Jag ger upp nu

Jag vet att Ingenbarnsland nominerats till Augustpriset och att den hyllats av många. Jag borde fascineras extra av att den utspelar sig i Göteborg och att jag och författaren Eija Hetekivi Olsson växte upp under ungefär samma tid. Ändå har jag kämpat mig igenom de första 150 sidorna. Nu ger jag upp.

Det är inget större fel på Ingenbarnsland egentligen, mer än att jag läst den hundratals gånger förut. Dessutom i bättre versioner. Jag tycker att det är viktigt att Miiras berättelser blir berättad, men jag fastnar inte i den. Detta trots den viktiga debatten om vem som ska få höra till.

Jag tror att jag mest har svårt för Hetekivi Olssons distanserade och konstaterande sätt att skriva. Snarare informativ än skönlitterär på många sätt och kanske är det därför jag inte riktigt blir engagerad under läsningen.

Möjligen gör jag ett nytt försök vid annat tillfälle, men idag lämnar jag tillbaka Ingenbarnsland till biblioteket.

12 reaktioner på ”Jag ger upp nu”

  1. Ja vissa böcker är hopplösa,jag gillade inte Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Den vann Augustpriset 2010. Ha en bra dag
    Mia

    1. Många gillar skarpt. Läste ditt inlägg om Anyuru och båda författarna verkar ha ett annorlunda språk. Det blir lätt älska eller hata då tror jag. Eller ett jaha till och med om det är språket som är grejen och inte innehållet.

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: