Noveller

Novellkalender enligt O del 18

I samlingen Brasilien berättar: Ljud av steg, utgiven av Tranan, finns en rad mycket bra noveller. Den jag valt till novellkalendern är “Den andre” av Rubem Fonseca, en författare som tillsammans med Clarice Lispector, räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Novellen handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Budskapet är att den som på ytan har allt, kanske egentligen inte har någonting alls. En tänkvärd berättelse om den stressade vardagen och dess följder.

Novellkalender enligt O del 17

Ett barn bär sin pappas aska upp för spiraltrappan till hans lägenhet. När han nu dött faller det på henne att rensa ut hans lägenhet i Paris. Det faktum att han flyttade dit och befann sig långt från henne, så långt att hon inte hann fram till honom innan han dog, fyller henne med sorg och bitterhet. I lägenheten finns något han lämnat åt henne. Det är ett par skor i blå sammet, oanvända och alldeles för små för henne. Ett par gamla damskor avsedda för någon annan.

De blå skorna av Linda Olsson är en vardaglig novell om ett liv som inte blev, men utan sorg och olycka. En kort betraktelse över hur en lägenhet och ett par blå skor i fel storlek gör att en dotter får veta mer om sin far.

Novellkalender enligt O del 16

Att en novell av Jonas Hassen Khemiri skulle vara en del av min novellkalender var givet redan från början, men vilken det skulle bli har jag ägnat mycket tid åt att bestämma. Jag tycker om bildspråket i “Spöket Milton” och det öppna slutet som gör att vi inte vet vad som händer varken med honom eller hans vän. Jag fascineras av huvudpersonens förmåga att förklara bort det hemska som händer med honom när han sätts i fängelse, eller är med om världens längsta svensexa i novellen “Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi känt varandra innan du dog” och jag har, liksom många andra, berörts av den prisade “Oändrat oändlig”.

Till slut bestämde jag mig för “Nyårsnovell”, som publicerades i Expressen på nyårsafton 2010. Den opålitliga berättaren känns igen och vi vet egentligen inte vad den bror, som inte är hans bror, men ibland blir det. Det är en berättelse om en bror som väntar på sin bror, som skulle kunna ha råkat ut för allt möjligt. Eller inte.

Många ord, förvirring eller fullkomlig klarsyn. Precis det som Jonas Hassen Khemiri brukar bjuda på.

Novellkalender enligt O del 15

Katherine Mansfield föddes i Wellington 1888 och tillhör de stora novellförfattarna inom modernismen. Jag har tidigare läst enstaka noveller av henne och inför kalendern hade jag stora planer på att läsa mycket mer. Nu blev det i alla så att jag hann med Dockhuset och andra berättelser, där jag tyckte väldigt mycket om titelnovellen, men ändå har valt att låta novellen “En kopp te” representera Mansfield i årets novellkalender.

Katherine Mansfield beskrivs som en föregångare till Alice Munro och det märks i flera av hennes noveller, som är vardagsbetraktelser med kvinnor i huvudrollen. I “En kopp te” möter vi Rosemary Tell som är en rik, gift kvinna som beskrivs som ung och modern, men varken skön eller vacker. Hon har varit gift i två år och paret är väldigt rika, kanske till och med välbärgade om det inte vore ett så gammaldags ord.

Kontrasten till den fattiga kvinnan i samma ålder, som ber om pengar till en kopp te, är total och någonting gör att Rosemary vill hjälpa henne. Hon ger inte kvinnan några pengar, utan ber henne istället att stiga in i bilen med chaufför som tar dem både hem till paret Tells överdådiga hem.

“En kopp te” är en berättelse om kontraster, men också om osäkerhet och det faktum att allt inte kan köpas för pengar. Jag tycker mycket om Mansfields språk och sättet hon låter berättaren träda in och kommentera.

Novellkalender enligt O del 14

I novellen “En privat angelägenhet” ur Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie, möter huvudpersonen Chika en kvinna när hon springer från marknaden för att undgå ett upplopp. Chika är kristen och igbo, medan den andra kvinnan är hausamuslim och de lever helt olika liv. Gömda i en övergiven affär börjar de dock prata och när de lär sig saker om varandra, lär jag mig saker om Nigeria.

Människors möten berättar en annan historia än folkgruppers. Chika läser i The Guardia om hausamuslimernas historia av våld mot icke-muslimer och hon har hört att de slaktar igbos med machete. Men här möter hon en annan kvinna, en mamma med värkande bröstvårtor, som inte vill något annat än att skapa ett bra liv för sig och sina barn. Det mänskliga perspektivet är ett viktigt sådant och Chimamanda Ngozi Adichie är synnerligen bra på att beskriva människors möten.

 

Novellkalender enligt O del 12

Novellen “Början” av Gun-Britt Sundström är utgiven av Novellix och handlar om en mamma och hennes son. Vi får följa dem från dagen då sonen föds. Det stora ögonblick då hon blir någon annan en förut. Då hon blir en mamma. Noas mamma.

Ganska tidigt inser hon att Noa är ett ovanligt krävande barn. Han skriker mycket och tystnar inte förrän hon vänder honom ut mot världen. På förskolan får hon höra att han inte är som andra. Inte på ett elakt sätt, utan mer som ett konstaterande. Så blir också Noas skoltid på många sätt en kamp.

“Början” är en novell om en mor som försöker skydda sitt barn, utan att lyckas och om en pojke som är annorlunda och därför utsatt. Korta glimtar av ljus finns, men mycket handlar bara om att överleva. Det som genomsyrar novellen är dock moderskärleken, som aldrig sinar.

När jag läst färdigt hoppas jag att novellen bara beskriver en dålig början på ett mycket bättre liv, för visst måste vi tillåta alla att vara sig själva?!

“Början” tillhör inte de av novellkalenderns texter som jag använt i undervisningen, men jag tror att den kan fungera. Teman som utsatthet och mobbing gör den tung, men det finns annat som väger upp, som tryggheten i den lilla familjen och Noas vänner han får via datorn.

Faktiskt blir det här tredje dagen i rad med nobelprisanknytning, då Gun-Britt Sundström är nybliven ledamot i den utökade Nobelkommittén.

Novellkalender enligt O del 11


Nobelpriset delades ut igår och vi hänger kvar i nobelpristagares sällskap. Egentligen är det kanske tråkigt och förutsägbart att ha med Berg som vita elefanter av Ernest Hemingway, men jag tycker mycket om den och därför får den ta plats här.

“Berg som vita elefanter” är en av novellerna i samlingen Män utan kvinnor som gavs ut 1927 och den finns även med i Snön på Kilimanjaro och andra noveller som gavs ut 1942. 

I “Berg som vita elefanter” möter vi en man och en kvinna som sitter på en tågstation. De diskuterar sina resor och det ingrepp som kvinnan funderar på att göra. Med sin berömda isbergsteknik låter Hemingway få ord berätta väldigt mycket och vad som egentligen hänt står att läsa mellan raderna. Det är en novell som inbjuder till diskussion och även om det kanske finns ett “facit” går det definitivt att tolka den på flera olika sätt. 

Novellkalender enligt O del 10

Idag delas Nobelpriset ut, men någon pristagare i litteratur blir det inte. I dagens “lucka” finns dock en novell av en Nobelpristagare, nämligen Alice Munro, som tilldelades priset 2013 den mycket korta motiveringen: “Den samtida novellkonstens mästare”. 

Jag har bläddrat i de två novellsamlingar av Munro som jag äger och bestämde mig till slut för novellen “Tröst” ur boken Kärlek, vänskap, hat som gavs ut på svenska första gången 2003. “Tröst” handlar om Nina, som kommer hem från en tennismatch och hittar sin man Lewis död i sängen. Han har tagit tabletter och flera paket finns kvar på nattygsbordet. 

Novellen handlar dels om Ninas sorg, men kanske mest om den man Lewis var, en lärare i naturkunskap som undervisade om evolutionen i ett samhälle där kreationismen var den enda rätta förklaringen till livets uppkomst. Vi får också höra om Ninas kanske mest passionerade kyss, som inte kom från maken.

Det jag tycker mest om i Alice Munros noveller är språket och de många detaljerna. Huvudpersonerna är kvinnor, men inte kvinnor som syns och hörs, utan tvärtom de som sällan får ta plats.

Novellkalender enligt O del 9

Jag minns fortfarande när jag för första gången läste Smycket av Guy de Maupassant. Slutet med det övertydliga budskapet om vikten av att tala sanning är minst sagt känslosamt. 

Novellen Smycket handlar om Mathilde, som är en fattig kvinna med stora drömmar. Hennes man försöker glädja henne med en inbjudan till en stor fest, men Mathilde känner sig inte fin nog. För att muntra upp den något slitna klänningen ber hon sin rikare väninna att få låna ett smycke. Det får hon och lyckan är stor. Men säg den lycka som varar för evigt. Smycket försvinner och Mathilde gör allt för att kunna ersätta det. 

Guy de Maupassant räknas till de stora, klassiska novellförfattarna och en annan favorit är långnovellen eller kortromanen Fettpärlan

Novellkalender enligt O del 8

“Berättelsen om det osynliga barnet” är en av novellerna från boken Det osynliga barnet och andra noveller av Tove Jansson, som utkom första gången 1962 och är den sjunde boken om Mumintrollen.

I “Det osynliga barnet” kommer flickan Ninni till familjen och hon har så dåligt självförtroende att hon blivit osynlig. Att behandla barn med sarkasm och elakhet är inget de mår bra av, men Muminmammans kärlek och omtanke gör henne gradvis mer synlig. En så fin metafor för vad trygghet kan åstadkomma.

Här kan du höra Tove Jansson läsa ur Det osynliga barnet och andra berättelser.

%d bloggare gillar detta: