Val McDermid

Läget i mina läsutmaningar för 2022

pile of books

Utmaningen i mars som också fick följa med i april, var att läsa böcker av några författare som finns med i min utmaning Favorittolvan 2022. Jag kan direkt konstatera att jag påbörjat många böcker, lagt ännu fler på hög och läst ut några få.

Hittills i år har jag läst böcker av:

Jag har också påbörjat böcker av:

  • Jennifer Niven
  • Linda Åkerström
  • Val McDermid
  • Denise Mina
  • Roddy Doyle

“Bara” att läsa vidare alltså …

I de övriga läsutmaningarna ser det också lite sådär ut. Jag ligger just nu sex böcker efter för att hinna med de 135 böcker som jag har som mål att läsa i år. Egentligen är jag inte speciellt bekymrad då jag vet att lästempot går upp under sommaren.

Gällande läsningens bredd går det också lite sådär. Än så länge har jag läst böcker av författare från sex länder och den svenska dominansen är total. Av de nio böcker på engelska jag har som mål att läsa har jag hittills läst tre.

Några korta texter av olika nobelpristagare har blivit lästa och jag tänkte försöka sammanställa dem i ett inlägg vad det lider.

Hur går det med er läsning och era läsutmaningar för 2022?

Just nu i april 2022

Ny månad och även om det på pappret är vår har det blivit vinter här. Fortfarande med en rejäl dos sol och ljus långt in på kvällarna, men minusgrader på nätterna. I mitten av månaden är det påsk och ledigheten är verkligen efterlängtad. De senaste veckorna har varit intensiva och nästa vecka är helt absurd. Skönt att få lite tid att förhoppningsvis hitta tillbaka till läsningen därefter. Så här brukar det vara vid den här tiden på året, men påsken var tidigare förra året och när vi körde just-nu-enkät i april 2021 var det påskafton.

Idag undersöker vi det kulturella nuläget med en just-nu-enkät. Svara gärna du också och kika in hos Helena, Anna och Ulrica som också svarat.

Just nu läser jag väldigt lite som sagt. Målet under mars var att återupptäcka gamla favoriter i Favorittolvan 2022 och därför är Andetag av Jennifer Niven och 1979 av Val McDermid påbörjade. Förhoppningsvis hinner (orkar) jag läsa lite i helgen. Jag ser också fram emot att läsa Den unge Walters lidande av Augustin Erba som just kommit ut.

Just nu tittar jag fortfarande Masterchef Australia, där det närmar sig final. Dessutom tittar jag på andra säsongen av Sweet Magnolias, men den är helt ärligt rätt kass. Även första säsongen var superamerikansk, men hade ändå viss charm. Nu är det bara för mycket. Trots det tittar jag vidare. Det är ändå bara två avsnitt kvar. Sedan sitter jag säkert där även när tredje säsongen kommer (för det lär ju bli en sådan) och beklagar mig för att jag glömt riktigt hur illa jag tyckte om säsong 2.

Just nu lyssnar tant på Tribe Friday som var nominerade till bästa band i P3 Guld och åkte ut raskt ur Melodifestivalen. De beskriver sin musik som indie-emo eller Swedish bubblegum emo och det känns som 1993 igen. Sedan lyssnar jag i små portioner på Thailandssvenskarna av Joakim Medin. Ljudböcker går alltid långsamt för mig, då jag bara lyssnar ibland i bilen, men den är bra.

Jag nu längtar jag efter påsken och att det ska bli vår (igen) men på riktigt den här gången. Förutom allergin är det här verkligen en fantastisk tid på året. Påskekrim längtar jag också efter att sätta tänderna i. Det får bli en sådan utmaning den här månaden.

Jag återser favoriter i mars

Läsningen går trögt. Jag skyller på vintern, vardagen och världen. Nu är våren på väg, men jag behöver ändå fundera över min läsning. I mars tänker jag därför fokusera lite extra på en av årets läsutmaningar som jag döpt till Favorittolvan 2022. Det finns en lista som jag inspireras av, men även andra författare som jag älskat och glömt får vara med.

De böcker jag har nära tillhands och som kan bli lästa är:

1979 av Val McDermid som är första delen i en serie. Jag tappade bort McDermid när jag tröttnade på Tony Hill, men hon har ju skrivit en massa annat också.

Andetag av Jennifer Niven har jag tänkt läsa sedan den var ny, men den kan kräva ett djupt andetag då hennes böcker brukar vara känslomässigt intensiva.

Blodsbunden av Augustin Erba har jag tänkt läsa länge och nu kanske det blir av. Jag tyckte mycket om den enda bok jag läst av Erba och hoppas på god läsning.

Dödsdansen av Linda Åkerström är första delen i en ny serie och helt annorlunda mot den bok jag läst av henne. Ska bli spännande.

En rysk gentleman av Karin Alfredsson för att det var alldeles för länge sedan jag läste något av henne. Jag ser fram emot att återse Ellen Elg.

Just like you av Nick Hornby låter lockande och jag hoppas på en Hornby i gammal god form.

Love av Roddy Doyle för att jag saknar det irländska och samtalen på puben. Låter som en fin liten bok.

Rizzio av Denise Mina låter som en riktigt spännande bok om en verklig händelse som ses som en av de grymmaste i skotsk historia.

Så här upphör världen av Philip Teir då jag verkligen vill läsa något mer av honom och dessutom behöver bredda mig lite geografiskt.

Är mor död av Vigdis Hjorth vill jag läsa för att jag absolut älskade Lärarinnans sång. Förväntningarna är dock farlig höga.

Favorittolvan 2022

Under många år har jag utmanat mig själv att läsa nya författare i utmaningen Boktolvan, men när jag förra året bara lyckades pricka in fyra stycken på listan, trots att jag läste böcker av 59 för mig nya författare, bestämde jag mig för att strunta i Boktolvan i år. Istället tänkte jag försöka återvända till författare jag bara läst en bok av. Jag kallar utmaningen för Favorittolvan, med fokus på att läsa mer av just författare jag gillat skarpt, men ändå bara läst en bok, men också på favoritförfattare jag inte läst något av på länge.

Målet är att läsa en bok av tolv av författarna på listan:

Karin Alfredsson
Isabel Allende
Roddy Doyle
Augustin Erba
Sebastian Faulks
John Green
Helle Helle
Vigdis Hjorth
Nick Hornby
Han Kang
Jamaica Kincaid
Doris Lessing
David Levithan
Val McDermid
Denise Mina
Haruki Murakami
Jennifer Niven
Olivier Norek
Sara Paborn
Kamila Shamsie
Anna Schulze
Donna Tartt
Philip Teir
Amor Towles
Kjell Westö
Hanya Yanagihara
Linda Åkerström

 

Alla mina läsmål för 2022 hittar du här.

Photo by Nick Fewings on Unsplash

Val McDermid om Tony Hill och Carol Jordan


1984 började Val McDermid skriva den första boken om Lindsay Gordon Report for murder, som också var hennes debut. Den kom ut 1987 och hon har sedan dess skrivit fler böcker om henne. Det var länge sedan jag läste något av Val McDermid, men serien om Tony Hill och Carol Jordan lever i högsta grad fortfarande. Senaste boken på svenska heter Det mörka nätet och är bok nummer 9. Egentligen hade McDermid tänkt att Sjöjungfrun sjöng sin sång skulle bli en stand alone och om hon vetat att hon skulle skriva en lång serie hade hon troligen förlagt handlingen i en verklig stad snarare än i den fiktiva som Jones och Hill befinner sig. Visserligen finns det fördelar med en fiktiv miljö, som att allt som man behöver kan placeras precis var man vill, men en verklig plats är kanske mer relevant.

Det mörka nätet handlar om troll och trakasserier på nätet. McDermid talar om det vidriga beteende som främst kvinnor utsätts för, där de får höra att de borde våldtas, att deras barn ska skadas osv. McDermid själv har inte utsatts för hot och hennes twitterflöde är trollfritt. Förklaringen till det är enligt hennes sextonårige son att hon är så skrämmande att ingen vågar gå på henne. Något hon inte vet om hon egentligen ska se som en komplimang.

En mansroll i kris är en förklaring, men ingen ursäkt till vissa mäns beteenden på nätet. Sexuellt våld mot kvinnor ökar och ilskan som dessa män bär på växer. Internet gör dem synliga, men även i samhället i stort märks ett ökat våld mot kvinnor. Dagens våldsamma porr är en annan förklaring tror McDermid, som skapar en generation män och även kvinnor som har en helt vriden syn på sex. 

I boken gör Jordan något som blir offentligt och leder till att hon straffas dubbelt. Dels genom själva händelsen, men också av det fördömande av hennes beteende som sprids. Detta, menar McDermid är något som drabbad kvinnor mer än män. Som kvinna ska du vara mer moralisk och vissa saker som män kan komma undan med är definitivt inte okej för en kvinna. 

Dagens mansroll är problematisk, något som diskuterats på flera av de seminarier jag varit på. Även kvinnorollen är begränsande och därmed minst lika problematiskt. Det som drabbar kvinnorna är dock att män tar sig rätten att döma och kontrollera dem. 

McDermid har som mål att alla hennes karaktärer ska vara både goda och onda. Det betyder att även hennes brottslingar kan väcka sympatier, men också att även huvudpersonerna gör dumma och ogenomtänkta saker. Vissa berättelser hon vill skriva passar inte Hill och Jordan, så därför skriver McDermid även fristående böcker. Hon lovar dock att inte ta dö på dem och det känns tryggt. Sedan kan hon inte ta ansvar för fanfiction, men själv utsätter hon gärna sina karaktärer för hemska saker, men de kommer att överleva. Moderator Maria Neij berättar att hennes favoritbok av McDermid är A place of execution, så det får kanske bli min nästa bok av henne. Sedan låter Det mörka nätet bra också, men det är den nionde boken i en serie där jag bara läst tre, vilket känns lite svårt. Jag gillar att läsa serier i ordning, men att läsa fem böcker innan det är dags för Det mörka nätet känns inte aktuellt. Annars verkar serien om Karen Pirie också ganska bra. Något vill jag läsa i alla fall. Det har varit på tok för lite McDermid i mitt liv de senaste åren.

I väntan på mässpepp

Jag har inte riktigt fattat att det är Bokmässa i nästa vecka. Jag har verkligen inte fattat att det är vecka 38 nu (jo, som lärare är det veckor som gäller under terminen) och att det snart är oktober har jag i det närmaste förträngt.

Eftersom jag egentligen älskar planering (hej kontrollbehov) och förberedelser av olika slag känns det lite märkligt att faktiskt inte ha så mycket koll. Jag har läst igenom seminarieprogrammet ordentligt, gjort ett schema i excel (som jag säkert inte kommer att följa) som innehåller både seminarier, intervjutider, mingel och middagar. Kanske blir det här året jag faktiskt glider runt och tar dagarna som de kommer.

De författare jag absolut inte vill missa är:

Carsten Jensen

Jennifer Niven 

Karin Alfredsson

Kjell Westö

Philip Teir

Rob Doyle

Sally Rooney

Sophie Kinsella

Theodor Kallifatides

Val McDermid

 

Klicka på författarnamnen för att se de framträdanden de har under mässan.

 

Jag ser också fram emot temat Bildning som står i fokus under Bokmässan.

 

Årets bästa deckare

Lotta Olsson listar årets hittills bästa deckare, hela 31 stycken. Jag går igenom, konstaterar att jag äger en del av dem och drömmer om lästid.

Lång väg hem, Eva Dolan, Modernista. Första delen i en ny brittisk deckarserie, som handar om poliser vid Peterboroughs hatbrottsavdelning. Har hemma, vill absolut läsa.

Låt mig ta din hand, Tove Alsterdal, Lind & co. Nominerad som Årets bästa svenska kriminalroman av Deckarakademin. Vill läsa och då hennes böcker ska vara fristående (?!) torde det inte vara något problem att börja med bok tre.

Vassa föremål, Gillian Flynn, Modernista. Det här är min absoluta favoritbok av en favoritförfattare. Helt galet obehaglig. Kom ut på svenska första gången 2008.

Svarta vatten, Attica Locke, Leopard. Utspelar sig i USA på 80-talet och har fått och nominerats till en rad priser. Boken finns här hemma och jag vill definitivt läsa.

Livets och dödens villkor, Belinda Bauer, Modernista. Nominerad som bästa till svenska översatta kriminalroman 2014, men trots att jag läst ett par böcker av Bauer och gillat, är jag inte speciellt sugen. Jag blev så besviken på slutet i hennes andra bok Skuggsida och har inte förmått mig att läsa vidare. Ibland är jag litterärt långsint.

De utstötta, Elly Griffiths, Minotaur. Jag älskar böckerna om Ruth Galloway och det här är en av seriens bästa. Rekommenderas. Läs vad jag skrivit om den här.

Sonen, Jo Nesbø, Piratförlaget. En ny bok av norske deckarkungen, men inte om Harry Hole den här gången. Jag har tappat bort Nesbø lite, men säkerligen kommer jag att läsa den här boken, även om den inte står högst på listan.

Otrygg hamn, Tana French, Albert Bonniers Förlag. Denna irländska deckarstjärna är en stor favorit och Otrygg hamn är en av hennes bästa böcker. Rekommenderas varmt. Jag har skrivit om den här.

En mörk och förvriden flod, Sharon Bolton. Modernista. Har jag nästan läst ut och den är briljant, trots att det kanske inte är hennes bästa. Jag absolut älskar böckerna om Lacey King.

Någon annans skuld, Sarah Hilary, Minotaur. Debutbok som utspelar sig i London. Miljön lockar, men det finns så många andra författare som jag vill upptäcka först. Jag väntar tills några favoritbloggar hyllar och läser då. Någon som redan gjort det?

Låt den onde sova, John Verdon, Forum. Tredje boken i en serie, vilket gör att den får vänta, trots att den låter ganska spännande. Det luktar Michael Connelly.

Johnny Liljas skuld, Olle Lönnaeus, Massolit. Hyllas av många och är nominerad för priset årets bästa svenska kriminalroman. Jag är dock inte jättesugen, då den bok jag läst av Lönnaeus inte föll mig i smaken. Jag avvaktar, men läser kanske senare då den kommer i pocket.

Glaskroppar, Erik Axl Sund, Ordfront. Helt ärligt tror jag att det är en bok som är för läskig för mig. Möjligen läser jag den en riktigt varm sommardag på stranden.

Fågelmannen, Mo Hayder, Modernista. Kom ut på svenska redan 2003 och jag läste den för många år sedan. Minns den som brutal och jag har inte läst något mer av författaren sedan dess. Kanske värt ett nytt försök när serien nu ges ut igen.

Dödsstigen, Sara Blædel, Massolit. Åttonde boken om Louise Rick och ska jag läsa Blædel, vilket jag vill, tänker jag börja från början med Pulver. Det har jag för övrigt tänkt i flera år nu.

Den stumma flickan, Michael Hjort och Hans Rosenfeldt, Norstedts. Jag tycker verkligen om serien om Sebastian Bergman, denna osannlikt otrevlige man och kommer definitivt att läsa även del fyra i serien.

Medan mörkret faller, Anna Lihammer, Historisk Media. En bok jag hört mycket gott om och som ligger redo i läsplattan. En juldeckare kanske?

Bortfall, Ingrid Hedström, Alfabeta. Det kanske är dags att faktiskt läsa något om Hedström nu då hon inleder en ny deckarserie om diplomaten Astrid Sammils.

Straffa och låta dö, Mats Olsson, Norsteds. Sportjournalist skriver om frilansande kvällstidningsjournalist. Lotta Olsson kallar den kul, men jag är ärligt talat rätt skeptisk. Möjligen läser jag den för att den delvis utspelar sig i Göteborg.

Slaktmånad, Lars Pettersson, Ordfront. Andra boken om åklagaren och renägaren Anna Magnusson. Låter som en spännande bok, men som vanligt måste jag läsa böcker i ordning och då blir det Kautokeino, en blodig kniv inledningsvis.

Gökens rop, Robert Galbraith, Wahlström och Widstrand. J K Rowlings deckardebut lockar faktiskt inte alls. Lite för mycket gammal pusseldeckare för min smak verkar det som.

Jakthundarna, Jørn Lier Horst, Lind & co. Den här boken har jag tänkt läsa ett bra tag, men det har inte blivit av. Lite oroande låter det att Olsson beskriver språket som trist, då språk är riktigt viktigt för mig. Någon som läst?

Granne med döden, Alex Marwood, Modernista. Jag tyckte om Onda flickor, men var inte överväldigad som många andra. Det låter dock som en himla spännande bok, med klassisk touch, men skitig, brittisk miljö som jag älskar.

Svart gryning, Cilla och Rolf Börjling, Norstedts. Den här författarduon har aldrig lockat mig, egentligen är det oklart varför, men så är det. Nu kommer tredje boken och jag ser inga direkta skäl att läsa den heller.

Offer utan ansikte, Stefan Ahnhem, Forum. Debutdeckare i skolmiljö låter definitivt som något som kan passa mig. Tur att jag inte är träslöjdslärare, för så hade det kanske kommit för nära verkligheten.

Det röda arvet, Henrik Berggren, Norstedts. När Berggren skriver deckare blir jag självklart nyfiken. Det handlar om krig och politik och jag vill helt klart läsa.

De bittra pajens sötma, Alan Bradley, Lind & co. Nu ska jag väl inte säga högt att jag inte gillar Agatha Christie något speciellt, men jag gör det ändå. När någon marknadsförs som en ny Agatha Cristie blir jag således inte direkt lässugen. Beskrivningen av handlingen ändrar inte detta.

I död och lust, Elizabeth Haynes, Lind & co. Låter inte som något speciellt eller egensinnigt och jag hittar inga direkta skäl att prioritera den. Har du några?

Brända broar, Val McDermid, Alfabeta. McDermid är en gammal favorit, men det var länge sedan jag läste något av henne. Det låter onekligen lite spännande att Tony Hill misstänks vilja mörda Carol Jordan. Omslaget ger dock inte direkt läslust. Vansinnigt fult.

Lotus Blues, Kristina Ohlsson. Hade det varit en ny bok om Fredrika Bergman, skulle jag slängt mig över den. Nu är det inte det, vilket gör att jag inte prioriterat läsning, trots att jag vet att Ohlsson som vanligt kommer att leverera.

Inga kelgrisar, inga styvbarn, Cia Sigesgård, Kalla kulor. “Så slabbigt att man stundtals mår illa”, skriver Olsson. Nja låter inte direkt som en bok för mig, men jag kan ha fel. Har någon läst?

 

Vilka är dina favoriter på listan? Saknar du någon bok? Vilka tycker du att jag ska prioritera att läsa?

 

 

Snart dags för nummer 2

OmslagNr2www

Nu kommer snart andra numret av Fyrahundrafemtio, Sveriges nya litterära magasin. Det är bäst att kalla det så, då ViLäser på senaste framsidan hävdar att de är Sveriges enda riktiga bokmagasin. Kanske kan vi kalla Fyrahundrafemtio för Sveriges enda riktiga litterära magasin, men varför förhäva sig.

Även i nummer två tipsar jag om bra bokcirkelsböcker och precis som Nils Pennlert lovar kommer en överraskning om något riktigt kul på Götaplatsen att avslöjas. Kanske är Fyrahundrafemtio precis det som det litterära Göteborg behöver. Jag hoppas det, så att jag slipper vara avundsjuk på alla i Stockholm 361 dagar om året. När det gäller litterära event allså.

Måste också tillägga att jag även denna gång absolut älskar omslaget. Det mystiska, anti-glassiga är precis i min smak. Länge sedan jag läste något av Val McDermid dock. Det måste åtgärdas.

Nytt på engelska

En av de bästa sakerna med Goodreads är att de varje månad skickar mail med nya böcker av författare jag läst. Där hittar jag alltid fynd.

Burn for Burn av Jenny Han och Siobhan Vivian är första delen i en planerad trilogi. Tre huvudpersoner och en massa hämnd.

Love Anthony av Lisa Genova. Nu har jag visserligen en bok oläst av henne, men den verkar nästan bättre än Left neglectedAutism är fascinerande att läsa om och försöka förstå.

Trots att det var länge sedan jag läste något av Marian Keyes och ännu längre sedan jag verkligen gillade något jag läste av henne, är jag lite sugen på nya The Mystery of Mercy Closesom är den femte boken om en medlem i familjen Walsh.

Every Day av David Levithan låter härligt udda. Den handlar om tonåringen A, som varje dag vaknar upp i en ny säng. Det är hen kanske inte ensam om, men det konstiga är att A vaknar upp i en ny persons kropp varje dag.

När Val McDermid är som bäst är hon en av de absolut bästa spänningsförfattarna som finns. Nu kommer The Vanishing Point,en fristående bok som låter riktigt läskig.

Känns som om shoppingturen till The English Bookshops monter kan bli riktigt, riktigt farlig.

 

Mina favoritdeckare del 2

Gubbarna måste ju få en egen lista. Här kommer mina tio favoritdeckare och precis som med deras kollegor på den här listan kommer jag säkert att glömma några.

1. Harry Bosch – I love Harry! Han är hopplös som få, men det går inte att låta bli att älska honom.

2. Erik Winter – Det här är en lite mer ordentlig man än de flesta deckarhjältar. En trotjänare som jag följt sedan starten.

3. Tomas Lynley – En riktig gentleman som helt klart hade kunnat bli vansinnigt tråkig, men han är alldeles för trevlig för det.

4. Gunnar Barbarotti – En mysig polis som jag gärna läser mer om. Har bok två i hyllan, men det blir aldrig av.

5. David Hunter – Något neurotisk läkare som blir inblandad i allt möjligt och omöjligt.

6. Roy Grace – Lugn och trygg polis som arbetar i Brighton.

7. Fredrik Boman – Också en favorit som jag gärna återser.

8. Harry Hole – Måste så klart vara med på listan trots att han spårade ur mer än lovligt i förra (sista?) boken.

9. Christer Sjöberg – Styr sitt team med varm hand. Bidrar till att göra Hammarbyserien riktigt läsvärd.

10.Tony Hill – En gammal favorit måste få vara med trots att jag främst mött tv-versionen den senaste tiden. En intressant person helt klart.

Slutsatsen? Jag vill läsa mer om många av dessa gubbar. Dags för deckarmaraton i jul kanske?

Vilka är dina favoritdeckare?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: