Fotboll

Det finns bara två David Beckham

Det hjälper att gilla fotboll och hålla på England (eller skratta åt Englands orimliga självförtroende gällande fotboll) när man läser Det finns bara två David Beckham av John O’Farrell. Om man som jag dessutom tillhör de som svurit sig igenom diverse misslyckade straffläggningar och snöpliga förluster i kvartsfinaler för landet som fortfarande tror att de ska bli världsmästare varje gång är det en fantastiskt underhållande bok.

Det finns bara två David Beckham börjar när det är dags för VM-final mellan England och Tyskland i Qatar den 18 december 2022. Att England tagit sig dit är en dröm och faktiskt så osannolikt att Alfie Baker anar oråd. Det är något märkligt med de engelska spelarna. De är ett gäng unga doldisar som gjort det inga andra engelska spelare lyckats med.

För den som lever och andas fotboll är det roligt att spekulera i vilket drömlag av spelare som skulle kunna vinna över alla andra. Spelare från olika generationer som aldrig skulle kunna finnas i samma lag, men i teorin skulle ha kunnat bilda ett oslagbart lag. Något att roa sig med när favoritlaget inte spelar som man önskar. När laget helt utan kända stjärnor går så bra är det minst sagt märkligt.

VM i Ryssland var en katastrof för det engelska laget. EM 2020 funkade inte bättre. Men i VM i Qatar 2022 ska det bli annorlunda. Sportjournalisten Alfie Baker är total fotbollsnörd och när han får chansen att följa sitt favoritlandslag på nära håll blir han självklart fantastiskt glad. Fotbollen är allt för honom. Verkligen sjukt betydelsefull. Faktiskt så betydelsefull att det värsta inte är att hans fru lämnat honom, utan att hon lämnat honom för en Milton Keynes Dons-supporter som tar med hans son till fel matcher. Han räknar deras förhållande i säsonger och konstaterar att de var tillsammans i sex säsongen, innan Suzanne tröttnade på att 22 spelare bestämde Alfies humör. Varvid han påpekade att det finns avbytare också och domare och tränare och …

De spelare som finns i det engelska landslaget. De som verkar kunna vinna allt. De fascinerar Alfie Baker och när han inser att fotboll numera är något helt annat än att hålla på lag spelare som tränat hårt för att lyckas, när FIFA styr mer än de borde och fiffel finns på alla nivåer blir han först ganska så besviken. Sedan blandas besvikelsen med fascination och han får reda på saker han aldrig ens kunnat drömma om.

Det finns bara två David Beckham är en vansinnigt rolig bok inte helt utan svärta. Det är mycket fotboll, men också kärlek mellan far och son och inte minst drömmen om att få det där riktiga scoopet. Jag gav bort min bok till en elev som älskar fotboll väldigt mycket mer än böcker och hoppas att han ska läsa och gilla.

 

 

 

Klart det är böcker som gäller

Det var första april igår och därmed är den nya inriktningen på bloggen inte riktigt sann. Enligt O blir alltså inte fotbollsblogg framöver. Däremot är det alldeles sant att Blåvitt är laget i mitt hjärta och att jag förut hängde en hel del på det som då var gamla Ullevi på riktigt. Sedan barnen kom har det dock inte blivit några säsongskort. Faktiskt nästan inte några matcher alls, då jag prioriterat annat.

Böcker är alltså det som gäller även framöver även om även tiden för bloggande och läsning just nu är ganska så minimal.

Just nu läser jag den här fina boken:

Nytt tema på bloggen

Idag inleds årets Allsvenska med en riktigt stor match på Ullevi mellan IFK Göteborg och Malmö FF. Eftersom fotboll är viktigt för mig har jag bestämt mig för att under årets säsong (till att börja med) skriva mer om fotboll och mindre om böcker. Det var många år sedan jag hade säsongskort på Blåvitts matcher, men nu är det dags igen. Jag lovar alltså matchreferat, analyser av lagets spel och porträtt av spelarna. Det kommer göra att jag inte hinner med så mycket läsning och det kommer att bli färre inlägg om böcker. Jag känner dock att det är dags för en förändring, då jag skrivit om böcker så länge och behöver en ny utmaning.

Hoppas att ni hänger här även i framtiden!

Påminnelse om aktuell bok

Det-riktiga-landslaget1-300x459 (1)

Hjärtat började klappa redan under nationalsången och än så länge (det har gått en kvart) spelar svenska landslaget riktigt bra. Oavsett resultat i dagens match har de gjort en fantastisk turnering, men visst skulle det sitta fint med ett guld.

Dagen till ära vill jag påminna om Det riktiga landslaget av Moa Svan. Så här skrev jag om den när den var alldeles färsk:

Ju mer jag läser i Mia Svans bok, desto mer förbannad blir jag. Det blir så pinsamt tydligt hur stor del av fotbollsuppmärksamheten som herrarna får trots att de, som Svan påpekar, inte har spelat ett stort mästerskap på många år och dessutom inte har mer än ett drygt 20 år gammalt brons att skryta med. Missförstå mig rätt, jag älskar att titta på fotboll, men Svan har en rejäl poäng då hon påpekar att de största stjärnorna finns i det riktiga landslaget. Hon lägger fram bevis på bevis för varför det är Pia Sundhagens landlag, inte Erik Hamréns dito, som är det riktiga landslaget. Det är Lotta Schelin som gjort flest mål och Therese Sjögran som gjort flest landskamper. Det handlar inte om Anders Svenssons bil eller Zlatan Ibrahimovics taskiga inställning till sina kollegor i det riktiga landslaget, inte heller om svenska fotbollsförbundets kassa bortförklaringar, utan om att riktigt bra idrottsutövare inte får den uppmärksamhet och cred som de förtjänar.

Hela inlägget hittar du här.

Det känns som att det vänder nu. En OS-final för Sverige, för svenska landslaget är vad det talas om nu. Inte damlandslaget. Inte för att det är något fel med damer, men äntligen känns det som att de här ruskigt duktiga fotbollspelarna faktiskt är det riktiga landslaget. Klart är i alla fall att mina barn fått nya idoler att lägga till Lotta Schelin.

Nu håller vi tummarna för en medalj av den ädlaste valören.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: