En söndagssmakbit ur Samlade verk

Just nu läser jag Samlade verk som är Lydia Sandgrens debut i tegelstensformat. Jag läser den av tre skäl: den är vår nästa bokcirkelsbok, den utspelar sig i Göteborg och den är en av vårens snackisar. Nu har jag läst ungefär en fjärdedel och tycker om berättelsen, men har lite svårt för det omständliga och mångordiga sättet att skriva. Karaktärerna är dock intressanta och det är alltid mysigt att läsa en bok som utspelar sig i min hemstad. Smakbiten jag valt är hämtad ganska tidigt i boken då huvudpersonen Martin just lärt känna Gustav på Hvitfeldska gymnasiet. En anledning till att de finner varandra är kanske att de är bra på så olika saker. I alla fall verkar Martin tycka att det är skönt. Gustav är konstnären av de två och vi vet redan från början att han kommer att bli stor.

 

Det var tur att Gustav var begåvad inom ett område där Martin var så diskussionslöst urusel. Om han haft samma fallenhet för musik hade det genast blandat sig i Martins tragglande med gitarren. Eller om Gustav utmärkt sig som uppsatsskrivare och deras svensklärarinna alltid vänt sig till honom när det förväntades ett svar på frågan “är det någon som känner till något om Strindberg?” Martin hade bättre betyg i samtliga ämnen förutom bild, och då var det ingen stor sak att lämna över briljerandet när det kom till teckning.

 

Läsningen av Samlade verk får mig att fundera kring vänskap, men också kring konst och kultur. Martin är som vuxen förläggare på ett litet förlag i Göteborg som han driver tillsammans med en gammal vän. Vad som hänt med Gustav vet vi inte riktigt och inte heller varför Martins fru Cecilia har försvunnit. Trots en viss tröghet i läsningen är jag tillräckligt nyfiken för att vilja läsa ut den.

Idag finns länkarna till alla som deltar i En smakebit på søndag hos Flukten fra virkeligheten. Kika in där för fler smakbitar ur böcker.

30 reaktioner på ”En söndagssmakbit ur Samlade verk”

  1. Den här boken/författaren kände jag inte till. Känns som du nämner lite omständig i orden, iaf i smakbiten. Men kanske intressant ändå? Tack för smakbiten!

    1. Det är helt klart en intressant bok, men många ord används för att beskriva saker som hade kunnat förklaras med bra mycket färre.

    1. Just miljöerna gör att det är extra kul att läsa. Som vuxen bor Martin på Djurgårdsgatan, precis i närheten av min första egna lägenhet på Såggatan. Han ser ut över Kafé Zenit som var ett favoritställe.

    1. Det är en fin skildring av staden än så länge. Mina gamla kvarter i Majorna finns med och även Masthugget. Och så Hvitfeldska då självklart.

    1. Väldigt många som hyllat och jag gillar trots allt berättelsen. Är dock av åsikten att väldigt få böcker behöver vara mer än 400 sidor, möjligen 500.

  2. Hm, det var en ny bok för mig. Blir både lite nyfiken och lite avskräckt av dina tankar. Inväntar någon typ av recension. Men tack för smakbiten. (Och jo, det känns lite omständligt.)

    1. Hyllad av kritikerna och slutsåld på Bokus och Adlibris innan den sålts, så något måste den självklart ha. Jag tycker om den, men orkar inte läsa varje ord.

  3. Det er alltid gøy å lese fra sin egen by 🙂 Jeg bor i en veldig liten by som ikke har fått være åsted enda. Men det er noen bøker fra området rundt.
    Ha en riktig fin påskesøndag!

    1. Nu bor jag utanför Göteborg och den enda bok jag läst som utspelar sig här är en kriminalroman där den misstänkte har en affär på torget här.

  4. Är det denna som är på typ 700 sidor? Då har jag sett den nämnas i medier.
    Inget jag är så pigg på att läsa, Göteborg är en stad jag bara besökt över dagen, och ärligt talat är det lite avskräckande med så många sidor. Men tack för smakbit, hoppas du finner den läsvärd och intressant

    1. 690 sidor enligt förlaget. Jag läser som e-bok och då är det ännu fler. På ett sätt uppfriskande med en debutant som kör på med ett rejält svulstigt språk när så många andra nästan döljer för mycket mellan raderna.

    1. Hr läst vidare och den är intressant! Fortfarande efter 1/3 har den inte riktigt kommit igång, men jag är fascinerad trots allt.

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: