Abraham tillhör dem jag tycker att vi ska tänka lite extra på såhär i juletider. Mannen som de tre abrahamitiska religionerna ser som sin stamfader. En bra påminnelse om att likheterna mellan judendomen, kristendomen och islam är större än olikheterna. Eller i alla fall är skillnaderna inom varje religion minst lika stora som mellan dem.
Tegelstenen Skära för sten av Abraham Verghese står i min bokhylla i väntan på lugnare tider. Den handlar om tvillingarna Marion och Shiva Stone som föds i Addis Abeba 1954 och växer upp i ett kaotiskt Etiopien. Låter mycket spännande!
Abraham Lincoln är en av de största amerikanske presidenterna och det finns säkert en massa skrivet av honom. Jag fastnade dock för Abraham Lincoln: hans liv och tid av Staffan Ekendahl.
Monsieur Ibrahim och Koranens blommor är en fin liten bok av Eric-Emmanuel Schmitt om vänskapen mellan pojken Momo och Monsieur Ibrahim. Mycket läsvärd.
Emmy Abrahamsson skriver ungdomsböcker och är i vår aktuell med Stjäla the show. Hennes Only väg is uppvar nominerad till Augustpriset.
Om nu Abrahamsson får vara med, måste även Ibrahimovic vara det. Boken Zlatan skrev tillsammans med David Lagercrantz har varit en av årets största snackisar helt klart.
På något sätt måste jag ändå uppmärksamma Loreen, trots att det här är en bokblogg. Det får bli en lista som på något sätt har med Euphoria, Loreen och vinst att göra. Eller kanske Baku? Eller ryska små gummor?
Stort grattis till Loreen, en riktigt cool tjej med en riktigt bra låt. En annan cool tjej är Hedvig som i sin bok spanar på orättvisor i samhället. Med tanke på Loreens protester mot hur Azerbajdzjans styre ser ut, tror jag att hon också skulle gilla Hedvig.
Om en vinst, men i Idol (som Loreen för övrigt varit med i också så det passar ju) handlar Mirakel, där vi får träffa Idol-Rakel som gjort karriär under namnet Miracle. En på samma gång glittrig och tänkvärd bok, som flera av mina elever har gillar.
Euphoria ja, det är väl något som drabbar Caroline i Alltid du, när hon åter står öga mot öga med sin ungdomskärlek Adam.
Själv drabbades jag av detsamma när jag läste Artighetsreglerna och faktum är att Loreen, liksom Tinker, troligen skulle uppskatta de ursprungliga artighetsreglerna.
Inga små ryska gummor, men väl italienska finns i finaSjälamakerskansom tillhör månadens höjdpunkter. Jag var dessutom mer förtjust i gårdagens italienska bidrag, trots att de ryska små damerna var fruktansvärt söta.
Loreen verkar ha haft riktigt kul på efterfesten och en bok om en musikfest, följd av en alldeles speciell natt ärNick & Norah’s infinite playlist. Och infinite i betydelsen oändlig var verkligen låtlistan i gårdagens tävling.
Det är stort det här. Och Loreen är stor. Kanske snart lika stor som Zlatan? Om nu musik någonsin kan slå ut sport. Tveksamt. I melodifestivalsammanhang kommer dock ingenting att bli större för mig än när jag som 10-åring gråtande såg Herreys vinna i Luxenburg.
LL-förlaget har fått tillstånd att återberätta megasuccén Jag är Zlatan Ibrahimovic på lättläst svenska. Boken kommer i sommar och omarbetas just nu av Mats Wänblad.
Kul att en bok som lockar många nu blir tillgänglig för ännu fler. Läser förresten Det du inte sågav Patrik Sjöberg och Markus Lutteman nu och eleverna är nyfikna. Visade just hans hopp på 2.42 och det var lika mäktigt fortfarande.
Och apropå lättläst så har ni väl inte missat stafetten som pågår med tema språk, makt och demokrati. Jag lämnade över stafettpinnen till Pernilla Alm som skriver om att förlora sitt språk.
Lyran vill att vi berättar om tre böcker som varit bättre än vi någonsin kunde föreställa oss. Tre oväntade favoriter alltså.
1. Jag är Zlatan är en bok som jag visserligen trodde skulle vara underhållande, men riktigt kasst skriven efter att vissa bokbloggare fått allergiska reaktioner av språket. Jag fick inga utslag alls. Istället roades jag av en intressant historia med en person som har alldeles för stort ego för sitt eget bästa, men också en rejäl portion humor. Han är inte alltid en bra förebild den gode Zlatan, men han är helt klart en kämpe. På gott och ont.
2. Omslaget lurade mig och jag trodde länge att Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron var en käck feel-good-roman för äldre damer. Istället visade det röra sig om en annorlunda och hjärtskärande barndomsskildring. Mycket bra. Snart dags att läsa bok nummer två.
3. Jag var helt övertygad om att serieromaner inte var något för mig. Sedan läste jag Prins Charles känsla av Liv Strömqvist och fick en ny idol. Hjälp vad bra hon är. Läs, läs, läs!
Jag har varit utan tv, tidning och internet under några dagar och har därför klickat mig runt för att se vad jag har missat från den kulturella världen.
DN berättar att Zlatans bok blir en app. Hur det ska funka rent praktiskt kan man undra, men det finns säkert en marknad för allt som har med Zlatan att göra. Detta trots, eller tack vare (?) den senaste örfilen. Appen kosta 139 kronor och innehåller hela boken, samt en del extramaterial. Det finns en hel del coola repliker i boken, så “dagens Zlatancitat” kanske kunde vara något?
En bra bok inte blivit app men väl film är Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. En fruktansvärt hemsk bok. Definitivt bra, men vidrigt otäck. Vet inte om jag vågar se filmen om jag ska vara ärlig.
I en annan bokfilm Extremt högt och otroligt nära spelar Max von Sydow en av de roller jag tyckte bäst om i boken, nämligen den stumme hyresgästen. I övrigt hade jag svårt för boken och är inte speciellt sugen på att se filmen. Däremot tycker jag att det är riktigt kul att von Sydow är nominerad till en Oscar för bästa manliga biroll för sin insats.
I en bokfilm spelar också Viola Davis. Hon verkligen är Aibelee i filmen som bygger på boken Niceville. Nu tippas hon vinna en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.
Även nomineringarna till årets Nobelpris är klara, den så kallade långa listan, men om den får vi veta exakt ingenting. Dags för ledamöterna att börja läsa i alla fall. En kvinnlig romanförfattare i år kanske? Gärna från Afrika, Sydamerika eller Asien.
Ikväll tittar jag på “Haagarna” i På Spåret. Måste säga att jag fått en mycket mer positiv bild av Martina Haag på senaste tiden. Hennes senaste bok har jag dock inte läst ännu, men den ligger i en hög och väntar. Nu ska den bli film och författaren är kaxig nog att ge sig själv huvudrollen. Det gillas!
Två äkta par tävlar förresten ikväll och jag vet faktiskt inte riktigt vilka jag ska heja på. Spännande lär det bli i alla fall!
Imorgon ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot att se Björn Ranelid i Melodifestivalen.
Troligen kommer twitter att finnas med mig under tiden, för visst är det som Erica Treijs skriver att det blivit trångt i tv-soffan när de tekniska prylarna ska få plats.
Slutligen hoppas jag att ni inte missat Liv Strömquists serie om Jan Björklund.
Jag gillar fotboll och jag gillar Zlatan. Jag gillar hans kaxighet, hans ibland överdrivna uttalanden och faktum är att jag också gillar att han inte alltid gör det som förväntas av honom. Hade han gjort det, skulle han troligen aldrig varit Zlatan med hela svenska folket. Som han själv konstaterar skrivs det inga böcker om de snälla killarna i MFF:s pojklag, men på den tiden var det deras regler som gällde. Det mest hjärtskärande i hela boken är när föräldrarna skriver protestlistor för att få bort honom från laget. Hur det kändes för denna lilla kille som redan var så annorlunda och utanför.
Jag grips av skildringen av en tuff barndom. Om hur kriget i Jugoslavien påverkar pappan och får honom att dricka om möjligt ännu mer. Om mamman som jobbar häcken av sig, men som knappast kan erbjuda en trygg uppväxtmiljö. Om styvsystrarna som knarkar och om en familj som aldrig glömmer. Sviker du så är du som utsuddad, så är det bara.
Zlatan glömmer inte heller. Han glömmer inte föräldrarna i MFF, inte hur Hasse Borg svek, inte hur journalisterna skrev skit och fejkade en kontaktannons, inte hur han lämnades åt sitt öde i Ajax, eller blev näst intill mobbad av Guardiola i Barcelona och utslängd ur landslaget av Lars Lagerbäck. Inte heller glömmer han hur Roland Andersson stöttat honom, hur kompisen Maxwell funnits med sedan tiden i Ajax, hur Mourinho peppat honom eller att Erik Hamrén gav honom ett förtroende. Zlatan glömmer inte. Det är tydligt.
Måste man gilla fotboll för att uppskatta boken om Zlatan? Både ja och nej. Berättelsen om den lilla, arga pojken från Rosengård kan läsas av alla, men det är grymt många namn att hålla koll på när killen växer upp och börjar spela fotboll i Europa. Väldigt många namn, många matcher och många mål. Jag har återupplevt en massa fotbollsminnen och det tycker jag ger läsningen ännu ett perspektiv. Visserligen finns det en gedigen rollista i inledningen av boken, men det är ändå mycket att hålla i huvudet kan jag tänka.
Är det en taskigt skriven bok? Det har klagats på språket i boken om Zlatan. Jag håller inte med. Språket funkar utmärkt trots, eller kanske tack vare, allt talspråk. Zlatans röst går igenom och det är precis så det ska vara. Det finns ett genomgående bra budskap, var dig själv även om det kostar, och en ständigt pågående diskussion om vad som egentligen är rätt och fel.
Är det synd om Zlatan? En fråga som kom upp på vår bokcirkel i tisdags. Är han fortfarande den rädde, utsatta killen? Jag tycker inte det. Jag tycker att han verkar ha landat. Visst har han formats av att initialt ha sett sig själv som ett offer, men han tycks inte gömma sig bakom det längre. Att han träffat en tjej som Helena är även efter läsningen obegripligt, men jag gillar att han så tydligt säger att han vill prioritera familjen.
Jag tänker att vi som är vuxna borde fundera mer över hur mycket vi tillåter. Måste alla stöpas i samma form? Nu var Zlatan själv knappast en ängel utan både bråkig och kriminell. Det värsta var dock när han blev utplockad till en stödlärare och att denna dessutom följde honom runt skolan. Det kändes. Ibland kanske det som vi tror är hjälp inte alls är det. Hur gör vi istället?
Raka rör verkar funka på Zlatan. Det ska vara klart vem som bestämmer, men det ska finnas en förståelse för individen. Respekt kan visas på olika sätt. Just nu har vi en ny elev i klassen, en av alla som behöver testa gränser och som har svårt för att någon annan bestämmer. En som tycker att man som elev kan säga vad som helst om en lärare “börjar”. Igår räckte det att jag sa “slå upp s. 152” så lät jag tydligen arg och visade då ingen respekt. Respekt går åt två håll. Det vet Zlatan, men det visste han inte från början. Det är också tydligt att det inte är lätt att undvika konflikter med någon som är övertygad om att hela världen är emot honom. Detta gäller inte bara Zlatan och min elev, utan många, många andra. Jag har gått ronder mot många av dem. Oftast med gott resultat och med gott resultat menar jag inte att jag bestämmer och de håller käft, utan att vi hittat en ömsesidig respekt och förståelse för varandra.
Det som slår mig är att Zlatan trots allt tar ansvar för sina handlingar, han vet vad som är rätt och fel, men ibland skiter han i vilket. Han gör också klart att det krävs en massa jobb för att nå dit man vill. Ingen annan kommer att göra jobbet. Det är ett bra och viktigt budskap.
Jag hade stor behållning av boken om Zlatan och jag är glad att jag läste den. Jag tror att det är en bok som många kan uppskatta, men ett visst fotbollsintresse är som sagt bra att ha.
Jag skulle visa dem, och som jag ska, jag spelar bättre när jag är arg. Tänk på det, ser ni mig rasande, bli inte oroliga. Okej, jag kan göra något dumt och få rött kort. Men för det bästa är det ett bra tecken. Hela min karriär bygger på viljan att slå tillbaka […]
Läser Jag är Zlatan och förundras över vad det är som driver honom. Att han alltid kämpar för att bli sedd och för att vinna. Att han aldrig blir nöjd. Den lille killen från Rosengård, som de andra föräldrarna inte ville ha i laget, bli aldrig av med känslan av att inte passa in.
Och så några råd till unga som söker sin väg:
Det finns tusen vägar att gå, och den som är speciell och lite avig är ofta den bästa. Jag hatar när de som skiljer ut sig trycks ner. Hade jag inte varit annorlunda skulle jag inte suttit här och vad jag menar är självklart inte: Var som jag. Försök bli som Zlatan! Inte alls! Jag snackar om att gå sin egen väg, vad den vägen nu är, och det ska fan inte skrivas på några listor eller komma med utfrysningar bara för att du inte är som de andra.
Men det är klart, det är inte bra om du sabbar den scudetto du lovat till din klubb för att du har ett jävla humör.
Jag tänker att jag har en massa böcker på gång, men faktum är att jag inte har riktig koll. Det gillar jag inte alls. Jag strävar efter kontroll, därav alla listor och därför gör jag en nu. Men först ska jag kolla vilka böcker som jag höll på att läsa förra gången jag gjorde en lista och hur många som faktiskt är utlästa.
Sex av de böcker jag läste då är utlästa och en av de böcker jag sade mig vilja börja på. En sket jag i helt, en är knappt påbörjad och en stackars manushög ligger fortfarande vid sängen.
Nu är läget följande:
Vid sängen: Livets källa av Nawal el Saadawi, som inte riktigt tar tag i mig.
I väskan: Finns Mrs Dalloway av Virginia Woolf, upphittad men inte utläst.
På iPaden:Jag är Zlatan av just Zlatan, som jag tycker är riktigt bra. Måste dock vara vansinnigt jobbig att läsa om man inte har koll på fotbollsspelare. Maken till name-dropping har jag sällan skådat.
Biografier och memoarer är inte riktigt min grej. I alla fall brukar jag alltid hävda det, men det finns faktiskt bra undantag i denna ibland väldigt tråkiga genre. Mest populär just nu är Zlatan Ibrahimovics bok Jag är Zlatan som säljer som smör. Tydligen bättre än Harry Potter.
Kanske blir det årets julklapp? Jag har tidigare konstaterat att böcker om denna kan få många att läsa, som annars inte läser böcker. Lite skeptisk är jag kanske själv, men samtidigt skulle det vara kul att läsa om landets just nu störste fotbollsspelare. Sex guldbollar talar för sig själv.
Kul förresten att Lotta Schelin vågade skämta lite med honom på fotbollsgalan i måndags och skönt att han kunde ta det.
Säga vad man vill, men grabben är en förebild på många sätt. För min del får det nog bli ett e-bokslån från biblioteket, men inte just nu.
Jag tror inte att jag kommer att läsa boken om Zlatan. Jag gillar fotboll, tycker att han är grym, men vet inte riktigt vad boken skulle kunna säga mig. Jag är dock glad att det kommer ut. Vissa böcker fyller den viktiga funktionen att den får personer som annars inte läser att faktiskt läsa. Jag är Zlatan är troligen en sådan bok.
Måste man läsa böcker? Som svensklärare säger jag ja. Som människa gör jag det också. Nu är visserligen svensklärare människor också, tro det eller ej, men vi kanske är en aningens mer fixerade vid läsning än andra. En anledning till detta är att det finns få saker som är så bra för språkutveckling som att läsa.
Vi läser varje morgon och det är en lugn och skön start på dagen. I sann Aidan Chambers anda redovisas inte böckerna direkt, mer än att vi tipsar varandra (än så länge mest jag som tipsar de andra). Största vinsten är nog den naturliga lässtunden och lugnet. Att uppskatta lässtunden är första steget mot att uppskatta att läsa.
Just böcker som är sanna går hem hos eleverna. Vi kan lite föraktfullt fnysa åt BOATS, men de fyller en funktion. Sedan önskar jag att läsarna går vidare och vågar pröva nytt, men att gå utanför sin bekvämlighetszon är som bekant inte så lätt.
Även där fyller vi vuxna i allmänhet och kanske lärare i synnerhet en viktig funktion. Det gäller dock att presentera litteratur som kan fånga de elever som sitter i klassrummet just nu. Själv avskydde jag både Strindberg och Lagerlöf länge då jag blivit tvingad att läsa deras böcker allt för tidigt och dessutom med allt för mycket kontroll och krav på “rätt” tolkning. Konstigt nog verkar det fortfarande vara ett vanligt sätt att läsa i skolan.
Nog om lärare, det diskuterar jag kanske vidare på min andra blogg, nu ska jag istället ge mig ut på jakt efter böcker jag inte vill läsa, men som behövs ändå.
