Island

Iskall sol

Det finns enormt många isländska deckare att välja mellan, men jag har läst rätt få. Något lockade dock lite extra med Iskall sol som är första delen i en serie av Lilja Sigurðardóttir. Huvudpersonen Áróra har en isländsk pappa och en brittisk mamma. Hon bor i Storbritannien, medan systern Ísafold bor på Island. Där lever hon med Björn som är allt annat än en trevlig karl. Áróra och hennes mamma har flera gånger försökt …

Iskall sol Läs mer »

Byn — mitt första möte med Ragnar Jónasson

Min utmaning i september att läsa nordiska böcker gick helt ärligt sådär (2,5 böcker lästa)  men jag fick i alla fall stiftat bekantskap med Ragnar Jónasson och det är jag glad över. Jag valde att läsa den fristående Byn om Una som lämnar Reykjavik för att arbeta som lärare för två flickor i den lilla byn Skálar. Hon flyr snarare än reser till och hennes gamla, misslyckade liv vill inte släppa taget om henne. …

Byn — mitt första möte med Ragnar Jónasson Läs mer »

Máni Steinn – pojken som inte fanns

Tanken var att jag skulle läst något av Sjón mycket tidigare och definitivt i alla fall förra året då Metta på Kulturloggen tipsade mig om att läsa Máni Steinn — pojken som inte fanns i den Bokbloggarboktipsutmaning jag genomförde då. Nu har jag i alla fall äntligen läst och det är jag verkligen glad över. Sjón är en pseudonym för Sigurjón Birgir Sigurðsson, vars texter jag utan att veta om det lyssnat en hel …

Máni Steinn – pojken som inte fanns Läs mer »

Dagens kulturella VM-spaning Island

Det var länge sedan jag läste något isländskt och jag vet inte riktigt varför. Det finns hur som helst en massa bra författare från Island och jag tänkte presentera några jag läst och några jag har kvar att upptäcka. Sommarljus av Jón Kalman Stefánsson är riktigt bra, men jag fastnade inte riktigt för hans trilogi om pojken även om jag läste första boken med stor behållning och jag har inte heller läst hans senaste Som universum, …

Dagens kulturella VM-spaning Island Läs mer »

Familjens värkande smärtpunkt

Jag har möjligen börjat omvärdera Daniel Sjölin lite, men mitt förhållande till honom är lite komplicerat. Jag ville dock lyssna till Audur Ava Ólafsdóttir så här sitter jag nu. Sjölin beskriver henne som en poetisk författare, men också roligt. Det här med att hon skulle skriva roligt var ingenting Ólofsdóttir varit medveten om tidigare, då ingen på Island skrattat åt hennes böcker. Läsarna på Island är för svarta för att skratta. Det blir dock …

Familjens värkande smärtpunkt Läs mer »

Rulla till toppen