Boktolvan 2021

Läsutvärdering 2021

Innan det är dags för ett nytt läsår ska det gamla utvärderas på alla tänkbara sätt. Det blir diverse listor och diagram innan läsutmaningarna för 2022 presenteras. Som alltid samlar jag årets läsmål på ett ställe och de för 2021 hittar du här.

2021 läste jag 138 böcker, vilket var några fler än de planerade 132. Enligt Goodreads har jag läst drygt 37 000 sidor. Det är ganska många. Många är också bloggens besökare, kanske en coronaeffekt. År 2021 var bästa året sett till besökare sedan starten i juli 2009 och januari 2021 den bästa månaden. En viss avmattning märktes under sommaren och nu i december, men det är kul att bloggen lever. Jag är glad för alla besökare!

De senaste åren har jag haft som mål att läsa böcker av författare från 26 länder och 2021 blev det 26 länder + Sverige. Hyfsad bredd rent geografiskt alltså, även om jag läst nästan väl mycket svenskt. Mer om det när det är diagramdags.

En utmaning som jag slutförde var den som Lerums bibliotek anordnade, där jag tävlade mot en elev. Eleven var färdig någon vecka före mig och för en gångs skull kändes det okej att förlora.

Boktolvan gick däremot minst sagt sådär och jag läste endast texter av fyra författare på listan. Faktiskt tror jag att jag struntar i att ens skriva någon lista för 2022. Jag upptäcker ju väldigt många för mig nya författare ändå, totalt hela 59 stycken under 2021.

Målet att läsa i snitt 11 böcker varje månad fixade jag i alla fall och min egen läsutmaning som liknar den biblioteket gjorde funkade också okej.

Bäst har ändå mina månadsutmaningar varit, för även om inte alla har gått superbra är det kul med ett månadsfokus. Det kommer jag att fortsätta med. Jag läste till exempel böcker från 2020 i januari (7 böcker), barn- och ungdomsböcker i februari och mars (10 böcker), påskekrim i april (6 böcker), feelgood i maj (5 böcker, Medelhavet runt i juni och juli (6 böcker), nordiskt i september (2 böcker), lyrik i oktober (2 böcker), höstnytt i november (4 böcker) och julböcker i december (6 böcker). Egentligen är nog 6-7 teman under året ganska lagom. 

Photo by Mina Samir on Unsplash

Jul i strandhuset

Årets Boktolva har gått minst sagt sådär, men nu har jag i alla fall bockat av författare nummer fyra genom att läsa Veronica Henrys Jul i strandhuset. I den får vi träffa Lizzy som genomgår något av en kris. Hon har just blivit övertalig från sitt jobb och kämpar med att hitta ett nytt. Inte så lätt för en medelålders tonårsmorsa. Utåt gör hon allt för att hålla ihop, men inuti är det kaos. Det närmar sig jul och Lizzie har fullt upp med att skapa ännu en perfekt högtid. Det är bara det att varken hennes man eller tonårsbarn är direkt delaktiga i förberedelserna. När ingen av dem ens bemödar sig att komma hem och klä granen tillsammans med henne sätter hon sig helt sonika i bilen och flyr. Hon åker till sin väninnas Carolines strandhus i Everdene. Ett hus hon alltid är välkommen att låna. Vill hennes familj inte umgås med henne får de klara sig själva.

När Lizzie dyker upp vid huset finns nyckeln inte på det vanliga stället och hon blir lite orolig. Det visar sig att någon annan också tagit husets ägare på orden och lånat huset. Han heter Harley och hade gärna firat jul med sin bror och mamma, men mammans nya sambo vill han helst slippa och helt ärligt är det ömsesidigt. För att inte riskera julen för dem han älskar mest har han bestämt sig för att fly. Huset ägare Caroline, som numera bor i Dubai, har visat honom var nyckeln finns så att han ska kunna sköta om huset och ställa iordning det de få gånger om året som hon och hennes familj kommer dit. ”Använd gärna huset” skriver Caroline i ett mail och Harley gör just det. Så kommer det sig att Lizzie faktiskt planerar att fira jul med en tonåring som inte är hennes egen och dessutom ansluter en granne, den nyblivna änklingen Jack och hans son Nat. Tre ensamma själar och en liten pojke som drömmer om en riktig jul.

Veronica Henry var en trevlig bekantskap som jag definitivt kan tänka mig att läsa något mer av. Jul i strandhuset är en varm och fin berättelse om att ta hand om det som är viktigast i ens liv, att vårda relationer som kanske glömts bort något eller i alla fall tagits för givet. Mina tankar går till Rosamunde Pilcher när hon var som bäst och det är inget dåligt betyg.

Kanske blir nästa bok Sommar i strandhuset, där vi får återse orten om än i en fristående fortsättning. Engelsk småstad och hav låter helt klart lockande.

Vår mörka hemlighet

En av de författare som finns med i Boktolvan 2021 är Jenny Quintana och valet föll på boken Vår mörka hemlighet från 2020. Berättelsen inleds 1978 då huvudpersonen Elizabeth är fjorton år gammal och den jämngamla Rachel flyttar in i huset bredvid. Elizabeth har inga vänner och att kalla Rachel för hennes vän är något av en överdrift, men klart är att deras liv och öden kommer att flätas samman. Ett lik som de hittar då och ett andra som hittas tjugo år senare är också centrala i berättelsen och när den andra kroppen hittas söker Elizabeth upp Rachel.

Nutidsberättelsen får ta ganska liten plats och istället ligger fokus på tonårstiden, då en händelse gör att både Elizabeths och Rachels familjer och därmed liv förändras. Tjugo år senare är Elizabeth fortfarande annorlunda och udda, eller känner i alla fall att hon inte passar in någonstans. Hennes osäkerhet präglar boken och kanske är det därför Quintana valt samma sätt att berätta historien på. Det är lågmält och välskrivet, med fokus på relationer. Jag gillar hur hon låter de unga karaktärerna uppleva saker som de förstår långt senare och det är ett snyggt grepp. Kanske inte så spännande, men helt klart intressant. Tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa mer av Jenny Quintana. Däremot är Vår mörka hemlighet en bok som helst ska läsas utan allt för mycket förkunskaper och därför avslutar jag inlägget innan jag avslöjar något avgörande.

Lärarinnans sång

Jag har länge tänkt läsa något av Vigdis Hjorth och valet föll på Lärarinnans sång som gavs ut på svenska förra våren. Vi får möta Lotte Bøk som arbetar som lärare på Konsthögskolan i Oslo där hon bland annat undervisar blivande skådespelare i teaterhistoria. Hon är erfaren och ser sig själv som en duktig lärare som kan konsten att levandegöra och entusiasmera. Varje dag går hon till jobbet i samma tid, lämnar en slant till samma tiggare och förbereder sedan föreläsningar som hon är övertygad om ska få studenterna att verkligen förstå teaterhistoriens största verk.

När sistaårsstudenten Tage Bast vill ha med henne i sitt examensprojekt är hon först tveksam. Han planerar att göra en film där han följer ett antal lärare på skolan både privat och på jobbet och hävdar att ”alla andra” tackat ja. Lotte vill självklart inte framstå som motsträvig och går därför med på att Tage följer hennes liv. Hon förbereder föreläsningar om Bertolt Brecht och hans verk. Föreläsningar där hon med inlevelse spelar upp scener ur pjäser som Mor Courage och hennes barn och förväntar sig att både eleverna och Tage Bast ska bli imponerade.

När Tage börjar följa Lotte får det till följd att hon börjar se sig själv med andras ögon. Hon ser hur opersonligt hennes hem är, hur få vänner hon har, hur lite hon gör på fritiden, men framför allt ser hon hur oengagerade studenterna är under hennes föreläsningar. Hur de passivt tar emot hennes tolkningar och inte alls tycks imponeras av hennes skådespelartalanger. Det är nu Lärarinnans sång blir riktigt smärtsam att läsa. Vi får bevittna en persons sönderfall och kamp för överlevnad i denna fascinerande och välskrivna berättelse om att hitta sig själv och inte alls gilla det man ser.

Nu vet jag att Vigdis Hjorth verkligen är en författare för mig. Jag tycker om hennes sätt att skriva, tycker att karaktärerna är intressanta och de teman som tas upp relevanta. Jag vet också att hon är en författare vars böcker kräver mycket av läsaren, inte minst styrka nog att överleva den våg av känslor som riskerar att dränka en. Självklart kommer jag att läsa mer av denna skickliga författare. Jag ska bara ta några djupa andetag först.

Halvårssummering 2021

Vi har hunnit in i juli och drygt halva året har gått. Det betyder att jag borde ha kommit halvvägs i mina läsutmaningar. Dags att kolla läget alltså.

Målet är att 2021 läsa 132 böcker och jag har först halvåret hunnit med 66. 66 x 2 är 132 så där är jag perfekt i fas. Lägg därtill att juli brukar vara något av en rekordmånad och därmed ser det ljust ut.

Författarna till böckerna ska representera 26 länder och hittills har jag läst böcker av författare från 14 länder och behöver alltså 12 till för att slutföra utmaningen. Det bör gå, för även om de 14 lästa länderna innehåller lätta länder som Sverige, Storbritannien och USA har jag ännu inte läst några böcker från våra nordiska grannländer eller Irland, som också är hyfsat lätta. Jag är dessutom halvvägs igenom en (seg) italiensk deckare, så jag känner mig ganska hoppfull.

När det gäller Boktolvan går det verkligen jättedåligt. Jag har bara läst EN bok av EN författare på listan, men å andra sidan har jag faktiskt läst böcker av 23 för mig nya författare, mot 43 återseenden, så det handlar inte om att jag bra läser i gamla banor. Listor är inte alltid min grej. Några till boktolveförfattare ska jag ändå försöka beta av innan året är slut.

Inga för mig nya Nobelpristagare har det heller blivit, men jag har i alla fall påbörjat en bok av Svetlana Aleksijevitj och köpt ett par av Louise Glück, så det är inte omöjligt att jag löser första etappen under hösten. Sannolikheten att Svenska Akademien utser en kvinnlig pristagare två år i rad känns tämligen liten.

Gällande Läsutmaning enligt O 2021 så går det hyfsat. Jag har hittills bockat av 7 av 15 punkter och skulle nog egentligen kunnat hitta någon till om jag studerade mina läslistor ordentligt.

Eldslandet av Pascal Engman

Eldslandet är den första bok jag läser av Pascal Engman och med det kan jag också bocka av min första författare i årets Boktolva. Engman är en författare jag tänkt läsa något av länge och jag är glad att jag äntligen gjort det. Eldslandet är hans andra bok, men den första i serien om polisen Vanessa Frank. En huvudperson som jag inledningsvis stör mig rätt mycket på, men som jag ganska snart lär mig att tycka om. Hon är kanske lite för mycket av en Salander för min smak, men blir redan i denna den första boken något mer tredimensionell. Frank är ganska nyskild och för tillfälligt avstängd från sin tjänst efter att ha kört rattfull.

Det är ett äventyr i högt tempo som Pascal Engman bjuder oss läsare på. Trådarna är också många, men det blir inte rörigt då allt hänger ihop på ett snyggt sätt. Vi har ett rån mot en exklusiv klockaffär, försvunna gatubarn, ett kriminellt gäng som tjänar pengar på minst sagt tveksamma saker, en illegal transplantationsklinik i Chile och en enklav kallad Colonia Rheins, som grundades av nazister efter andra världskriget. Jag som inte gillar actionthrillers egentligen, dras med i den intensiva och konstant spännande berättelsen. Det är våldsamt så att det räcker och blir över, men ändå välskrivet och bra.

Pascal Engmans pappa var en av de chilenska flyktingar som kom till Sverige efter militärkuppen 1973 och Engman säger i en intervju att han ser Chile som sitt andra hemland. Inte konstigt då kanske att det är just till Chile som svenska, utsatta barn förs. Dessutom har en av huvudpersonerna Nicolas Paredes rötter i samma land. Paredes är för övrig en märklig, men också intressant karaktär. Han är någon slags gangster, men med en bakgrund inom det militära. Kanske dyker även han upp i fler böcker. Det vore i så fall trevligt.

Det här blir definitivt inte den sista boken jag läser av Pascal Engman, för självklart måste jag ju veta hur det går för Vanessa Frank och lära känna henne bättre. Två böcker till finns än så länge i serien, Råttkungen om incels och våld mot kvinnor (2019) och Änkorna (2020) om eskortflickor och islamistiska fundamentalister. Jag gillar hur Pascal Engman införlivar aktuella samhällsproblem i sina böcker. Fjärde boken väntas i höst och kanske har den påverkats av pandemin?!

Läsutvärdering: Första kvartalet 2021

En fjärdedel av året har gått och jag tänkte göra någon slags sammanfattning av min läsning och statusen i de utmaningar jag gett mig själv. De tre första månaderna har jag läst 33 böcker och det gör att jag ligger i fas i årsutmaningen på Goodreads där jag satt 132 böcker som mål. En bok mindre per månad än förra året alltså och det känns rimligare. Bland de 33 böcker jag läst finns många bra och fem riktiga pärlor:

Den sista migrationen, Charlotte McConaghy

HamnetMaggie O’Farrell

Prinsen av Porte de la Chapelle, Annelie Drewsen

HimlabrandMoa Backe Åstot

Brinn mig en sol, Christoffer Carlsson

Egentligen har jag tre större läsutmaningar som löper över året och två som jag tänker att det kommer att ta en livstid att fullfölja. Dessutom har jag gett mig själv en utmaning varje månad genom att välja ett fokusområde. Det ger struktur till läsningen och något jag kommer att fortsätta med. I januari läste jag böcker från 2020 jag inte hunnit med, februari ägnades åt böcker för barn- och unga och i mars fokuserade jag på vårutgivningen.

Boktolvan går minst sagt sådär och jag har inte läst en enda bok av de 24 författarna på listan. Några böcker ligger i pipeline nu i april då jag har deckarfokus. Inte heller min egen Läsutmaning 2021 enligt O går speciellt bra, men det gör inte så mycket. Just nu känns det som huvudsaken att jag får läst något alls, därav de lite lättsammare utmaningarna varje månad. Den läsutmaning som jag fokuserat på mest är den som Lerums bibliotek har. En elev utmanade mig i mitten av februari och jag har hittills kunnat bocka av 12 av 20 böcker. Nu är det de klurigaste punkterna kvar, så det lär gå långsammare.

Gällande geografi tycker jag ändå att jag klarar mig hyfsat. Jag har läst böcker från nio olika länder, vilket inkluderar Sverige, USA och Storbritannien som måste ses som de lättaste, men jag har också bockat av några mer ovanliga litteraturländer som Lettland. Att nå 26 länder i år känns inte omöjligt.

Hur går det med din läsning och de eventuella utmaningar du gett dig själv?

 

 

Photo by Daniela on Unsplash

Veckans kulturfråga v.1 2021

Nytt år, nya möjligheter och nya läsutmaningar. Jag älskar att sätta mål för min läsning och ser dem som inspiration, även om jag sällan läser det jag har tänkt.

Vilka läsmål har du i år?

I år har jag gjort en enkel utmaning för inspiration som jag kallar Läsutmaning enligt O 2021. Jag fortsätter också med den geografiska utmaning jag gett mig själv de senaste åren att läsa böcker av författare från 26 länder (2020 blev det 27). En Boktolva blir det också, trots att jag inte riktigt lyckades med den 2020. De här författarna finns med i år.

Det blev mindre läst 2020 än på länge och jag minskar mitt mål något 2021 till totalt 132 lästa böcker, dvs 11 per månad.

Under hösten har jag haft kortare läsfokus varje månad och det är något jag gillar. I januari kommer jag att ägna mig åt de böcker jag tänkt läsa 2020 men inte hann med. Därefter får vi se vilka utmaningar jag ska ge mig själv.

Scroll to Top