Vissa noveller blir aldrig gamla och inaktuella, trots att det på ytan kan verka så. Jag tänker till exempel på “Pälsen” av Hjalmar Söderberg, där en man får en ovanlig julhälsning. Novellen publicerades som en del av samlingen Historietter som utkom 1898.

Pälsen, som på ett sätt är novellens huvudperson, tillhör häradshövding Richardt. Han ska som vanligt fira jul hos sin gamle vän Doktor Henck, en man med vacker fru och tre barn, men inga pengar.

Det är julafton och Henck är på väg till Richardt för att låna pengar. På vägen dit blir han överkört av en drosksläde och hans överrock går sönder. Han får istället låna Richardts päls och i skydd av den blir han en helt annan man.

Söderbergs novell innehåll klassiska teman, som klass och dessutom några lika klassiska motiv. Någon får till exempel veta en hemlighet som inte är tänkt för hens öron. Jag tycker mycket om “Pälsen” och det sätt som Söderberg lyckas berätta massor med väldigt få ord.