Nick Hornby

Böcker till pappor

På söndag är det fars dag och kanske vill du uppvakta papporna omkring dig med ett hårt paket. Det här är mina tips.

Louise Boije af Gennäs Motståndstrilogi är inte komplett ännu, men de två första delarna har kommit ut och de är galet spännande. Visserligen handlar de om en ung tjej, men de innehåller en massa politik och konspirationsteorier som jag är säker på skulle intressera i alla fall min pappa. Första delen heter Blodlokan och andra Skendöda.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson är en spännande historia där tre familjemedlemmar berättar om samma kväll när ett brott begås. Ett viktigt tema i boken är vad man som förälder kan tänkas göra för att skydda sitt barn.

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir tilldelades nyss Nordiska rådets litteraturpris och är en bok om en man som planerar att begå självmord, men reser långt bort för att inte riskera att hans dotter hittar hans kropp. Resan går till ett tidigare krigsdrabbat land, där han bosätter sig på ett nedgånget hotell och börjar hjälpa till att fixa saker.

Om pappan som ska få ditt paket är lika intresserad av musik som min är rekommenderar jag Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce. En charmig bok om vinylskivor och musikens läkande kraft. Lite påminner den om High Fidelity av Nick Hornby, men känslan är mer som i filmen Brassed off om en orkester där bland annat Ewan McGregor spelar.

Fyra dagar i Kabul av Anna Tell kombinerar en spännande deckarhistoria med aktuell världspolitik. Huvudpersonen Amanda Lind tillhör Rikskrim och är stationerad i Kabul. Tidigare har hon haft ett utbildningsuppdrag i norra Afghanistan, där hon varit rådgivare åt en patrullchef. Nu blir hon inkallad som medlare med uppdrag att få kontakt med de som kidnappat två svenska diplomater.

Silvervägen av Stina Jackson är nominerad till Deckarakademiens pris för bästa svenska deckare. Huvudpersonen Lelles dotter försvann flera år tidigare och han letar efter henne fortfarande. När ännu en flicka försvinner börjar det förflutna och nutiden att föras ihop. En mycket bra och välskriven bok.

Nu har jag inte hunnit läsa Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri ännu, men den låter också som en klockren present på Fars dag.

Hoppas du hittar något passande!

 

Dagens kulturella VM-spaning England

Inte Storbritannien, utan England. Viktigt att komma ihåg i den här spaningen. England som alltid varit mitt andralag och som nu mötte Sverige i kvartsfinalen. Tyvärr slog de också ut Sverige, men det hindrar inte att jag hoppas att de får möta Frankrike i en final. Idag spelar de för en finalplats.

Ett kulturellt inlägg om England skulle kunna bli hur långt som helst, men jag har fått begränsa mig ordentligt.

Jag inleder med två fotbollsrelaterade böcker som jag gillar skarpt. Det finns bara två David Beckham av John O’Farrell handlar om ett bra mycket sämre engelskt landslag än årets upplaga. De förlorar till och med en kvalmatch mot Vatinkanstaten, men i VM i Qatar har det hänt något med spelarna. En riktigt rolig bok, som säkert passar bäst om man gillar fotboll.

Fever Pitch är en bok av Nick Hornby och en film av David Evans och ett av de få undantag där filmen är bättre än boken. Mycket tack vare Colin Firth, that is. Annars är nog min favorit av Hornby  Long way down, där fyra personer träffas en nyårsafton. Det vore ju inte alls konstigt om inte platsen var taket på en skyskrapa och att de alla planerat att hoppa.

Och så fotboll på film, där Skruva den som Beckham blev Keira Knightleys genombrott, men där jag tyckte mer om Parminder Nagra, som sedan dök upp i Cityakuten.

Jag älskar brittiska kostymdramer och två favoriter är Downton Abbey och The Crown. Jag var inte alls redo för att släppa familjen Crawley när serien var slut, men har hört ryktas om en långfilm. När det gäller The Crown har jag fortfarande andra säsongen kvar och en tredje ska vara på väg.

En annan riktigt bra tv-serie som utspelar sig under samma tid som Downton Abbey är Huset Eliott om systrarna Bee och Evie som startar ett företag när deras far dör. Från att sy ett fåtal plagg till ett fåtal kunder bygger de sedan upp ett helt modehus.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker som jag gillar av en författare som fascinerar mig. I våras var jag och Annette och besökte makarna Woolfs sommarhus Monk’s House, vilket gjorde mig sugen på att få veta ännu mer om henne.

En nygammal engelsk bekantskap är Jane Fallon, vars Foursome är en riktigt charmig historia. Fallon har tidigare skrivit manus till de fantastiska tv-serierna This Life och Teachers.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck är en riktigt charmig bok om Charlotte som ärver en bokhandel i London. En bok som är som en riktigt mysig film av Richard Curtis, en  Fyra bröllop och en begravning eller en  Notting Hill. Curtis själv är förvisso från Nya Zeeland, men filmerna andas London.

 

90-talet i litteraturens värld

Det är tema 90-tal på Kulturkollo den här veckan och det är verkligen mitt årtionde. Däremot är det kanske inte mitt årtionde när det kommer till litteratur och därför listar jag idag böcker och författare som var stora under 90-talet.

Nobelpriset intresserade mig inte nämnvärt de första året på 90-talet, men sedan jag började studera litteraturvetenskap blev jag mer och mer intresserad av “fin” litteratur. Läst hade jag alltid gjort, även en hel del klassiker, men litterärt medveten hade jag kanske inte varit.

Av de tio författare som tilldelades Nobelpriset i litteratur har jag läst texter av sju, samt sett pjäser av en. Faktiskt var det bara några veckor sedan jag såg mina teatertreors uppsättningar av två farser av Dario Fo. Ett ypperligt tillfälle att presentera en nobelpristagare för en stor publik. De jag har kvar att upptäcka är Derek Walcott, som fick Nobelpriset 1992 och Kenzaburo Oe, som fick det 1994. Bland de pristagare jag verkligen tycker om finns Wislawa Szymborska, Nadine Gordimer, José Saramago, Toni Morrison och Octavio Paz. Däremot fick Günther Grass mig att undvika all tysk litteratur länge, länge.

Augustpriset delades ut för första gången 1989 och var alltså ett väldigt nytt pris när 90-talet inleddes. Blande de böcker som nominerats och/eller vunnit vill jag lyfta fram följande:

Utrota varenda jävel, Sven Lindqvist, nominerad i den skönlitterära klassen 1992 och en riktigt bra bok om den främlingsfientlighet som verkligen inte är en ny företeelse i västvärlden.

Jag saknar dig, jag saknar dig, Peter Pohl, vinnare av kategorin bästa barn- och ungdomsbok 1992 och en bok jag verkligen älskade då. Faktisk håller den fortfarande.

Comédia Infantil, Henning Mankell, nominerad i kategorin bästa skönlitteratur 1995. Spännande att den kategoriserats som vuxenbok, trots att huvudpersonen är ett barn. En riktigt bra bok oavsett.

Sorgegondolen, Tomas Tranströmer, vinnare i kategorin bästa skönlitterära bok 1996. En av många fina diktsamlingar av denne gigant.

Brev från nollpunkten, Peter Englund, nominerad i fackboksklassen 1996 och en spännande bok innehållande fyra essäer om viktiga händelser i Europa. Essän om första världskriget är riktigt bra.

Aprilhäxan, Majgull Axelsson, vinnare i kategorin skönlitteratur 1997. En bok jag älskade, men mest minns känslan av.

Men nej, jag läste långt ifrån bara pristagare ens då. Här är några andra böcker jag läste och älskade under 90-talet (möjligen hade jag inte gjort det nu, men det låter jag vara osagt):

Elizabeth Georges första bok om Thomas Lynley gavs ut 1988, men det var på 90-talet jag upptäckte henne och faktiskt också då jag upptäckte deckargenren. Bäst tyckte jag då om Till minnet av Edward som är den tredje boken i serien.

Cigarett, Per Hagman (1991), var en bok som passade mitt kvasisvåra jag. Jag läste allt av Hagman och tyckte verkligen att han var hur bra som helst.

Firman, John Grisham, kom också ut 1991 och jag tyckte den var vansinnigt spännande. Därefter läste jag några böcker till av Grisham, men sedan tappade jag bort honom.

En komikers uppväxt, Jonas Gardell (1992) var en stor läsupplevelse, men den bok jag tyckte bäst om av de som kom ut på 90-talet var nog ändå Fru Björks öden och äventyr som gavs ut 1990.

Köksgudens hustru, Amy Tan (1992), är verkligen en av mina största läsupplevelser någonsin. Nu minns jag väldigt lite, men oj vad jag älskade.

Tillit till dig, Barbara Voors (1993). Jag älskar alla böcker jag läst av Voors, men det här var den första jag läste och därför kommer den alltid att vara speciell.

Paddy Clarke Has Ha Ha, Roddy Doyle tilldelades Bookerpriset 1994 och var den första av hans böcker som gavs ut på svenska. Det är dock en författare att läsa på originalspråk, då hans irländska talspråk är svårt att översätta.

Stendagböckerna, Carol Shields (1994), liknar få andra böcker jag läst. Kombinationen av det väldigt realistiska och den lite drömska tonen gjorde att jag verkligen slukade den här boken. Shields var en stor 90-tals favorit.

High Fidelity, Nick Hornby (1995) var en riktig höjdare och Hornby har följt mig sedan dess. Jag absolut älskade alla listor i boken.

I museets dolda vrår, Kate Atkinson (1997) är en fantastisk och magisk bok som jag också tyckte mycket om. Jag läste fler böcker av Atkinson då, men trots att hon blivit populär igen har jag faktiskt inte återupptäckt henne.

Vattenmelonen, Marian Keyes (1998) var författarens debut och den första bok jag läste av henne. Keyes var verkligen som bäst på 90-talet och publicerade flera riktigt bra böcker, men nu har jag helt tappat bort henne.

 

Vilka böcker minns du från 90-talet?

 

 

 

 

 

Spontanshoppat

Om jag råkade gå in på Pocketshop på Centralstationen i Göteborg? Om det var så att jag kanske köpte en bok och en tygkasse att lägga den i? Om det var saker jag behöver? 

På A svarar jag ja, på B självklart och på C vad är det för dum fråga? 

   
 

Nytt i november

index

En av de bästa sakerna med Goodreads är att jag varje månad får ett mail med information om nya böcker av författare jag läst. Den här månaden fick jag veta att Elly Griffiths kommer med en ny bok 6/11, med en ny huvudperson. Ingen Ruth Galloway alltså, utan Griffths tar oss istället med till 50-talets Brighton tillsammans med Edgar Stephens i The Zig Zag girl. Om jag beställt den? Vad tror ni om mig. Självklart har jag det. Lästorka kräfva passande böcker.

Vidare kommer favoriten Nick Hornby med en ny bok med titeln Funny girl, som utspelar sig på 60-talet. En bok jag helt klart ser fram emot.

Bland svenska, nya titlar märks:

Vi från Jedwabne, Anna Bikont, Atlas, som verkar riktigt bra, men otroligt hemsk. Får kanske vänta till sommaren. Hemska böcker läses med fördel i solstol.

Orka torka, Lotta Sjöberg, Galago är en bok jag behöver för att få perspektiv. Visserligen lever jag fortfarande i förnekelse och tror att vårt hem kommer att bli fantastiskt välstädat när vi flyttar till nytt, men jag kan behöva Sjöbergs bok ändå.

Not that kind of girl, Lena Dunham, Norstedts, läser jag just nu och den är bra, men jag känner mig lite gammal.

Här och nu – Brev 2008-2011, Paul Auster och John M Coetzee. Egentligen är brev rätt tråkiga, men brev mellan två giganter gör mig ändå rätt sugen.

Konsten att skapa en tjej, Caitlin Moran, Albert Bonniers Förlag. Jag är lite kär i Moran och mycket nyfiken på vad hon kan åstadkomma i skönlitterär form.

Lejontämjaren, Camilla Läckberg, Forum är en bok som måste nämnas, då “alla” kommer att ha en åsikt om den. Jag tycker personligen att Läckberg håller helt okej klass och kommer mycket troligt att läsa.

Öga för öga, tass för tass, Maria Ernestam, Forum, gör mig lite skeptisk, trots att jag absolut älskar Ernestam. Thriller för kattälskare. Tja, det kanske kan vara något.

Utan personligt ansvar, Lena Andersson, Natur & Kultur är en bok jag är kluven till. Jag var inte helt såld på första boken om Ester, men hon är tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa.

 

 

Och snart är det dags för vinterlistorna. Så många böcker …

Mitt flygplanssällskap

Jag tror det var igår som jag lyssnade på Morrongänget (Göteborgs sådana) på Mix Megapol och de pratade om vem de helst hade velat sitta bredvid under en lång flygresa. En kändis då. Det fick mig att börja fundera över vilken person jag skulle välja och tänkte att en kul utmaning hade varit att välja ut ett par författare att flyga tillsammans med. Nackdelen med att välja två är att jag tvingas sitta i mitten, men fördelen är att jag inte behöver nöja mig med en.

En författare jag gärna  vill ha som sällskap är Nick Hornby, då han verkar så himla trevlig och härligt nördig. Möjligen skulle det vara lite jobbigt att snacka engelska i flera timmar, men det finns ändå en hel del att säga om böcker, fotboll och musik.

Vid min andra sida skulle jag självklart placera Chimamanda Ngozi Adichie (och ja, jag vet att jag är helt fixerad vid denna kvinna) för att få diskutera lite feminism, fördomar och dessutom kanske få lära mig ett och annat. Det kan bli riktigt spännande.

I verkliga livet avskyr jag att prata med medpassagerare på flygplan. Jag är väluppfostrad och grym på att småprata, men jag tycker verkligen inte om det. Helst sitter jag djupt försjunken i en bok, men för två till synes väldigt trevliga litterära giganter gör jag ett undantag.

Däremot skulle jag inte vilja sitta bredvid Anders Jacobsson, som bland annat har skrivit böckerna om Sune och Bert. Hans kollega Sören Olsson verkar lite vettigare, men Jacobsson har gjort en hel del märkliga uttalanden. Hade han satt sig på stolen bredvid skulle jag definitivt fortsatt att läsa min bok.

Vilka två författare skulle du gärna sitta bredvid på flygplanet och vad skulle ni prata om? Vem vill du absolut inte ha som sällskap?

 

Litterära miljöer som är mina

Johanna L på Bokhora skriver om sin svårighet att läsa böcker som utspelar sig i Storbritannien och jag vill minnas att hon även sågat det franska. Två av mina absoluta favoritmiljöer när det kommer till litteratur.

Jag läste ganska nyss Blood Harvest av S J Bolton och njöt av att läsa om den lite inskränka byn. Ett samhälle som är helt annat än sin amerikanska motsvarighet, som kanske bara Gilian Flynn och Elizabeth Hand kan mäta sig med. Söderns USA är för mig helt främmande, jag har svårt för de episka och storslagna som så ofta präglar amerikansk litteratur. I bokklubben bokbubblarna läste vi Gilead av Marilynne Robinson och det är en av de få bokklubbsböcker jag inte läst ut. Miljön den utspelar sig i gjorde ingenting för mig. Jag läser med glädje om New York eller någon av universitetsstäderna. Kan uppskatta miljöerna i böcker av Sarah Dessen eller Jenny Han, men annars undviker jag det mesta.

Ge mig istället Tana Frenchs ruffiga Dublin, Denise Minas Glasgow eller Peter james Brighton. Och London. Alltid London. Jag läser också mer än gärna om överklassen i början av förra seklet, den mijö där även Downton Abbey utspelar sig. Ge mig internatskolor, undertryckt homosexualitet, storslagna hus och tjänstefolk. Eller varför inte Nick Hornbys kluriga humor och ständiga musikreferenser, då känner jag mig hemma. Liksom i Roddy Doyles lite mustigare irländska humor.

Eller ta med mig till Paris. Låt mig skratta och gråta till de annorlunda människoöden som ofta skildras i fransk litteratur. Det babbliga och ofta långsamma som talar direkt till mitt hjärta. Jag tar också gärna en tur till de före detta franska kolonierna i norra Afrika, eller till Nigeria där motsättningar präglar vardagen. Jag absolut älskar nakenheten i Nina Bouraouis och Justine Lévys självbiografier, dras med i Anna Gavaldas innerliga skildringar av ensamhet, imponeras av Grégoire Delacourts sätt att skildra det svarta på ett roligt sätt. Det franska lynnet verkar passa mig, men författarna representerar definitivt inte den fjärdedel som gillar Front National. När kommer de franska böckerna som skildrar det Frankrike där ett sådant parti vinner mark? Eller för den delen ett Storbritannien som går samma väg, även om det skildras mer.

Vilka litterära miljöer föredrar du?

 

Om en pappa

9780141321400

Nick Hornby är en gammal favorit, men Slam är den första ungdomsbok jag läst av honom. Vad jag förstår är det också hans enda, vilket jag kan tycka är lite synd, men kanske är det inte en bok primärt för ungdomar. Samtidigt som jag läste Slam gjorde en elev i nian nämligen detsamma och hon var inte jätteimpad. För långsam i mitten var hennes betyg och jag kan hålla med.

I början går det dock undan när sextonårige Sam följer med sin mamma på en fest och träffar Alicia. De blir tillsammans och har ett sådant där intensivt förhållande som man bara kan ha i tonåren. Till slut blir det lite för mycket för Sam och han tvivlar på att det verkligen är rätt.

Det är i det här velandet det blir lite segt, men sedan avslöjas det att Alicia är gravid och då tar det fart igen, förutom i Sams knepiga drömmar om livet som pappa. Drömmarna är visserligen underhållande, men de är väldigt lösryckta. Jag hade önskat att fokuset var mer här och nu. Det jag däremot gillar är att allt berättas ur Sams perspektiv. Han är en intressant person att följa. Jag tycker också om att läsa om hans mamma Annie, som även hon blev förälder väldigt tidigt. Hennes kärlek och oro är central.

Jag är kluven till Slam måste jag erkänna. Det är på många sätt en bra och viktig bok, men jag har lite svårt att ta till mig den. Allt går långsamt, men samtidigt för snabbt. Det blir mycket yta och lite substans tyvärr. Långt ifrån Hornbys bästa alltså, vilket är synd då ämnet är angeläget.

Nån slags fredagslängtan

Det är torsdag, men jag ger mig ändå på Bokomaten-Viktorias fredagsenkät från förra veckan. Nu när den värsta stressen har lagt sig och blogglusten ska lockas fram är en enkät precis vad jag behöver.

1. Vad läser du just nu?

Jag har bantat mina pågående böcker till tre och läser Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, Left neglected av Lisa Genova och I huvudet på Colin Fischer av Ashley Edward Miller och Jack Stentz. Tre mycket olika böcker som alla fascinerar, men av helt olika anledningar.

2. Vad tänker du ge dig på härnäst?

Läslusten börjar i alla fall sjuda, men det går fortfarande ganska så långsamt. Listan med böcker som jag vill läsa blir således ständigt längre. Av de böcker som står på tur lockar Manne Fagerlinds Mina drömmars land och En av oss sover av Josefine Klougart mest.

3. Poirot eller Miss Marple?

Definitivt Miss Marple. Jag har alltid haft svårt för Poirot. Knappt så att jag vågar erkänna det, men så är det.

4. Sherlock eller James Bond?

Jag har också väldigt svårt för James Bond. Har genomlidit några filmer för att blidka maken, men det var länge sedan då jag fortfarande ville impa på honom. Sherlock har jag faktiskt inte någon relation till alls direkt, mer än några få möten för mycket länge sedan, men jag väljer honom ändå.

5. Nämn en bok som utspelar sig i London

Jag har försökt komma på en bok där staden faktiskt har betydelse för handlingen och fastnade då för en ganska gammal bok om en man som slår vad om att han ska besöka alla tunnelbanestationer under en dag, dessutom dagen då han egentligen borde gifta sig. Saken är bara att jag inte för mitt liv kan komma på titeln. Jag ser till och med omslaget framför mig. Så frustrerande. Hjälp!

Annars är Nick Hornby mycket London för mig, så jag väljer hans A long way down, som blir film i år. Den tänker jag se trots att Pierce Brosnan är med.

MV5BMTc0MTg0MDI2Ml5BMl5BanBnXkFtZTgwNzM4MDYwMTE@._V1_SX214_

 

 

Rätt tråkigt om läsning

1938073053

More baths, less talkning är Nick Hirnbys krönikesamling där han berättar om böcker han köpt och böcker han läst. Ibland mycket trevligt, ibland småtrevligt och ibland riktigt segt. Vissa krönikor, som den om Muriel Sparks gillar jag skarpt, men det är en ojämn samling herr Hornby bjuder på.

Att börja göra månadssammanställningar som talar om vilka böcker jag köpt och vilka jag läst tror jag ändå att jag ska ta efter. Det ramar in läsningen bra. För övrigt önskar jag att Hornby läste mer aktuell skönlitteratur och lite mindre facklitteratur. Dessutom önskar jag att han skrev färre krönikor så att det snart blir en skönlitterär bok. Det här var nämligen ganska så tråkigt.

%d bloggare gillar detta: