Tag Archives: Litteraturpriser

Costa Book Awards gör läslistan längre

Kate--Atkinson-Kate--Atkinson

© Euan Myles

Det verkar vara ett komplicerat pris Costa Book Awards. Igår presenterades fem vinnare i lika många kategorier. Den 26e januari avgörs vilken av dessa vinnare, som blir den slutgiltiga Book of the Year och får ännu ett pris, med tillhörande prissumma. Då avslöjas också vinnare av kategorin Costa Short Story Award.

Kate Atkinson vann sin tredje Costa Award för sin bok A God in ruins, som ges ut på svenska i mars av Massolit, med titeln En gud i spillror. Boken handlar om Teddy Todd, bror till Ursula i Liv efter liv.

The Lonely av Andrew Michael Hurley vann debutantpriset. Boken kallas ett gotiskt mästerverk och jag kan tänka mig ett flertal bokbloggare som går igång på det.

Don Paterson, skotsk poet, vann priset för bästa diktsamling för sin 40 Sonetts. Då jag är svag för sonetter lockas jag lite av den. The Costa biography award vanns av Andrea Wulf, för sin bok The Invention of Nature: The Adventures of Alexander von Humboldt, som var en föregångare till Charles Darwin och tydligen hans inspirationskälla. Vinnaren i kategorin bästa barn- och ungdomsbok är Frances Hardinge med sin bok The Lie Tree.

En genomgång av tidigare priser visar att vinnaren av det slutliga priset oftast går till någon av de skönlitterära böckerna för vuxna, några biografier har fått priserna, men för lyriken och barn- och ungdomskategorin är det tuffare. Förra året vann biografin H is for Hawk av Helen MacDonald, så jag tippar på Atkinson, eller möjligen Hurley i år.

Läs också:

James från Jamaica är en vinnare

41tvvA12O0L._SX329_BO1,204,203,200_

Vinnaren av Man Booker Prize 2015 avslöjades igår och det blev för första gången en författare från Jamaica som knep priset. Marlon James vann med boken A brief history of seven killings, som handlar om mordförsöket på Bob Marley 1976. En bok som helt ärligt inte alls tillhörde de av de nominerade som jag känner mig sugen på att läsa. Jag överlåter med varm hand läsningen till någon annan och om ni hyllar kanske jag läser.

Marlon James föddes i Kingston 1970 och det här är hans tredje bok. I den här recensionen från The Guardian finns information om alla hans böcker och jag tycker att den andra The book of night women låter riktigt intressant. Ingen av James böcker finns ännu översatt till svenska, men Albert Bonniers förlag kommer att ge ut vinnarboken var det lider. Då lär vi få veta mer om den.

Läs också:

En torsdag i oktober

medalj

Någon torsdag i oktober klockan 13.00 avslöjas vem Svenska Akademien har utsett till årets nobelpristagare i litteratur. I år är det för första gången Sara Danius är den som läser upp vinnarens namn och efter att ha läst Per Wästbergs artikel i Svenska Dagbladet låter det som att det är på torsdag det smäller.

Artikeln har titeln Priset som är kulturell dynamit och handlar om Wästbergs syn på det stora litteraturpriset då och nu och vad Akademien egentligen tar hänsyn till vid valet av pristagare. Det är inte, som Wästberg trodde innan han blev en av de aderton, att man har som syfte att medvetet sprida priset geografiskt.

Detta kan aldrig nog understrykas, ty vi i litteraturkommittén är mer misstänkta än övriga kommittéer för att medvetet hoppa mellan länder och världsdelar: bara individer får priset, bara enstaka livsverk. Nation, kön, religion betyder ingenting. Geografi är inte vårt ämne.

Ett sådant citat gör mig lite oroad, då det får mig att tro att texten i själva verket är en ursäkt i förväg för att ännu ett år dela ut priset till en man från väst. För visst är det så att nation, kön och religion visst betyder någonting, då historien visar att ju män har större chans att få priset. Inte konstigt då de som väljer ut pristagaren oftast är män. När det blir så att priset ges till en författare som någon akademiledamot har ett allt för nära band till, som i fallet med Mo Yan, blir det olyckligt. Att man också måste påpeka när priset ges till en kvinna, vilket var fallet då Peter Englund presenterade Alice Munro, visar också att normen är en man och allt annat är därmed undantag.

Att geografin i alla fall omedvetet har betydelse erkänner Wästberg utan omsvep. På samma sätt skulle jag önska att han närmade sig genusperspektivet.

Vårt västerländska perspektiv kan inte förträngas, vi är bundna till en läsande erfarenhet, till en bildningsgång, till vissa estetiska kategorier.

Att priset skulle vara politiskt slår Wästberg ifrån sig och menar att Svenska Akademien visserligen belönat politiska författare som stått både till vänster och höger, men att det politiska aldrig varit det centrala.

Vi skiljer mellan politisk avsikt och politisk verkan. Alltså: Kan en författare få priset trots sin politiska läggning? Självklart. Kan man få det tack vare denna läggning? Aldrig!

Den ungerske författaren Péter Nadás har länge varit en tippad vinnare och det skulle mycket väl kunna vara dags nu. Är Wästbergs citat ovan en förklaring till att vinnaren blir en ungrare, trots att landet just nu är mycket kontroversiellt? Jag tror att den chansen är stor. Det är individen som tilldelas priset, vilket Wästberg mycket tydligt påpekar. Inget ont om Nádas, men jag hade föredragit en vinnare från ett annat land just nu.

Wästberg är ordförande och en av fem i Nobelkommittén, som i maj tar fram fem tänkbara kandidater och distribuerar deras verk till de övriga i Akademien, tydligen med falska omslag. Dessa verk ska läsas under sommarlovet och i september enas de sedan om 1-2 namn, innan de slutligen låter majoriteten avgöra vem som ska stå som vinnare.

Vad säger då vadslagningsfirmorna? Det är idel bekanta namn på dem, namn som vi sällan hör talas om under resten av året, undantaget några få. I skrivandets stund toppar Svetlana Aleksijevitj listan, tätt följd av Haruki Murakami och Ngugi Wa Thiong’o. Av dessa tre tror jag mest på kenyanen, som varit i topp under flera år. Det hade dock varit roligt om Aleksijevitj vann, trots att jag inte har någon litterär koppling till henne ännu.

Andra på topp 10 är Philip Roth, som är en personlig favorit, Joyce Carol Oates, som anses vara för produktiv men ofta är läsvärd, John Banville, som inte brukar hamna så här långt upp och därför kanske är en trolig och oväntad vinnare, men kanske förstör pseudonymen Benjamin Black för honom. Jon Fosse är bred och finkulturell, men ännu ganska ung, Adonis finns alltid på listan, men blir det en poet hade jag hellre sett sydkoreanen Ko Un som vinnare. Han återfinns också bland de tio. Och så slutligen Ismail Kadare, som länge låg i topp förra året.

Två kvinnor och åtta män bland de tio första alltså. En av mina favoriter till priset, Assia Djebar, dog tyvärr under året och en annan kvinna som ofta legat i topp, Nawal El Saadawi har halkat långt ner. Jag hoppas att det är dags för El Saadawi, för trots att jag inte riktigt varit kompis med henne ganska krävande texter är hon en mycket värdig och viktig pristagare.

Jag hoppas alltså på Nawal El Saadawi eller Ko Un, men tror på en man från Europa, kanske Peter Nádas eller John Banville.

 

 

 

Läs också:

Ett pris fyller 20 år

unnamed

Bailey’s Women’s Prize for Fiction, som tidigare hette Orange Prize for Fiction, fyller 20 år 2016 och firar med en jubileumstävling där The Best of the Best, favoriten bland de senaste tio vinnarna, ska utses. Den andre november presenteras vinnaren på en jubileumsgala på Piccadilly Theatre. Inget jag kan gå på självklart, men jag får väl köpa hem en flaska Bailey´s och skåla för vinnaren.

Radioprogrammet Women’s hour kommer att ägna tio program åt böckerna och jurymedlemmar kommer då att presentera ”sina” vinnarböcker och varför just de vann.En liknande kampanj gjordes efter tio år också då i samarbete med Women’s Hour i radio 4 och vinnaren var Small Island av Andrea Levy, som fick priset 2004. Jag har bara läst Fruit of the lemon av henne, men den var riktigt bra.

Bland de senaste tio vinnarna finns en del böcker jag läst och gillat, samt flera jag gärna vill läsa:

2006 On beuty av Zadie Smith. En författare jag helt glömt av efter att ha läst och älskat White teeth. Vill absolut läsa.

2007 Half of a yellow sun av Chimamanda Ngozi Adichie. Fantastisk bok, som jag tror har stor chans att ta hem segern.

2008 The Road Home av Rose Tremain. En bok och en författare som faktiskt är okänd för mig. Utifrånperspektivet låter dock intressant. Någon som läst och kan rekommendera?

2009 Home av Marilynne Robinson. Många är de som hyllar Robinson, men mitt första möte med henne blev inte så bra. Jag orkade mig igenom halva Gilead och gav sedan upp. Kanske dags att ge henne en ny chans.

2010 The Lacuna av Barbara Kingsolver. I slutet av sommaren började jag läsa The Poisonwood Bible av Kingsolver, men sedan kom höstterminen i vägen. Det här är dock en författare jag gärna vill läsa något av.

2011 The Tiger’s Wife av Téa Obreht. En bok jag läst och faktiskt gillade, trots dragen av magisk realism.

2012 The Song of Achilles av Madeline Miller. När böckerna utspelar sig för allt för länge sedan blir jag automatiskt skeptisk. Inte riktigt min kopp te.

2013 May We Be Forgiven av A. M Homes. En författare jag vill läsa något av. Skräms dock lite av beskrivningen ”A big American story with big American themes”.

2014 A Girl is a Half-formed Thing av Eimear McBride låter som en bra och hemsk bok. Någon som läst?

2015 How to be Both av Ali Smith vill jag utan tvekan läsa. Jag har hittills bara läst en bok av henne, The Accidental och den var riktigt bra.

Paperback Lover ordnade får några år sedan en Orange Prize Challenge, som gick ut på att läsa alla vinnarna. Jag hängde inte på då, men tänker alltid att det vore kul att ha läst vinnarböckerna, eller i alla fall någon bok av varje vinnare. Den där läslistan …

 

 

Läs också:

Heja Liv!

9789170378041

Det blev Liv Strömquist som fick ta emot DN:s kulturpris för sin fantastiska bok Kunskapens frukt. Jag absolut älskar Strömquists sätt att kombinera fakta och humor i sina serier och hennes genomgång av det kvinnliga könsorganets historia. En viktig och lärorikbok, men också vansinnigt rolig.

Stort grattis Liv, du är väl värd priset.

 

Läs också:

Grattis till Lydia och Sekwa

samarbete_med_fluga-193x300-1

Lydia Davis tilldelades igår det femte Man Booker International Prize och det betyder att  det är hög tid att jag läser hennes Samarbete med en fluga som favoritförlaget Sekwa gav ut förra året. Jag har tagit för givet att hon är från Kanada och franskspråkig, då det främst är fransk litteratur som Sekwa ger ut, men hon är från Massachusetts och professor i kreativt skrivande. Den franska kopplingen är att hon översatt till exempel Proust från franska till engelska.

Läs också:

Det finns så många priser

beloved

Hos Ingrid läser jag om Miles Franklin Literary Award, det mest prestigefyllda australienska litteraturpriset döpt efter författaren Miles Franklin. Hon debuterade 1901 med boken My brilliant career och jag ska villigt erkänna att jag aldrig hört hennes namn. Däremot känner jag självklart till den som först tilldelades priset 1957, nämligen Patrick White. Bland de andra pristagarna finns Peter Carey, Rodney Hall och Thea Astley. Förra året vann Anna Funder med boken All that I am och det verkar vara en riktigt bra bok.

Den i nobelprissammanhang ständigt aktuelle Les Murray verkar dock inte lika populär down under. Jag kan tänka mig att det har med hans åsikter att göra. Herr Murray är inte alltid smidig, men skriva kan han.

Jag läser väldigt få böcker från Australien, vilket egentligen är konstigt då de borde vara lättillgängliga, men sanningen är att jag fick vända mig till de icke-svenska nätbokhandlarna för att hitta alla böcker på korta listan.

Årets korta lista består av endast kvinnliga författare (hade inte tyckt det var okej om alla författarna på listan var män och det känns lite knäppt med bara kvinnor också måste jag erkänna)

Floundering av Romy Ash handlar om bröderna Tom och Jordy som växt upp hos sin mormor, men en dag blir hämtad av sin mamma som vill ha tillbaka sina söner. De tre ger sig ut på en road-trip (bra svenskt ord tack?!) genom Australien. Det är Romy Ashs debutbok och den lockar mig helt klart. Låter lite som en blandning mellan Den långa vägen hem och Hideous kinky.

Questions of travel av Michelle de Kretser är en dubbel reseskildring där den ena berättaren är turist och den andra flykting från Sri Lanka. De båda möts i Sydney. Intressant ämne! Författaren kommer från Sri Lanka och flyttade till Australien då hon var 14 år.

The Beloved av Annah Faulkner har ett ruskigt fint omslag och innehållet verkar helt okej. Den utspelar sig i Port Moresby på 50-talet och handlar om Bertie som får polio och försöker övervinna de problem sjukdomen ger henne. Extra roligt är det att Faulkner faktiskt debuterade med den här boken och hon var absolut ingen ung debutant.

The mountain av Drusilla Modjeska utspelar sig faktiskt också på Papua Nya Guinea, där författaren bodde innan hon kom till Australien 1971. Boken handlar om Leonard, filmmakare från England och hans fru Rika som kommer till Papua Nya Guinea för att studera och filma en liten by. Låter som en bok för Lyran och Anna tycker jag, men inte riktigt som en O-bok.

Mateship with birds av Carrie Tiffany låter riktigt udda. En man tittar på fåglar, medan en kvinna tittar på honom. Kärlek i en isolerad by och en massa djur. Vet inte riktigt vad jag ska tro, men annorlunda verkar den helt klart. Det är Tiffanys andra bok och den förra Everyman’s Rules for Scientific Living hamnade på alla möjliga korta listor, bland annat till Orange Prize for Fiction. Mateship with birds hamnade på Woman Prize for Fictions långa lista i år.

 

 

 

Läs också:

Nu är det definitivt dags

Jag har Korparna av Tomas Bannerhed hemma. Signerad och allt. Jag tror att jag skulle tycka om den. Andra älskar den, så varför inte jag. Nu har jag ännu ett skäl att ta tag i läsningen, då denne Augustprisvinnare nu också kan få Borås Tidnings Debutantpris.  Redan nu är han en synnerligen lyckad debutant.

En annan av de nominerade som jag tänkt läsa länge är Carolina Fredriksson som debuterade under förra året med boken Flod.

De andra nominerade är Andrés Stoopendaal för boken Maskerad, som jag hade med på min ”vill-läsa-lista” men sedan lyckades glömma av. Detsamma gäller Kristofer Ahlströms bok Bara någon att straffa. Mer okänd är Okunskapens arkeologi, en diktsamling av Naima Chahboun. Då tycker jag ändå att jag brukar ha hyfsad koll på ny lyrik, men alltså inte i detta fall.

Detta innebär att jag har läst exakt noll nominerade böcker. Nada. Inte alls bra. Jag läste många av 2010 års debutanter, men 2011 var det magert. Inte kommer jag att hinna göra så mycket åt det heller innan priset delas ut, då det sker redan den 23:e januari. Jag får väl satsa på att läsa vinnaren i alla fall.

Läs också:

En lång lista

Man Booker Prize presenterade sin långa lista igår och 13 författare har chansen att vinna 2011 års pris:

Julian Barnes The Sense of an Ending (Jonathan Cape – Random House)
Sebastian Barry On Canaan’s Side (Faber)
Carol Birch Jamrach’s Menagerie (Canongate Books)
Patrick deWitt The Sisters Brothers (Granta)
Esi Edugyan Half Blood Blues (Serpent’s Tail – Profile)
Yvvette Edwards A Cupboard Full of Coats (Oneworld)
Alan Hollinghurst The Stranger’s Child (Picador – Pan Macmillan)
Stephen Kelman Pigeon English (Bloomsbury)
Patrick McGuinness The Last Hundred Days (Seren Books)
A.D. Miller Snowdrops (Atlantic)
Alison Pick Far to Go (Headline Review)
Jane Rogers The Testament of Jessie Lamb (Sandstone Press)
D.J. Taylor Derby Day (Chatto & Windus – Random House)

 

Jag känner mig helt klart obildad, men det här är idel nya namn för mig. Jag borde ha hört talas om Alan Hollinghurst, som vann priset 2004 för boken The Line of Beauty.

Fyra av författarna är debutanter och det är ändå lite fräckt. Stephen Kelman, som skrivit Pigeon English är en av dem. Det är en av de få böcker som inte handlar om en svunnen tid och den verkar spännande. De andra debutanterna är Yvvette Edwards, A.D. Miller och Patrick McGuinness. Den senare har dock publicerat lyrik tidigare, så han är ”bara” romandebutant.

Efter att ha skummat lite om böckerna lockas jag i alla fall av Half Blood Blues, Snowdrops,  A Cupboard Full of Coats, Pigeon English och The Last Hundred Days.

The Guardian är ganska säkra på att Alan Hollinghurst vinner med sin The Stranger’s Child. Den beskrivs som en episk historia som följer två familjer från tiden för första världskriget till slutet av 1900-talet. Julian Barnes, som funnits med på den korta listan tre gånger är också en favorit. The Sense of an Ending handlar om Tony, medelålders man som nu måste göra upp med sitt förflutna. Verkar okej.

Bland de listade böckerna finns flera som knappt fått någon publicitet, som Yvvette Edwards bok. Stora namn som Ali Smith saknas dock. Några riktigt små förlag är dessutom representerade som Sandstone Press.

Läs också:

And the orange winner is…

Varje år tänker jag att jag ska läsa den bok som prisas i Orange Prize for Fiction. Igår kväll strax efter 19.15 avslöjades att vinnaren 2011 heter Téa Obreht en serbisk/amerikansk författare vars The Tiger’s Wife är en debutbok. Det var lite kul att priset gick till en debutant, men jag trodde nog mest på Nicole Krauss. Ungdomspanelen röstade fram Room som vinnare och den tyckte jag mycket om.

Téa Obreht föddes i forna Jugoslavien 1985 och växte upp i Belgrad. 1992 flyttade hon med sin familj till Cypern, därefter till Egypten och nu är hon bosatt i USA sedan 1997.

Jag vet inte mycket om boken, men den ska handla om en tiger som rymmer från zoo och vandrar kring på Balkan. Huvudpersonen är dock en ung, kvinnlig läkare som arbetar i ett barnhem i det krigshärjade området. Måste erkänna att det var den bok bland de nominerade som jag lockades minst av, men den torde vara läsvärd då den vann.

Här kan du köpa tidigare prisade böcker. Det finns en hel del pärlor bland vinnarna helt klart. Även de böcker som fanns med på årets och förra årets korta lista går att köpa.

Läs också:

« Older Entries