Att vidga sina vyer

Jag har inte läst många grafiska romaner i mina dagar ska jag säga. Jag har nästan aldrig varit någon älskare av serie alls. Visst läste jag Bamse och Bobo som barn, men därefter har jag möjligen småskrattat åt någon seriestrip med Ensamma mamman eller Kalle & Hobbe. Någonting har dock hänt. Kanske har jag blivit tillräckligt gammal för att våga göra lite tvärtom ibland. Pröva det okända. Vidga mina vyer.

Det började med en galet rolig serieruta hos Bokstävlarna, eller rättare sagt på facebook enligt Bokstävlarna. En ruta jag skrattat åt sedan dess.

Jag googlade Nina Hemmingson som hade gjort den galet roliga bilden (ni får förlåta mig, jag har inte alls koll på eventuell serieterminologi) och hittade flera böcker som jag väldigt gärna vill läsa.

Av en kollega fick jag tips om Liv Strömqvist som också verkar galet rolig. I alla fall om jag får tro kollegans sammanfattning som i viss mån skrattades bort. Jag har ju hört talas om Prins Charles känsla, det har jag, men jag har liksom aldrig associerat boken till något som skulle passa mig. Jag läser ju inte sådana där serier ni vet.

Trots detta klickade jag mig in på Galago förlag, ett förlag som hör ihop med Ordfront och som ger ut sådana där konstiga serier ni vet av till exempel Liv Strömqvist som inte alls verkar konstig. Där hittade jag annat som också verkade passa mig som t.ex. Hetero i Hägersten av Sofia Olsson och Jag är ditt fan in i döden av Coco Moodysson som jag faktiskt tror funnits på min läslista ett bra tag. Jag glömmer så lätt, men en bok om The Cure måste jag nästan ta och läsa.

Kartago förlag finns också. De ger ut bland andra Nina Hemmingson. Där hittade jag inte lika mycket, mer än möjligen Nemi.

Nu får jag väl det ena konstiga tipset efter det andra av galna fantaster, men jag vågar ändå be om boktips. Och ja, det ska vara bra även för en tant som har svårt för det allt för spejsade. Eller ja, i alla fall för det allt för vampyr- och zombiespejsade. Oftast i alla fall.

Ja, ni fattar kanske, eller så är jag så otydlig att det är omöjligt att göra det, men tipsa ändå. Jag får väl välja ut de tips som verkar bra. Förklara gärna varför jag ska läsa boken i fråga också. Då kan jag rensa bort alla gröna gubbar. För se ni, jag har vissa fördomar, som att allt som är tecknat är overkligt och därmed tråkigt och/eller obegripligt.

Ni fattar att ni har en svår nöt att knäcka innan jag blir omvänd, men tanken är att jag ska göra mitt bästa.

Tipsa på alltså! Ni vet reglerna.

 

8 reaktioner på ”Att vidga sina vyer”

  1. Ghost World av Daniel Clowes ( http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917089082X ) tycker jag är rent fantastisk, den blev även film för några år sedan med bl.a. Scarlett Johansson ( http://www.imdb.com/title/tt0162346/ ) innan hon blev riktigt hip. Det är inga märkligheter i denna serie, inga mutanter eller superhjältar. Mest är det Enid som har slutat high school och lever ett trist liv. Det är svårt att förklara storheten i detta album men det är fantastiskt, googla på Ghost World comic så kan du läsa några utklipp.
    Sen, om du gillar Johnny Cash, finns det en grafic novel om hans liv nu också, I see a darkness, ( http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0810984636 ). Jag har inte läst den själv men den skall tydligen vara otroligt fin, varje gång Johnny står på scen och sjunger i den, istället för att skriva med pratbubbla vad han sjunger på har tecknaren Reinhard Kleist valt att illustrera låtens mening i barkgrunden, mycket smart gjort.

  2. Det finns mycket roligt, fyndigt och tänkvärt i serieform som de underbara tjejer du nämner. En annan som skriver lika angeläget men mer realistisk “feel-bad” är Åsa Grennvall, t.ex. Sjunde våningen, Det är inte värst sådär i början och Svinet.

  3. Men åh vad glad jag blir att jag har varit lite delaktig i den här upptäckten! Nina Hemmingson är verkligen grym på alla sätt och vis. 😀

    Jag ger några ytterligare tips:
    1. Sara Hanssons “Vi håller på med en viktig grej” (Galago)om vänskap mellan två elvaåriga tjejer. Fin och rolig.
    2. Alison Bechdels “Husfrid” (Galago), av en feminstistikon till serieskapare. En coming of age-historia med komplicerade familjeförhållanden och mycket litteraturreferenser.
    3. Lina Neidestams “Zelda” (Kartago). Vasst, smart och skönt om en ganska egotrippad feministwannabe.

    1. Ja tack för både det tipset och de här. Några böcker har jag köpt till klassrummet, men inte läst själv. Ska göra ett allvarligt försök!

  4. Är själv ingen storläsare av grafiska romaner/seriealbum, men jag har börjat låna hem en från biblioteket varje gång jag är där! Just nu läser jag Liv Strömquists “Prins Charles känsla”. Den är väldigt igenkännande, men det ligger för mycket faktabok över texten för att det ska tilltala mig… Kanske det tilltalar en lärare mer?!

    Annars kan jag hålla med Bokstävlarna om Alison Bechdels “Husfrid” (känns som en bok i tecknat format) och Lina Neidestams “Zelda”. Den sistnämnda påminner lite om Nemi, som för övrigt är min absoluta serie-favorit!

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: