Tag Archives: Sue Townsend

Olikhetsutmaningen: trött och pigg

Maj skulle kunna vara en underbar tid, men än så länge är jag helt begravd i rättningshögar och bedömning, vilket gör mig galet trött. Det är vad som inspirerar veckans motsatspar trött och pigg. Berätta om några kulturella verk som du kopplar till just dessa ord.

Någon som alltid är pigg och om än inte glad, så i alla fall känslosam, är Anne på Grönkulla. Just nu ser jag den nya Netflixserien baserad på böckerna och jag gillar den faktiskt.

Trött är däremot Eva i boken Kvinnan som gick till sängs i ett år av Sue Townsend. Lite sugen är jag själv på att sova om inte ett år, så i alla fall i några veckor.

Nu ser jag fram emot att läsa om era associationer. Svara i en kommentar, i er blogg eller kanske i sociala medier. Lämna gärna en rad här också så att jag och andra kan läsa.

 

Läs också:

Hur kul kan det egentligen bli?

kvinnan_som_gick_till_sangs_i_ett_ar_lag-658x1024

En kvinna bestämmer sig för att stanna i sängen och det gör hon i dagar, veckor, ja till och med månader. Hur roligt kan det egentligen bli? Mycket, hade jag hoppats, då Sue Townsend som skrivit boken Kvinnan som gick till sängs i ett år och hon brukar vara vansinnigt rolig. Jag gillade böckerna om Adrian Mole och absolut älskade hennes The Queen and I, som är en av de roligaste böcker jag läst.

Historien om Eva som tar en drastisk paus börjar också riktigt lovande. Personerna runt henne är udda karaktärer och det är lite småroligt att lära känna dem. Evas man Brian blir verkligen helt vilsen utan sin fru och inte ens en älskarinna i trädgårdsskjulet räcker inte som ersättning. Alla är utan tvekan beroende av Eva och hennes protest är såväl beundransvärd som förståelig. Att hon väntat tills de bortskämda tvillingarna flyttade hemifrån är egentligen ganska synd.

Ganska snart börjar det dock kännas lite överdrivet. Var det nödvändigt att ha med Evas tvillingars studiekamrater? Den stackars kinesiska studenten är visserligen ömkansvärd, men rätt onödig för historien. Detsamma gäller deras ”kompis” som verkar vara en total mytoman och bjuder in sig själv till alla möjliga och omöjliga sammankomster. Det blir helt enkelt för spretigt och lite tröttsamt. Om historien varit sisådär 100 sidor kortare, skulle det troligen blivit en bättre bok. Även i slutet kunde det kapats en del. Visst är det roligt, absurt och galet hur många som idoliserar Eva, men nej jag engageras inte ens av denna del av historien.

En småmysig bok alltså, men alldeles för lång. Tyvärr fick jag tvinga mig igenom de sista hundra sidorna. Jag kände mest att det var dags för Eva att kliva upp.

Läs också:

En titt på vårens böcker del 3

 

Frälsningsarmén av Abdellah Taïa handlar om en ung marockansk man och ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag i januari.

I januari kommer en ny bok av Sophie Kinsella, eller egentligen Madeleine Wickham. Den heter Cocktails för tre och ges ut av Damm förlag.

Jag gillar Gunilla Bergensten och i mars kommer en ny bok av henne som heter Att älska varandra i längden och på bredden. Den ges ut av Forum Bokförlag och har recensionsdatum 6 mars.

Pojken som fann en ny färg av Oskar Skog låter som en bok för mig. Svart, sorglig och fragmentariskt berättad. Ges ut av Forum Bokförlag 13 mars.

Vi möts igen av Laurie Frankel låter som en riktigt härlig bok. Den ges ut den 20 mars av Printz Publishing.

En tesked jord och hav av Dina Nayeri handlar om två systrar i Iran. Den utspelar sig på 80-talet och låter verkligen läsvärd. Boken ges ut av Damm förlag i april.

Glöm inte att låsa av Elizabeth Haynes låter riktigt obehaglig. Den ges ut av Lind & co i april.

Helena Österlunds debutsamling var helt fantastisk med sin suggestiva poesi. Nu kommer hennes andra bok Kari 1983 och vad jag kan läsa mig till är det en roman. Ges ut 5 april av Albert Bonniers Förlag.

Jessica Kolterjahn står på min boktolvelista, men har inte blivit läst i år. Nästa år kommer en ny bok som handlar om Karin Boye och som verkligen låter riktigt bra. Den heter Den bästa dagen är en dag av törst och ges ut av Forum Bokförlag 17 april.

På min födelsedag den 26 april är det recensionsdag för Jakthistorier av Liselott Willén, en författare jag inte läst något av på länge. Förlaget är Albert Bonniers.

Kate Morton är en favorit och den 2 maj kommer hennes fjärde bok på svenska. Den heter En välbevarad hemlighet och ges ut av Forum Bokförlag.

Kvinnan som gick till sängs i ett år är skriven av Sue Townsend och låter riktigt rolig. Den ges ut av Printz Publishing i maj.

Härligt med en ny bok av Elly Griffiths. Den heter En orolig grav och ges ut 3 maj av Forum Bokförlag. Det ska bli härligt att få återse Ruth Galloway. Mycket möjligt att jag inte kan vänta till maj, utan läser den på engelska.

 

Läs också:

Betraktelser enligt O v.46

Just nu läser jag en litteraturkurs inom min lärarlyftskurs i svenska som handlar om fakta och fiktion. Mycket intressant att diskutera begreppen måste jag säga. Vid första seminariet idag fick vi gissa huruvida ett gäng textutdrag var fakta eller fiktion och gränser är knappast knivskarp. Trots att det ofta går att hitta tydliga fiktionsmarkörer i vissa texter och tydliga referenser i faktatexter, finns det vissa fall där det är i princip omöjligt att avgöra.

Vi talade också om filmen Call girl, som skapat debatt då det i den blandas fakta och fiktion. Stadsministern i filmen ÄR inte Olof Palme, men det är lätt att tolka det så då han var stadsminister i Sverige under den tid som skildras. Mårten Palme funderar på att stämma filmskaparna för förtal av avliden, men säger sig vilja se filmen först. Nu har jag inte sett filmen, så jag kan egentligen inte diskutera huruvida den framstår som en dokumentär, eller om den upplevs som en fiktiv, men verklighetsbaserad historia.

Martin Jönsson skriver i en krönika i SvD att Call girl är en feg film. Han menar att det inte går att tolka filmens stadsminister som någon annan än Palme, då till och med citat från densamme används i filmen. Dessutom baseras filmen på boken Bordellhärvan, där Olof Palme pekas ut som sexköpare. Har Mårten Palme stämt författarna undrar jag?

Jag är sugen på att både läsa boken och se filmen för att själv bilda mig en uppfattning.

Mårten Arndtzén funderar kring sanning och lögn i konsten och också detta diskuterade vi under dagens seminarium. Får man göra vad som helst om man kallar det konst? Är det okej att skriva vad som helst om man kallar det skönlitteratur?

Jag tänker till exempel på Felicia Feldts uppgörelse med sin mor Anna Wahlgren i den skönlitterära Felicia försvann, som definitivt inte utger sig för att vara helt fiktiv, utan en berättelse om en barndom. Jag skrev bland annat så här om bokens sanningshalt:

 

Vem kommer ihåg rätt? Felicia säger att hennes mamma slagit henne vid flera tillfällen. Anna säger att det aldrig har skett. Felicia berättar sin historia. Anna säger att hon lider av mytomani.

 

För visst handlar det om subjektiva sanningar och egentligen spelar det kanske ingen roll om man kallar det fiktion eller fakta, då både skönlitterära böcker som baserats på verkligheten och de skildringar som kallas memoarer innehåller en persons minnen av det som hänt. Se bara på Herman Lindqvists memoarer som sägs innehålla en rad faktafel eller James Frey som hamnade i stor konflikt med Oprah Winfrey då det visade sig att hans A million little pieces inte alls var helt sann.

Är det lögn, förtal eller bara dåligt minne det handlar om?

Att denna balans mellan sanning och lögn sprider sig i bokbranschen är något även Maria Scottenius uppmärksammar:

 

En lång rad tjusigt lanserade böcker med kända författarnamn på seriösa förlag har tagit sig rätten att blanda upp den påstådda sanningen med att ljuga och förtala, ofta med namns nämnande. Hämnd? Taskiga lekar? […] Eftersom förlagen inte är ansvariga utgivare, utan författarna själva, finns det inget incitament för förlagen att kolla upp om det som står om namngivna personer är sant. Det är ”min sanning”, alltså författarens sanning som får flyta runt och vara buljong i medierna.

 

Lite tvärtom gör Erlend Loe i nya boken Fvonk där han låter Jens Stoltenberg bli en fiktiv stadsminister som flyttar in i Fvonks hyresrum. Eller Sue Townsend som placerar hela den brittiska kungafamiljen i en skum förort i sin otroligt roliga The Queen and I. 

Efter att ha läst den sistnämnda blev jag snarare mer positivt inställd till personerna som   skildrades i boken, trots att det dessa nu fiktiva karaktärer inte har någonting med de verkliga personerna att göra.

Själv älskar jag fiktiva biografier som Blonde av Joyce Carol Oates där författaren inte ens använder fiktiva namn, men inte heller påstår att det hon skriver är annat än möjligen sannolikt. Ännu längre från sanningen tycks Curtis Sittenfeld befinna sig då hon i American Wife skriver om Alice Lindgren som gifter sig med Charlie Blackwell, en något bufflig och plump kille som  senare blir president i USA. Att Alice egentligen är Laura Bush råder det inget tvivel om, trots att Sittenfeld blandar friskt bland fakta och fiktion.

Lite mer oskyldigt kan tyckas, men handlar det ändå inte om lögner och förtal? Vad är okej att hitta på gällande verkliga personer? Och räcker det att byta namn på personerna i boken om det inte råder någon tvekan om vilka det är man skriver om?

 

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 17

Jag fick ihop frågorna den här veckan trots den omöjliga bokstaven Q och här kommer mina svar:

Qvinna i världen av Inger Frideborgsdotter handlar om sex kvinnor med olika levnadsöden i olika tider, på olika platser. Berätta om en annan bok som handlar om en kvinna i världen som du tycker är läsvärd!

Jag tycker att det fruktansvärt töntigt att stava kvinna med q, men nöden är ingen lag. En kvinna i världen som jag tyckte mycket om att läsa om var Olanna i En halv gul sol som jag lyckas få med var och varannan vecka. Olanna är kunnig, modig och en riktig förebild. Inte perfekt, men vem är det.

The queen and I är en fantastisk bok om hur kungafamiljen i Storbritannien får omvärdera sitt liv då landet blir republik. Boken är skriven av Adrian Moles morsa Sue Townsend. Berätta om en annan bok som handlar om en drottning!

Jag har ju redan berättat om min favorit och fick fundera länge innan jag kom på en bok till. Sedan kom jag och tänka på en bok som jag inte läst på mycket länge, men som jag läste hur många gånger som helst när jag var yngre Désirée En drottnings roman av Annemarie Selinko som är en roman om Désirée Clary som var förlovad med Napoleon Bonaparte och sedan gifte sig med Jean Baptiste Bernadotte. Den Bernadotte som adopterade av Karl XIII och sedermera blev Karl XIV Johan. Hon blev då drottning Desideria, den efterlängtade som avskydde Sverige ännu mer än maken.

Qué? Berätta om en bok som du inte alls förstod dig på.

Jag hade riktigt svårt att förstå mig på Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. En riktigt obehaglig bok som spårar ur totalt. Förstår inte att den kan fascinera så många.

Och till sist gör jag det lite lätt för mig och ber dig berätta om en författare eller bok på Q.

Det är ju inte så att det dräller av varken författare eller titlar på Q. Förra månaden läste jag dock En röd hjältinnas död av Qiu Xiaolong. Så min författare på Q får alltså bli Qiu Xiaolong från Shanghai, numera boende i USA. Han har skrivit tre böcker om kommissarie Chen Cao och jag läser gärna de andra två också.

Svara nu i egen blogg eller i en kommentar. Jag kommer kanske inte att läsa och kommentera på några dagar, men jag kommer att göra det senare!

I mars svarade detta gäng bloggare:

…and then there was Beatrix

Alkb.se

Bokstunder

Eli läser och skriver

Ems blogg

Ett liv utan böcker är inget liv

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Mirthful’s bookblog

Morellens

The week never starts around here

Tätortstimotej

Yfronten

You’re no different to me

Läs också: