Madonna

Väntat och oväntat i Eurovision

En kort kommentar får det bli av gårdagens Eurovision-final som sändes från Tel Aviv. Spontant känns det skönt att Nederländerna vann, dels för att jag gillade låten, men också för att en final där känns lite mer bekväm än det gjorde igår. Det gick inte att undgå elefanten i rummet som ingen, förutom Island och Madonna, låtsades om. Tur att Ryssland fick nöja sig med en tredjeplats. Det sista vi behöver är en tävling där, för även om tävlingen i sig ska vara opolitiskt går det inte att blunda för vad som helst.

Madonna ja, henne måste vi prata om. Vilket märkligt och sorgligt uppträdande hon bjöd på. Nya låten funkade bättre, men jag hade gärna sluppit att lyssna på den falska versionen av Like a prayer.

Det blev trots allt en spännande kväll.

John Lundvik var i ledningen när juryrösterna delats ut, men fick inte alls lika många röster av publiken och slutade på en sjätteplats. Jag tror inte att hans sjungande i greenroom så fort han fick chansen gav honom några pluspoäng, snarare tvärtom. Det gav ett lite väl självsäkert intryck och den annars så ödmjuke Lundvik hade tjänat mer på att vara som han brukar.

Av de låtar jag tippat i topp återfanns sju på topp 10, medan det gick sämre än vad jag trodde för Frankrike, som slutade på en fjortondeplats och så hamnade Tjeckien på plats elva, något som egentligen är bättre än jag trodde. Kul, då jag gillade deras poppiga låt. För Estland gick det däremot inte alls bra och Victor Crone fick nöja sig med en nittondeplats.

Det jag absolut inte hade räknat med var att Italien skulle gå så bra. Låten var helt okej, men definitivt inte någon favorit. Eurovision-experten Lotta hade däremot självklart koll på att den skulle nå långt. Att Norge skulle slå oss och Island hamna bland de tio bästa hade jag inte heller trott, men publiken gillar uppenbarligen det som sticker ut och det var från dem som de fick sina poäng.

Att redovisa tittarnas poäng på det sätt som gjordes igår var riktigt bra. Spänningen höll i sig hela vägen, då de länder som var i topp fick sina poäng sist. Så tycker jag absolut att de borde göra i Sverige nästa år också. Frågan är dock hur länge själva jurysystemet ska finnas kvar och om alla länder verkligen ska få rösta. Det blev rätt segt, trots att bara tolvorna delades ut.

Slut på spektaklet för i år alltså och spontant känner jag att färre bidrag måste få en plats i finalen. Det blev alldeles för långt och segt med alla låtar som nästan flöt in i varandra. Tjugo låtar, eller möjligen tjugo + värdlandet hade räckt och jag tycker nog att det faktum att fem länder har en garanterad plats i tävlingen måste diskuteras.

 

 

Dagens kulturella VM-spaning Argentina

Det började knackigt för Argentina i årets VM. Först spelade den 1-1 mot Island och sedan blev det förlust mot Kroatien, men vinsten mot Nigeria gjorde att de tog sig vidare från gruppen. Igår spelade de en spännande åttondelsfinal mot Frankrike och rätt lag vann.

Jag har precis läst Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro. En spänningsroman som inleds med att tre män hittas på botten av en swimmingpool i en av Buenos Aires finaste förorter. Männen tillhör toppskiktet, men påverkas ändå av det ekonomiska läget i landet. Det kan vara både dyrt och svårt att behålla en perfekt yta.

Vinden som sprider elden av Selva Almada är en riktigt läsvärd bok om en präst och hans dotter som får problem med bilen mitt ute i ingenstans och där möter en bilmekaniker och en pojke han tar hand om.

Ariana Harwicz var nominerad till årets Man Booker International Prize med sin bok Die, My Love, en bok som utspelar sig i Frankrike. Med tanke på att det var just det laget Argentina mötte i åttondelen är det lite extra spännande. Harwicz jämförs med David Lynch, vilket får mig att dra öronen åt mig, men säkert många andra att jubla.

Samanta Schweblin är också från Argentina och jag påbörjade hennes  Räddningsavstånd efter att ha lyssnat till henne på Stockholm Literature. Nu hade jag nästan glömt bort den, så det är dags att gräva fram den ur hyllan. Hon utsågs 2010 till en av de bästa unga spanskspråkiga författarna av tidskriften Granta.

César Aira har skrivit ett 80-tal böcker, men på svenska hittar jag bara två, eller snarare fyra då en är tre böcker utgivna i en samlingsvolym under titeln 3 x Aira och boken Fri flykt framåt. På förlagets hemsida kallas han för ”litteraturens Iggy Pop”.

Jorge Luis Borges är en klassisk argentinsk författare och hans Fiktioner en bok man borde läsa. Jag har aldrig varit så lockad dock.

Vår förre gymnasiebibliotekarier tipsade flera gånger om Ernesto Sabatos Tunneln, en kultförklarad bok från 1948. Kanske något att ta tag i när hjärnan vaknat lite senare i sommar.

Sedan går det inte att skriva om Argentina utan att nämna Eva “Evita” Perón, som tillsammans med sin man Juan Perón, president i Argentina 1946-1955 och igen 1973-1974, blivit ett ikoniskt par. Jag ska villigt erkänna att jag inte vet så mycket om Evita Perón, mer än att det gjorts en musikal om henne och att Madonna spelat henne i filmversionen. Någon jag fastnade för när jag nu läste lite, var att hon var drivande i frågan om kvinnors rösträtt, något som drevs igenom 1947.

Vilken kultur med anknytning till Argentina vill du lyfta fram?

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: