enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Elly Griffiths (Sida 1 av 5)

Ruth Galloway drar till Italien

The Dark Angel är Elly Griffiths senaste bok om Ruth Galloway och i den reser min favoritarkeolog till Italien för att hjälpa Dr Angelo Morelli, en gammal bekant, med ett fall, men mest för att ha semester. I den lilla italienska byn blir det en hel del sol och bad, men som vanligt händer hemska saker i Ruths närhet när den lokala prästen blir mördad. Nelson tar sig dit på lite tvivelaktiga grunder och även om det är trevligt att han bryr sig om Ruth och deras gemensamma dotter, blir det lite krystat. Hemma finns dessutom hans gravida fru och allt är lite väl tilltrasslat.

Jag är inte lika besviken som Anna, men håller med om att serien börjar gå på tomgång. Jag tyckte att Griffiths lät Ruth vara lite mer självständig och självsäker i några böcker, men nu är det tillbaka i det eviga viktältandet och det är allt annat än charmigt. Jag tycker dessutom bättre om henne när hon jobbar på hemmaplan och vi slipper alla beskrivningar av kroppsnojor i bikini och Nelsons suktande blickar på henne.  Fortfarande har Ruth en speciell plats i mitt hjärta och jag gillar serien, men Griffiths behöver trassla ut alla onödiga missförstånd en gång för alla och se till att handlingen går framåt och inte i cirklar.

Det där med bokserier

När min läsork tryter och jag behöver komma igång med något enkelt att läsa är jag glad att så många författare skriver bokserier. Peter James serie om Roy Grace är ett exempel på en bokserie som räddat mig ur en lässvacka flera gånger. Just nu läser jag Elly Griffiths tionde bok om Ruth Galloway som heter The Dark Angel. Jag irriterat mig på ungefär samma saker som jag alltid irriterar mig på, som Ruths fixering vid sin vikt och Griffiths ovana att kommentera utseende och vikt gällande alla (kvinnliga) karaktärer. Ändå läser jag vidare, mest för att jag tycker om karaktärerna och det blir som att återse gamla vänner när jag läser.

Hur mycket jag än tycker om bokserier irriterar jag mig på att det går inflation i dem. De fristående böckerna verkar ha spelat ut sin roll och författare efter författare lanserar nu en bokserie. Kanske ser förlagen det som ett säkert sätt att få läsare, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tråkigt. Ibland vill jag bara läsa en bra bok som faktiskt avslutas, inte en som lämnar den tomhet som en bok med en planerad fortsättning gör.

Vad tycker du om att fler och fler författare väljer att skriva bokserier?

 

Dags för en just-nu-enkät

Med ojämna mellanrum gör jag en just-nu-enkät för att få lite ordning på mitt läsande. Senast jag gjorde en var i november och jag har läst ut sju av de tolv böcker jag nämnde då. TBR-högen verkar jag helt ha glömt bort.

Så här ser min läsning ut just nu:

Vid sängen: Jag har inte en eller ett par böcker på nattygsbordet. Jag har fler högar på golvet bredvid sängen av böcker jag har tänkt att läsa någon gång. Den jag läser just nu är den bearbetade versionen av När hundarna kommer utgiven av Nypon förlag, som en av mina elever ska läsa under vårt tredje och sista läsprojekt under Svenska 1. I min ”vanliga” kurs finns tio elever som egentligen tillhör Språkintroduktion och därför läser mot betyg för Svenska som andraspråk för år 9, men de är med på mina lektioner också. En av dem behöver en lättare version av boken, i alla fall till att börja med och Nypon/Vilja brukar ge ut bra sådana.

På soffbordet: Det är lite kaos överallt just nu, men den bok som ligger längst upp i min soffbordshög är Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet, men jag har inte påbörjat den ännu.

På läsplattan: Jag läser två efterlängtade böcker, Force of Nature av Jane Harper och Where the light get’s in av Lucy Dillon.

På jobbet: Där läser jag om Memorys bok av Petina Gappah, då en av eleverna i ettan redan läst När hundarna kommer och behöver en utmaning. Jag vill ha böcker mina elever ska läsa färska i minnet, därav omläsningen.

I öronen: Jag lyssnar på Jack Werners Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå. Underhållande och viktig.

Bokklubbsbok: Vi ska läsa valfri bok av Cristine Falkenland till nästa veckas träff, men jag har inte fått tummen ur att börja ännu. Kanske blir det senaste Själasörjaren, om jag får tag på den eller Sfinx, som finns som e-bok på biblioteket.

Borde jag läsa ut: Jag har helt tappat bort Ett jävla solsken av Fatima Bremmer, som jag egentligen tycker mycket om. Märkligt hur det kan bli.

Borde jag påbörja: Vi ska diskutera Finna sig av Agnes Lidbeck i Kulturkollo läser med start 21 maj och tills dess vill jag läsa den.

Längtar jag efter att få läsa: Massor! När jag har mycket lästid ska jag till exempel läsa The Dark Angel av Elly Griffiths. Jag ser också fram emot att läsa En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, som kommer i slutet av månaden.

3 andra böcker i min TBR-hög: 

Under två timmar av Hanna Lundahl, Vit krypta av Mariette Lindstein och Vi mot er av Fredrik Backman.

 

Nu är det er tur. Hur ser läsningen ut för närvarande?

 

 

Min anglofila april

Målet i april var att en gång för alla komma ut som anglofil genom en Anglofil april. Mitt i månaden reste jag till Brighton och bjöd på inlägg både från staden och från Monk’s House i Rodmell, utanför Lewes.

En del anglofil läsning har det också blivit, med fokus på Brighton. En tur till 50-talets bjuder Elly Griffiths på i charmiga The Zig-zag girl, medan Allie Rogers placerar sin debutbok Little Gold 1982 och Starlings av Erinna Mettler i både nutid och dåtid. Tre ganska olika böcker, som har det gemensamt att de är väldigt välskrivna.

Och sen var hon borta av Lisa Jewell utspelar sig också i Storbritannien. Ingen stor favorit, men en okej spänningsroman. Jag hoppas dock att Jewell snart byter genre igen, från spänning till feelgood, för i den genren är hon inte okej, utan en stjärna.

Bokhandeln på Riverside Drive tar Frida Skybäck oss med till världen kanske mysigaste bokhandel i London. Riktigt trevlig läsning!

Eftersom månadens läsning mest kan liknas vid uttrycket ”upp som en sol, ner som en pannkaka” har ett par påbörjade böcker förblivit halvlästa. Det är Love you dead av Peter James och The House of new beginnings av Lucy Diamond. Båda utspelar sig i Brighton och båda är halvvägs in riktigt bra. Det är ”bara” lästid och koncentration som behövs för att de ska bli utlästa.

The Zig Zag Girl

Äntligen fick jag tummen ur att läsa The Zig Zag Girlsom är första boken i Elly Griffiths serie om Edgar Stephens, som arbetar som polis i tvillingstaden Brighton-Hove och hans vän magikern Max Mephisto. Under andra världskriget ingick de tillsammans i gruppen Magic Men, men sedan dess har deras liv tagit olika riktningar. De sammanförs igen då en liket av en kvinna hittas i en resväska som låsts in i ett skåp på Brightons tågstation. Kvinnan visar sig vara en före detta assistent till Max Mephisto, som i många år livnärt sig som magiker. I sökandet efter mördaren möts de två vännerna igen. Året är 1950 och platsen är Brighton, staden där jag befinner mig just nu.

The Zig Zag Girl är en ganska stillsam deckare, men det betyder inte att driv och spänning saknas. Griffiths är skicklig på att gestalta trovärdiga karaktärer och minsta biroll engagerar. Det är verkligen som att träda in i en ny värld. Det här är den första av hittills tre böcker om vännerna Stephens och Mephisto och jag vill definitivt läsa vidare i serien. Miljön bidrar till en fantastisk stämning som verkligen tilltalar mig. Det är också ganska uppfriskande att läsa deckare där det faktiskt inte frossas i våld och obehagliga detaljer, utan att det för den delen blir för gulligt och mysigt.

Andra delen i serien heter Smoke and Mirrorsoch utspelar sig vintern 1951. Vi får då återse flera av karaktärerna från The Zig Zag Girl och det gör jag med glädje. Tredje delen heter The Blood Card och i den har det hunnit bli 1953 och dags för Elizabeth II:s kröning. Samma år utspelar sig också del fyra som heter The Vanished Box. Det kan hända att de tre följande böckerna har landat i min Kindle och kanske läser jag dem med West Pier i blickfånget. Det vore en ”read on location” som heter duga.

Ingen av böckerna om Stephens och Mephisto är översatta till svenska och jag kan tycka att det är lite märkligt. Griffiths skriver som vanligt bra och deckare som utspelar sig på 50-talet och dessutom i Storbritannien tror jag skulle kunna tilltala många läsare.

Anglofil april

Nu är det inte så att jag läser för lite brittiska böcker, men eftersom jag åker till Brighton i mitten av månaden finns det en del böcker jag skulle vilja ha läst. Det får därför bli en anglofil april här på bloggen.

De böcker jag ska (funderar på) att läsa är:

A room of one’s own av Virginia Woolf, som jag faktiskt inte läst.

Brighton rock av Graham Green, ännu en klassiker jag inte läst ännu.

Coal black mornings av Brett Anderson, som föddes i Sussex.

Starlings av Erinna Mettler, som är den bok vi ska diskutera under resan.

Little Gold av Allie Rogers, som utspelar sig i Brighton under 80-talet.

The Dark angel av Elly Griffiths, en ny bok om Ruth Galloway är något speciellt.

The Silent wife av Kerry Fischer, mer Brighton.

The Zig Zag girl av Elly Griffiths, som jag påbörjat, men inte avslutat.

 

Dags för påskekrim

Min läsning av deckare går i ryck och nu var det ett tag sedan jag läste något i genren. Några läsvärda har jag ändå lyckats skrapa ihop.

Husdjuret av Camilla Grebe är en välskriven och spännande deckare, som dessutom är väldigt aktuell. Första boken i serien heter Älskaren från huvudkontoret och är också läsvärd.

Annabelle av Lina Bengtsdotter påminner lite om Husdjuret, med en polis som återvänder till sin lilla hemstad för att utreda ett fall. Bengtsdotters debut utspelar sig i Gullspång och är riktigt bra.

En annan hemvändare är Aaron Falk i Hetta av Jane Harper, som utreder ett utvidgat självmord där hans barndomsvän Luke tagit livet av sin familj, för att sedan begå självmord. I maj kommer andra boken om Aaron Falk som heter Falska vänner. Är riktigt pepp på den.

Jag vill också tipsa om Jørn Lier Horsts serie om kommissarie William Wisting. Böckerna har getts ut i en minst sagt snurrig ordning och den första som getts ut på svenska är Nattmannen. Det är också den enda jag läst i serien ännu, men jag vill definitivt läsa vidare.

Katarina Wennstam är alltid bra! Senaste boken heter Gänget och handlar om ett kompisgäng som har delat allt, inklusive en stor hemlighet. Nu har flera av dem råkat illa ut.

Elly Griffiths är en annat favorit och jag tycker mycket om hennes serie om arkeologen Ruth Galloway. Senaste boken på svenska heter Dolt i mörker. Själv planerar jag att läsa senaste på engelska i påsk. Den heter The Dark angel och utspelar sig delvis i Italien.

En av de bästa deckarna jag läste förra året var Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk. Uppföljaren Ugglan dödar bara om natten är också bra. Jag hoppas verkligen att det är fler böcker på gång.

Kristina Ohlssons serie om Alex Recht och Fredrika Bergman är riktigt bra. Syndafloder är mycket troligt den sista boken om dem. Lite sorgligt, men också typiskt Ohlsson att sluta på topp.

Kolibri av Kati Hiekkapelto om polisen Anna Fekete är riktigt bra. I april kommer uppföljaren De försvarslösa. Den ser jag verkligen fram emot att läsa.

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén är en ruggig spänningsroman som utspelar sig på en ö. Det slutna rummet ger helt klart en dimension till. Även här står en hemvändare i centrum, då Gloria följer med sin pojkvän Adam till den ö där hon tillbringade några barndomssomrar.

Trevlig påskläsning önskar jag dig!

 

Favoritmailet levererar

Som Goodreads-medlem får jag varje månad ett mail om vilka böcker som släpps av författare jag läst. Det brukar allt som oftast innehålla en del godbitar och den här månaden var de många. En bok som fick mig att utbrista i ett rejält jubel är en ny bok av Elly Griffiths (yay!) i serien om Ruth Galloway (mega-yay!) med titeln The Dark Angel. Släppdatum är 8/2 och jag vill läsa just precis nu. Att många sådana böcker köps bums och förblir olästa hör inte hit. Den här gången drar Ruth till Italien för att arbeta med arkeologen Angelo Morelli. Kan bli hur bra som helst.

Mer nyheter att se fram emot är Surprise me av Sophie Kinsella som handlar om ett par som varit gifta i tio år och behöver väcka liv i sitt något avsomnade förhållande. Den som vill läsa på svenska får vänta tills juni då Printz Publishing ger ut översättningen.

Det var länge sedan jag läste något av Tom Rachman, men nya boken The Italian Teacher låter riktigt bra. Den utspelar sig i Rom på 50-talet och handlar om ett gäng konstnärer.

I mars kommer en ny bok av Lisa Genova, apropå min tanke att återupptäcka henne. Den heter Every note played och handlar om en pianist som drabbas av ALS. Kan säkert vara lika bra som fruktansvärd.

Olikhetsutmaningen: ljus och mörker

Vi befinner oss i mörka januari, men ljuset är på väg. Ungefär en halvtimmes mer dagsljus per vecka just nu runt Göteborg. Veckans ordpar är inspirerat av detta ljus och mörker, vilket självklart kan tolkas både bildligt och bokstavligt.

Jag håller på med litteraturhistoria med mina elever i Svenska 2 just nu och tidigare i veckan pratade vi om Dante och hans helvetesskildring. Tala om mörker. Intressant att fundera på vilka som skulle placerats i den mörkaste delen i helvetet om boken skrivits nu och inte på Medeltiden.

Sommarljus heter en fantastisk roman av Jón Kalman Stefánsson. Den handlar om människorna i ett litet samhälle och är stillsam och vacker, men samtidigt varm och innehållsrik.

Dolt i mörker av Elly Griffiths är den senaste i serien om Ruth Galloway och utspelar sig bland annat i tunnlar under staden Norwich.

Och så lite musik. The Doors kanske mest kända låt Light my fire poppar upp i hjärnan och även en svensk version av Coldplays Fix you som på svenska heter Det finns ljus i mörkret (eller något liknande). Våra elever sjöng den på Lucia och precis innan läste huvudpersonen dikten av Erik Blomberg som inleds ”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där …”. Mycket stämningsfullt.

Vilka kulturella verk vill du koppla till orden ljus och mörker? Svara i en kommentar, i din blogg eller på sociala medier. Länka gärna hit så att vi andra kan läsa dina svar.

Afternoon Tea med litterära gäster


Eftermiddagens trevligaste samtal var nog ändå det med Gregg Hurwitz, Jane Harper, Elly Griffiths och Helena Dahlgren. Mycket av samtalet handlade om att skriva. Hurwitz fick ett råd av James Patterson att lära sig skriva överallt. Det har han gjort, tex i bilen när hans fru kör. Även Jane Harper är van att leverera då hon jobbat som journalist i många år. Det har hjälpt henne mycket och gjort att hon lyckas skriva även få hon bara har en kort stund över. Griffiths däremot skriver bara hemma i sitt arbetsrum på sin egen dator.

Gregg Hurwitz planerar en lång serie, Griffiths har två serier igång och till min glädje berättar Harper att hon kommer att skriva en serie om Aaron Falk. Hon började däremot inte med en karaktär utan med en idé och hade hon vetat att det skulle bli fler böcker om honom hade hon kanske gett honom en familj för att få fler trådar att dra  i. I oktober kommer andra boken Force of nature ut i Australien.

Mycket annat diskuterades självklart, som jobbiga fans (djurvänner, vapendiggare och andravärldskrigetfanatiker) fina omdömen (från födande fans, läsare som mist sin mor och de som älskar Ruth Galloway), regler för deckare och vilka som inte får brytas (döda aldrig djur), men jag behövde hinna äta också!

Märkligt egentligen att äta och lyssna till ett författarsamtal samtidigt. Speciellt när Gregg Hurwitz talar om hur man bäst skär halsen av någon. Då finns en risk att maten hamnar fel. Research är viktigt är honom och han vill gärna göra en hel del innan han börjar skriva. Det blir många samtal till diverse experter för att få allt rätt. Han prövar också mycket själv, som MMA inför serien om Orphan X.

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: