Daniel Åberg

Hotellet P3 Serie

Hotellet är en serie i sju delar där vi får följa med på en klassåterträff på ett lyxigt hotell i Norrbotten. Ingen vet vem som bjudit dem och de blir alla lite överraskade över hur få som kommit. Ingen tänker så mycket på det när de sex vännerna festar loss och minns sin skoltid. Vi får ganska tidigt veta att någonting hemskt kommer att hända dem och polisförhören med Ines, en av vännerna, ger oss långsamt en förklaring till vad som hänt. Gamla hemligheter kommer upp till ytan och det står klart att den som bjudit in till klassfest tänkt sig något helt annat än en trevlig helg på lyxhotell.

För mig som inte gillar ljudböcker är P3 Serie ett perfekt format. Korta avsnitt, en återblick i början av varje avsnitt och i fallet med Hotellet, rejäl spänning. Vi bjuds dessutom på fina skådespelarinsatser av bland andra Amanda Jansson, Johannes Kuhnke och systrarna Happy och Felice Jankell. Manuset till Hotellet är baserat på en originalhistoria av Daniel Åberg som de senaste åren haft fokus på ljuddrama. Producenter är Louise Jacobson och Emelie Rosenqvist och dramaturg Magnus Lindman.

Det finns saker jag inte gillar med Hotellet, som de ibland märkliga vändningarna och de ibland övertydliga karaktärerna, men som alternativ till ljudbok för den som inte är så bra på att koncentrera sig, funkar serien bra. Spännande och lättlyssnad.


Om serien

Hotellet, en serie i sju delar efter en idé av Daniel Åberg, P3 Serie med premiär i november 2021.

Kultur som ligger i tiden

På måndag är tanken att jag ska föreläsa om mellankrigstiden för mina elever i Historia 1b. Ni vet den där tiden mellan två världskrig som ingen som levde i den självklart benämnde som just mellankrigstiden, men som vi så här i efterhand inser är just det. Nu har jag behövt fundera över min planerade genomgång och det har med vår samtid att göra. Det är inte bara det att extrema och antidemokratiska krafter växer utan de senaste veckorna har världen mer och mer kommit att likna den som var för hundra år sedan. De hade spanska sjukan, vi har det nya coronaviruset. De hade hyperinflation, vi har en Riksbank som lånar ut 500 miljarder till staten. De hade börskraschen 1929, vi har en just precis nu. De hade ”det glada 20-talet”, vi verkar gå direkt till eländet utan att passera något glatt alls.

Men nu ska jag egentligen inte skriva om min historieundervisning utan istället om kultur som ligger i tiden. Sjukdom, extremism och elände alltså.

Decamerone av Giovanni Boccaccio gavs ut på 1350-talet och handlar om tio unga människor som flyr det pestdrabbade Florens och beger sig ut på landsbygden. Väl där börjar de berätta historier för varandra och dessa bildar det som kallas världens första novellsamling.

Även Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig på den tid då digerdöden härjar i Europa. Den namnlösa huvudpersonen ger sig ut på en vandring genom Europa för att komma ifrån sjukdomen.

Blindheten av José Saramago är en av mina absoluta favoritböcker skriven av en Nobelpristagare. Där drabbas befolkningen i ett land av en sjukdom som gör alla blinda, eller i alla fall de flesta. Det blir snart tydligt hur illa människor kan bete sig när de tror att ingen ser.

Som pesten av Hanne-Vibeke Holst låter onekligen både intressant och aktuell. Den handlar om en läkare som arbetar med pandemibekämpning för WHO. En verklig motsvarighet till henne lär ha häcken full just nu.

I ungdomsboksserien av Sofia Nordin som ineds med En sekund i taget drabbas befolkningen av en febersjukdom som dödar i princip alla. Inledningssidorna är fruktansvärda och huvudpersonen Hedvig ser bland annat sin familj dö. För att överleva lämnar hon sitt hem och bosätter sig i en övergiven bondgård.

I am legend av Richard Matheson är en bok från 1954 som 2007 blev film med Will Smith i huvudrollen. Det är en postapokalyptisk berättelse när allt redan verkar kört och det är väl knappast ett förlopp vi hoppas på, men å andra sidan är det ju inte vampyrer eller zombier som hotar oss heller. Vad vi vet.

Ännu en klassiker som jag inte läst, men kanske borde läsa är Albert Camus Pesten som tydligen blivit en storsäljare så här i virustider. Det är alltså inte bara jag som får läsinspiration från det kaotiska läget i världen.

Däremot har jag läst Väggen av Marlen Haushofer från 1963 där en kvinna stängs in av en glasvägg och får klara sig själv i en jaktstuga med några djur som sällskap. Vad som hänt med alla andra människor är inte så viktigt, fokus ligger på att överleva.

Jag har varken läst eller lyssnat till Daniel Åbergs serier Virus och Smittad, som getts ut av Storytel. De ligger dock onekligen i tiden och kanske är det dags att göra ett försök nu. Däremot har jag lyssnat på Smitta av Jessica Schiefauer som är en del av P3 Serie. Spännande om en sjukdom som bara drabbar män och gör dem till fruktansvärda monster.

En bok som många behöver läsa just nu är Larmrapporten av Emma Frans med den fantastiska undertiteln ”Att skilja vetenskap från trams” vilket inte direkt ligger i tiden. Också det en koppling till mellankrigstiden och den propaganda som var stor då.

11 december Daniel, Daniela

Daniel Åberg är en fin författare. Senast skrev han När två blev tre tillsammans med frun Johanna Ögren, som jag recenserade på Bokhora. Men mest läsvärd är ännu hans senaste roman Vi har redan sagt hej dåÄven debuten Dannyboy & kärleken är klart läsvärd.

Robinson Crusoe av Daniel Defoe är en klassiker. Defoe hävdade att det var en sann historia, men den är knappast ens sannolik. Bra är den däremot.

Himmelsdalen av Marie Hermanson beger sig Daniel till den isolerade Himmelsdalen för att besöka sin tvillingbror Max som befinner sig på ett vårdhem där. Bra och spännande bok.

I boken You´re the one I don´t want  av Alexandra Potter jobbar Lucy på ett galleri och ägarinnan Magda försöker para ihop honom med sin son Daniel. Det går sådär.

I fantastiskt spännande Okänt offer av Tana French utspelar sig en stor del av handlingen i ett gammalt hus. Huset ägs av Daniel March som är student och skriver en avhandling med titeln Det döda föremålet som berättare i tidig medeltida episk poesi. Det är en osannolik historia som ändå blir totalt trovärdig. Konstigt, men sant.

Det finns en Daniel även i Barbara Voors Islossning. Han är bäste vän till Fredrik, pappan som går ut på isen med sin dotter Elin. En mycket bra bok om vacker och ful sorg. Kan man ens dela upp sorg på det viset?

Daniel Espinosa gör film och eftersom jag är typ världens sämsta på att se film har jag inte sett någon av dem. Inte ens Snabba Cash, men den har jag i alla fall läst.

Jag lyckas faktiskt inte hitta en enda Daniela, men väl en Danielle. Det är min gamla tonårsidol Danielle Steel, vars böcker jag inte läst på väldigt många år. Jag väljer att inte se dem som skämsböcker, utan böcker jag tyckte om i en annan fas i mitt läsande. Faktum är att det skulle vara intressant att läsa något nyare av henne. Eller så förstör det det rosaskimmer hon befinner sig i när mitt tonårsjag tänker på henne.

 

Vilken Daniel eller Daniela vill du lyfta fram lite extra idag?

En styck just-nu-enkät

Jag saknar struktur och längtar efter det samma. Alltså är det dags för en just-nu-enkät. Variera den som du vill, om du vill!

Vid sängen: finns en alldeles för stor hög med böcker, men den jag läser mest ur är Skuggsida som blivit liggande hela sommaren, men som nu nästan är utläst.

På soffbordet: Där ligger När 2 blir 3 av Daniel Åberg och Johanna Ögren, som passar bra att läsa då ungarna ser på tv.

I handväskan: Jag bär runt på Avståndet mellan och läser den främst när mina elever läser sina böcker på morgonen.

För att fortbilda mig: Bedömning för lärande av Christian Lundahl ingår i lärarlyftskursen jag läser.

På läsplattan: Har jag Malin Persson Giolitos efterlängtade tredje bok Bortom varje rimligt tvivel.

Läser jag lite då och då: Diktsamling av Lina Ekdahl, som varit på gång länge, länge.

Bokklubbsbok: Har inte börjat med Hello Kitty måste dö ännu, men det är snart dags.

Utmaningsbok: Måste ta tag i Boktolvan och det är dags för Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark, som jag ännu bara bläddrat i.

På is: Har helt kommit av mig i läsningen av Ngugi wa Thiong’os En blomma av blod. Vet egentligen inte varför.

Borde jag börja med: Det finns inte så många borden, men jag borde läsa Att föda ett barn av Kristina Sandberg, för att sedan kunna fortsätta med Sörja för de sina av samma författare.

Längtar jag efter att få läsa: Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann, som landade i lådan igår.

 

Vad läser du just nu?

Reatips enligt O del 2

Om ni inte redan fyllt reakvoten kommer här fler tips.

En ruskigt bra bok för endast 20 kr är definitivt ett fynd. Inlåsta av Emma Donoghue är både annorlunda och bra. Lika bra och billiga är Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, samt Kom och hälsa på mig om tusen år av Bodil Malmsten. Stella & Sebastian av Jenny Leeb är en charmig historia som definitivt är värd minst 20 kronor. Bra svensk chic-lit. Charmig är också Dannyboy & kärleken av Daniel Åberg.

Jag älskar dig inte av Christina Stielli är en av de böcker som väckte starkast känslor hos mig under förra året. En bra och svart bok om en skilsmässa.

En sannolik historia av Karin Alvtegen är en bok som förtjänar mer uppmärksamhet än vad jag tycker den fått. Läsvärd och trevlig.

Mer uppmärksamhet borde också Vinteräpplen av Josefine Sundström få. En riktigt stark historia om tre generationers kämpande kvinnor.

Susanna Alakoski är en annan favorit och hennes bok Håpas du trifs bra i fengelset är mycket bra. Stor favorit är också Barbara Voors och hennes Fantomsmärtor är en av de bästa han skrivit.

Den röda soffan av Michèle Lesbre är verkligen en liten pärla. Mycket läsvärd och välskriven.

Malin Persson Giolito skriver mycket bra om Alex som alltid hamnar i trubbel i bokenBara ett barn. Har du inte läst den tycker jag definitivt att du ska göra det!

Riktigt, riktigt roligt på ett härligt absurt vis är Ich bin ein Bibliothekar av Christer Hermansson. Bör läsas av alla som jobbar på, eller ofta besöker, ett bibliotek. Helt underbar i bästa Erlend Loe anda.

 

Första tipsinlägget hittar ni här.

Lucka nummer 21 Daniel Åberg

Det är väldigt, väldigt snart jul och idag har jag återigen författarbesök på bloggen. Jag läste Dannyboy & kärleken långt innan jag började blogga, ett lyckat spontanköp en sen kväll när jag inte hade något att läsa på bussen hem. Jag gillade den, men glömde nästan bort den och upptäckte sedan Daniel Åbergs blogg om boken som blev Vi har redan sagt hej då. Två fina böcker som är väl värda att läsa. Idag är det Daniel Åberg som är luckvärd i julkalendern:

 

Du har hittills gett ut två böcker, Dannyboy & kärleken bär ditt namn. Hur självbiografisk är den egentligen?

Båda mina romaner är just romaner, men det är klart att det finns en hel del i dem båda som är inspirerat av verkligheten. Båda böckernas huvudintrig är helt fiktiv, men i Dannyboy & kärleken finns det rätt stora likheter mellan Dannyboys och mitt eget förflutna i de delar som återberättas.

När det gäller Filip i Vi har redan sagt hej då så har en del av sakerna som inträffar i handlingen skett i någon form på riktigt, men jag skulle vilja påstå att det är remixat så till den grad att det är svårt att veta vad som är fiktion och vad som är verkligt – ibland till och med för mig själv.

Vi har redan sagt hej då beskriver en fin, men ganska så omöjlig kärlek mellan Filip och Iris. Den slutar definitivt, men jag skulle ändå vilja veta mer om en eller båda. Kommer det att hända?

De läsare som med någorlunda tät marginal har läst de två romaner jag skrivit hittills (samt de läsare som sitter på ett bra minne) har nog märkt att det finns en konkret röd tråd mellan de två böckerna, även om den inte skrivs rakt ut. Det är en röd tråd som jag inte har för avsikt att klippa av än på ett tag. Så svaret på frågan är ja.

Har du några nya böcker på gång och vill du i så fall avslöja något?

Jag har en någorlunda klar bild av det jag hade tänkt skulle bli min tredje roman, min stora roman, den som skulle kunna bli Augustnominerad. Men nu ser det ut som att den får vänta till roman nummer fyra, för jag har blivit inblandad i ett sorts följetongsprojekt som ska dra igång i början av nästa år där tanken är att jag ska skriva samt publicera en roman i realtid på veckobasis, kan man säga.

Det jag tänker skriva inom ramarna för det projektet blir en på ett sätt väldigt annorlunda berättelse jämfört med mina tidigare böcker, med cliffhangers i varje kapitel. Det kommer att bli hur kul som helst att skriva faktiskt, inbillar jag mig.

Fast allra först ska jag tillsammans med min hustru Johanna Ögren ge ut en krönikebok om att bli förstagångsförälder. Den kommer ut i juni på Natur & Kultur.

Julkalendrar hör julen till, vilken är din favorit?

Just nu är så klart låtkalendern som jag kör i min blogg fram till jul favoriten! Men om jag ska välja några kalendrar som jag gillat på tv så är nog Albert och Herberts julkalender och Ture Sventon, privatdetektiv de jag har starkaste minnen av att ha sett.

Vad är det bästa med julen?

Sedan min son Tage föddes är det tveklöst den avlastning i föräldraskapsansvar som julen innebär. Från några dagar före jul till efter trettonhelgen befinner vi oss på resande fot hos släktingar, och det finns alltid någon som vill leka med eller ta hand om honom. Rena semestern!

Hur firar du?

Dagarna före jul är vi hos mina föräldrar i Gästrikland, sedan åker vi upp till Vittangi i nordligaste Lappland lagom till julafton och firar med Johannas föräldrar.

Vilka böcker om jul skulle du vilja tipsa om?

Jag blev väldigt berörd av Anna-Karin Palms nya roman Snöängel när jag läste den i höstas. Det är en myllrande berättelse med drag av magisk realism som utspelar sig kring runt jul och nyår 1985-1986. Stockholm spelar något av en huvudroll i sig själv, men det är inte vykortens huvudstad som framträder, utan en stad som lever och gör motstånd, lite som en aktör med egen vilja. Det är mycket skickligt gjort. En av de finare skildringar av Stockholm jag har läst.

Vilka böcker önskar du dig själv i julklapp?

Jag har alldeles för många olästa böcker liggandes i högar överallt, så jag borde verkligen inte önska mig någon alls, borde önska mig lästid i stället. Men jag är faktiskt väldigt sugen på årets Augustvinnare, Tomas Bannerheds Korparna. Långsam skildring av småländsk landsbygd och en pojke som flyr vardagen genom att prata med fåglar – låter ju underbart.

Vilken bok borde alla få i ett paket?

Gud vilken svår fråga. Finns det ens någon bok som passar alla? Jag tycker nog att litteratur är något rätt personligt, det är svårt att hitta gemensamma faktorer. Jag nöjer mig med att säga att jag tycker att alla borde få en bok i ett paket, helt enkelt. Den visionen lär vara nog så svår att nå upp till.

Tack Daniel för dina svar! Hoppas att du får en riktigt skön jul fylld av barnvakter! Den där röda  tråden kan jag bara spekulera i, det var nog för långt mellan läsningen av böckerna. Omläsning kanske. Jag blir också väldigt sugen att läsa Snöängel måste jag säga. Den försvann liksom i höstens bokskörd. 

Har du inte läst något av Daniel Åberg? Då ska du vara med i dagens utlottning av Vi har redan sagt hejdå. En utlottning som är inspirerad av det soundtrack till boken som byggs upp i julkalenderform. Mitt bidrag var den här

Din uppgift är att välja en låt som skulle passa i soundtracket till din favoritbok. Jag vill ha bok, låt och gärna en motivering. Som vanligt kommer jag säkert att ha så svårt att välja att jag lottar i slutändan, men ändå…

Tävlingen stänger 27/12 kl 12.00.

Trögt för e-böcker i Sverige

I USA säljer e-böcker bra och DN berättar om egenutgivningar som säljer som smör. I Sverige går det dock trögare, vilket John Ajvide Lindqvist och hans Tjärven vittnar om. Endast 300 nedladdningar första veckan, nu totalt 1000 och få recensioner i papperstidningarna. Dessutom fans som vill ha riktiga, hederliga pappersböcker istället för e-böcker eller mp3-böcker.

Även Daniel Åberg gav ut sin andra bok Vi har redan sagt hejdå på eget förlag, dock i pappersformat. Han efterfrågar en oberoende e-boksaktör som dessutom säljer en billig och funktionell läsplatta.

Jag tror att det mycket handlar om att marknadsföra e-böcker och få folk att våga pröva att läsa formatet. Själv är jag nyfrälst e-bokläsare, men tillhörde väldigt länge den riktigt skeptiska skara som absolut ville att en bok ska lukta papper. Däremot har jag främst lånat e-böcker, då jag finner priserna löjligt höga. Att betala runt 150 kronor för någonting som man laddar ner och därför inte får rent fysiskt, känns orimligt dyrt.

Köper du en pappersbok får du en ägodel att placera i hyllan, medan en e-bok på många sätt inte finns. En momssänkning vore därför på sin plats. Kanske också en rejäl initial prissänkning som gör att kunderna vänjer sig vid formatet. Varför inte skänka en gratis e-bok till prenumeranter på tidningar, istället för den klassiska pocketboken som brukar följa med som sommargåva?

När det gäller facklitteratur borde e-böckerna definitivt slå igenom. Så himla smidigt att slippa bära runt med tunga böcker och dessutom funkar det utmärkt att göra anteckningar och kommentarer kring det lästa och på så sätt få överskådliga anteckningar att gå igenom inför t.ex. en tenta, lektion eller kanske ett blogginlägg.

Tror också att det är viktigt att marknadsföra ordentligt och att göra det där de potentiella läsarna befinner sig, genom sociala medier. Där har Åberg lyckats betydligt bättre än Ajvide Lindqvist.

Tematrio – 2000-talet

Inga sura kärringar den här veckan heller, men väl lite modernare böcker än förra veckan. Veckans tematrio handlar om böcker som utspelar sig på 2000-talet.

1. Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten utspelar sig verkligen i detta nu då nätet ger både möjligheter och lockelser som kanske inte är så himla bra alla gånger. Toves liv på Facebook skildras på ett rappt och roligt sätt.

2. Vi har redan sagt hejdå av Daniel Åberg utspelar sig i en tid så man kan läsa allt om en person på nätet innan man träffas, närmare bestämt i december 2009 och ännu mer närmare bestämt kring nyår. En fin kärlekshistoria med kapitel som hamnat lite i oordning, eller i precis rätt ordning beroende på hur man ser det.

3. I Bodil Malmstens De från norr kommande leoparderna får vi följa aktuella händelser lite senare. Malmsten kommenterar sin omvärld på ett mycket intressant och personligt sätt. Tycker nästan synd om Sarkozy som får så mycket skit, men bara nästan.

Vi har redan sagt hejdå

Vissa böcker stannar i minnet länge och Daniel Åberg har skrivit två sådana böcker. Debuten Dannyboy & kärleken berättade historien om en flykt, ett tänkt avslut, ett möte och en fantastisk natt. Att dessutom låta Alexander Bards stulna plånbok spela en avgörande roll gör att boken är svår att glömma.

Den nya romanen Vi har redan sagt hejdå kommer ut idag på Sockerförlaget och är ett ovanligt projekt där Åberg gjort allt själv. Skrivit såklart, de hoppas man ju att de flesta författare gör själva, men han har också gjort både redaktörens, formgivarens och marknadsavdelningens jobb. Det skulle därför vara lätt att vifta bort boken som ett obetydligt amatörprojekt, men gör inte det. Du missar nämligen något då.

Omslaget är fint, boken är dessutom ovanligt skön att läsa. Blankt omslag och lika blanka sidor ger en  läsupplevelse redan innan läsningen startat. När berättelsen börjar med kapitel 6 blir jag lätt förvirrad. Vad är det här för konstigt? Självklart har jag som vanligt varit lite för snabb och missat viktig information. ”Inledande anmärkning: För att höja graden av fiktion presenteras kapitlen inte alltid i kronlogisk ordning”. Ett riktigt roligt grepp som ger läsaren en chans att leta sig tillbaka till kronologin om man så önskar, men ger också författaren en chans att presentera ledtrådar i precis den ordning han önskar.

Där historien börjar är alltså vid kapitel 6 när Iris vandrar in i Filips liv. Filip som inte haft en flickvän på fem år, men däremot en hel del kärlekshistorien som tenderar att komma i skov. Upplagt för komplikationer alltså och Filips liv är inte sällan komplicerat. Med Iris förväntar han sig i första hand en alkoholfylld kväll och gärna en natt eller kanske fler tillsammans. Han väntar sig inte att få gå och fika och ätandes en biskvi få veta att flickan som han börjar bli förälskad i är gravid. Han förväntar sig inte heller att flickan trots detta inte kan försvinna ur hans huvud eller hjärta för den delen.

Kompisen Amanda är en trygg fristad bland alla möjliga och omöjliga kvinnor som Filip försöker jonglera, för att sedan alltid återkomma till Iris i tanken. Han har svårt att hantera situationen och klantar till det rejält. Det blir svårare än han tror att reparera. Trots att Filip på många sätt är en skitstövel är det omöjligt att tycka illa om honom. Han vill inte göra någon illa, men det blir inte alltid som han tänkt sig. Hans syn på kärlek och dejtande är snarare affärsmässig än känslosam: ”En dejt är en försäljningssituation, jag bjuder ut mig på marknaden och hoppas att den andra parten är intresserad av att köpa eller åtminstone för en kortare period leasa.”. Iris passa inte riktigt in i den här mallen och kanske är det därför hon är så svår att glömma. Någon gång måste man våga chansa och faktiskt engagera sig känslomässigt. Göra något mer än att leasa för en kort period. Filip försöker lära sig att våga och det är en spännande kamp att följa.

Vi har redan sagt hejdå är en bra bok om kärlek i en tid då allt redan finns att läsa om en person på nätet. Då ett sms eller snarare ett uteblivit sådant, kan göra att livet stannar upp. Lite irriterande är redovisningen av antal druckna enheter alkohol som återkommer lite väl ofta.  Något måste man få klaga på för i övrigt har jag nämligen inte mycket annat än positivt att säga. Jag tillhör visserligen snarare  de trötta och lite bittra småbarnsföräldrarna som desperat försöker överleva livets tristesströsklar än de coola singlarna som hinner med tre fester på en nyårsafton, men även jag har dansat hysteriskt till Animal Nitrate. Det är en bok om min generation och den tilltalar mig. Språket är riktigt bra, lite omständligt ibland, men alltid vackert och varierat. Jag tycker om att följa Filips ibland lite hopplösa liv, men precis som han tycker jag mest om den lite mystiska Iris. Klart han blir kär i henne, vem skulle inte bli det?

En fråga kommer att stanna i mitt huvud länge. Väljer vi den vi lever med eller handlar det bara om att den rätte dyker upp vid rätt tillfälle? Dök Iris upp vid fel tillfälle, eller var det kanske snarare Filip som inte lyckades pricka rätt? Eller var det kanske inte fel trots allt?

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-02-02

Jag hade rätt. Det här är en bok som stannade kvar. Och titeln, jag älskar titeln.

Scroll to Top