Ibland blir det lite fel

green

Jag läser gärna böcker som är skrivna för unga. Kanske främst för att det finns så himla mycket bra, som lär mig lika mycket om livet som böcker för vuxna gör. Stilmässigt och språkligt finns det dessutom ofta mer kreativitet bland de böcker som vi kallar ungdomsböcker.

När John Greens bok The Fault in our stars nyss utsågs till årets bästa bok 2012 av Time Magazine, så var det just bästa bok, inte bästa ungdomsbok. Inte konstigt då det verkligen är fantastisk litteratur.

Jag är glad att Time Magzine insett att litteratur som är bra kan finnas i alla genrer, även bland de böcker som ofta avfärdas som ungdomsböcker aka sämre skrivna böcker med torftigt språk och enkel handling. Böcker som klumpas ihop och inte sällan recenseras i grupp på kultursidorna, om de ens nämns där. Eller så blir de hånade, som när Jens Liljestrand mer eller mindre sågar en bok genom att kalla den “medelgod ungdomsroman” i motsats till “seriös vuxenlitteratur”. För av någon konstig anledning är det tydligen okej att se sk ungdomsböcker som sämre litteratur än vuxenböcker. Som om skillnaden mellan bra och dålig litteratur skulle handla om vilken ålder den vänder sig till.

Jag konstaterade i ett inlägg att Jens Liljestrand inte kan ha läst ungdomsböcker på mycket länge. Idag upptäckte jag att Ebba Witt- Brattström inte heller har det. Tyvärr finns hennes krönika, som publicerades i senaste Skolvärlden, inte på nätet.

Jag tror att Ebba Witt-Brattström menar väl och till viss del tänker hon rätt. Hon påpekar hur viktigt det är att alla ungdomar möter god litteratur i skolan (och hemma också antar jag) och att de lär sig att läsa skönlitterära texter. Hon faller inte heller i fällan att föreslå att dessa unga endast ska läsa gamla dammiga klassiker, utan har faktiskt några konkreta tips på god litteratur (för vuxna) som hon tycker att lärare ska introducera för eleverna. Jag ifrågasätter inte hennes val av böcker, även om de troligen inte skulle tilltala mina elever är det helt klart god litteratur. Litteratur som jag hoppas att mina elever kommer att läsa senare.

Ebba Witt-Brattström är nämligen väldigt oroad över den litteratur som hon menar att eleverna möter i skolan idag. Frågan är om hon ens skulle kalla det litteratur. Hon talar om “likhetsdiskurs”, något jag också tycker att vi ska undvika, men sedan skriver hon följande:

Är det månne denna “likhetsdiskursen” som får många lärare att använda sig av språkligt torftiga ungdomsromaner med problemteman man föreställer sig angår alla unga oavsett bakgrund: mobbing, svåra sexdebuter och dysfunktionella familjer? Eleven ska identifiera sig, är tanken. Men inte vidga sina vyer […]

 

Jag kan också komma på böcker för ungdomar som även jag skulle kalla “språkligt torftiga” och det finns också en del väldigt stereotypa böcker som jag inte skulle använda i min undervisning. Det jag reagerar på är att Ebba Witt-Brattström inte verkar kunna se förbi dessa böcker och finna böcker för unga som är minst lika litterärt utmanande som många böcker för vuxna. Det tyder på bristande kunskaper om en stor del av den litteratur som skrivs idag.

De böcker som Witt-Brattström föreslår ska läsas är Svinalängorna av Susanna Alakoski, bra bok om en dysfunktionell familj, Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, bra bok om dysfunktionell familj, om än mer harmonisk än i Alakoskis bok och slutligen Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, okej bok om dysfunktionell familj och mobbing.

Alltså kan det inte vara just dessa teman som Witt-Brattström vill att vi undviker då vi väljer böcker åt unga. Vid fortsatt läsning får vi en ledtråd till:

Visst, här finns ord man inte behöver när man messar eller twittrar. Men för en fungerande medborgare är de livsviktiga.

 

Det handlar alltså om språket. Ungdomsböcker innehåller ett för basalt ordförråd. Jag håller med när det gäller riktigt lättlästa böcker för unga. Där saknar jag verkligen böcker som handlar om annat än mobbing, dysfuntionella familjer och svåra sexdebuter. Jag klarar mig också utan alkohol, droger eller våld.  Men att tro att detta är det enda som erbjuds unga läsare tyder minst sagt på okunnighet och en inte så liten smula arrogans.

Här funderar jag kring vad ungdomslitteratur är och tipsar om några böcker för unga som alla borde läsa, oavsett ålder. Och här finns några fler.

 

 

1 reaktion på ”Ibland blir det lite fel”

  1. Måste se till att läsa den. Får jag den inte i julklapp vet jag vad som kommer finnas med på min nästa beställning iaf 🙂

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: