Antonio Tabucci

Dagens kulturella VM-spaning Portugal

Ännu ett lag som jag trodde skulle nå längre i turneringen, men i åttondelsfinalen blev Uruguay för svåra. Dags för en kulturell VM-spaning om Portugal alltså. Helt klart har jag har pinsamt dåligt koll på portugisisk litteratur, men jag har i alla fall läst ett par böcker av nobelpristagaren José Saramago var Blindheten är en riktigt läsvärd dystopi. Resten har jag fått leta efter internet runt.

Karavellernas återkomst av António Lobo Antunes har jag inte läst, men den låter  spännande. Den handlar om nejlikerevolutionen 1974 som jag vet absolut ingenting om. Hans har också skrivit bland annat Benfica-trilogin som inleds med Betraktelser över själens passioner. Helt klart är Portugal ett land jag borde lära mig mer om.

José Luís Peixoto är född 1974, alltså årsbarn med revolutionen. Hans The Piano Cemetery låter bra och annorlunda.

Pedro Chagas Freitas har skrivet en lång rad böcker, men jag hittar inga på svenska, men en på engelska The Day I found you som kommer i september.

Lídia Jorges Walters dotter har getts ut av Brombergs förlag och skull kunna vara något för mig. Jorge räknas som en av de främsta, politiska författarna i sin generation.

Antonio Tabucci var en italiensk författare, men också professor som undervisade i portugisiska och portugisisk litteratur. Flera av hans böcker utspelade sig dessutom i Portugal, som Rekviem: en hallucination, utgiven på svenska 2017. Jag har bara läst en del av hans novellsamling Tiden åldras fort: nio berättelser, men gillade inte alls.

Beatriz Batarda är en portugisisk skådespelare som bland annat haft en roll i Nattåg till Lissabon, baserad på romanen med samma namn regisserad av Bille August.

Förra året vann Portugal för första gången Eurovision med charmiga Salvador Sobral som sjöng fina Amar Pelos Dois, en låt jag tyckte mycket om. Senaste Mano a mano påminner om den och är lika stämningsfull.

Böcker jag inte visste att jag ville läsa

Igår bjöd vår eminente skolbibliotekarie in till bokprat där han presenterade ett gäng nyutgivna böcker. De flesta helt nya, men andra nyöversatta eller i alla fall nyutgåvor. Jag tycker att jag har hyfsad koll på utbudet av nya böcker efter allt häng i bokbloggsvärlden och mycket bläddrande i SvB:s kataloger, men jag fick en hel del nya boktips.

Tre böcker fick följa med hem, Antonio Tabbucchis novellsamling Tiden åldras fort som jag tänkt läsa innan och som såg behändigt tunn ut, Lizzie Dorons Varför kom du inte före kriget? som jag vill läsa innan nästan bok kommer och så slutligen Väntrum av Valeria Parrella utgiven av Astor förlag och helt okänd för mig.

Dorons bok är ett exempel på en bok som andra bokbloggare fått mig att vilja läsa. Den ser ut som en typisk amerikansk feelgood-roman om hemmafruar på 50-talet, men innehållet är bevisligen något helt annat. En krock mellan omslag och innehåll kan jag tycka.

Jag fick dessutom tips om böcker som verkar superbra, men som jag som sagt aldrig hört talas om.

Att jag vill läsa något av Roberto Bolaño är självklart, men jag orkar inte ge mig på någon av tegelstenarna. Amulett, om studentprotester i Mexico 1968 verkar dock riktigt bra. Något att beställa från biblioteket vid ett senare tillfälle.

Bländad av ljuset av Zoë Wicomb är utgiven av Tranan och utspelar sig i Sydafrika, det ”nya” Sydafrika utan apartheid. Verkar väldigt spännande.

Tunneln av Ernesto Sabato är en kultförklarad bok från 1948. Den är nyutgiven av Lind & co, ett förlag som också gett ut ett gäng LCHF-böcker. Konstig blandning känns det som, men om Katryn Zytomierska kan hjälpa till att finansiera kvalitetslitteratur är det väl bara bra antar jag.

Jag visste inte att Åsa Grennvall släppt nytt. Hennes Elfriede, en dystopi om Elfriede Andersson och hennes deprimerande liv, verkar helt underbar. Ska läsa så snart en kollega läst färdigt.

Stona Fitch har skrivit De illasinnade som verkar helt galet brutal. Handlar om Elliott Gast som råkar riktigt illa ut.

Den ryska frågan av Anatolij Krym utspelar sig i Sovjetunionen under 80-talet.  och en huvudperson som hoppas kunna bli befodrad rejält av partiet. Tyvärr gräver det fram något om hans förflutna som ställer till det lite. Krym är en av Ukrainas mest ansedda författare.

Barys Pjatrovij kommer från Vitryssland, eller Belarus som verkar vara mer politiskt korrekt (?) och hans bok blev bannlyst i hemlandet då den är skriven på belarusiska och inte ryska, men utgiven i Litauen.

Torget (en kärlekshistoria) skildrar protesterna på Oktobertorget i Minsk inför det förra presidentvalet där Lukasjenko fick typ 100% rösterna.

Salim Bachi föddes i Alger för lite drygt 40 år sedan och hans bok Döda dem alla handlar om en man som har en sista kväll i livet, den 10 september 2001. Han går på nattklubb, träffar en kvinna och lever dessa sista timmar innan han sätter sig i en Boeing 767 och kör rakt in i det norra av Manhattans tvillingtorn.   Mannen är fiktiv, men detaljer finns som stämmer med verkligehetens piloter. Verkar hur bra som helst.

Dags att läsa snabbare än någonsin alltså, sjukvartitimmen som min mamma brukade säga, men då syftade hon på hur mycket jag skulle sova när jag somnade sent.

Jag har förresten uppdaterat min bredare lista med fler titlar. Kika gärna dit!

Skam den som ger sig

Skam den som ger sig. Så säger Lyran och jag håller med. När nu årets Nobelpristagare inte blev någon jag läst eller ens någon jag vill läsa får jag väl försöka jobba ännu hårdare med att försöka läsa nästa års pristagare.

Jag har snott några från Lyrans lista och lagt till några andra. Helt klart kommer jag inte att beta av alla på listan, men kanske några. Skam den som ger sig som sagt.

Alice Munro

Anne Carson

Antonio Tabbuchi

Cormac McCarthy

Ismaïl Kadaré

Jeanette Winterson

Les Murray

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

Lite läspanik enligt O

Alltså, jag hade verkligen tänkt att jag skulle ha läst årets Nobelpristagare innan han eller hon avslöjas av Peter Englund. Jag tyckte också att oddsen borde vara hyfsat bra då jag faktiskt läst både Adonis, Ko Un, Joyce Carol Oates, Philip Roth, Assia Djebar, Tomas Tranströmer, Margaret Atwood och Haruki Murakami. Men det var det, nu ser listan annorlunda ut.

Vem är Adam Zagajewski och vad katten gör han på listan? Poet visserligen och jag tror på en poet i år. Kanske värt att läsa något av honom nu, visst hade det varit rätt fräckt om han fick priset och jag faktiskt hade läst. En polsk poet, bara en sådan sak gör att det nästan är värt alla konstiga kommentarer jag skulle kunna få.

Och Thomas Pynchon som bara nämns i media en gång per år, som inte lockar speciellt mycket, eller Antonio Tabucci för den delen, som låter hemskt tung.

Alice Munro borde jag ta tag i, även om jag känner mig tveksam till att hon får priset. Inte av något annat skäl än att hon skriver noveller som är en bortglömd litteraturform, men någon gång ska ju vara den första.

Varför är det då så viktigt att ha läst nobelpristagare i förväg? Antagligen för att jag är barnslig och för att det är riktigt kul att kunna ropa ”Äntligen!” på allvar. Roligare ju fler som ser ut som frågetecken faktiskt.

Det brukar vara en outsider som får priset och vad jag vet brukar inte Adam Zagajewski figurera på vadslagningslistorna. Det talar kanske för honom?!

Antonio Tabucchi
Scroll to Top