De flesta av dikterna i samlingen är hämtade från Maninbo, Tiotusen fotspår, den poetiska minnesteckningen av 4000 koreaners liv. Många av dikterna har fått sitt namn av en koreansk person, vilket gör att de känns otroligt äkta och många av dem griper tag i mig rejält. En av dem heter Skitunge och handlar om en pojke som ännu inte fått något namn, men ändå får klara sig själv, andra har titlar som Morfar, Ch’ung-jo min lillebror och Inte en dotter till:
Inte en dotter till I Gamlö hade föräldrarna till Inte en dotter till redan fått tre döttrar: Dok-sun Bok-sun Gil-sun Sedan kom ytterligare en dotter Hon fick namnet Inte en dotter till. Ursinnig gick fadern iväg för att dricka. När han kom hem sade han: ”En kvinna som bara kan få flickor förtjänas att kastas ut ur huset!” [...]
Nu vill jag läsa Stundens blomma för att fördjupa mig mer i Ko Uns författarskap. Och jag lovar att tjata riktigt mycket om honom om inte hela året, så i alla fall under hösten!
Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-12-30
Nu är det visserligen Adonis som ligger högst på vadslagningslistorna, men jag vill definitivt slå ett slag för Ko Un. Däremot har jag faktiskt inte läst något mer av honom. Vill fortfarande göra det!