Förlåt Dash och Lily

Jag har ju helt glömt av att skriva om Dash & Lily’s book of dares av David Levithan och Rachel Cohn. Då den utspelar sig under jul- och nyår var det just kring jul jag började läsa den. Sedan lyckades jag glömma bort den, läste ut den för ett par veckor sedan och glömde sedan bort den igen. Det är inte så att jag inte gillade Dash och Lily, men den var mest trevlig för stunden. Jag tyckte om miljön mycket, vad annat kan man när det handlar om en bok som startar i bokhandeln Strand Bookstore i New York?!

På en hylla i denna gigantiska affär placerar Lily en röd skrivbok från Moleskin och i den finns ett meddelande till den som hittar boken. Det lycklige heter Dash, är också tonåring och liksom Lily en både udda och lite ensam sådan. Skrivboken göms på olika ställen och skickas mellan Dash och Lily likt Hampus och Fideli gör med den vita stenen. Det ingår utmaningar också, inte just för att få tillbaka boken, men för att förtjäna den. Skillnaden är också att det tar väldigt lång tid innan Dash och Lily träffas.

Inledningen är lysande och jag läste i ett rasande tempo, sedan kom en period i mitten då det kändes som om jag fattat grejen och det blev lite segt. Det var då boken blev liggande. Sedan tar den sig rejält i slutet och jag är glad att jag läste ut den.

En söt historia som sagt, men jag gillade den inte lika mycket som Nick & Norah’s infinite playlist. Läsvärd är den dock och vill du läsa den på svenska så finns den nu översatt.

Det jag gillar med Rachel Cohn och David Levithan är deras normkritiska förhållningssätt. Allt är inte heteronormativt, men det görs ingen stor grej av det. Ja, Lilys bror är homosexuell, so what? Tummen upp säger jag. Mer avdramatiserad mångfald åt folket.

Apropå Strand så har de tydligen Speeddating for Booklovers. Hur roligt är inte det?!

Och apropå David Levithan så har jag just läst hans Liten parlör för älskande som var helt galet bra. Skriver mer när det är recensionsdatum, men redan nu vill jag uppmana till läsning!