Lana del Rey

Fem personer jag återupptäckte 2021

Varje kulturår innebär ny musik, nya böcker, nya filmer, nya tv-serier. Nytt och fräscht. Allt är dock inte nytt och idag listar jag fem kulturella personer som jag återupptäckte 2021.

Melissa Horn Vilket lyckokast att jag såg förra årets upplaga av Så mycket bättre. Nu har jag lyssnat om och om igen på Melissa Horns musik och som jag älskar. Jag hade kunnat lista halva gänget, men nöjer mig med …

Andreas Mattsson som var en idol som sångare i Popsicle, men efter Så mycket bättre har jag lyssnat på en massa annan musik han gjort. En sådan fantastisk låtskrivare.

Ricky Gervais Visst har jag tyckt att han var lite rolig, men också ganska plump och lite väl brutal ibland. Under 2021 såg jag dock de första säsongerna av After Life och bilden av Gervais breddades. Det är en så otroligt bra serie, smärtsam, ärlig, varm och trots att det ganska ofta är nattsvart, faktiskt också riktigt rolig. 

Lana del Rey Mycket musik idag, men där är det lätt att identifiera det återupptäckta. Jag har lyssnat på Lana del Rey förut, men inte så mycket som under 2021. Faktum är att hon hamnade överst när Spotify sammanfattade mitt musikår.

Christina Wahldén är en författare jag läst mycket av, men det var länge sedan. I år har jag läst de två första delarna av hennes Darwindeckare och de var fantastiska.

 

Just nu i december 2021

Det är redan december och här ligger snön vit. Svinkallt är det också och ska så förbli i alla fall några dagar till. I helgen har jag få planer. Jag ska sova ut, skriva lite arbetsmaterial för Nypon och Vilja förlag och dricka glögg. Möjligen ta en promenad eller två om det blir ett sådant vackert vinterväder som utlovats. Ungefär så såg det ut förra året också, minus det vackra vintervädret. Eftersom jag blivit så gammal att jag skriver femårsdagbok har jag stenkoll på förra årets väder.

Så här ser det ut just nu:

Just nu läser jag Jul på det lilla hotellet vid havet av Jenny Colgan och det går ungefär som vanligt. Först stör jag ihjäl mig på det styltiga språket och den halvtaskiga översättningen, tills karaktärerna fångar mig och jag glömmer allt annat. Jag håller också på med Cyklonvarning av Christina Wahldén och den flyter på mycket bättre. Har ni inte upptäckt hennes Darwin-serie ännu så är det hög tid!

Just nu tittar jag på fjärde säsongen av Bonusfamiljen. Parallellt med den ser jag 18:e (!) säsongen av Grey’s Anatomy, som får en chans till efter en ganska medioker covidsäsong. Sedan är jag glad att På spåret är tillbaka och att det närmar sig ett spännande slutspel i Alla mot alla. Något annat jag ser fram emot är att se de sista avsnitten av femte säsongen av La Casa de Papel får se om något avsnitt hinns med i helgen.

Just nu lyssnar jag på min topplista från 2021, precis som jag förra året vid den här tiden lyssnade på min topplista för 2020. I år har jag faktiskt fyllt på med ovanligt många nya låtar, även om de glider fint in i den musiksmak jag haft sedan länge. En artist som jag upptäckt i år är Phoebe Bridgers och jag har lyssnat mer än vanligt på Lana del Rey. I båda fall handlar det om att deras låtar spelats i tv-serier och det är påfallande ofta så jag hittar för mig ny musik.

Just nu längtar jag efter jullov, också det precis som förra året och varje år. Det är dock väldigt, väldigt mycket som ska hinnas med innan dess. Målet är att också hinna njuta lite av december och faktiskt landa i nuet. Yoga och julböcker hoppas jag att det blir mycket av.

 

Kika in även hos Anna, Helena och Ulrica och svara gärna själv också!

 

Just nu i november

Det är november. En av de värsta månaderna och början på ett massivt mörker. Jag har hamnat i en ganska rejäl lässvacka, men hoppas att hitta läslusten igen. Årsstatistiken ser däremot bra ut och jag bör nå mitt mål för året som är totalt 132 böcker, dvs 11 böcker i månaden. För ett år sedan läste jag Augustprisnominerade Splendor av Stefan Lindberg som aldrig blev utläst. Jag såg Kärlek & anarki och familjen O hade just börjat se New Girl. En serie jag ibland kan sakna.

Hur ser det ut just nu i november 2021 då? 

Just nu läser jag Inte död än av Johan Ehn varvat med Sally Rooneys senaste Beautiful World, Where Are You.  Dessutom har jag fokus på de nominerade böckerna till Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok. Först på tur står Om du möter en björn av Malin Kivelä och Martin Glaz Serup, samt Ett rum till Lisen av Elin Johansson, Ellen Svedjeland & Emma AdBåge

Just nu tittar jag på Nine perfect strangers md Nicole Kidman, baserad på en bok av Liane Moriarty och efter fem avsnitt faktiskt bättre än boken. Jag är också nästan färdig med tredje säsongen av You, mycket märklig serie baserad på Caroline Kepnes böcker. Sedan ser jag fram emot att se säsong fyra av Bonusfamiljen.

Just nu lyssnar jag på ganska lite. Som vanligt som det verkar när jag tittar tillbaka på mina just-nu-inlägg. Jag lyssnar ju sällan på böcker och musik orkar jag inte alltid med när det är för mycket ljud på jobbet. Mycket Lana del Rey har det dock blivit det senare.

Just nu längtar jag efter balans. Faktiskt känner jag att orken inte är lika långt borta som de varit de senaste månaderna och jag anar ett bättre mående. Det hoppas jag på. Sedan längtar jag efter läslust och en bättre koncentration. Rent kulturellt ser jag fram emot att uppleva kultur med mina elever efter lovet. Jag hoppas få åka med både till Backa teater och Göteborgsoperan. Återkommer om det!

 

Vill ni ta del av fler just-nu-enkäter rekommenderar jag att ni klickar er vidare till Helena, Anna och Ulrica.

 

Veckans kulturfråga v.43 2021

Jag jobbar nästa vecka, men många skolelever och en del lärare är lediga. Kanske finns det även andra som passar på att ta semester. Det är läslov och förhoppningsvis fokuserar många lite extra på just läsning.

Vad läser du under läslovet?

Mitt främsta mål är att faktiskt hitta en bok att fastna i. Just nu läser jag lite här och lite där, vilket säger en del om hur stressad och ofokuserad jag är. Tanken är att prioritera att lyssna färdigt på Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki, som tagit mig mer än en månad att komma igenom till 2/3. Bra, men det går väldigt långsamt. Jag vill också läsa Lana del Reys diktsamling Violet Bent Backwards Over the Grass och ser dessutom fram emot att sätta tänderna i Sara Lövestams nya bok Bära och brista, som är den andra Monika-boken.

Lyrik i oktober

Jag absolut älskar lyrik, men läser det allt för sällan. Det är därför november kommer att ha ett fokus på just dikter och jag hoppas både hinna läsa böcker jag tänkt läsa länge och möta författare jag ännu inte läst något av.

De här böckerna skulle kunna bli lästa:

Barndomsbrunnen av Göran Greider om sjukdomen, barndomen och dess påverkan.

Den vita rosen av Olga Ravn, som är en författare jag vill upptäcka.

Dikter av Mariam Naraghi är dikter om vardagen, men också berättelser om saker som kan hända.

Hennes uppgång och fall av Marie Strömberg, som är dikter om våld mot kvinnor.

Home body av Rupi Kaur är fler dikter av instagrampoeten som jag brukar uppskatta.

Innerligt av Margaret Atwood, eftersom jag aldrig läst lyrik av henne.

Sändning av Ulf Karl Olov Nilsson, mer känd som UKON. En poet jag hört, men aldrig läst något av.

Vild Iris av Louise Glück, som jag köpte när hon tilldelades Nobelpriset, men ännu inte läst.

Violet bent backwards over the grass av Lana del Rey är måsteläsning för den som liksom jag älskar hennes musik.

Övervintra av Therese Widenfjord, som jag läst mycket i, men inte från pärm till pärm och inte heller recenserat ”på riktigt”.

 

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

Tankar efter Bokmässan 2021

På väg in till Bokmässan idag sprang jag på författaren Christoffer Carlsson som är just en författare jag brukar springa på i olika sammanhang och ”känt” i tio år. Vi pratade Palmemord, läsning och den något annorlunda Bokmässan. En fråga som fick mig att fundera vidare var vad jag som lärare tar med mig från fyra dagar med fokus på läsning och böcker. Det korta svaret är hopp och gemenskap.

Ibland känns det lite svart. Statistiken visar att färre unga läser och faktiskt också att färre lärare gör det. Det gäller till och med svensklärare, hur märkligt det än jag verka. Med kursplaner i svenska där det inte ens uttryckligen står att eleverna ska läsa böcker, utan endast texter, går det i teorin att gå igenom skolan utan att läsa en enda bok. Elever som påstår att så är fallet är ganska många och oavsett om de talar sanning eller inte är känslan av att läsning är något som går att välja bort ganska sorglig.

På torsdagen gick jag på flera seminarier som handlade om läsning och läsfrämjande. Det jag tog med mig från dem var konkreta tips, som att sätta upp boktips på skoltoaletter, men också synen på läsning som något vi gör gemensamt. Jag tror på läsning som en social aktivitet och jag tror på vikten av läsande förebilder. Boktips borde överskölja våra elever och de ska inte bara komma från svensklärarna. Kanske ska de komma från alla andra än just svensklärarna. Rektorer borde tipsa om böcker, liksom skolsköterskor och kuratorer, bygglärare och mattelärare, historielärare och programmeringslärare, vaktmästare, ja alla som möter ungdomar. Vi svensklärare borde få ägna oss mer åt skönlitteratur och mindre åt vetenskapligt skrivande. Får ungarna ett språk kommer resten att gå så mycket enklare. Läsa facklitteratur kan de med fördel göra i andra ämnen och med en medveten, språkutvecklande undervisning i dessa ämnen kommer elevernas språk att bli så mycket rikare.

Det jag också tar med mig från mässans första dag är vikten av skolbibliotekarier och skolbibliotek. Nu är det ju inte så att det på något sätt är ny kunskap för mig, men att på skolor ha tillgång till bibliotek med utbildade bibliotekarier borde inte vara något som går att välja bort. Tyvärr presenterades det nyinstiftade Läsrådet utan varken skolbibliotekarier eller svensklärare och även om en del av mig tycker att det är skönt att någon annan än lärare kan få ta ansvar, tycker jag att det säger en del om samhällets syn på skolbibliotekarier och svensklärare. Cilla Dalén, prisad skolbibliotekarie, röt till rejält och det behövs.

Böcker kan förändra liv och en bok som är otroligt viktig är Elaf Alis Vem har sagt något om kärlek? om hedersförtryck, men också om en pappa som faktiskt förändras. En annan är Binas historia av Maja Lunde och kanske kan litteratur bli en konkret tillgång i den rädsla och oro för destruktiv samhällsutveckling och miljöförstörelse. I dagens samhälle, där demokratin sviktar och politiker tävlar om att svartmåla det samhälle vi lever i, behövs litteraturen mer än någonsin. Det fina med Bokmässan är att det blir så tydligt att jag inte är ensam om att tycka så. Vi är många och det ger en behövlig balans mot den syn på läsning och läsundervisning som tyvärr syns i sociala medier.

Det blev en bra Bokmässa i år, trots att den var lite öde. Jag har träffat vänner, lyssnat på riktigt bra seminarier, men faktiskt inte köpt en enda bok. Tur då att Lana del Reys diktsamling Violet Bent Backwards Over the Grass väntade på mig här hemma. För säkerhets skull köpte jag den både på originalspråk och på svenska, översatt av Fredrik Strage. Jag hade i våras en tanke om att bjuda mina elever på veckans dikt och kanske är det dags att börja nu.

 

Scroll to Top