Stephen King

Väckelse är lagom läskig

När Bokbubblarna läste King bestämde jag mig för att läsa Väckelse. En av Kings senaste böcker och en obehagligt krypande historia som jämförs med H P Lovecraft och Edgar Allen Poe.

Boken utspelar sig i New England, eller King-land, under 60-talet. Huvudpersonen Jamie Morton är sex år när han för första gången möter pastor Charles Jacobs, som kommit till det lilla samhället där Jamie och hans familj bor. De ska äntligen få en egen präst. Självklart vet sexåringen inte att mannen som pratar med honom om hans leksakssoldater ska följa honom hela livet.

Charlie Jacobs är en omtyckt präst och tillsammans med sin fru och sin son skapar han ett hem där ortsbefolkningen alltid är välkomna. Mest bryr han sig om barnen och de tycker om honom. Flera gånger reflekterar den vuxne Jamie, som är den som berättar historien, över hur märkligt det är att hans föräldrar låter honom umgås så mycket med en vuxen man, men ingen reflekterade över det. Nu hände inget obehagligt ska tilläggas, i alla fall inte så länge Jamie var barn.

Istället är Charlie Jacobs en stor idol. Hans experimenterande med elektricitet gör honom extra spännande och när han lyckas behandla Jamies bror och ge honom tillbaka sin röst, blir han en stor idol. Just elektriska experiment är en stor del av Jacobs liv och en stor del av den fortsatta berättelsen om honom och Jamie.

Så slutar familjen Jacobs liv i det lilla samhället på ett tragiskt sätt. En olycka sker och Jacobs håller en predikan som får honom avsatt. Jamie kommer dock att träffa Charlie Jacobs igen som vuxen och hamnar i skuld till honom för livet.

Jag gillade Väckelse. Det är en spännande historia med intressanta karaktärer och miljön de befinner sig i tilltalar mig. Däremot tycker jag inte riktigt om Kings omständliga sätt att skriva. Väckelse hade mått bra av att förkortas något. Det är just tjockleken på Kings böcker som får mig att tveka inför läsningen av hans äldre, nu klassiska böcker. Det är så himla många ord och väldigt ofta behövs de inte. Han kör inget less is more den gode King, men spännande böcker kan han helt klart skriva.

Här finns en söndagssmakbit ur boken från när Jamies bror får tillbaka rösten.

En söndagssmakbit ur Väckelse

På tisdag träffas bokklubben Bokbubblarna och pratar Stephen King. Vi ska ha läst valfri bok och jag har förvisso läst Årstider, men det var ett tag sedan och det faktum att vi tittar på Under the Dome just nu känns inte riktigt som en ursäkt för att inte läsa.

Ursprungsplanen var att läsa The Running Man, men efter att ha undersökt vad e-lib har att erbjuda föll valet på Väckelse, en bok om en pastor som förändrar livet för huvudpersonen flera gånger. Jag har hundra sidor kvar och är mycket nöjd med mitt val.

Väckelse kom ut på svenska 2014 och efter att ha skummat några recensioner har jag tolkat det som att detta sågs som en av de bästa böcker han skrivit på länge. Så jättemycket skräck är det inte i den, mer en krypande och obehaglig känsla av att allt inte står rätt till.

Huvudpersonen Jamie är sex år när han för första gången träffar pastor Charles Jacobs och han tycker om honom direkt. Jacobs pratar med Jamie som en jämlike och när han med hjälp av sitt stora intresse elektricitet lyckas bota hans äldre bror ser Jamie upp till honom som en gud.

Det här citatet är från när Jamie och hans syster Claire tar med sin bror Connie till pastor Jacobs för att han ska få tillbaka sin förlorade röst:

Jacobs gav Claire en kram och en flyktig kindpuss och skakade sedan hand med Con som därefter höll upp sitt anteckningsblock. FLER BÖNER ANTAR JAG stod det textat på den nya sidan.

Det tyckte jag var lite ohyfsat och på Claires min såg jag att hon tyckte likadant, men Jacobs bara log. “Tids nog kommer vi nog dit men jag vill att du ska prova en sak först.” Han vände sig till mig. “Vem hjälper Herren, Jamie?”
“De som hjälper sig själv.”
“Ogrammatiskt men sant.”

Han gick fram till arbetsbänken och kom tillbaka med något som antingen såg ut som ett tjockt tygbälte eller världens tunnaste elektriska filt. Från den dinglade en elsladd som gick till en liten vit plastdosa med en skjutomkopplare på ovansidan. Jacobs stod med bältet i handen och såg allvarligt på Con. “Det här är ett projekt jag knåpat med av och till det senaste året. Jag kallar det för Elektrisk nervstimulator.

 

Är det böner eller vetenskap som botar sjuka? Ingen vet egentligen. Efter en tragisk olycka försvinner Jacobs från det lilla samhället, men hans och Jamies vägar ska korsas många gånger. Det är religionen som står för det övernaturliga i Väckelse, kombinerat med en mans fascination för vetenskap.

Norska bloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss att ge en smakbit och där finns många fler!

 

Helgens ögonträning

Det ska bli fint väder i helgen och förutom att gräva ner ett gäng blomlökar att njuta av i vår har jag planer på att läsa massor.

På tisdag träffas Bokbubblarna och vi har King-tema. Visserligen tittar hela familjen O på Under the Dome (premiäravsnittet i säsong 3 står på programmet idag) men visst borde jag läsa något också. Det är bara det att alla böcker av King är så sjukt tjocka. Planen var att läsa The Running man och målet är att göra det i helgen. Kanske läser jag också Slutet av Mats Strandberg, som är en författare som inspirerats mycket av King. Förutom det skulle jag vilja läsa ut Francesca av Lina Bengtsdotter. Jag har inte långt kvar och gillar den än så länge. Nu ska allt “bara” knytas ihop.

Troligen är jag ute mycket i helgen, men kanske blir det lite tv också. Igår såg jag de tre första avsnitten i den tredje säsongen av This is Us och jag måste säga att jag är imponerad av hur hög kvalitet den här serien fortfarande håller. När det vi trodde är nuet visar sig vara det förflutna och en ny generation blir vuxna kan det bli ännu mer spännande. Jag älskar hur pusselbit efter pusselbit läggs i det gigantiska pussel som är familjen Pearsons liv.

Om jag hinner ska jag se något avsnitt av andra säsongen av 13 reasons why. Jag är efter några avsnitt inte helt säker på vad jag tycker om att serien fortsätter efter boken avslutats och får återkomma med ett utlåtande när jag tänkt klart.

Vad läser och tittar du på i helgen?

Photo by Aaron Burden on Unsplash

Att få en andra chans

Idag är det dags för Andra chansen i Linköping och visst är det skönt med en andra chans. Tänk till exempel om årets prisutdelare för bästa film under Oscarsgalan hade kunnat få en chans att göra rätt från början, istället för att behöva göra om och göra rätt. De hade också kunnat göra om nomineringarna från de år då de valt vita män framför alla andra. Det borde bli de flesta år och i de flesta kategorier. Bästa kvinnliga huvudroll och biroll är svatt ge till män, där räcker det att tänka på en parameter.

Eller om Svenska Akademien fått en andra chans att dela ut priset 1974, då de gav det till sig själva i form av Eyvind Johnson och Harry Martinsson. Förresten borde de fått en andra chans ganska många gånger, då de slentrianmässigt valt en man framför en kvinna. Detsamma gäller även andra som slentrianmässigt delar ut pris till män år efter år, med motiveringen att de är bäst.

Det finns förlag som säkert önskar sig en andra chans, som Bonniers som tackade nej till Pippi Långstrump, eller alla de förlag som tackade nej till Stephen Kings Carrie, som faktiskt refuserades 30 gånger, eller de som inte satsade på J.K. Rowlings böcker om Harry Potter. Fler författare som haft svårt att få sina böcker publicerade finns här.

Även skådespelare kan säkert önska sig en andra chans ibland. Som John Travolta som tackade nej till rollen som Forrest Gump (eller kanske var det bra att han gjorde det?), eller Gwyneth Paltrow som tackade nej till megafilmen Titanic. Här finns fler skådespelare som tackat nej till stora roller.

Ikväll hoppas jag att Dismissed och Loreen får en andra chans. I övrigt kan det kvitta.

Bästa böckerna enligt gymnasieettor

Jag har träffat ungefär 80 nya elever de senaste veckorna och en spontan reflektion är att de verkar läsa mer än elever gjort på flera år. Visst finns det fortfarande någon som säger sig aldrig ha läst en bok, men de är värre än vad jag vant mig vid. Förhoppningsvis är det så att skolorna satsat på läsning och anammat en mer organiserad form av läsundervisning sedan PISA-paniken startade. Jag hoppas på en uppåtgående trend, men vågar inte riktigt ropa hej ännu, trots att den inledande diagnosen som ettorna gör också ser bättre ut än de gjort de senaste åren. Bjuder dock på böcker mina elever har som favoriter, där några är klassiska svensklärarfavoriter, medan andra mer verkar vara egna val. Egentligen är det ointressant varför de läste, utan mer intressant att böckerna stannat kvar.

Jellicoe Road av Melina Marcetta

Carrie av Stephen King

Harry Potter and the Cursed child av J K Rowling

Wallflower av Stephen Chbosky

Katherine-teorin av John Green

Cirkel-triologin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

Ett UFO gör entré av Jonas Gardell

Hobbiten av J.R.R. Tolkien

Maze runner av James Dashner

Hungerspelen av Suzanne Collins

 

 

 

Tematrio – Sommarens minnesvärda

tematrio

Nu har vi sagt hejdå till sommaren på alla möjliga och möjliga sätt, men det får bli en tematrio ändå. Lyran ber oss att lista sommarens tre största läsupplevelser.

1. Den största läsupplevelsen i sommar är faktiskt en bok som jag inte ens har läst. Grabbarna O upptäckte Gregor från Ovanjord och helt plötsligt var det omöjligt att slita dem från böckerna. De läste på stranden, vid poolen, på kvällen och det var kris när boken glömdes hemma. Nu är Lillebror O snart färdig med bok fyra och Storebror O läser bok tre. Mamma O har lovat att läsa första snarast, efter att ha beklagat sig över att högläsningens tid verkar vara förbi och ungarna har lovat boksamtal.

2. Lyran har lyssnat på böcker och jag har faktiskt tryckt in några böcker i öronen under sommaren. Vi har båda lyssnat på De förklädda flickorna i Kabul och jag håller med Lyran om att det var starka timmar i sällskap av Jenny Nordbergs text.

3. Trots en del suckande är jag ändå bra nöjd med att ha läst min första bok av Stephen King. Årstider var bra på många sätt, men så himla tjoooock.

 

O läser King del 6

9789100146061

Färdig! Min första bok av Stephen King är utläst och jag är nöjd, samtidigt som det känns som att jag fuskat lite. Årstider är ju ingen skräckis av skräckmästaren, utan fyra ganska vanliga berättelser, utan övernaturligheter och så värst mycket skräck. Därmed inte sagt att jag inte blev skrämd under läsningen.

Avslutande delen Vinterverk blev en positiv överraskning. Jag gillade verkligen historien om herrklubben där en rad män umgås, dricker och ibland berättar historier för varandra. Historien om den blivande modern Sandra Stansfield och hennes läkare innehåller mer skräck än resten av boken tillsammans. Det gör att jag inte utesluter att jag kommer att läsa mer av King, men kanske någon kortare bok då, som förhoppningsvis inte är lika ordrik. Det är väl just slöseriet med ord som är min största invändning mot King. Mycket är otroligt omständligt beskrivet och det är inte riktigt för mig. Egentligen är det inget fel med språket i sig, mer än att någon borde ha strukit en hel del. Det jag blev imponerad av var dock det många gånger fyndiga och kluriga innehållet. Stephen King är trots allt en mycket bättre författare än jag trodde.

Vill du läsa de andra inläggen om Årstider finns de här:

O läser King del 1

O läser King del 2

O läser King del 3

O läser King del 4

O läser King del 5

O läser King del 5

Så fick jag tummen ur att läsa Höstgärning, tredje delen i Stephen Kings Årstider. Det är charmig långnovell som ligger till grund för filmen Stand by me, en film jag älskade då den kom, mycket tack vare River Phoenix i rollen som Chris. Höstgärning är en bra historia, men än en gång slår det mig hur onödigt mångordig King är. Inte konstigt att han skriver tegelstenar. 

Jag tycker dock mycket om berättelsen om de fyra pojkarna som ger sig av på jakt efter liket av en annan pojke. Tidsperspektivet ger historien en extra dimension, då Gordon som vuxen författare kommenterar det som hände i hans barndom. Pojkarna är kärleksfullt beskrivna i all sin eländighet. Det gör Höstgärning till en hjärtskärande berättelse. 
Nu har jag en årstid kvar och ger mig direkt på  Vinterverk.  

 

#sommarlovmedkulturkollo #fredagsmys

Det är semester och läs-a-lot, vilket gör att jag läser massor. Två böcker utlästa hittills, fantastiska Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson och hårdkokta Mios blues av Kristina Ohlsson. Den senare höll mig vaken halva natten.

Tala om perfekt fredagsmys att sitta med en bok, i en solstol på en spansk strand. Själv är jag klart vitast på stranden, men sitter ändå i skuggan under ett parasoll. Läsningen går vidare och jag fortsätter med tredje delen av Stephen Kings Årstider.  Sedan blir det Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.

För övrigt går internetavgiftningen sådär. Det finns nämligen fritt wi-fi på stranden. Illa. ?

    
 

O läser King del 4

9789100146061

Läsningen av Årstider går vidare. Sakta med säkert. Jag gjorde ett ryck, läste ut Sommardåd och blev skrämd. Det är rejäla twister på slutet som gör den här långnoveller/kortromanen riktigt läsvärd, trots svackan i mitten. Faktum är att jag gillar den här verklighetsbaserade skräcken mer, än den med konstiga varelser i.

Nästa del heter Höstgärning och då blir det dags att läsa ännu en filmatisering, nämligen Stand by me, en av mina favoritfilmer som barn. Höga förväntningar alltså.

Nu hoppas jag på lästid och läsflyt!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: