Paulo Coelho

Dagens kulturella VM-spaning Brasilien

Jag trodde nog att Brasilien skulle ta sig längre i turneringen, men Belgien blev för svåra i kvartsfinalen. Dags för en brasiliansk spaning alltså.

I våras läste jag novellsamlingen Brasilien berättar, där en lång rad författare fanns representerade. Ett bra sätt att få en överblick. En författare jag fastnade speciellt för var Rubem Fonseca, som tillsammans med Clarice Lispector räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Hans novell Den andre handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Lispector, som föddes i Ukraina, men flyttade till Brasilien och skrev på portugisiska representeras av novellen  Ljud av steg, som också fått ge namn åt samlingen. I bokhyllan står också hennes Stjärnans ögonblick.

Bland de andra författarna finns Moacyr Scliar, en av Brasiliens mest framstående författare. Novellen Van Goghs öra kommer från en bok med samma namn från 1989. Fernando Bonassi, som föddes 1962 i São Paolo. Han har bland annat skrivit novellsamlingen 100 saker, som kom ut 1998 och manus till en lång rad filmer och tv-serier. Jag gillade också Adriana Lisbo, som bland annat skrivit Colombines kyss, publicerad 2005 och Marçal Aquino, som bland annat skrivit Västernvärldar från 2001.

Daniel Galera besökte Bokmässan när Brasilien var temaland och då var hans bok Med blod i skägget helt ny. 2013 utsågs han av tidskriften Granta till en av de bästa unga brasilianska författarna i sin generation. I höst är han aktuell med romanen Tjugo över midnatt.

Jag läste halva Att falla av Michel Laub inför samma Bokmässa, men läste av någon anledning inte ut den, trots att jag minns den som bra.

Andrea del Fuego har skrivit Syskonen Malaquias om tre syskon som skiljs åt efter föräldrarnas död. Den utspelar sig på den brasilianska landsbygden under 1900-talets första hälft.

Sedan går det inte att skriva om Brasilien utan att nämna fenomenet Paulo Coelho, populär som få, men definitivt inte ansedd i hemlandets litterära kretsar. Själv läste jag Alkemisten mitt i en 30-årskris och den landade helt rätt. När jag sedan försökte läsa fler böcker av honom blev jag mest irriterad. Tillfället gör helt klart läsupplevelsen.

Slut på min kulturella spaning från Brasilien. Fyll gärna på!

Thailand 2003

Alla andra skaffade barn eller köpte hus och vi drog till Thailand. Jag var 29 år och inne i en hysterisk jagvillaldrigblistorkris eller jagvillinteblisomallaandrakris eller kanske en jagvillaldrighanågrajäklaungaretthuspålandetochettjävlasvenssonlivkris eller möjligen kan man kalla den 30årskris rätt och slätt.

Vi började vår resa i Bangkok. Älskade, hatade Bangkok. Staden som är så vansinnig och så underbar på samma gång. Därefter tog vi tåget till Hua Hin där vi bodde på ett litet mysigt hotell en bit utanför centrum.

Mitt i mitt känslomässiga kaos läste jag Alkemisten av Paulo Coelho, en bok som jag säkert hade avskytt om jag läst den vid annat tillfälle, men nu kände jag bara, yes! Krisen gick över lite tillfälligt och jag tänkte att jag kanske skulle kunna undvika alla vuxenfällor trots allt.

Paradiset fann vi lite otippat på Ko Pha Ngan. Inga fullmånesfester dock, utan ett litet och undanskymt ställe där jag somnade i hängmattan var och varannan kväll. På grannön Ko Tao stannade vi dock bara en natt. Alla verkar älska stället, men jag blev bara stressad och maken rätt besviken på hur exploaterat det blivit sedan sist han var där. Istället blev det en tur till Ko Samui.

Mer böcker? Självklart! Jag läste Onåd av J M Coetzee och blev helt taget. Den är verkligen som ett knytnävsslag i magen. Upptäckte dessutom den finska deckardrottningen Leena Lehtolainen som det nu var ett tag sedan jag läste något av.

Annan bra läsning var Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal, Mannen utan öde av Imre Kertész och Kärlek het som chili av Laura Esquivel. En ganska så bra nivå på semesterläsningen om jag får säga det själv.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: