något” och vi fick skäl att prata om Kafka och hans Förvandlingen. Någon annan kopplade den till barndomsfavoriten Gittan och älgbrorsorna av Pija Lindenbaum, vilket ledde till ett samtal om barnboksfavoriter.

Tänk förresten vilket intressant tema att läsa dessa tre böcker och leta gemensamma drag. Det skulle jag vilja testa någon gång.

Veckans under-armen-bok är Grejen med substantiv och pronomen av Sara Lövestam. En helt fantastisk liten bok om grammatik. Kommentarerna under dagen har mest handlat om att jag är lite knäpp, men planen är att hitta skäl till högläsning under morgondagen eller senare i veckan.

Jag gillar det där med att bära böcker. Det ska jag fortsätta med!

 

Läs också:

Meg Rosoff tog mig med storm

Flera gånger har jag försökt läsa böcker av Meg Rosoff och det har ärligt talat gått sådär. Jag vet inte vad det beror på egentligen, men vad jag vet är att jag måste ge henne minst en chans till. Meg Rosoff var nämligen den som stal mitt hjärta under LitteraLund. Denna frispråkiga, spontana och otroligt roliga kvinna gjorde ett enormt intryck. På instagram skrev jag att jag vill bli som Meg Rosoff när jag blir stor och det vill jag verkligen. Rosoff själv påpekade flera gånger att hennes böcker är ganska långsamma och svårlästa och kanske handlar det helt enkelt om att ge dem tid.

Rosoff framträdde två gånger under konferensen. En gång tillsammans med en annan ALMA-pristagare, Kitty Crowther och en gång i samtal med Daniel Sjölin.

Kitty Crowther var en annan härlig människa och ännu en författare jag inte läst något av. Hon skriver för yngre barn, men jag blir ändå sugen på att testa. Det var helt klart en upplevelse att lyssna till dem båda. Hon talar om hur hon fick veta att hon vunnit ALMA-priset 2010. Detta efter att hon bett Astrid om priset varje dag väldigt länge. Pengarna var absolut inte allt, men gjorde att hon kunde förändra sitt liv på ett sätt som hon önskat länge.

Meg Rosoff var förra årets vinnare och dessförinnan var hon helt säker på att hon aldrig skulle vinna priset. Hon tänkte att juryn gav henne det för att de tyckte synd om henne, eller att de var väldigt oense och endast några få egentligen ville ge henne det. Nu när Wolf Erlbruch, den hon hade som favorit, också fått priset känner hon sig lite bättre.

Jag av nog inte riktigt förstått hur viktigt ALMA-priset är. Rosoff och Crowther talar om hur fixerade andra är vid prispengarna och visst är det fantastiskt att få pengar för att kunna fortsätta göra precis det de vill. Det ger också status åt barn- och ungdomsboksförfattare, vilket definitivt saknas nu. Rosoff talar om hur man inte ses som en ”riktig” författare om man skriver för barn och unga, utan ses som någon som inte kan skriva för vuxna. Då glömmer man hur viktiga böcker för barn och ungdomar är, men att det egentligen är tröttsamt att behöva försvara sig och sina böcker. Det är ingenting som författare som skriver för vuxna behöver göra. De får frågor om sin senaste bok, inte om vilka som ska läsa den. Märkligt egentligen då barn- och ungdomsböcker är så otroligt viktiga. Det vi läste i barndomen har format oss, våra hjärnor och hur vi ser på världen. De blir en del av våra minnen.

På fredagen mötte Meg Rosoff Daniel Sjölin. Han är verkligen ingen favorit och på Stockholm Literature tar jag ofta lunch när han ska leda ett seminarium. Detta för att han har en tendens att ta över, så att samtalet kommer att handla om honom istället för den intervjuade författaren. Lite rädd var jag när han startade med en monolog, men att ta uppmärksamheten från Meg Rosoff är helt omöjligt. Istället utvecklades mötet till ett riktigt härligt och roligt möte och jag insåg Sjölins storhet, som faktiskt är att våga vara ärlig och ibland utlämnande. Det krävs helt enkelt att han möter en jämlik.

Meg Rosoff skrev sin första bok när hon var 46 år. Innan dess arbetade hon på reklambyrå. Ett yrke som hon driver med väldigt mycket. Det märks att hon är glad att hon lämnat den världen. Över huvud taget driver hon mycket med andra, men på ett smart och roligt sätt. Kanske för att jag håller med henne. Som att det är synd om Trump som växte upp helt utan böcker och endast formats av Fox News.

Sjölin och Rosoff diskuterar också evolutionen och konstaterar att den har sina brister. Egentligen är mångfald bara en massa arter som försöker undvika döden, säger Sjödin och Rosoff håller med. Allt var helt okej så länge människor var samlare och jägare, men sedan blev vi slavar under vetet. Patriarkatet började med vetet alltså. Kapitalismen som sådan är ett vansinnigt påfund, som Rosoff säger.

Bristerna i vår värld gör att Rosoff har svårt att tro på gud. Eller hon är faktiskt helt säker på att hen inte finns. Det hon tycker är intressant är hur någon kan ha en tro med tanke på det kaos som världen består av. Kanske beror det på att gud faktiskt är en lat tonårskille, som i hennes bok I begynnelsen var Bob. Troligen hade han flera år på sig att skapa världen, men var lat och var tvungen att fixa det lite halvtaskigt på sex dagar. Det är inte fantastiskt att Gud skapade världen på sex dagar, det är fruktansvärt. Världen vi lever i är inte perfekt. Långt ifrån. Det betyder att skaparen inte heller är det.

Rosoff och Sjölin diskuterar vuxna i barn- och ungdomsböcker. Att de ofta är förenklade, stereotypiska och ganska ointressanta. I Om jag försvann försökte Rosoff skapa en annan sorts vuxna. Alla har monster inom sig eller under sin säng, det är bara det att vi som är vuxna som inte vågar tro på dem. Det omedvetna är viktigt, menar hon och vi måste våga inse det. Vi bygger murar för att känna oss trygga, men det hjälper inte.

Vem passar Rosoffs böcker för? Handlar det om att de som uppskattar ungdomsböcker fortfarande har sin inre tonåring nära sig, eller är det så att det är dumt att kategorisera böcker? En annan teori är att medelålderskrisen har mycket gemensamt med tonårstiden. Tendensen att ifrågasätta sig själv, sitt liv och sina val. Kanske är det därför fler vuxna borde läsa böcker för tonåringar.

Ett helt fantastiskt samtal och en total förälskelse för mig. I Meg Rosoff då. Sjölin har en bit kvar till den nivån. Nu ska jag börja läsa. Vilken av Rosoffs böcker ska jag börja med och varför?

Läs också:

Berättelser som förändrar

Jag läser förhållandevis många ungdomsböcker. Under förra året blev det färre än vanligt, men jag läste i alla fall tolv nya titlar skrivna direkt för ungdomar och ett par böcker som skulle kunna passa målgruppen. Totalt uppgick ungdomsböckerna till 23% av min totala läsning och med de vuxenböcker som passar kan jag tänka mig att det blir ungefär 25%. Förutom detta har jag läst runt 50 lättlästa böcker som passar Språkintroduktion.

Självklart inser jag att alla inte hinner eller vill läsa böcker för ungdomar, då det kan kännas lite som att jobba. Själv läser jag till exempel sällan ungdomsböcker på sommaren. Samtidigt tycker jag att det är helt nödvändigt att speciellt lärare i svenska och engelska faktiskt läser nya böcker för unga. Det är möjligt att tid för sådan läsning borde ingå som en del av vår fortbildning, men oavsett har jag svårt att se hur en lärare som inte läser ska kunna ge sina elever en relevant undervisning. Som det ser ut nu så dominerar böcker av män och väldigt många har många år på nacken. Igår skrev jag om Ondskan av Jan Guillou och vilka böcker du skulle kunna låta dina elever läsa istället för den. Det är dock inte bara den enskilda lärarens ansvar, utan även skolledares. Som tur är går det att få hjälp med ett första urval.

Projektet Berättelser som förändrar anordnas av Läsrörelsen och presenterades under Bokmässan 2016. Författaren David Lagercrantz har donerat pengar till projektet. och bidrag har även getts av PostkodLotteriets Kulturstiftelse.Totalt 100 högstadieskolor och lika många gymnasieskolor, från norr till söder kommer under 2017, med start nu i januari, att få ta del av tio utvalda titlar. En av dem är David Lagercrantz bok Jag är Zlatan Ibrahimovic. De andra nio är:

Med livet framför sej, Émile Ajar, Norstedts, (1977)

Förr eller senare exploderar jag, John Green, Bonnier Carlsen, (2013)

Mellan dig och dig, Katarina Kieri, Rabén & Sjögren, (2012)

Den utvaldeLois Lowry, Natur & Kultur, (1993)

Kulor i hjärtat, Cilla Naumann, Alfabeta bokförlag, (2009)

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen, (2015)

Så har jag det nu, Meg Rosoff, Brombergs, (2005)

Mitt extra liv — en serieroman, Johan Unenge, Bonnier Carlsen, (2009)

Boktjuven, Markus Zusak, B. Wahlströms, (2006)

Projektets huvudpedagog Ann Boglind var en av mina lärare under lärarutbildningen i Göteborg och hon är verkligen en inspirerande person som spontant känns som perfekt för uppdraget. Under många år var hon ordförande i Svensklärarföreningen och hon har skrivit läromedlet Magasinet, som var populär då jag tog examen i slutet av 90-talet. Tanken är att böckerna ska nå ungefär 35000 elever och att deras lärare ska få fortbildning om hur böckerna kan användas i undervisningen. En bra satsning och jag är nyfiken på flera av böckerna. Så väldigt nya tycker jag däremot inte att de är, även om flera givits ut i nyutgåva de senare åren. Jag kan tycka att det är lite synd att en satsning som ska få lärare att välja nya böcker, faktiskt innehåller ganska gamla sådana. Inte för att nyaste boken nödvändigtvis är bäst, men för att projektet presenteras som ett för nya böcker. Dessutom har flertalet filmatiserats, vilket säkert gör att många elever redan känner till dem. Visst finns det fördelar med att kunna jämföra bok och film, men det är ändå lite synd.

Det finns färskare böcker på den lista jag satt samman här. Till dem finns dock inte arbetsmaterial eller fortbildningskonferenser. Inte heller har jag några gratisböcker att skänka.

 

Läs också:

Bokmässepepp del 7: X Publishing

Förlaget X Publishing tillhör favoriterna helt klart. De ger främst ut böcker för unga vuxna och säger sig själva söka böcker som är beroendeframkallande. Jag skulle definitivt vilja påstå att de lyckats. Gladast är jag över att ha upptäckt David Levithan och Rachel Cohn, men även svenska författare som Malin Isaksson och debutanten Kristian Johannesson. Många av deras titlar är både udda och bra. Karin Mossed är redaktör på förlaget och idag är det hon som peppar inför bokmässan.

Vad har du för planer för årets mässa?

Att träffa folk såklart! Och upptäcka böcker som jag missat under året … Springa på så många seminarier jag hinner. Sen kommer jag att dricka ett traditionsenligt glas vin med en gammal familjevän uppe i Heaven 23. Hissen blir läskigare och läskigare för varje år.

 

Vilka böcker vill du lyfta fram från ert förlag?

Jag tror att mässan utgör ett perfekt tillfälle att upptäcka hela X Publishings utgivning, vi tar med oss alla böcker från starten 2007 (med undantag av tre titlar, som är slutsålda). Men det är klart att jag vill puffa lite extra för våra höstnyheter. I år ger vi ut två debuter: Vi måste börja med orden av Kristian Johannesson och Bilder som inte angår mig av Felicia Stenroth. Där Kristian leker med såväl innehåll som ord och form är Felicia en mer traditionell romanförfattare, men samtidigt en i det facket unik ung röst. Böckerna har klassperspektivet gemensamt och även författarna delar vissa egenskaper, ett exempel är att de visar en oerhörd respekt för det skrivna ordet.

Vi måste börja med orden grep tag i mig direkt när vi hade manusmöte den där kvällen i oktober förra året. Farhågorna var dock många: Omfamnar författaren för mycket? Statarbakgrunden, osäkerheten i rollen som obehörig lärarvikarie på SFI, Landskronarasismen, arbetet på vårdhemmet och förälskelserna – finns det någon risk för rörighet? Men nej, jag kunde lugnt läsa vidare: Kristian Johannesson är ytterst medveten om vad han gör med orden. Och det med den äran.

Bilder som inte angår mig gav mig en liknande känsla som den jag fick när jag läste Vi måste börja med orden, ”Det här är för fint för att vara sant!” Boken slår till i mellangärdet med sin ojämförliga skildring av utanförskap – det som många av oss tar för givet är bokens huvudperson helt främmande. Men Bilder som inte angår mig är allt annat än en mörk roman. Tvärtom: Felicia Stenroth piggar upp, hennes debut liksom kittlar sig längst in i själen. Ja, även redaktörer och förläggare har sådana. Själar alltså.

Så har vi två översatta böcker, lika olika varandra som oemotståndliga: I begynnelsen var Bob av Meg Rosoff och Askungeleken av Kelly Link. Dem kan jag prata länge om och gör det gärna på plats.

 

Vilka av era författare finns på plats?

Felicia Stenroth, Kristian Johannesson och Isabella Nilsson (möt Felicia Stenroth och Kristian Johannesson! Isabella Nilsson och Felicia Stenroth deltar dessutom i en kväll som anordnas av Dynamo, en del av Göteborgs stadsbibliotek. Programmet kommer upp här så småningom).

Tre författare som väl inte kan kallas ”våra”, men som alla skrev varsin del i kollektivromanen Avståndet mellan, nämligen Kevin Frato, Jenny Jägerfeld och Anneli Jordahl, kan du se och höra här.

 

Vilken författare vill du själv lyssna till?

Vilken? Inte vilka? Hu, så svårt. Vill? Oerhört många. Hinner? Inte lika många. Men jag kommer definitivt att gå på prisutdelningen av årets Peter Pan-pris: Mats Kempe presenterar Ho Baek Lees bilderbokskonst och intervjuar författaren, som kommer resande ända från Sydkorea. Och okej då, jag vill väldigt gärna lyssna på uppläsningar av Nina Hemmingsson och Alice Kassius Eggers i Rum för poesi. Samt försöka hinna med att lyssna vid något av de tillfällen då Lawen Mohtadi pratar om sin biografi över Katarina Taikon.

 

Vilken monter missar du inte?

Trasten och Tranan, Rosenlarv (är mkt nyfiken på Sara Tuss Efrik som debuterar där i höst!), Kolik, Sveriges radio, Sekwa. Med många fler.

 

Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?

Tillåt mig upprepa: Vilken? Inte vilka? Sofi Oksanen tycker jag om. Och Vigdís Grímsdóttir, Gro Dahle, Tove Jansson, Harald Rosenløw Eeg (framförallt AVIG, missa inte!) Trude Marstein, Beate Grimsrud, Tomas Lagermand Lundme, Maria Parr, Monika Fagerholm, Áslaug Jónsdóttír. Med en hel del fler.

 

Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?

Det här är nog knappast första gången ni hör det, men jag stämmer in i kören: Stressa inte. Det är omöjligt att ta sig fram snabbt i myllret och allt blir värre om du har bråttom. Ha bra skor. Drick mycket vatten. Hitta andningsluckor – var inte rädd för att gå ut och ta en promenad längs vattnet, jag gör ofta det. Sätter mig på en bänk och käkar lunch ur en låda vid fint väder. Läser en … bok.

 

 Måste verkligen säga att jag gillar att det finns fler än jag som är helt oförmögen att välja en författare när det efterfrågas! Många bra tips på författare där. Och tipset om att hitta andningspauser under mässan är också bra. Ses vi i X Publishings monter?

Läs också:

I min bokhylla J

Ibland blir det konstigt. En sak som är konstig är att jag fortfarande inte läst Jenny, trots att jag skrivit en rad blogginlägg om hur mycket jag vill läsa Sigrid Undsets bok om konstnären Jenny Winge. Hur svårt kan det vara liksom? De e bar å läs! Eller?

Janis den magnifika av Johanna Nilsson har jag läst. Däremot har jag tänkt tusen gånger att jag ska läsa mer av författaren, men det blir aldrig av. Är inte det konstigt?

Just in Case av Meg Rosoff började jag läsa förra sommaren och jag tyckte så himla mycket om den. Ändå glömde jag bort den och jag har ännu inte läst ut den. Hur konstigt som helst.

Jessica Jungs saknad  bytte jag till med för väldigt länge sedan. En sådan bok som jag verkligen ville läsa med en gång ni vet. Har den blivit läst? Självklart inte. Konstigt nog.

Men Jävla John har jag läst och den älskade jag. Jag vet att den inte är sann, men kan inte låta blir att tänka på hur det skulle ha varit OM berättelsen om John Lennon och hans svenska flickvän var sann. Det är konstigt då den på många sätt är helt osannolik.

Läs också:

Att läsa i juni

image

Det blev en del läst i maj till slut, men inte riktigt det jag tänkte. Som det brukar alltså. Ändå fortsätter jag oförtrytligt med mina läsplaneringar.

Norrlands svårmod av Therése Söderlind blev inte läst då jag inte kunde komma till bokcirkeln. Denna månaden är tanken att den ska bli läst. Det ska också nästa månads bokcirkelbok Niceville, som stått i min hylla löjligt länge.

Min kamp 1 av Karl Ove Knausgårdoch February av Lisa Moore måste läsas för att sedan lämnas tillbaka till biblioteket.

Två månader har jag planerat att läsa Extremely loud & incredibly close av Jonathan Safran Foer, men jag har varit rädd att förstöra läsupplevelsen med min trötta hjärna.

Grejen är att det inte är större chans att just dessa böcker blir lästa om de så skulle stå ensamma på listan. Jag funkar liksom inte så. Någon gång blir de lästa, eller inte. Det lutar i alla fall åt att just dessa böcker blir lästa.

Lika bra att köra på med andra ord.

Fler ungdomsböcker står på väntelistan. Lika bra att läsa innan sommarlovet då jag sällan läser några ungdomsböcker alls.  Kanske möjligen i år då det finns så himla många bra böcker som väntar. Jag tänker närmast på Nybörjarguide till livet eller kaosteori av Lia Hills, Den jag var av Meg Rosoff, Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld och En gång av Margaret Wild.

I högen finns också Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson, Dockan Bella av Nina Bouraiou samt the Summer book av Tove Jansson.  Alla lär de inte bli lästa, men några blir det säkert.

Läs också: