Tag Archives: Philip Roth

Vaccin mot dåliga böcker

  By enligt O | 2011/03/30 - 17:04 | Böcker Allmänt
4 Comments

Bokbloggare är ofta positiva i sina recensioner. Ett faktum som diskuterats många varv, nu senast hos Magnus, vilket jag skrev om här och här. Eva fortsatte debatten med att fundera på vad bokbloggare egentligen menar när de säger att de bara läser böcker de tror att de ska tycka om. Som om det fanns något vaccin mot dåliga böcker.

Av de 42 böcker jag hittills läst i år är 15 recensionsexemplar, dock är vissa i pocket. Det är mycket, vilket förklaras med marsskörden av nya böcker. I januari och februari var däremot endast 5 av de 31 böcker jag läste recensionsböcker. Vissa har jag fått frågan om jag vill skriva om, andra har jag bett om. Jag brukar säga att jag brukar be om böcker jag tror att jag kommer att gilla. Det kan handla om att jag läst och gillat författaren förut, som med Elin Boardy, Philip Roth och Kristofer Flensmarck, eller att boken troligen blir en jättesnackis som Alex Schulmans. Schulmans bok gillade jag sådär, så just den urvalsmetoden verkar väl inte så pålitlig.

Nyfikenhet kan dock vara ett skäl till att tacka ja till böcker och jag gillar att läsa debutanter kanske just för att få chansen att upptäcka nya favoriter tidigare än många andra. Det kanske är barnsligt, men sådan är jag ibland.

En författare jag läst en dålig bok av får sällan, mycket sällan en ny chans. Som en naturlig följd vill jag inte heller ha några recensionsböcker av dessa. Om de mot förmodan blir lästa väntar jag tills jag ser vad andra bloggare tycker om boken.

När det gäller biblioteksböcker går jag stenhårt på vad personalen ställt fram synligt. Det gör att jag kommer hem med allt möjligt och omöjligt. Risken är också stor att Pocketshop på Centralen i Göteborg orsakar spontanköp om de skyltar med något spännande och de gör de ju ofta.

Böcker väller alltså in i huset med eller utan förlagens hjälp. Utgångspunkten är självklart att de alla ska vara bra, men det går ju som sagt inte att vaccinera sig mot dåliga böcker.

 

 

Läs också:

Amerikanskans vackraste ord

  By enligt O | 2011/03/18 - 06:52 | Romaner
2 Comments

Indignation är namnet på Philip Roths nya bok och dessutom ett ord huvudpersonen Marcus tycker mycket om. Boken skulle kunna definieras som aka-porr om en ung man, skriven av en gammal man som tar oss med till ett levande 50-tal där Koreakriget påverkar alla, men kanske främst de unga män som riskerar att bli inkallade.

Marcus går på Winesburg, ett traditionellt collage i Ohio där gudstjänsterna i metodistkyran är obligatoriska oavsett religion. Marcus är visserligen jude med tanke på att han kommer från en judisk familj, men han är också övertygad ateist. Med en ung mans passionerade övertygelse väljer han alltid att gå sin egen väg. Det är därför han bytt bort sitt gamla collage i Newark. Han vill börja om och han vill göra det utan sin far i hasorna.

Fadern, som har ett kosheraslakteri och är betydelsefull i den judiska gemenskapen önskar självklart att hans son ska tänka som han gör. Med åldern blir han också mer och mer orolig för att någonting ska gå illa med Marcus. Sjukligt orolig.

Studierna på Winesburg blir bättre än han tänkt tack vare Olivia, men samtidigt värre än han kunnat föreställa sig då han råkar ut för rumskamrater som minst sagt irriterar honom. Helst vill han bara bo själv i skolans sämsta rum och inte vara med i någon förening, inte ens någon judisk sådan. Ett val som långt ifrån alla accepterar.

Det här är den tredje boken av Philip Roth som jag läser och den var trögare att komma in i, men avslutningen lyfte så mycket att jag nog skulle säga att Indignation är bäst av de tre. Det gäller bara att vänja sig vid Roths enormt lång och slingriga meningar. Det är ingen bok att skumma igenom, men snabbt läser man tack vare det smattrande, rusande språket. Jag gillar verkligen Roths sätt att skiva, mångordigt förvisso, men ändå på något konstigt sätt väldigt avskalat. Starka känslor beskrivs nästan trevande och ibland får jag läsa om det jag läst och inser då att det faktiskt hänt ganska dramatiska saker.

Jag har funderat mycket på varför jag gillar Roth så mycket, då han egentligen inte skriver på ett sätt som jag brukar gilla. Jag tror att det handlar mycket om att han lyckas levandegöra sina personer så bra. Faktum är att jag inte alltid gillar huvudpersonen Marcus speciellt mycket, han är en irriterande besserwisser många gånger, men ändå bryr jag mig om honom och vill hela tiden läsa vidare. Det krävs en skicklig författare för att lyckas med det och Philip Roth är en skicklig författare.

Indignation har ett slut som jag gärna hade diskuterat med någon, så återkom gärna om du läst och också vill prata om boken.

 

 

Läs också:

Läsplanering mars

  By enligt O | 2011/03/03 - 12:12 | Böcker Allmänt
3 Comments

Det ligger en massa recensionsexemplar och väntar, vilket märks på min läslista inför mars.

Jag älskar dig inte av Christina Stielli som jag läst en tredjedel av.

Godnatt, finaste av Dorothy Koomson, som jag också redan börjat på.

Sockerdöden av Unni Lindell, som är en favorit bland deckardrottningarna.

Indignation av Philip Roth, en av mina favoritgubbar.

Mot ljuset av Elin Boardy vars förra bok var fantastisk.

Tusenskönor av Kristina Ohlsson då nummer tre snart kommer.

Hey Nostradamus av Douglas Coupland för att komma vidare med Boktolvan.

Det var länge sedan jag läste en ungdomsbok och The summer I turned pretty av Jenny Han lyckades slinka med ett reapaket. Även hon ingår i Boktolvan.

En liten chock av Johanna Lindbäck vill jag också hinna med då jag inte gjorde det förra månaden. Även The Road flyttas över från februari.

Lyrik blir det i form av Kristina Lugn och hennes Dikter 1972-2003.

Elva böcker varav två påbörjade ger kanske lite frihet att välja annat. Pocketböckerna är dessutom få så en och annan handväskebok kommer att tillkomma.

 

 

Läs också:

Bokgeografi USA

  By enligt O | 2011/03/02 - 14:32 | Bokaktiviteter
6 Comments

Idag är det dags för Bokgeografi nummer 25 och då tänkte jag att det stora landet i väster skulle kunna passa. Alla har säkert en favorit som har sina rätter där. Eller?

Dags för USA idag alltså.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i USA eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag måste faktiskt ta en bok av en svensk författare, nämligen Maskarna på Carmine Street som, trots den hemska handlingen, gjorde mig grymt sugen på att resa till New York. Håkan Nesser är en stor favorit som bott i New York under en period. Hans kärlek till staden genomsyrar boken och smittar verkligen av sig.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till USA. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Det svåraste den här veckan är inte att komma på en författare utan att välja ut den perfekta, som verkligen representerar mig och min läsning.  Slutligen har jag bestämt mig för en författare som faktiskt inte alls är en författare som på pappret passar mig, nämligen Philip Roth. Hans Konspirationen mot Amerika är mycket, mycket bra och jag tyckte även om Envar. Förra veckan fick jag hem hans nya bok Indignation som recenseras 18 mars.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till USA, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har fortfarande inte läst The Help av Kathryn Stockett som står i hyllan, men då med den svenska titeln Niceville. Måste åtgärdas, men faktum är att jag är lite rädd att ta mig an en så hyllad bok. Tänk om jag blir besviken.

Nu ser jag fram emot era boktips. Svara i en kommentar eller i din blogg. Lycka till!

 

Läs också:

Böcker jag ser fram emot del 1

  By enligt O | 2010/12/09 - 12:25 | Böcker Allmänt
1 Comment

Jag har som många andra bläddrat igenom Svensk Bokhandels Vårkatalog och insåg efter bara några sidor att jag aldrig kommer att hinna läsa allt jag vill läsa. Som vanligt alltså.

Jag har visserligen en boklista med viktiga titlar och datum, men kommer ändå att presentera några av de böcker som jag ser fram emot extra mycket. Om jag hade varit en organiserad själ hade jag så klart presenterat böckerna tematiskt, men nu får det nog bli lite som det blir.

Jag börjar i alla fall med en trio jag verkligen ser fram emot:

Den 24 mars kommer Elin Boardys nya bok Mot ljuset som utspelar sig efter andra världskriget. Då jag absolut älskade Boardys debut har jag skyhöga förväntningar på uppföljaren.

Jag ser också fram emot att läsa mer av Philip Roth som efter två höjdare börjar bli en favorit. Indignation heter hans nya bok som utspelar sig vid tiden för Koreakriget. Den 18 mars släpps den.

Lynley har alltid varit min favorit bland deckarhjältar och i förra boken var både han och Elizabeth George tillbaka i sin gamla stil. Jag ser därför fram emot att få läsa nästa bok i serien Denna dödens kropp som utkommer den 11 april.

Läs också:

Dagens kultursnurr

  By enligt O | 2010/10/09 - 19:54 | Böcker Allmänt
2 Comments

Peter Englund skriver i DN om svårigheten med att hitta kvalitet i populärlitteraturen och jag undrar lite hur han definierar populärlitteratur. Faller Joyce Carol Oates eller Philip Roth inom kategorin?

När jag nu inte fick jubla åt nobelpristagaren i litteratur gläds jag istället åt fredspristagaren. Efter förra årets lite tveksamma val sticker den norska nobelkommittén ut hakan direkt genom att i år ge priset till den fängslade reformkritikern Liu Xiaobo som kämpar för demokrati i Kina. Ett populärt val hos många, men knappast hos den kinesiska regeringen. Kineserna lär inte heller kunna få så mycket information om händelsen, då en sökning på hans namn på internet inte ger några träffar. Till och med internationella sajter som skrev om priset stängdes. Bra att Kina inte kommer undan med vad som helst, trots sin stora ekonomiska makt.

En annan som kämpade för fred var John Lennon som idag skulle ha fyllt 70 år. I veckan kunde du läsa om fejkbiografin Jävla John. Jag skulle nog säga att Lennon var min favoritbeatle trots,  eller kanske tack vare alla urflippade låtar som favoriten I’m only sleeping. Han har idag firats över hela världen och vi får väl fira med att lyssna på the Beatles ikväll.

Ovan nämnda Philip Roths nya bok recenserades förresten i veckan. Nemesis heter den och handlar om ett samhälle som drabbas av en polioepidemi. Boken utspelar sig 1944 i ett judiskt kvarter. Det låter lite typiskt Roth, men ganska bra måste jag säga.

I veckan släpptes så också snackisboken Strindbergs stjärna som redan sålts till hur många länder som helst och säkert kommer att göra författaren Jan Wallentin tät värre. Boken har fått rätt ljumma recensioner, vilket inte behöver betyda något, men den lockar mig faktiskt inte alls. Har du läst den?

En riktigt bra bok som fick mig att gråta floder är Ray Kluuns En sorts kärlek som nu blir film. Vet inte om jag vågar se den. Det kan bli en väldigt gripande film, men risken är stor att det istället blir överdrivet smörigt.

Just nu filmas Millenium-trilogin i Stockholm och Rooney Mara som spelar Lisbeth Salander är okänd för mig. Tror inte att jag kommer att se filmerna, har inte sett de svenska heller men de lockar i alla fall mer. Maken vill läsa de två sista delarna först. Min favorit är egentligen den första, därefter blir det lite mycket.

På Göteborgs stadsteaters Stora scen spelas Mirja Unges pjäs Klaras resa. Den har fått ruskigt bra recensioner och verkar väldigt bra. Dags att boka biljetter då den bara spelas i knappt två månader.

Läs också:

Lite läspanik enligt O

  By enligt O | 2010/09/30 - 08:16 | Boktankar
14 Comments

Alltså, jag hade verkligen tänkt att jag skulle ha läst årets Nobelpristagare innan han eller hon avslöjas av Peter Englund. Jag tyckte också att oddsen borde vara hyfsat bra då jag faktiskt läst både Adonis, Ko Un, Joyce Carol Oates, Philip Roth, Assia Djebar, Tomas Tranströmer, Margaret Atwood och Haruki Murakami. Men det var då det, nu ser listan annorlunda ut.

Vem är Adam Zagajewski och vad katten gör han på listan? Poet visserligen och jag tror på en poet i år. Kanske värt att läsa något av honom nu, visst hade det varit rätt fräckt om han fick priset och jag faktiskt hade läst. En polsk poet, bara en sådan sak gör att det nästan är värt alla konstiga kommentarer jag skulle kunna få.

Och Thomas Pynchon som bara nämns i media en gång per år, som inte lockar speciellt mycket, eller Antonio Tabucci för den delen, som låter hemskt tung.

Alice Munro borde jag ta tag i, även om jag känner mig tveksam till att hon får priset. Inte av något annat skäl än att hon skriver noveller som är en bortglömd litteraturform, men någon gång ska ju vara den första.

Varför är det då så viktigt att ha läst nobelpristagare i förväg? Antagligen för att jag är barnslig och för att det är riktigt kul att kunna ropa “Äntligen!” på allvar. Roligare ju fler som ser ut som frågetecken faktiskt.

Det brukar vara en outsider som får priset och vad jag vet brukar inte Adam Zagajewski figurera på vadslagningslistorna. Det talar kanske för honom?!

Antonio Tabucchi

Läs också:

Fascinerande konspirationsteori

  By enligt O | 2010/09/26 - 12:12 | Romaner
4 Comments

Konspirationen mot Amerika

Efter att ha läst Envar stod det helt klart för mig att Philip Roth är en fantastisk författare som definitivt är värd ett Nobelpris. Efter att ha läst Konspirationen mot Amerika kommer jag att bli väldigt överraskad om det aldrig sker. Det här är nämligen en fantastisk bok som inte liknar någon annan jag läst. Lite beröringspunkter har det med andra böcker där världen står inför en rejäl kris, som Blindheten av José Saramago, men verklighetsanknytningen i Roths kontrafaktiska roman gör den ännu mer spännande och relevant.

Året är 1940 och Philip Roth bor med sin familj i ett judiskt område i Newark. Föräldrarna är hängivna anhängare till den sittande presidenten Roosevelt och följer med fasa Hitlers framfart i Europa. I det här läget introducerar republikanerna en ny presidentkandidat, den nazistvänlige flyghjälten Charles A. Lindbergh som med sin kampanjslogan ”rösta på Lindbergh eller rösta för krig” blir mer och mer populär. Med Lindbergh som president blir det svårare och svårare för USA:s judiska befolkning och familjen Roth mister mycket av det anseende de tidigare haft. Det blir plötsligt helt legitimt att skylla allt elände i Amerika på judarna. Relationerna inom familjen blir också med och mer komplicerade. Moster Evelyn beundrar Lindbergh och åker på besök till Vita Huset, storebror Sandy går med i organisationen ”Vanligt folk” och åker till Kentucky för att bli amerikaniserad, kusinen Alvin går med i den kanadensiska armén och krigar mot Hitler och pappa Roth blir mer och mer hatisk mot Lindbergh och allt som han representerar.

En helt otrolig bok som är både spännande och välskriven. Roth blandar fiktion och verklighet på ett otroligt snyggt sätt. Läs, läs, läs!  Jag vill definitivt läsa mycket mer av Roth och efter de två fantastiska böcker jag har läst är förväntningarna på topp.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-11-04 Det här är så grymt bra och jag tänker fortfarande på boken väldigt ofta. Genial idé av en stor författare. Någon mer bok har jag dock inte läst ännu.

Läs också:

Nu börjar spekulationerna

  By enligt O | 2010/09/15 - 09:02 | Boktankar
6 Comments

Adonis ligger i topp på Unibets lista över tänkbara vinnare av Nobelpriset i litteratur. Tvåa ligger Roth och trea Haruki Murakami. Mycket gubbar alltså, för visst kan det väl inte bli en kvinna i år igen? Att det hittills varit män typ varje år har tydligen ingen betydelse. Enda kvinnan är Joyce Carol Oates som jag gärna ser som vinnare. Enormt produktiv är hon helt klart som skrivit mer än hundra böcker. Jag har bara läst tre av dem.

Mina favoriter i repris just nu handlar om de böcker jag läst av författarna på listan, som Amos Oz. Adonis kommer att dyka upp och även Ko Un som är en av mina favoriter tillsammans med Assia Djebar som jag recenserar senare i dag. Som alltid håller jag också tummarna för Tomas Tranströmer.

Vem hoppas du på?

Läs också:

Jag hoppas på Roth

  By enligt O | 2010/09/12 - 12:03 | Romaner
2 Comments

Lyrans resa har i oktober besökt Nordamerika. Jag har haft nöjet att läsa Envar Philip Roth som är en bok som berörde mig mycket. En bok om livet och om döden, den ständigt närvarande döden. Berättelsen börjar med en begravning. Huvudpersonens begravning. På plats finns bland annat hans tre barn, en av hans tre ex-fruar, hans bror och hans gamla sköterska och tillika älskarinna. Alla är de personer som spelat en stor roll i hans liv. Ett liv som i slutet skrämmer honom.

Var det den nära förestående, sjunde operationen på lika många år som hade krossat hans självförtroende? Var det rädslan för att hans medvetande i allt högre grad skulle komma att domineras av medicinska tankar tills de trängde ut alla andra? Eller var det insikten om att det för varje sjukhusbesök, från det han var liten och fram till den kommande operationen, hade blivit allt tommare runt hans sjukhussäng, och att den armé som slutit upp i början hade krympt till ingen alls? Eller var det bara en förvarning om den hjälplöshet som skulle komma?

Meningar som fyller en halv sida, flera sidor med frågor, anaforer och många tankar. Roths sätt att skriva tilltalar mig. Det är ett böljande språk som ibland är svårt att följa. Man kan inte skumma då varje ord är viktigt, brister uppmärksamheten har Roth vänt historien i en annan riktning. Därmed inte sagt att det är ett komplicerat språk, men det kräver full uppmärksamhet.

Envar är en riktigt bra bok. Huvudpersonen är inte alltid sympatisk, men ärlig och jag tycker om att ta del av hans historia. Beskrivningen av åldrandet är riktigt bra. Om Nobelpriset någon gång går till en amerikansk man kan det inte bli någon annan än Philip Roth. Nästa bok blir Konspirationen mot Amerika som jag nu lånat på svenska. Jag gick tyvärr vilse i språket på engelska. Synd, då översättningen av Envar ibland störde  mig.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-10-25 Amerikanska, vita män är populära pristagare, men Nobelpris i litteratur? Troligen inte.

Läs också: