Dagens programpunkter om ungdomsböcker hålls tyvärr i den mycket mindre lokalen och just det här seminariet var det en plats i trappan som gällde om än inte den snygga boktrappan på bilden. Bättre det än att missa helt när Ulrika Caperius pratar ungdomsböcker med Jessica Schiefauer, Klara Önnerfält och Jasmine Darban. Just bra böcker för unga är som ni vet något som ligger mig varmt om hjärtat. Utgivningen minskar för de äldre tonåringarna och det är synd. Mest minskar utgivningen av ungdomsböcker skrivna av svenska författare. Visst är det så att en del tonårsläsare väljer att läsa på engelska, men precis som Johanna Lindbäck skrev i en debattartikel nyss, är det så att de flesta inte läser alla om de inte måste och knappt då.

Ungdomsboken är i kris, eller? Caperius konstaterar att det inte är en ny fråga, men med tanke med utgivningsläget är det kanske ändå en större kris nu än tidigare. Önnerfält definierar en ungdomsbok på bibliotekarievis, dvs de som är klassade som ungdomsböcker. Samtidigt finns det böcker som primärt inte är skrivna för unga läsare, men ändå tilltalar målgruppen. Som Schiefauer påpekar är det enda som är sant för alla ungdomar att de inte levt lika länge som vuxna, men i övrigt är det självklart en spretig målgrupp. När hon skickade Pojkarna till förlag så var hon inte helt säker på målgruppen, utan den hjälpen fick hon av förlaget.

Jasmine Darban är Booktoker (hur det nu stavas) och har en ung publik. Däremot läser hon sällan böcker som klassificeras som ungdomsböcker. Hon upplevde YA-litteraturen som ganska marginell i Sverige och hon hade ingen relation till genren, förutom de amerikanska fantasy- och romanceböcker hon upptäckte via TikTok. Är svenska ungdomsböcker för enkla? Det verkar både lärare och unga tycka, men Schiefauer menar att de då inte har koll på den litteratur som ges ut för unga vuxna. Hon säger att hon själv inte har förenklat någonting i till exempel När hundarna kommer, varken gällande språk eller innehåll. Där håller jag med henne, både i att det finns ungdomsböcker som utmanar och att hennes böcker tillhör den kategorin. Hon uppmanar författare och förlag att inte förenkla.

Utmaning är, som Caperius säger, att nå unga som är bra på att tolka berättelser men kanske inte är så goda läsare. Att de som läser böcker för vuxna tidigt är självklart inget problem, det gjorde jag också, men som Darban påpekar kan ungdomsböcker vara en väg in i läsningen. Önnerfält påpekar att läsare i högstadiet och gymnasiet behöver ungdomsböcker och de behöver en bredd. När få böcker för unga ges ut och få översätts, så finns det inte så mycket att välja. Det blir en ond cirkel då det är allt svårare att sälja böcker för unga och Caperius ger där förläggarens perspektiv, där även ekonomin har betydelse. Att författare inte skulle vilja skriva för unga håller Schiefauer inte med om, då hon ser många skrivprojekt på den skrivarlinje där hon arbetar som just vänder sig till de unga. Men visst är det synd att det inte finns någon ekonomi i att skriva för ungdomar.

Till Jasmina Darban vänder sig ung för att få boktips och kanske är det så att det behöver finns andra platser där de också kan få boktips. Nu tror jag att just TikTok är en viktig plats för att lyfta läsning, men vi som arbetar med unga behöver bli bättre på att tipsa om böcker. Det gäller att koppla ihop unga läsare med rätt bok. Boken har ändå något unikt som andra medier inte har, som möjligheten att gestalta människors inre och gör läsaren till medskapare. Att försöka göra om böckerna för att bli mer lik andra medier är därför inte rätt väg att gå, menar Schiefauer. Det krävs en investering för att läsa en bok, av tid och av energi och det är något vi sällan gör i dagens samhälle.

BookTok har gjort fler till läsare, tror Darban och känner sig stolt över det inflytande hon ändå har. Att fly verkligheten är något hon uppskattar mycket och den stress som många unga känner kan minska med hjälp av läsning. Boken blir en flykt från ångesten som världen ger dem. Sedan är de också väldigt fina, tillägger Önnerfält och det är något speciellt med fysiska böcker.Kanske är det ens som är fel med ungdomsboken att den finns, utbrister Schiefauer och förklarar sedan. Om förlag och författare tjänar mindre på ungdomsböcker och unga inte läser dem för att de vill läsa för vuxna är det kanske smartare att inte ge ut just ungdomsböcker. Önnerfält tar upp titlarna Själens telegraf av Amanda Svensson och Störst av allt av Malin Persson Giolito, som är böcker med unga huvudpersoner utgivna på förlag som ger ut vuxenböcker. Vår skolbibliotekarie lyfte just Gruppen av Sigge Eklund som en sådan bok. Det enda som har funkat för Önnerfält, i relation till sin sons bristande läsning, är att säga att han behöver läsa svenska ungdomsböcker för att få bra betyg. Tveksamt om det hade funkat på mina ungar, möjligen den äldre. Den yngre är egentligen den största läsaren av de två, men han läser bara på engelska och suckar när han ska läsa på svenska i skolan.

Caperius återknyter till Lunabba inledningsanförande där han talade om att han började läsa som 25-åring och hade önskat att han berättat vad det var som gjorde honom till läsare. Darban talar om den lässvacka hon fick i slutet av högstadiet och i början på gymnasiet, då ingen annan läste och det var ute att läsa. Önnerfält menar att det dessutom ofta finns en massa annat som tar ungas tid i den åldern. Att det blir status att läsa är viktigt och Darban på TikTok når vissa, det finns också anda BookToker självklart och även Booktubers, bokinstagrammare och så vi dinosaurier som håller på med bokbloggar, trots att bloggens död utropats lika ofta som ungdomsromanens. Men även media behöver ta ett bildningsansvar, säger Schiefauer och jag håller med henne. Ungdomsboken behöver mer plats och allt vi skriver om unga och läsning ska och får inte vara domedagsprofetior. Jag gör mitt i min lilla del av världen, men med de kursplaner i svenska som vi har är det ett arbete som sker i motvind. Efter att ha plöjt forskning om ungdomars läsning är det tydligt att allt testande och mätande i skolan verkligen inte är bra för läsmotivationen.

4 svar på “Vad är en ungdomsbok?”
  1. Om man med ungdomslitteratur menar skönlitteratur med främst ungdomar i åldrarna 13 till 20 år som målgrupp, så borde det också omfatta i stort sett alla klassisk litteratur. Eftersom de flesta läser det före 20-års ålder!

    1. Absolut! Många unga läser klassiker, däremot skulle jag kanske inte rekommendera alla klassiker till alla unga, eller ens några. Det är alltid glädjande när någon av mina elever läser en klassisk roman och har bildning som argument till varför.

    2. Oj, nä? Jag har alltid varit en storläsare men de klassiker jag läste före 20 års ålder var uteslutande det jag tvingades läsa i skolan och det var ingen läsning jag njöt av direkt.

      1. Tror att det behövs ett intresse för att vissa klassiker ska passa. Andra funkar okej i undervisningen på gymnasiet, tycker jag, men läsning och tvång är alltid en lurig kombination. Samtal om det läste brukar ändå öka intresset och engagemanget.

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.