Månad: april 2020

Unorthodox

Unorthodox är berättelsen om Esther Shapiro som är nitton år gammal och flyr från ett misslyckat äktenskap till Berlin. Det handlar dock inte bara om ett äktenskap, utan om så mycket mer. Esther är uppvuxen i stadsdelen Williamsburg i New York, men hennes liv är verkligen inte ett som förknippas med ett typiskt liv i Brooklyn, vad det nu är. Klart är ändå att den judiska församling som Esther, kallad Esty, vuxit upp bland lever ett för oss andra väldigt annorlunda liv. Chassider är ultraortodoxa judar som lever som deras förfäder levde för flera hundra år sedan. Männen klär sig traditionellt i långa rockar och har de typiska hårlockar som många förknippar med ortodoxa judar. Viktigt är dock att komma ihåg att alla chassidiska (eller hasidiska) judar är ortodoxa, men att alla ortodoxa judar inte är chassider. Idag finns cirka 165 000 chassider i New York och ungefär en kvarts miljon totalt i USA.

Esty har vuxit upp utan föräldrar. Hennes mamma lämnade familjen och församlingen när Esty var liten och bor nu i Berlin med sin partner. Estys pappa finns kvar, men ägnar sig mer åt att dricka alkohol än något annat. Istället är det farmor som är viktigast i Estys liv och det är hon som tillsammans med sin dotter hittar en man till Esty. Att hon ska gifta sig är en självklarhet. Att det ska ske genom ett arrangerat äktenskap lika självklart. Att det ska vara så plågsamt att vara gift är däremot en överraskning. Direkt efter bröllopet rakas Estys hår av och hon tvingas täcka sig antingen med sjal, turban eller med en peruk. Kläderna ska också vara heltäckande och hennes frihet är minst sagt begränsad. Det äktenskapliga samlivet är plågsamt och när Esty och hennes man inte lyckas fullborda äktenskapet när det gått flera månader blir svärmor minst sagt besviken. Strunt samma om det gör ont. Det är en kvinnas plikt att bli gravid och föda barn. Egentligen är Estys man Yanky är inte på något sätt ond eller ens elak, men även han är fast i de förväntningar som finns på honom.

Det är nu Esty bestämmer sig för att fly. Hon tar sig till Berlin och tanken är först att söka upp sin mor, men istället möter hon en grupp unga som studerar på musikkonservatoriet och blir en del av deras gemenskap. Hon övernattar i byggnader, försöker smälta in och är som ett barn som just upptäckt världen. Någonstans hoppas hon att allt bara ska flyta på och att hon ska kunna skapa ett nytt liv utan att behöva ta konsekvenserna av sitt gamla, men riktigt så enkelt är det självklart inte. Känslan av Estys naiva syn på livet förstärks av skådespelaren Shira Haas oskyldiga gestaltning av henne. Med stora ögon och rakat huvud låter hon sin rollkaraktär upptäcka världen utanför det bekanta och hon imponerar verkligen. Även Amit Rahav, som spelar hennes make, gör ett fint porträtt av en ung man som inte riktigt vet hur han ska agera i en värld där hans uppfostran krockar med det som ses som normalt och därmed rätt.

Unorthodox är baserad på den självbiografiska boken med samma namn av Deborah Feldman. Boken har undertiteln “The Scandalous Rejection of My Hasidic Roots” och den sammanfattar vad serien handlar om. Att bryta med sitt förflutna, med sina rötter och istället försöka skapa något nytt. Att fly är någon slags lösning, men frågan är hur hållbar den är. Att fly en församling betyder i många fall att ge upp sitt gamla liv helt. Religion fascinerar mig och slutna religiösa samfund är spännande om än skrämmande. Jag missade Nina Solomins bok Ok, amen när den kom, men nu är jag sugen på att läsa för att lära mig mer. Förhoppningsvis får vi också veta mer om hur det går för Esty, då slutet på mini-serien öppnar upp för fler avsnitt.

Vem vill du sitta i karantän med?

Igår delade Helena Dahlgren en bild på Facebook med olika grupper med avlidna författare och uppmaningen “Choose your dead author quarantine house”. Jag valde ganska spontant hus två (var tvungen att googla Dale Carnegie och han skev tydligen tidiga självhjälpsböcker) och är ganska nöjd med valet. Virginia Woolf må ha varit deprimerad i perioder, men jag har alltid tänkt mig henne som en både smart och rolig person. Fitzgerald verkar ha varit en skit, men fascinerar mig och jag hade gärna hängt med såväl Jane Austen och Susan Sontag. Om jag inte hade avskytt Brecht med passion (fråga inte, helt ologiskt) hade kanske hus 1 kunnat vara något också och jag hade kunnat tänka mig att träffa några andra döda författare också som Dorothy Parker, Ernest Hemingway, Gertrude Stein och Maya Angelou.

Jag hittade bilden med tillhörande tråd via Reddit och där fanns också tillägget “substitutions and swaps are allowed och det tänker jag göra.

Mina fem är:

Virginia Woolf får vara med även i mitt “hus” då hon är en författare som länge fascinerat mig. Helst av allt hade jag velat hänga med hela Bloomsburygruppen, men de får tyvärr inte plats.

Ernest Hemingway kanske ställer till det rejält, men han kan också få igång diskussionerna på ett positivt sätt. Möjligen är han trevligare på avstånd, men jag chansar. Det är ju faktiskt rätt ofarligt. 😉

Selma Lagerlöf för att hon dels skrev fantastiska böcker, men också för att hon verkar ha varit en riktigt intressant och cool person.

Toni Morrison hade kunnat tillföra ett intressant perspektiv till samtalet om livet och kompletterat de andra två väl. Faktiskt skriver hon och Lagerlöf inte helt olikt.

Per Anders Fogelström är en stor favoritförfattare och en intressant person med ett socialt patos. Han kan passa in i gruppen fint.

 

Nu utmanar jag er att skapa den perfekta karantänvistelsen med fem nu icke levande författare. De kan finnas på bilden ovan eller inte, så länge du håller dig till fem personer får du blanda som du vill.

Vilka författare väljer du och varför?

 

PS. Om sanningen ska fram hade denna rätt introverta person ALDRIG fixat att sitta i karantän med främmande människor en ett par dagar, men det är en helt annan historia. DS.

Min TBR-lista för påskhelgen

Nu inser jag självklart att det inte kommer att bli så, ens i den bästa av världar, att jag läser en hel lista böcker i påsk. Ändå känner jag ett behov av att sammanställa de böcker som ligger på vänt just nu. Några inhandlade, några i högar, men de flesta i e-format på diverse ställen.

Queenie av Candice Carty-Williams

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins-Reid

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Young

Samlade verk av Lydia Sandgren

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist

Need you dead av Peter James

 

Vad läser du i påsk?

 

 

Photo by Giftpundits.com from Pexels

Vuxna människor

Vuxna människor av Marie Aubert är en kort och intensiv berättelse om familjeförhållanden och mindre lyckade syskonrelationer. Huvudpersonen Ida har passerat 40 med råge och hennes biologiska klocka tickar inte. Den dånar. Hon reser till Göteborg för att undersöka möjligheten att frysa in några av sina ägg för att ha en chans att i framtiden få barn. Kanske måste hon göra det ensam, men hon vill i alla fall ha en väg ut. En chans att bli vuxen på riktigt.

Kanske är det inte konstigt att Ida blir lite extra bitter när hon åker till familjens sommarhus för att fira sin mammas 65-årsdag. Hennes lillasyster Marthe är där och hon har allt Ida just nu drömmer om. En stabil relation och ett barn i magen. Visserligen har hon också en styvdotter som heter Olea och som avskyr sin pappas nya kvinna. Självklart gör Ida allt för att få en bra relation till Olea och hon gör det mer än gärna på Marthes bekostnad. Ida läser böcker för Olea och de båda fnissar tillsammans åt hur lat och dum Marthe är.

Inte blir det bättre när deras mamma kommer till stugan med sin sambo Stein. Ida är fantastiskt duktig på att hitta fel hos honom och kanske har det att göra med att han vågar vara ärlig. Eller så handlar det helt enkelt om att hon tycker att det är riktigt pinsamt med en mamma som fyller 65 och beter sig som en nyförälskad tonåring. Alla hittar kärleken utom Ida.

Idas bitterhet gör det en aning svårt att tycka om henne, men samtidigt gör det hon berättar om familjen att det går att förstå hennes agerande. Enligt Ida har Marthe alltid stått i centrum och styrt familjens liv. Om det är sant vet vi egentligen inte, men klart är att systrarnas relation är ansträngd.

Vuxna människor är bara lite drygt 100 sidor lång, men det är ändå en både komplett och komplex historia. Vi får umgås med en familj under några få dagar, men får ändå veta mer om dem än många författare lyckas förmedla på långt fler sidor. Utan tvekan är Marie Aubert en skicklig författare och jag tycker väldigt mycket om hennes sätt att skriva.

Tänk snabbt! Påskedition (v.15)

Nu är inte alla liksom jag lediga redan nu, men klart är ändå att vi går mot påsk. Det är därför veckans Tänk snabbt! inriktad på påsken.

Gult och grönt är påskens färger och inledningsvis undrar jag vilken av dem du föredrar.

När det väl är dags för påskbord, som väl egentligen är en lättare och möjligen mer vårlig version av julbordet, ska det drickas något till maten. Föredrar du påsköl eller påskmust?

Gillar du att pynta? Har du påskris hemma eller föredrar du påskägg fyllda med godis?

Nu har ju visserligen självaste statsministern sagt att inga barn utklädda till påskkärringar ska knacka dörr, men klä ut sig kan man ju göra ändå. Eller så struntar ni i att klä ut er och pratar om den osynliga påskharen.

Påsken kommer förhoppningsvis bjuda på lästid och en norsk tradition är att under påsken läsa påskekrim. Annars är kanske påsken snarare en tid för traditionella berättelser, kanske om Jesus och anledningen till att vi firar påsk. Eller någon helt annan gammal favorit.

Så här lyder veckans fem snabba:

Gult eller grönt?

Påsköl eller påskmust?

Påskägg eller påskris?

Påskhare eller påskkärring?

Påskekrim eller klassiska berättelser?

 

Så här svarar jag:

Gult eller grönt? Gult är en svår färg tycker jag. Rätt härligt i naturen, men i de allra flesta fall föredrar jag grönt.

Påsköl eller påskmust? Jag dricker inte öl, varken på påsk eller någon annan gång.

Påskägg eller påskris? Godis är gott och påskris riskerar att förvärra min allergi. Det behöver självklart inte stå i vatten, men jag hoppar över riset ändå

Påskhare eller påskkärring? Jag älskade att klä ut mig till påskkärring som barn och vi ägnade timmar åt att rita påskkort innan vi begav oss ut bland grannarna. 

Påskekrim eller klassiska berättelser? Jag funderade på att läsa Mumin i påsk och det kanske kan räknas som klassiska berättelser, men det blir nog påskekrim för mig ändå.

 

Nu är det din tur! Vad väljer du? Tänk snabbt!

En smakbit ur Om det inte vore för dig

Det är söndag och dags att bjuda på en smakbit ur boken jag läser. Idag är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna och där kan du hitta en rad smakbitar från olika bloggar.

Delphine de Vigan är en favoritförfattare och just nu läser jag hennes senaste bok Om det inte vore för dig utgiven av Sekwa som är ett favoritförlag. Det här är berättelsen om en äldre kvinna som heter Michka. Hon bor på ett äldreboende och har drabbats av afasi som försämras trots hjälp av logopeden Jérôme. En av de som hälsar på Michka är Marie, en yngre kvinna som bor i den trappuppgång där Michka tidigare bodde. Inledningsvis vet vi inte så mycket om deras relation, men det är tydligt att de är viktiga för varandra.

Jag har läst ungefär halva boken och tycker mycket om det stillsamma sättet som de Vigan berättar historien på. Relationen mellan den äldre damen och den yngre kvinnan är fint skildrad, liksom den mer professionella relationen med Jérôme. Att Michka blir sämre är tydligt. I början av boken är det bara något ord som hamnar fel och jag funderar på om översättaren gjort ett märkligt fel, men snart blir det tydligt att Michka helt enkelt gör fel och väljer ord som liknar det rätta.

Det här citatet är taget från första sidan när allt redan är över och Marie funderar över skillnaden över ett artigt tack och ett allvarligt menat sådana och om hon verkligen tackade ordentligt medan Michka levde:

Har det hänt att du funderat på hur många gånger i livet du har tackat på riktigt? Ett tack från hjärtat. Ett uttryck för din tacksamhet, din erkänsla, din skuld.
Till vem?
Till läraren som fick dig att börja läsa böcker? Till den unge man som ingrep när du en dag blev överfallen på gatan? Till läkaren som räddade ditt liv? Till livet själv?
Idag dog en gammal dam som jag älskade.
Jag sa ofta: “Jag kan aldrig återgälda det hon gjort för mig.” Eller: Kanske är det hennes förtjänst att jag är i livet.”
Jag sa: Hon är ovärderlig för mig.”
Återgälda och värdera, är det mått på tacksamhet?
Men har jag tackat henne ordentligt? Har jag visat min erkänsla tydligt nog? Har jag varit tillräckligt uppmärksam, närvarande, lojal?

The Poison Garden

Jag har tyckt om de tidigare böcker som Alex Marwood skrivit. Debuten Onda flickor är nog den bok jag tycker minst om även om den är bra den också, men jag älskade Granne med döden och Den mörkaste hemligheten. Senaste boken The Poison Garden börjar likt de andra i en katastrof som vi vet väldigt lite om. Steg för steg inser vi till slut hur det hänger ihop.

Senaste boken inleds med att två poliser hittar en hel grupp döda människor på en gård där en domedagssekt bott under många år. Många barn och alla vuxna utom en har avlidit och vi får följa tre syskon som överlevt. Romy som levt hela sitt liv i sekten som leds av Lucien Blake är en av de som berättar. Hon kom till sekten med sin mamma som är en av de döda. Mamman har ett barn med Lucien Blake och de barnen är självklart speciella. Flickan heter Eden och hon har också en bror som heter Ilo. Medan Romy, som är vuxen och dessutom gravid, placeras på ett boende letar man efter en anhörig som kan ta hand om Eden och Ilo. Myndigheterna hittar Sarah, som är deras moster och vill placera barnen där.

Romy och Sarah är de som berättar större delen av historien och det är en märklig historia som rullas upp. Att vi inte riktigt kan lita på att det Romy berättar stämmer och det gör henne extra intressant som huvudperson. Möjligen gör det boken onödigt svårläst och ibland osammanhängande, men helhetsintrycket är ändå att det här är en båda intressant och välskriven spänningsroman. Trots avsaknaden av poliser och en polisutredning liknar berättelsen just en utredning där vi länge förs bakom ljuset, men till slut får veta hur det hänger ihop. Spännande och obehaglig läsning.

Verken som ger mig tröst och verklighetsflykt

I DN berättar 15 kulturskapare om kulturella verk som ger dem tröst i dessa tider och jag tänkte göra detsamma.

Tua Forsström lyfter fram Alfabet av Inger Christensen och det vill jag också göra. En av de finaste diktsamlingar som skrivits med ett suggestivt, mantraliknande språk. En annan diktsamling som jag tycker väldigt mycket om är Förtöjningar av Per Wästberg som jag läst så många gånger att jag nästan kan den utantill.

En bok som jag inte läst på länge, men läst väldigt många gånger är egentligen tre böcker, nämligen Barrytown-trilogin av Roddy Doyle. Den innehåller böckerna The Commitments, The Snapper och The Van. Uppföljaren The Guts som utspelar sig många år efter när Jimmy Rabbitte Jr hunnit bli 47 år gammal är också riktigt bra.

Trevliga filmer är bra i eländiga tider och en film jag sett en miljard gånger är Fyra bröllop och en begravning. En film med riktigt hög nostalgifaktor som jag är sugen på att se är Sound of Music.

Och tv-serier, de håller länge! Jag ser just nu den 16:e (!) säsongen av Grey’s Anatomy och är småsugen på att se om Suits i väntan på en ny säsong. Downton Abbey är en annan serie som är värd att se igen, liksom den brittiska klassikern The House of Eliott som jag har på dvd. Nya säsongen av La Casa de Papel lockar också.

Musik är bra också för att skingra tankarna. Jag lyssnar just nu på Håkan Hellströms nya låt som också fick mig att lyssna vidare på R.E.M. En ny favorit är Sufjan Stevens som också fått mig att återupptäcka José Gonzalez. Kents bästa platta Verkligen är också perfekt för att mota bort ångest.

Vilka kulturella verk vänder du dig till för att få tröst?

 

Tummen upp för Public Service

Jag gillar alltid public service men just nu älskar jag vår svenska public service lite extra mycket. Det handlar inte bara för den fantastiska nyhetsbevakningen (där jag visserligen fått något av en överdos av rapportering kring Covid-19, men det är mitt eget fel och kan inte skyllas på SVT) utan om väldigt mycket mer. Just nu har SVT ändrat i tablån för att anpassa sig till de minst sagt annorlunda läget. Själv har jag följt Helgstudion med intresse, för även om fokuset är den pågående pandemin och jag borde begränsa det jag ser gällande den är just de här timmarna på lördagar och söndagar verkligen sevärda. Därmed inte sagt att jag inte hellre sett vintersport. Vi är nog många som fått nya idoler den senaste tiden som Anders Tegnell (som till och med fått en artikel i Svensk Damtidning, då är man folkkär) och Anders Wallensten, biträdande statsepidemiolog som går under namnet “den snygge”. Min favorit är ändå Johan Giesecke professor emeritus vid Karolinska Institutet som har en härligt knarrig GW-stil. Många gubbar blir det, men just i Helgstudion går det att se band andra Soo Aleman som är biträdande överläkare på KU och Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi. Ibland dyker även min idol Emma Frans upp.

Bland annat sänds Hemmahänget för de yngre tittarna som kanske är hemma sjuka och varje morgon sänds Hemmagympa för de äldre (min mamma, som med all säkerhet inte vill titulera sig äldre, hälsar att det är riktigt bra pass). Så fint på något sätt att tv:n kan vara det sällskap som så många behöver just nu när de tvingas hålla sig hemma och kanske är helt ensamma. Något som också låter lockande är Karantän-TV, ett underhållningsprogram med komikerna Niklas Andersson och Ina Lundström som sitter i karantän i en husvagn på SVT Göteborgs parkeringsplats. De sänder enligt devisen “delad tråkighet är hälften så tråkigt” och allt handlar om att ha tråkigt tillsammans. Nytt avsnitt varje dag kl 14.00.

Sedan tidigare har jag snöat in helt på P3 och när Babs körde Huliganväder härom morgonen i Morgonpasset skrattade jag så att jag höll på att köra av vägen. Barnsligt som bara den, men sjukt roligt och jag behöver sjukt roligt just nu. Jag ÄLSKAR Babs! Kodjo Akolor är en annan favorit sedan gammalt, liksom Hanna Hellquist, men jag har fått nya favoriter som Katherine Zimmerman.

För någon som har svårt för pladdriga poddar är det egentligen märkligt att pladder på P3 funkar utmärkt. Det är också P3:s poddar som jag väljer om jag lyssnar på sådana och P3 Historia är en favorit. Lite har jag tappat bort även de historiska porträtten så här i nyhetsknarkartider, men senaste avsnittet jag lyssnade på om Haile Selassi var riktigt bra. Alla avsnitt hittar du här.

Kostar det så smakar det brukar det heta, men när det kommer till public service måste jag säga att det just nu smakar mer än det kostar. Så mycket innehåll för så lite pengar.

Böcker att se fram emot i april

Ny månad och nya böcker att drömma om att hinna läsa. Det är definitivt ett skämt hur få böcker jag hunnit läsa i mars, men inte ett att april verkar bli en höjdarmånad med många spännande boksläpp. Ocean Vuongs bok på bilden ovan är en av de titlar jag ser fram emot mest, men listan av nya böcker är lång.

Nästan i mål, Olivia Skoglund, Galago, 1 april

Änkan som vägrade dö, Shirshendu Mukhopadhyay, Piratförlaget, 1 april

Dammsuga i mörker, Jen Beagin, Wahlström & Widstrand, 2 april

En stund är vi vackra på jorden, Ocean Vuong, Natur & Kultur, 3 april

Jackie, Anne Swärd, Albert Bonniers förlag, 3 april

Paradiset ligger under mammas fötter, Gina Dirawi, Norstedts förlag, 6 april

Sista tåget till London, Meg Waite Clayton, Historiska Media, 6 april

Nästa!, Nina Lykke, Wahlström & Widstrand, 7 april

Singer, Petter Lindgren, Albert Bonniers förlag, 7 april

En enda gnista, Jodi Picoult, LB-förlag, 8 april

Olive, igen, Elizabeth Strout, Bokförlaget Forum, 8 april

Här är vi, Graham Swift, Albert Bonniers förlag, 14 april

En vuxen människas bekännelser, David Winberg, Piratförlaget, 15 april

Spela roll, Lisa Christensen, LB-förlag, 15 april

Vännen, Sigrid Nunez, Harper Collins Nordic, 15 april

Anonyma prestationister, Adam Svandell, Albert Bonniers förlag, 17 april

Ödesmark, Stina Jackson, Albert Bonniers förlag, 17 april

Jag är Istanbul, Malin Isaksson, Ordfront förlag, 18 april

Rolf, Malin Lindroth, Norstedts förlag, 20 april

Love, Kerstin Gezelius, Alexander Onofri, Bokförlaget Polaris, 21 april

Tistelhonung, Sara Paborn, Albert Bonniers förlag, 21 april

Äventyrlig evolution, Hanna Nyborg Støstad, Norra, 21 april

Nätterna på Winterfeldtplatz, Elin Boardy, Wahlström & Widstrand, 23 april

Bergtagen, Camilla Sten, Rabén & Sjögren, 24 april

Eros den bitterljuva, Anne Carson, Albert Bonniers förlag, 24 april

Sen for jag hem, Karin Smirnoff, Bokförlaget Polaris, 27 april

En stark nolla, Sara Lövestam, Gilla Böcker, 28 april

Där kräftorna sjunger, Delia Owens, Bokförlaget Forum, 29 april

Hundra skäl att leva, Richard Hoper, Bokförlaget Forum, 29 april

Solsken och parmesan, Christoffer Holst, Lovereads, 29 april

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: