Min utmaning under året är att läsa böcker från fler än 20 länder och det här är författare som jag verkligen vill läsa. Läser jag dem alla är jag uppe i 25 länder och det borde inte vara en omöjlighet:
Léonora Miano Kamerun
Sigrid Undset Norge
Jon Kalman Stefansson Island
Sofi Oksanen Finland
Nawal El Saadawi Egypten
Kyung-Sook Shin Sydkorea
Abdellah Taïa Marocko
Tana French Irland
Fatou Diome Senegal
Roberto Saviano Italien
David Toscana Mexico
Herman Koch Holland
Astrid Rosenfeld Tyskland
Nu när vi just avslöjat projektet Göteborg läser passar det väl ändå utmärkt att dra på en litterär resa till Göteborg i dagens stadsbesök.
Reglerna är enkla. Du skriver om några böcker, filmer, teaterpjäser, tavlor eller annat kulturellt som har med Göteborg att göra på något sätt. Länka gärna inlägget hit, eller lämna en kommentar så att jag och andra kan få nöjet att läsa.
Jag är faktiskt väldigt nyfiken på boken vi valt till Göteborg läser, John Hall av Sophie Elkan. Jag har inte hunnit läsa så mycket ännu, men den tilltalar mig. Dessutom är jag inte så lite nyfiken på författarinnan.
Även Lagerlöf har ju skrivit en bok som utspelar sig utanför Göteborg, nämligen Herr Arnes penningar, boken som fick Jessika Gedin att avslöja sitt ointresse för Lagerlöf på bästa sändningstid. Vad jag inte visste var att boken också blivit pjäs med titeln Vinterballader, en pjäs som hade urpremiär på Nya Teatern i Göteborg 1918, alltså året innan Mauritz Stillers berömda film kom.
Mer teater från Göteborg. En föreställning som var ganska kontroversiell när den kom och som fick mig att gå storgråtande på Stora Teatern, som då inhyste Stadsteatern som renoverades. Föreställningen hette Dom och regissören Jasenko Selimovic lät Mattias Anderssons pjäs handla en del om branden i Backa. Inte explicit, men undertonerna var svarta och jag grät floder. Året var 2000 och branden påverkade fortfarande mig genom att flera av mina elever varit där eller mist någon nära.
Fler böcker då? Det vimlar självklart av deckare som utspelar sig i Göteborg. Av dem är Erik Winter, skapad av Åke Edwardson, min favorit. Inte filmvarianten dock, utan den litteräre. Första boken Dans med en ängel var på sin tid otroligt nyskapande och är därför en av mina absoluta favoriter någonsin. Boken fanns inte med då 80 deckarexperter röstade på deckarfavoriter, men väl då läsarna gjorde detsamma.
Jag önskar dock att författaren lämnat sin karaktär ifred, istället för att återuppliva honom för bok nummer elva. Självklart måste jag ändå läsa. När Edwardsson är bra är han briljant, men det finns helt klart rejäla svackor i serien.
Helen Turstens böcker om Irene Huss tillhör också favoriterna. Också mycket ovanliga och nyskapande då de första böckerna gavs ut. På senare tid tycker jag kanske att Tursten har tappat lite, eller så handlar det om att det skrivs så otroligt mycket deckare nu, att hon inte längre sticker ut lika mycket. Jag gillar likafullt Irene Huss och är inte redo att ge upp henne ännu.
Du och jag Marie Curie av Annika Ruth Persson är en av de bästa ungdomsböcker jag läst. Den utspelar sig i Majorna och skildrar en kärlekshistoria mellan Filippa och Jenny. Konstigt nog har jag inte läst uppföljaren Erik Dahlbergsgatan 30, men det borde jag verkligen göra.
I Linnéstaden utspelar sig stora delan av Christin Ljungqvists bok Kaninhjärta. Du glömmer väl inte att kika in på hennes blogg 1/2 09.00 för att få veta mer om hennes nya bok Fågelbarn.
Det här var mitt kulturella Göteborg. Hur ser ditt ut?
2012 skulle jag läsa bredare. Det gick inte så bra. Visserligen finns 20 länder representerade, men som ni ser på myllret av siffror är många av dem bara representerade av en bok.
2011 läste jag 49% svenskt, på andra plats kom USA med 18%, Storbritannien trea på 15%. Fyran och femman var Frankrike och Norge med 3% vardera.
Precis som förra året har jag räknat nationalitet efter de länder där författarna växte upp, men vissa författare som bott större delen av sitt liv i Sverige har jag räknat som svenska. Lite godtyckligt kanske, men så får det bli.
Så här ser fördelningen ut i 2012:
Ännu fler svenska böcker som ni ser och det skyller jag på e-boksutbudet, samt de många recensionsexemplaren. I perioder av lästorka föredrar jag alltid att läsa om bekanta miljöer dessutom. Det blir så mycket enklare. Dessutom finns det så himla mycket bra svenskt!
Storbritannien och USA har bytt plats, men också tappat några procent båda två. Frankrike ligger fortfarande fyra, men med en dryg procent till, vilket motsvarar en bok eller två. Ny femma är Italien och Norge har tappat rejält.
Tankar inför nästa år? Den bredare listan finns kvar och jag samlar gärna på mig nya litteraturländer. Kanske blir det kortare utmaningar, som den italienska utmaningen i maj.
Tokyo jag tänker på dig nu, snart är jag på väg, aha, jag längtar att få se dig. Tokyo jag tänker på dig, nu jag tar steg för steg, aha, mot allt du har att ge mig. Det bor en geisha i mig.
Med hjälp av litteratur, film, musik och andra kulturella ting går det att resa vart man vill. Idag drar vi till Tokyo och hittar du ingen bok eller film som utspelar sig i just den staden, funkar det utmärkt med någon annan japansk stad.
I verkligheten har jag inte varit i Tokyo och är inte heller på väg dit. Det verkar vara en spännande stad, men står inte högst på min lista. Just maten skulle dock vara värd ett besök och till Momat, The National Museum of Modern art där du självklart kan titta på modern japansk konst, skulle jag definitivt vilja åka.
I Efter mörkrets inbrott är en kortroman av Haruki Murakami som utspelar sig under en natt i Tokyo. Den tillhör de böcker av Murakami jag inte läst, men jag vill definitivt göra det.
Ung kvinna och gammal man inleder ett förhållande. Egentligen borde Lost in Translation inte vara något för mig, men jag älskade den och skulle gärna se om den.
Vad hittar du för kulturella kopplingar till Tokyo?
Ännu en europeisk storstad som besöks på vår litterära stadshoppning runt världen. Just Paris var den sista staden jag och maken besökte innan vi fick barn. Snart dags för en ny resa dit kanske. Tyvärr kan jag knappt ett ord franska, men det går utmärkt att vara frankofil ändå.
Tanken är att under ett stadsbesök koppla ihop staden med en bok, en film eller kanske en tv-serie. Känner ni för att blanda in något annat kulturellt som en låt, en tavla eller ett foto är det självklart bara roligt.
Dags att dra till Paris och först ut är en fin bok om en flicka och en hemlös kvinna som träffas på Gare d’Austerlitz. Den heter No och jag och är skriven av Delphine de Vigan som tecknar ett fint porträtt av en annorlunda vänskap mellan två ungdomar och No som tar plats i deras liv. Mycket läsvärd.
Att välja Amelie från Montmartre är kanske väl uppenbart, men faktum är att det är en av mina absoluta favoritfilmer. Inledningen är lysnade och jag har använt den med eleverna flera gånger. Ett antal människor presenteras genom att berättaren talar om vad de tycker om och vad de inte tycker om. Härligt absurt.
Jag fuskar lite genom att också presentera en mycket bra bok, som också blivit en fantastisk film där Audrey Tautou också spelar huvudrollen. Jag tänker på Tillsammans är man mindre ensam, skriven av Anna Gavalda och filmatiserad av Claude Berri. Där finns också en annan fransk favoritskådis med, nämligen Guillaume Canet.
Slutligen en klassisk fransk låt med Vanessa Paradis, som föddes utanför Paris:
Vad har du för kulturella ting att bjuda på som du förknippar med Paris?
När det gäller fotboll har jag i princip alltid haft svårt för Italien. Lite för mycket lipande för min smak. När Sverige var i samma grupp som Italien, Danmark och Bulgarien. Ni vet det där året då Sverige och Danmark spelade 2-2 och båda gick vidare från gruppen?!
Faktum är dock att jag börjat uppskatta Italien mer de senaste åren. De spelar kul fotboll helt enkelt. Filmandet och maskandet är de knappast ensamma om. Idag när de möter Spanien i Gdansk håller jag dock alla tummar för Spanien.
Italiensk litteratur uppskattar jag definitivt och ni som brukar kika in här vet att maj ägnades åt att läsa italienskt. Jag läste bland annat två riktiga pärlor Själamakerskan av Michela Murgia och Stål av Silvia Avallone. Den senare visade ett skitigare och fattigare Italien än det vi är vana att se.
En gammal italiensk favorit är Susanna Tamaro och då kanske främst Gå dit hjärtat leder dig som är så otroligt vacker. Den handlar om en mormor som skriver brev till sitt barnbarn, utkom 1995 på originalspråk och blev en stor succé. Nu var det länge sedan jag läste något av henne, men det verkar bara finnas en bok jag inte läst, nämligen Lyssna på ditt hjärtas röst från 2008.
Niccolò Ammaniti är också en författare jag tyckt mycket om, men liksom glömt av. Boken Jag är inte rädd är helt briljant och även Långt, långt härifrån är mycket bra. Hans nyaste Festen kan börja lockar spontant inte speciellt mycket. Någon som läst?
Jag har inte läst Gomorra av Roberto Saviano och det är nästan lite pinsamt. Visst är det en bok jag borde läsa, men sidantalet skrämmer. Tänkte att jag skulle börja med tunnisen Kärleken är dödens motsats, för att se om jag gillar hans stil och språk.
Silvio Berlusconi har knappast gjort att bilden av Italien förbättrats i världen. Kristina Kappelin har skrivit om honom och hur han egentligen kunde bli vald i boken Berlusconi: italienaren.
Bokgeografi med fotbollstwist skulle man kunna kalla denna inläggsserie. Jag tänker nämligen ge mig ut på en litterär resa till EM-länderna och idag måste det självklart bli Danmark. Vårt grannland har hamnat i något av dödens grupp tillsammans med Holland, Tyskland och Portugal. Jag är inte så lite lycklig över att Danmark vann idag. Både för att Danmark är ett grannland, men också för att Holland absolut inte är en favorit.
Inlägget ska dock inte handla om fotboll, utan böcker så klart. Det här är ju en bokblogg, visserligen med en ägare som jublar lite extra när det är finfotboll på tv.
En riktig litterär gigant är Inger Christensen vars Alfabet är en av de coolaste diktsamlingar jag läst. Hon skrev också romaner, pjäser och essäer, men den sidan av hennes författarskap har jag inte stiftat bekantskap med ännu. 1978 tog hon plats i Danska akademien och diskuterades ofta i Nobelprissammanhang. Nu dog hon tyvärr 2009, så något pris blev det aldrig.
En annan dansk dam som var nära att få Nobelpriset var Karen Blixen, eller Isak Dinesen, som var hennes manlige pseudonym. En kosmopolit som bland annat hade en berömd farm i Afrika, vid Ngong Hills utanför Nairobi. Faktum är att jag faktiskt aldrig läste ut Den afrikanska farmen, men den kanske är värd en ny chans. I september är det 50 år sedan Karen Blixen dog och i denna spännande artikel kan man läsa mer om hennes liv. Om hennes förhållande till Sverige finns en hel bok.
Om Danmark handlar Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk, som knappast målar upp en ljus bild av landet där ett främlingsfientligt parti tillåts kontrollera politiken. En bok som är väl värd att läsa.
Det var ett tag sedan jag läste något av Jens Christian Grøndahl, men Lucca är en av de bästa böcker jag läst. En fin berättelse om en skådespelerska som råkar ut för en olycka. Läkaren som behandlar henne blir väldigt engagerad i fallet. Inför bokmässan skulle jag gärna läsa Fyra dagar i mars.
En legendarisk dansk författare som jag faktiskt ännu inte läst något av är Suzanne Brøgger. Hennes Jadekatten står i hyllan och tillhör verkligen de hyllvärmare som nästan dammat igen helt. Dags att göra något åt det.
Frågan i veckans bokbloggsjerka lyder som följer:
Brukar du delta i bloggutmaningar och i så fall vilka? Finns det någon utmaning du saknar men som du själv inte orkar/vill/kan dra igång?
Ja du, “läsutmaning” is my middle name. Jag hoppar på det mesta med ett hjärtligt “men gud vad kul” och når kanske trädtopparna. Att utmana mitt läsande är roligt och att läsa tillsammans, men ändå ensam är något av bloggandets tjusning.
Saknar jag en utmaning så skapar jag den. I maj läser jag till exempel italienskt och har fått med mig ett gäng bloggare på tåget. Kanske djupdyker jag i ett annat land en annan månad lite mer spontant. Jag behöver nog bli lite mer spontan i mina läsutmaningar om de ska gå vägen. Samtidigt så är det inte så himla viktigt för mig att lyckas läsa en massa eller slutföra läsutmaningar. Det viktigaste är istället att ha diverse läslistor som inspiration och struktur. Jag är glad att jag för andra året i rad kör en Boktolva, då det betyder att jag får läst en hel del hyllvärmare och författare jag tänkt läsa länge.
En bra blandning är vad jag eftersträvar. Något gammalt, något nytt, något lånat och något blått kanske skulle vara en bra utmaning?
Annars gillar jag alla veckovisa utmaningar som Bokbloggsjerkan, Tematrion och ibland svara jag på en fredagsfråga hos Bokhora. Grunden är dock att jag gör det jag tycker är kul, men att återkommande teman ger en bra struktur. Dessutom hittar jag en massa roliga bloggare genom dem.
Däremot har jag fortfarande inte kört någon läsutmaning på temat fotbollsspelares nationalitet, skostorlek och smeknamn, eller vad det nu var Vixxtoria föreslog. Kanske kan det bli en ny omgång bokgeografi inspirerat av fotbolls-EM i alla fall.
Jag har redan läst min första italienska bok och ett inlägg om den publiceras senare idag. Tänkte att jag skulle göra en sammanställning av er som planerar att läsa italienskt och i slutet av månaden ett inlägg med länkar till era recensioner.
Här är de bloggar som spenderar maj i Italien:
Lyrans Noblesser (om hon inte fastnar bland klassikerna av döda gubbar)
Finns du inte med på listan är det bara att hojta till. Detsamma gäller när du skrivit ett inlägg som du vill ha med i månadssammanställningen.
Buon viaggio!
Missa ingenting, följ enligt O via RSS och/eller Bloglovin'!
