Dagens dam i december

Mina hjältinnor 2020

Idag är det Internationella Kvinnodagen och även om jag egentligen hade önskat att dagen inte hade behövts alls tar jag tillfället i akt att lyfta några kvinnor som betyder extra mycket för mig. Det blir en rad inlägg under dagen och jag får hjälp av andra bloggare som Feministbiblioteket och Fiktiviteter som under dagen kommer att presentera egna hjältinnor.

Vill du vara med och lyfta dina hjältinnor idag vore det roligt. Lämna en länk här om du bloggar och om du väljer andra sociala medier får du gärna tagga mig och/eller använda taggen #minahjältinnor2020

För den som vill läsa om hjältinnor redan nu rekommenderar jag förra årets inlägg från Internationella Kvinnodagen. Det hittar du här. Jag vill också påminna om Dagens dam i december, min adventskalender från 2016.

Dagens dam i december — sammanställning

Under december har jag presenterat 31 mer eller mindre kulturella damer som på olika sätt haft betydelse för mig och världen. Jag är ganska nöjd med urvalet, men det fanns minst lika många till som valdes bort. Det får bli en ny dammånad någon gång.

Här följer en sammanställning:

  1. Desirée Clary (drottning Desideria)
  2. Selma Lagerlöf
  3. Julia Roberts
  4. Lucy Maud Montgomery
  5. Yvonne Hirdman
  6. Inger Christensen
  7. Liv Strömquist
  8. Anja Pärson
  9. Frida Kahlo
  10. Märta Tikkanen
  11. Karin Boye
  12. Martha Sandwall-Bergström
  13. Warsan Shire
  14. Katarina Wennstam
  15. Lauren Graham
  16. Annika Norlin
  17. Sigrid Hjärtén
  18. Laura Ingalls Wilder
  19. Taiye Selasi
  20. Lena Sundström
  21. Simone de Beauvoir
  22. Marjaneh Bakhtiari
  23. Seinabo Sey
  24. Astrid Lindgren
  25. Kerstin Hesselgren
  26. Moa Martinsson
  27. Gudrun Schyman
  28. Katarina Taikon
  29. Tove Jansson
  30. Kate Chopin
  31. Miriam Bryant

Dagens dam i december del 31

Skärmklipp 2015-12-30 18.42.09

Så var det dags för den sista decemberdamen, så här på årets sista dag. Det blir en ung dam som förgyllde hösten med sin spontanitet och sin fantastiska sångröst, som alla från mina barn till mina morföräldrar älskar. Jag talar om Miriam Bryant, som var en av deltagarna i årets Så mycket bättre.

Miriam Bryant är från Utby, Göteborg och har där gratis pizzor på den lokala pizzerian (vilket hon avslöjade i seriens sista avsnitt). Det sköna är att hon verkade ärligt glad över detta faktum. Kanske kommer hon undan med en del på grund av sin dialekt, men jag gillar hennes spontanitet trots svordomarna på bred göteborgska. Musikalisk talang har hon dessutom i överflöd och visst är det ändå det viktigaste i ett program som handlar om musik. Extra charmigt blev det när programmets yngsta och den äldsta Sven-Bertil Taube, fann varandra. Det är mycket som gör Bryant till en förebild. Hon vågar vara kaxig och flamsig, men också allvarlig och vänlig. Det är en bra kombo.

Jag ska erkänna att jag avfärdade inte bara Bryant, utan hela Så mycket bättre inför årets säsong. Jag trodde att konceptet spelat ut sin roll, men oj så fel jag hade. Att stämningen blev så otvungen tror jag vi kan tacka en ung göteborgare lite extra för.

Gott nytt år och ta inte det sista glaset för sent i natt.

 

 

 

 

 

Dagens dam i december del 30

Skärmklipp 2015-12-29 18.12.21

Idag vill jag lyfta fram en författare, som trots att jag bara läst en bok av henne, har betytt mycket för mig. Jag läste The Awakening av Kate Chopin våren 1994, då jag studerade engelska på Göteborgs Universitet. Den handlar om en kvinnas uppvaknande och försök till frigörelse och blev en ögonöppnare för mig.

Boken gavs ut 1899 och var Chopins andra, den första At fault kom 1890 och gick ganska obemärkt förbi. Istället var det Chopins noveller som gjorde henne känd. Samlingarna Bayou Folk (1894) och A Night in Acadie (1897) fick fin kritik, men det var noveller i veckotidningar som spred hennes namn. En stor del av de texter hon skrev var för barn och publicerades i olika barntidningar.

The Awakening kallades morbid och vulgär och blev bannlyst från flera bibliotek. Nu handlar det visserligen om USA, där böcker fortfarande blir bannlysta, men jag kan tänka mig att den frigjorda huvudpersonen Edna, som drabbas av passionen. Kanske var det därför den tredje novellsamlingen inte kom ut förrän 1991, långt efter Chopins död och långt efter det att The Awakening återutgivits 1969 och äntligen fått den hyllningen den förtjänade.

Kate Chopin får symbolisera de kvinnor som borde funnits med tidigare och mer i litteraturhistorien. Nu jämförs hon med stora amerikanska författare som William Faulkner och Ernst Hemingway.

kateimage300

Dagens dam i december del 29

Skärmklipp 2015-12-28 19.57.54

Klart Tove Jansson måste få vara med. Mumin finns liksom överallt och har alltid funnit, i barnböcker, på tv (jag gillade serien med “riktiga” skådisar mer än den tecknade) och nu på muggar, skålar och allt möjligt annat. Någonstans har Mumin mer blivit ett varumärke än en litterär figur och det kan jag tycka är lite synd.

Tove Janssons första bok om de små vita figurerna och alla deras vänner i Mumindalen hette Småtrollen och den stora översvämningen kom ut 1945. Sedan följde Kometen kommer och Trollkarlens hatt och succén var ett faktum. Mina favoriter är Trollvinter, där Mumintrollet för första gången ser snö och Det osynliga barnet, där ett barn blir synligt med hjälp av kärlek. Här kan du höra Tove Jansson läsa Trollvinter. Det är många charmiga figurer som befolkar Mumindalen, min favorit är den arga My, som jag identifierar mig med. Enligt det här testet är jag dock mest lik Sniff.

Tove Jansson har också illustrerat och en rad böcker, bland annat Bilbo — En Hobbitts äventyr (1962) och Alice i Underlandet (1966). Faktiskt var det som illustratör hon inledde sin yrkesbana och hon utbildade sig vid Konstfack i Stockholm. Jansson har också skrivit en rad böcker utan ett enda Mumintroll, både för barn och vuxna. Dessutom en del dikter och sångtexter. Jag absolut älskade Höstvisa med musik av Erna Tauro.

Här med Marit Bergman:

 

 

Vilken är din favorit av hennes böcker?

 

 

Dagens dam i december del 28

Skärmklipp 2015-12-27 16.44.16

Idag är det värnlösa barns dag och då tänker jag på ett litterärt barn som jag läste om mycket, ofta och gärna då jag var barn, nämligen Katitzi. Böckerna ges nu ut i nyutgåva och det är lika viktigt nu, som då de var nya, att lyfta en kultur som finns mitt i vårt samhälle, men av många ändå inte räknas hit.

Katarina Taikon är dagens decemberkvinna och hon debuterade 1963 med den självbiografiska boken Zigenerskan. Författaren var då 31 år gammal och hade relativt nyss lärt sig läsa och skriva. Som många andra romska barn hade hon inte gått i skolan. Zigenerskan var första boken som handlade om romer och var skriven av en rom. I januari ges den ut igen av förlaget Natur & Kultur.

Det är dock för böckerna om den romska flickan Katitzi som Taikon är mest känd. Serien gavs ut mellan 1969 och 1980, men hon kämpade för romernas rättigheter i många år innan dess. Även böckerna om Katitzi är självbiografisk. I boken Den dag jag blir fri av Lawe Mohtadigår det att läsa om Katarina Taikons liv och föredrar du film är det Taikon som gäller.

9789127141506

Foto: Björn Langhammer

 

 

 

Dagens dam i december del 27

Skärmklipp 2015-12-26 22.01.27

Jag skulle undvika att bli politisk i den här kalendern tänkte jag, men idag skiter jag i det. Jag måste nämligen ha med Gudrun Schyman som en av de 31 damerna i december. Jag röstar varken på Vänsterpartiet eller F! (mer än i valet till EU-parlamentet senast) ska jag erkänna, även om dagens politiska läge kanske tvingar mig vänsterut i nästa val. Däremot har jag alltid beundrat Gudrun Schyman. Inte alltid hållit med henne eller ens tyckt att hennes agerande varit vettigt, men alltid hyst en beundran för hennes oförtrutna övertygelse.

Som partiledare för Vänsterpartiet under tio år mellan 1993 och 2003 var Schyman långt ifrån okontroversiell. Hon var den första partiledaren som tog avstånd från kommunismen och dessutom partiets första kvinnliga ledare. Det var också hon som på allvar förde in feminismen som en parameter i partiets politik. Ett av hennes mest kontroversiella tal var det som kom att kallas för “Talibantalet”, där hon talar om mäns våld och hur det är samma strukturer som förtrycker kvinnor i talibanernas Afghanistan, som i Sverige. Eller riktigt så sa hon inte egentligen. Hela talet hittar du här.

År 2003 framkom att Schyman inte haft koll på deklarationen och gjort avdrag för saker hon inte själv betalt. Hon erkände sig skyldig och fick 50 dagsböter. Det en penibel kväll på rave lite lagom berusad var kanske inte det som ens en populär partiledare kunde överleva. Året efter lämnade hon partiet och fortsatte ett tag som politisk vilde, tills hon blev frontfigur i nybildade partiet Feministiskt Initiativ.

Schyman är en förebild för att hon vågar säga saker som andra kanske bara tänker. På gott och ont. Jag hade äran att träffa henne för ett antal år sedan, då hon gästade min arbetsplats och slogs av den trygghet i kombination av en övertygelse att världen kan bli en bättre plats, som hon utstrålade. Andra provocerades av henne och så är det troligen med alla politiker som vågar vara ärlig och passionerad.

Sverige behöver Gudrun Schyman, liksom vi behöver andra modiga kvinnorsom är eller varit aktiva politiskt, som Birgitta Ohlsson, Maria Wetterstrand, Annie Lööf och Margot Wallström. Varje gång jag åker bil lyssnar jag på Eva Franchells Väninnan, om Anna Lind och det blir smärtsamt tydligt hur svårt kvinnor har det inom politiken.

Jag beundrar Gudrun Schyman för att hon är cool på riktigt.

gudrun_schyman

Foto: Magnus Bergström

Dagens dam i december 26

Skärmklipp 2015-12-23 12.28.29

En av de första arbetarförfattarna jag läste var Moa Martinsson, vars böcker jag hittade i min gammelmormors bokhylla. Jag läste Mor gifter sig och Kyrkbröllop när jag inte var mer än 11 eller 12 år.

Moa Martinsson föddes 1890 och hennes mamma Kristina var en ogift 19-årig piga på en gård utanför Motala, hon hette då Helga, men bytte senare namn till Moa. Flickan blev lämnad hos sina morföräldrar, medan mamman fortsatte arbeta. Tre år senare flyttade mamman till Norrköping och tog med sig sin dotter.

När hon var sex år gifte sig mamman med Alfred Karlsson och eftersom han hade svårt att behålla ett arbete, flyttade de ofta. Det var en riktigt tuff uppväxt.Alla barn hade rätt till sex år i folkskola och det var den utbildning Moa Martinsson fick. Hon fick bra betyg, trots att hon fick byta skola väldigt ofta. Hon blev också tidigt politiskt intresserad och skrev till exempel insändare till tidningar om arbetares rättigheter.

Liksom sin mamma blev Moa mamma tidigt. Hon träffade den stilige, men ganska så hopplöse Karl Johansson. De fick fem söner på sex år, men gifte sig inte förrän efter barnen hade fötts. Att ha barn utan att vara gift var vid den här tiden ovanligt och skamfyllt. Karl drack mycket och familjen hade därför ont om pengar.  Två av barnen drunknade 1925 och några år senare träffade Moa sin andra man, författaren Harry Martinsson. De gifte sig 1929.

Under tiden som barnen var små försökte Moa Martinsson att själv läsa och utbilda sig. Hon fick kontakt med kvinnliga författare som kämpade för kvinnors rättigheter, till exempel Elin Wägner och började skriva artiklar för tidningen Tidevarvet, som var en feministisk tidning. Det var också Elin Wägner som hjälpte Moa Martinsson att skriva sin första roman Kvinnor och äppelträd. Den publicerades 1933.

Moa och Harry Martinsson var ett känt författarpar, men äktenskapet som började bra, blev snart sämre. De skilde sig 1941. Moa Martinsson dog 1964.

Det som fascinerar mig mest med Moa Martinsson är hennes driv. Utan egentligen några förutsättningar på pappret blir hon en ansedd författare. Tyvärr stod hon och står än idag i skuggan av Harry Martinsson. Varför blir det så ofta så?

moa-martinsson1

Dagens dam i december del 25

Skärmklipp 2015-12-23 12.17.44

Jag kör på resten av december också, då listan över kvinnor jag vill lyfta är så lång. Visserligen räcker inte decembers dagar till, men 31 är fler än 24. Dagens dam är Kerstin  Hesselgren, först bland kvinnor i riksdagens första kammare 1922 i Göteborgs valkrets, för liberalerna. Hon är inte en av de högljudda kvinnokämparna, men gjorde mycket. Bland annat var hon en av kvinnorna bakom medborgarskolan Fogelstad, där andra kvinnor kunde få utbildning för att kunna bli viktiga delar av det demokratiska samhälle som de nu blivit en del av i och med rösträtten.

Kerstin Hesselgren föddes 1872 i Hofors och hann bli 90 år innan hon dog i Stockholm 1962. Från början utbildade hon sig till sjuksköterska, därefter till skolkökslärarinna. Därefter blev hon Sveriges första kvinnliga yrkesinspektris, vilket innebar att hon  blev en del av nuvarande Arbetsmiljöverket, där hon hade som ansvar att inspektera arbetsplatser. Redan innan hade hon varit bostadsinspektris. Att hon skulle engagera sig politiskt var ett ganska sent påfund, men någonstans på vägen insåg hon att det krävdes kvinnor i politiken för att kvinnor skulle få ett reellt inflytande i samhället och för att sociala reformer skulle kunna genomföras. Det var för Liberala samlingspartiet hon blev invald, eller Frisinnade riksorganisationen, som var partiets riksorganisation.

Då riksorganisationen upplöstes och delades i två nya partier betecknade hon sig under några år som frisinnad vilde, för att sedan gå med i Folkpartiet efter att ha valts in för dem i Riksdagens andra kammare i valet 1936.

Varför har jag då fastnat för Kerstin Hesselgren? Det började med en kurs då jag läste historia på Göteborgs Universitet, som handlade om kvinnors kamp för rösträtt över världen. När det blev dags att skriva c-uppsats terminen efter bestämde jag mig för att grotta ner mig i dagstidningars syn på kvinnor i politiken under det första valet de kunde bli invalda i Riksdagen. Det slutade med att jag koncentrerade mig på den första, Kerstin Hesselgren. Det blev ganska snart tydligt att hon var en internationellt ansedd person under sin aktiva tid och hade bland annat uppdrag inom Nationernas Förbund.

1920-talet är en spännande tid som länge har fascinerat mig. Samhället förändrades mycket och kvinnorna var en stor del av förändringen. Där började Kerstin Hesselgrens politiska bana som skulle komma att bli lång. Socialpolitiken låg henne varmt om hjärtat och hon kämpade bland annat för kvinnors rätt till utbildning och till statliga tjänster med samma löner som män. Hon verkade också för att tillåta sexualupplysning och preventivmedel, samt sänka straffen för fosterfördrivning, dvs aborter. Ganska så bortglömd, men mycket viktig med andra ord.

Hesselgren

Dagens dam i december del 24

Skärmklipp 2015-12-21 19.24.44

Det finns en författare som symboliserar julen för mig och självklart är det också hon som får bli dam nummer 24. Jag talar om Astrid Lindgren, jularnas drottning. Ge mig en jul i Bullerbyn, en julfest hos Pippi, julgransjakt på Bråkmakargatan, Kajsa Kavat på julmarknaden eller ett rejält tabberas i Katthult. Då klarar jag mig mer än väl utan Kalle och hans påfrestande vänner på julafton (det gör jag förvisso oavsett).

Visst är det så att jularna i Bullerbyn kanske inte är representativa ens i ett historiskt perspektiv, knappast heller Emils fest för de fattiga eller ens Kajsas vilja att hjälpa farmor. Ändå har Astrid Lindgrens jular format mig. Hon har lärt mig att julen är en tid då det gäller att ha ett gott hjärta. Även på Junibacken, där allt är frid och fröjd finns grannarna där som en påminnelse om att det är rätt att hjälpa andra och det är något vi alla borde göra. Åh, vad jag önskar att fler tog till sig hennes budskap i den mörka tid vi lever i, en tid som hon utan tvekan hade svurit åt. Jag är dock glad över de som på riktigt öppnar sina hjärtan, de finns de också och Astrid Lindgren hade utan tvekan stått vi er sida.

För mig är Astrid Lindgren självklart en fantastisk sagoberättare, men också en författare med en vass penna, som alltid står upp för den som behöver en annan verklighet. Ibland skickar hon de olycklig till andra världar, där de slåss mot onda riddare eller fruktansvärda drakar, men där slutet blir lyckligt. Ibland finns de i vår kanske lika brutala verklighet, men hon lägger ett skimmer över det och får oss att förstå att det går att förändra det vi inte tycker om.

Jag tar Astrid Lindgren till hjälp och önskar er alla en riktigt god jul.

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: