Daisy Jones & The Six

Daisy Jones & The Six är Taylor Jenkins Reids senaste bok som släpps på svenska i mitten av maj. Det är en bok som bygger på intervjuer av medlemmar i bandet The Six, sångerskan Daisy Jones och människorna kring dem. Intervjuerna ska ligga till grund för en bok och har inte redigerats. Istället blir det tydligt att olika personer har olika minnen från samma händelser. Det är en del av bokens charm.

Det börjar med att vi får möta Daisy Jones. Född 1951 och uppvuxen i Hollywood Hills. Dotter till en brittisk konstnär och en fransk modell som gav henne allt som pengar kunde köpa. Det de inte kunde köpa henne var kärlek och gemenskap. Hon hade inga syskon, inga ytterligare släktingar och föräldrar som var upptagna med sina egna karriärer. Hon berättar själv hur hon redan som fjortonåring började hänga på barer och klubbar. Snart blev hon något av en groupie, men fick i alla fall en vän i Simone Jackson, som drömde om att bli disco stjärna. Simone förblir hennes vän under många år och blev något av en storasyster.

Ungefär samtidigt, i mitten av 60-talet, startade bröderna Billy och Graham Dunne blues-rockbandet The Dunne Brothers. Båda ville använda sin pappas gamla gitarr. Han hade lämnat familjen redan 1954 och bröderna uppfostrades av sin mamma Marlene Dunne. För att sönerna inte ska bråka sparar hon pengar och köpte ännu en gitarr och därefter var bandet igång. Billy blev sångare medan Graham höll sig till endast gitarren.De inspirerades av Lennon och McCartney och blev mer och mer poppiga. Några år senare blev de ett band “på riktigt” då trummisen Warren Rhodes, basisten Pete Loving och gitarristen Chuck Williams anslöt. Chuck kallas senare in i armén och dödades i Kambodja. Istället värvades Eddie Loving, en skicklig gitarrist, men också en musiker som inte var nöjd med att hamna i skuggan av Billy Dunne. Den sjätte personen blev Karen Sirko som blev bandets keyboardist. Nu var de sex, men bandnamnet kom först senare.

Den sjunde medlemmen i bandet skulle kunna vara Billys flickvän och senare fru Camila. Någon som hade kunnat bli en Yoko, men som istället troget väntar hemma på sin man och hänger med på turnéer ibland. Hon spelar en viktig roll i boken som en i alla fall något utomstående blick. Hon är också en riktigt komplex karaktär som jag gillar att läsa om.

Vi följer Daisy Jones och bandet på var sitt håll medan de försöker på alla sätt att slå igenom. När The Six fått spela in sitt album och Daisy Jones börjar bli känd sammanförs de för att spela in en singel. Där börjar boken på riktigt och historien om ett bands uppgång och fall tar fart på allvar.

Nej, Daisy Jones and The Six fanns inte på riktigt, men arbetet med ett succéalbum som utgör större delen av boken ska enligt författaren baseras löst på Fleetwood Mac’s arbete med Rumours. Hon kallar i en artikel i The Guardian Fleetwood Mac för “a band and a soap opera” och läget är liknande gällande Daisy Jones & The Six.

Det som gör Daisy Jones & The Six så himla bra är alla röster som får berätta om hur det var, eller hur de upplevde att det var. Inledningsvis gör det boken lite svårläst, men jag kom in i det ganska snabbt och gillade formen. Daisy Jones är en fascinerande karaktär och jag tycker om att få följa hennes liv ett tag. Det är också riktigt roligt att få hänga i musikvärlden ett tag med allt vad det innebär.

Amazon Prime håller på att göra en tv-serie som baseras på Daisy Jones & The Six och det skulle kunna bli en riktigt härlig serie med förhoppningsvis mycket bra musik. Daisy Jones kommer att spelas av Riley Keough som är barnbarn till Elvis Presley och Billy Dunne av Sam Claflin. Jag har inte koll på någon av dem, men hoppas att det blir bra. Klart är att boken Daisy Jones & The Six är väldigt visuellt skriven och borde kunna göras om till en riktigt bra tv-serie. Samtidigt kommer det kanske vara svårt att skildra de olika versioner av sanningen som boken bjuder på.

3 reaktioner på ”Daisy Jones & The Six”

  1. Pingback: Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid – Fiktiviteter

  2. Pingback: Tisdagstrion: Bäst hittills i år – enligt O

  3. Pingback: Halvvägs – enligt O

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: