Faïza Guène

Sammanfattning av min franska februari

Det blev en något spretig fransk februari, med flera böcker på franska av författare från andra länder än just Frankrike. En fransk februari rent språkligt alltså, men inte rent geografiskt.

Det vi inte visste var lycka, Agnès Ledig och Allt vi såg var lycka av Grégoire Delacourt är dock skrivna av författare födda och uppvuxna i Frankrike. Den senare utspelar sig visserligen delvis i Mexico. Jag har också läst Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guéne om 15-åriga Doria, bosatt i en förort till Paris, som ligger en hel värld ifrån Eiffeltornet.

Geneviève Lefebvre är kanadensiska, men hennes bok Alla gånger jag inte dog utspelar sig i Belgiens huvudstad Bryssel, där rädslan för terrordåd påverkar vardagen.

Månadens bästa franskspråkiga var Litet land av Gaël Faye. Faye är född i Burundi och boken utspelar sig där 1993-1994 när en stor konflikt mellan tutsier och hutuer blossade upp efter landets första demokratiska val. En riktigt, riktigt bra bok som ni får läsa mer om 12/3 när den har recensionsdag.

Och så de halvlästa: Torkans år av Roland Buti (Schweiz) och Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (Marocko). Två böcker som förhoppningsvis blir utlästa inom kort.

Har du läst något franskt i februari?

Fransk februari

Mina elever läser och jag också. Just idag bestämde vi oss för en lugn lektion och en chans för dem att fastna i de böcker de just lånat. Själv har jag valt Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guènes, en bok jag tänkt läsa länge. Det fick mig att fundera på varför jag läst så få franska böcker det senaste. Frankrike brukar vara ett av de länder jag läst flest böcker från när årets läsning summeras, efter Sverige, Storbritannien och USA, men 2017 var endast ynka 1% av de böcker jag läste skrivna av franska författare, vilket innebar 3 böcker. För att förbättra den franska statistiken utlyser jag därför fransk februari och jag inser att en kort månad inte kommer att innebära hur mycket läsning som helst, men några böcker ska det allt bli.

Häng gärna på om ni vill, så sammanställer jag en fransk tipslista i slutet av månaden.

Boktolvan 2018

Jag startade utmaningen Boktolvan för många år sedan (första tolvan körde jag 2011), men förra året bestämde jag mig, efter några totalt misslyckade år, att strunta i den. I år gör jag ett nytt försök och min lista på författare som jag ska försöka läsa tolv av består av författare (främst kvinnor) som vunnit eller nominerats till olika litteraturpriser. Många av författarna är sådana jag tänkt läsa något av länge, medan andra är ganska nya bekantskaper. Listan kommer att fyllas på under året, men just nu ser den ut så här.

Barbara Kingsolver tilldelades Women’s Prize for Fiction 2010

Helen Dunmore vann det första Women’s Prize for Fiction 1996

Colm Tóibín har vunnit flera priset i hemlandet Irland och nominerats till Man Booker Prize

Hilary Mantel har vunnit massor för sina tegelstenar, men kanske (troligen) läser jag något annat.

Anne Enright borde jag läst, men jag har bara lyckats påbörja hennes böcker. Tilldelades Bookerpriset 2007.

Maryse Condé har nominerats till Man Booker International Prize och är en författare jag tänkt läsa något av länge.

Emily Fridlund nominerades till Man Booker Prize och hennes bok The History of wolves finns i min Kindle.

Colson Whitehead belönades med National Book Award 2016, Pulitzerpriset 2017 och nominerades till en rad andra priser för sin bok The Underground railroad.

Madeleine Thien nominerades till Women’s Prize for Fiction för sin Do not say we have nothing.

Fatima Bremmer tilldelades Augustpriset för sin Ett jävla solsken.

Salim Bachi tilldelades Prix Goncourt de premiere novel och har utsetts till den största författaren i sin generation i hemlandet Algeriet.

Kamila Shamsie har nominerats till såväl Women’s Prize for Fiction som Man Booker Prize. En författare jag länge tänkt läsa något av.

Auður Ava Ólafsdóttir har nominerats till Nordiska Rådets Litteraturpris.

Marlon James har vunnit en rad priser och i januari kommer hans En kort krönika om sju mord på svenska.

Chigozie Obioma nominerades bland annat till Man Booker Prize 2015 för sin debutroman Fiskarmännen.

Isabelle Ståhl debuterade 2017 och har nominerats till såväl Augustpriset som Borås tidnings debutantpris.

Faïza Guéne belönades 2007 med Peter Pan-priset av IBBY för sin debut Kiffe kiffe imorgon.

Rose Tremain tilldelades Orange Prize for Fiction 2008 för sin bok The Road home.

Läsutmaning november

Jag behöver spurta i utmaningen Boktolvan. Jag behöver läsa ytterligare sju förfatare. Tanken är att jag ska göra det nu i november och tänkbara böcker att läsa är:

Frukost på Tiffany’s av Truman Capote, med sjukt snyggt omslag.

Fruit of the lemon av Andrea Levy som stått i hyllan i tusen år.

Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène, som jag lånat hem från biblioteket.

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector, står också i hyllan.

Sade du, säger jag av Pia Juul, en styck halvläst diktsamling.

Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark, som faktiskt avancerat ända till sängbordet.

Nattfjäril av Jessica Kolterjahn är ännu en hyllvärmare.

 

Som vanligt är risken stor att jag läser något helt annat…

Vad planerar du att läsa i november?

 

 

 

Världens bästa Nina

image

I senaste numret av ViLäser finns en lång artikel om Nina Bouraoui som varande en del av den “franska vågen” som de kallar alla de begåvade franska författarinnor vars böcker ges ut av förlag som Sekwa, NorstedtsLeopard Förlag och Elisabeth Grate Bokförlag.

Jag läste min första bok av Nina Bouraoui i oktober. Den lilla, tunna romanen Kärlekens geografi som berättar om en författares kärleksförhållande med en mycket yngre beundrare. En beundrare som har läst hennes dagbok, Dockan Bella, och blivit totalt gripen. Efter läsningen av den helt fantastiska Kärlekens geografi döpte jag mitt inlägg om den till Wow liksom. Det var precis så jag kände. Jag var totalt drabbad av Borauouis sätt att skriva.

I april läste jag den självbiografiska Pojkflickan som också var riktigt, riktigt bra. Borauoui har ett så annorlunda och vackert språk, ett hetsigt sätt att skriva och en förmåga att beskriva det obeskrivbara.

I artiklen säger författaren att nyckeln till hela hennes författarskap finns i dagboken Dockan Bella. Den står i hyllan och kommer definitivt bli läst snart. Det krävs dock rätt tillfälle att läsa Bouraoui då böckerna jag läst hittills varit väldigt starka. De må se tunna ut, men är ingenting att dra igenom på en timme eller två. Böckerna kräver eftertanke och jag vill gärna vila i varje ord.

I höst kommer en nya bok av Nina Bouaroui ut på Elisabeth Grate Bokförlag. Den heter Våra kyssar är avsked.  Om jag vill läsa? Självklart. Innan dess ska jag dock läsa Dockan Bella.

Andra franska författarinnor som det tipsas om i ViLäser är:

Claire Castillon

Faïza Guène

Elisabeth Filhol (Reaktorn utkommer i höst på Sekwa)

Virginie Mouzat

Justine Lévy (En ovärdig dotter utkommer i höst på Sekwa)

 

De två första finns med i min Boktolva.

 

Jag skulle också vilja lägga till:

Michèle Lesbre

Tatiana de Rosnay

och algeriska Assia Djebar

 

Och är nyfiken på:

Delphine de Vigan

Dominique Dyens

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: